Vi måste leverera – inte hästarna

Louise Nyberg | 10/8 - 2021

Han såg på min ponny som om han såg ned på ett avdankat kreatur; ett djur han ifrågasatte om det motsvarade hans förväntningar för de pengar han betalat. Han förväntade sig att min ponny skulle springa och leverera en oförglömlig upplevelse för hans dotter.
Han trodde att det var min ponnys skyldighet att prestera; när det i själva verket är MIN skyldighet att prestera. Det är jag som ska skapa en vettig arbetsdag för min ponny, ge den en värdig vardag och det är jag som levererar det kunden betalar för.

 

Jag saknar ord när jag inser att det finns de som tror att ridskolehästar förväntas springa in pengar fram till den dag de inte längre kan gå. Att vi som ridskolepersonal ser våra hästar som redskap till att tjäna pengar för att få företaget att gå med så mycket vinst som möjligt.
När i själva verket vi ser på våra ridskolehästar som värdefulla och oersättliga. Det är tack vare dem, som vi andas och lever. Vi är för alltid skyldiga dem ALLT.

En av mina värdefulla arbetskollegor – ridskoleponnyn Noel

 

Våra ryttare som tagit OS-guld, har arbetat länge för att idag stå uppbackade med det team av sponsorer och hästägare som backar dem. Det har varit ett långsiktigt arbete som krävt motprestationer. Infria förväntningar som misstagsfria förebilder och alltid vara iakttagna av allas ögon.
Sponsorerna är inte till för att ryttarna ska tjäna pengar; utan för att ryttarna ska kunna existera överhuvudtaget.
En häst utan ryttare är fortfarande en häst. En ryttare utan en häst är bara en människa. Ingen ridsport utan ryttare.

 

Det vore fantastiskt om en häst skulle kunna födas och dö i ett och samma hem under sin livstid. Tyvärr är det sällan det händer. Förhoppningsvis byter en häst hem ett par gånger under sina levnadsår, men det händer att hästen vandrar runt utan att hitta sitt för alltid hem.

 

Varför hamnar hästar i hem som inte alls passar? Varför säljs hästar som inte är friska? Varför säljs hästar till en uppgift de varken klarar av eller trivs med?

 

Vem är det som ser detta hända; som aktivt väljer att inte agera? Köparen, köparens rådgivare, säljaren, förmedlaren eller veterinären.
Eller, vilka faktorer avgör att hästen hamnar rätt?

Kraven måste helt enkelt ställas på alla oss som omger hästarna, i såväl stor som liten skala. För vi ansvarar för hästarnas välbefinnande och mående; inte hästarna själva.

Jag förstår att pengar styr våra förutsättningar och möjliggör våra ambitioner. Men det måste vara fel att det är pengar som gör skillnad för vår sport; horsemanship måste vara viktigare än sportsmanship och businessmanship.

 

Jag är fast besluten att min egen drivkraft ligger i kärleken till hästarna, fascinationen för sporten och glöden att vilja sprida det vidare.

Foto: Reed Alveheim

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

1 kommentar på “Vi måste leverera – inte hästarna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*