Fredagshälsning från herr piggelin

Marléne och Leonkungen | 27/8 - 2021

Hej!

Leonkungen här!

Matte bad mig berätta lite om läget, och jag tänkte, att okej, det kan jag väl!

Till min stora förtret så fick jag ägna större delen av sommaren i en liten mindre hage, anpassad för mig och med inget gräs att äta. Det tyckte jag var sjukt DÅLIGT, men min matte påstod att det var det bästa för att få mig att bli lite smalare. Och vila mitt ben. Jag blev ju lite trött i benen där i somras, och matte sa att nu måste vi plocka bort de delar som utlöste detta.

Det enda bra med den där trista hagen som mina människor fixade var att de byggde den i min och Zebbes egna hage, så jag kunde stå och hänga med Zebbe ändå. Då blev jag lite gladare. Sedan så fick Zebbe komma in till mig under sommaren korta stunder så vi kunde stå och KLIA varandra-vi saknade varandra jättemycket!

Jag gillar ju verkligen inte värmen, så jag har tycker det är jääääääätteskönt nu när det blivit svalare väder ute! Visserligen har jag börjat fälla för att kunna sätta vinterpäls – kvällarna har ju blivit kortare. Matte suckar lite, men lite hår får hon väl tåla.

Nåväl – jag har genomlidit sommaren i min lilla hage och nu är matte nöjd. Hon säger att även om hennes hjärta blödde när hon såg mig stå i min lilla hage (jag nyttjade också detta och såg liidande ut) så menar hon att det gjort mig gott – och ja – jag känner mig som en piggelinfriskus!

Jag har visat matte att jag faktiskt tappat lite vikt (men matte menar att det jobbet ska fortsätta, suck!) och jag har visat nu att jag inte har ont nånstans utan alla fyra benen fungerar precis som de gjorde innan. Matte säger hon är jätteglad att se hur fräck och glad jag är, – vadå, jag är väl allra oftast alltid glad!?!

Det bästa är nu ändå att matte har sagt att jag ska få lov att visa jag fixar att komma över i den stora hagen igen med Zebbe. Det finns knappt nåt kul att äta, men VILKEN lycka det är att få komma över igen och hänga med min kompis! Matte har nån tanke med schema, tider och intrappning, men jag har minsann lurat ut ungefär när människorna kommer in och släpper över mig, så då står jag och väntar vid grinden.

Det roligaste var när matte sa att nu kan hon rida lite på mig igen. Vi skrittar bara, inte hela pass, för matte säger jag måste träna på att bära henne igen och att vi inte sätter igång för snabbt. Jag fattar ingenting.  Jag tycker vi kan springa på som vanligt nu när jag är så piggelin. Jag gör allt för att visa henne det, powerskrittar, försöker gå i trav på eget manér…men matte säger ”NEJ – vänta”! Tyvärr pajade hennes lift visst, så nu är hon lite ledsen. Men jag är lika glad, för nu blir jag tömkörd lite extra mycket, och då kan jag bara inte hålla mig!! Jag bara MÅSTE gå upp i lite galopp av bara glädje och visa hur jag kan sträcka benen i trav. Matte både skrattar och ptroar på sidlinjen, och säger att jag måste ta det lugnt här med, att vi ska göra på samma sätt som vi gjort förr när jag haft vila och haft skada. Sakta men systematisk ökad belastning, lugn och ro. Suck! Jag hade kunnat galoppera en timme minst direkt. Matte påstår vi måste vara rädda om mig och mina ben och att jag inte är 15 år längre – alltså, vilket tjat om ålder!

Men jag har fått röra mig lite mer på töm och visat jag är ”ren i benen” som matte säger. Det där begriper jag inte – jag smutsar ju ner mig varje morgon??

Ja, så är läget hos mig. Varje dag är en ny dag med mat (alldeles för lite tycker jag), hänga mina stunder med Zebbe och vänta på att mina människor (särskilt husse) kommer för att hitta på nåt och ge mig soppa.

Matte och husse gav mig förresten en leksak i boxen. Jag fattar ingenting. De sa jag skulle bita i den i stället för Dannes nattmössor. De har aldrig bitit i Dannes nattmössa, det förstår jag. Den är SÅ ROLIG!

På återhörande,

Leonkungen

(PS! Matte hälsar liften är lagad….tjoho!)

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.