Höstäpplen- hej igen!

Marléne och Leonkungen | 25/9 - 2022

Det var ett tag sedan ni hörde från oss här på bloggen. Inget planerat uppehåll direkt, men när omständigheterna i världen slog till tidigare i år så kändes vardagen futtig och svår att fånga när krig i Europa var ett faktum.

Nybadad och lycklig med husse på grönt gräs

Så gick tiden bara. Leon och jag hade en rätt fin vår, han gick mestadels som tåget och vi hade en bra period med träningar som var roliga och Leon på hugget. Men så kom värmen…och sommaren…och då är vi inget bra varken jag eller Leon. Vi slutade träningsterminen med en känsla av trötthet och frustration…vi tvåbenta fick förmodligen en släng av corona precis när semestern startade…men som tur var hade jag bokat in Leon på sommarkollo med tömkörningspass, och fick hjälp att köra iväg honom när vi låg hemma i feber. Så Leon hade en fin sommar ”så mycket vanligt som det brukar” och en vecka ”försenade” fick vi också komma iväg som tänkt.

Vi hämtade hem Leon som planerat och gladast var absolut hagkompisen Zebbe, som i övrigt mest ska spela ”kostbar” och minsann inte vara beroende av Leon och hans förehavanden. Första dagarna stod Zebbe vid grindhålet och skrek oavbrutet när nu Leon för en liten stund inte befann sig i hagen. Hästar!

Om vi förra året vid den här tiden hade kämpat för att få Leon på rätt köl viktmässigt, så stod jag för några veckor sedan med det motsatta problemet, vilket var lite nytt för oss. Leon började (som alltid) fälla av sommaren och sätta vinterpäls, men blev så håglös och energilös att matte blev orolig på riktigt. Vi har fått tagit lite blodprov för att kolla av honom, men också ökat på maten rejält – till Leons glädje, kan jag tänka. Det är lite för tidigt att ropa hej än, men det känns lite som att han börjar få energin tillbaka. Så där kan det svänga med hästar som är äldre. Och alla är individer. Det som funkade igår behöver inte vara rätt idag, så det gäller ju vara observant och lita på sin magkänsla att man känner sin häst! Och kolla upp. Det gör jag i alla fall.

med spetsade öron mot äpplena och päronen!

Så, just nu är vi i vår egen lilla bubbla, jag och Leon. Vi är rätt synkade, han har varit lite trött och så hans matte, med mycket nytt på jobbet som tar tid och kraft. Då är det skönt att veta att vi inte behöver stressa åt nåt håll, varken han eller jag. Vi gör det som passar för dagen. Ibland blir det superridpass, ibland pannkaka, oftast mest beroende på matte som är ofokuserad och Leon är då väldigt snabb att nyttja tillfället till sin egen fördel att slippa :-).

Men nu är äpplena och päronen mogna och vi har en fin tur som innebär en ”picknick”paus – gissa vem som hittar dit helt på egen hand?

Njut de fina dagar som är kvar innan regn och blåst tar över!

 

Marléne & Leonkungen

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.