Vi ska alla in i ridhuset – på en och samma gång

Louise Nyberg | 17/12 - 2022

Det finns tappra ryttare utan ridbana. Men det går ändå.

 

Det finns tappra med ridbana. Då krävs att vara innovativ de dagar om året som ridbanan inte levererar optimalt underlag.

 

En kompis till mig hade en ridbana som inte uppskattades av grannarna. De fick bara använda ridbanan de dagar om året som den inte riskerade att damma ned grannarnas gräsmatta.

 

Ska du åka till ridhus med din häst behöver det planeras. När, var, hur.

Planering krävs också på en anläggning där det är verksamhet. Du behöver anpassa dig efter deras tider.

 

För mig passar det bra att motionera mina unghästar på morgontider när inte så många andra är på anläggningen.

Det uppskattas dock inte av en annan ridhusanvändare med en konvalescent som resonerar precis som mig. Plötsligt känns ett 20x60m ridhus trångt med bara två hästar.

Hur är det möjligt, när vi i vanliga fall får plats med 12 ridskolehästar i ett 20x40m ridhus?

Jag hade tidigare en häst, som hade en märklig effekt på alla andra ekipage I ridhuset. Alla stod still på mitten medan jag galopperade.

”Det är lugnt”, sade jag. ”Ni kan rida medan jag galopperar!”

”Nej, nej” svarade de. ”Vi står bra här så länge… tills du är klar.”

 

Bomrädda hästägare, nej jag menar inte bomrädda hästar, gör sig nog bäst på dressyrinriktade anläggningar. Det blir liksom lugnare för alla och minskar antalet hjärtinfarkter för den bomrädda hästägaren.

Jag tänker att vi är många på en och samma anläggning, stallgång, sadelkammare, foderkammare och ridhus. Helt otroligt hur vi ska samsas och ha tålamod med varandra. Det borde ju inte vara så svårt?

En märklig sak jag upptäckt; är att ju färre som nyttjar ridhuset, desto enklare blir det att samsas om ridhuset.

”Vi har aldrig något strul med att dela ridhus!” Svarade en stallägare när jag diskuterade fenomenet.

”Absolut”, svarade jag. ”Men ni är fem hästar på en anläggning och inte fyrtiofem…”

 

En gång hemma i vårt ridhus klev jag in med min häst; det var mörkt och ingen annan där. Jag hade skrittat fram ute och brydde mig inte om att tända lamporna. Lite sparande på el tänkte jag och nöjde med ljuset som sken in från fönstren.

In i ridhuset efter mig kommer en medryttare på en annan häst. Hon noterar att jag inte tänt lamporna och jag svarar att jag tänkte det borde räcka. Hon höll med och vi båda började våra ridpass.

Därefter kommer en hästägare med sin häst som liknar ett trött lamadjur. Hon förfäras över att vi inte tänt lamporna, tänder och börjar longera sin häst.

Strax därpå kommer nästa hästägare med sin halvvilda ungponny. Även hon börjar longera; ingen av de som longerar har frågat oss som rider om det går bra att de gör det medan vi rider.

På en volt smackar hästägare hysteriskt på ”sitt trötta lamadjur” för att få den att röra sig överhuvudtaget. På den andra volten kämpar hästägare nummer två med att få koll på sin vilda mustang som fullkomligt skenar runt. Däremellan försöker jag och medryttaren kryssa runt på våra ridhuset.

Alltihop urartar i ett bråk mellan hästägarna.

”Din vilda häst skrämmer min häst! Sluta!”

”När du smackar på ditt trötta lamadjur så blir min ungponny jättestressad! Sluta med det!”

Jag kunde inte låta bli att tycka att situationen såg lite komiskt ut.

Min syster jobbade på en dressyrstall där tre tränare hade träning samtidigt i ridhuset. De använde varsin volt; A-volten, mittvolten och C-volten. Däremellan fick ryttare som inte red lektion kryssa runt.

 

Det är inte helt enkelt med ridhusekvationer.

Häromdagen gick jag ner med Cajsa till ridhuset och tänkte plocka fram ett par hinder. När jag öppnar ridhusdörren inser jag att det inte alls är läge för det.

Annelies fullblod är mer uppe i luften än nere på marken och en medryttare rider en annan häst samtidigt.

Jag sitter upp på Cajsa och då reagerar Annelies fullblod som ett mindre fyrverkeri. Cajsa påverkas inte men konstaterar den höga graden av energi i ridhuset.

”Innan du börjar galoppera!” Säger Annelie medan hon försöker manövrera sitt fullblod. ”Så förvarna mig! Annars vet jag inte vad min häst hittar på.”

Medryttaren väljer att lämna ridhuset då hästen hon sitter på blivit inspirerad av Annelies häst.

Annelie orkar ett tag till innan hon går upp till stallet. Ridhuset är tomt så jag ställer fram ett par hinder.

 

Lyckligt lottad med ett ridhus hemma på gården, helt enkelt.

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*