I nöd och lust

Marléne och Leonkungen | 27/6 - 2021
Världens bästa Leonkung. Det går upp och det går ned, men han är bäst iallafall.

I nöd och lust, heter det ju.

För några veckor sedan var jag på väg att skriva ett inlägg här på bloggen om hur fantastiskt bra  det kändes med Leon, hur det verkligen lossnat igen för oss och hur vi hittat schwungen igen! Några härliga träningar för tränar- Lena, och flera inplanerade.

Lite nya trix och tips och Leon gick bara så himla, himla bra.

Men vi har med djur att göra, eller hur? Så hur eller hur, från det ena till det andra, och pang så ringde de från stallet och sa de funnit  Leon med misstänkt fångkänning. Det har ju aldrig funnits på vår karta under våra år tillsammans. Snabbt agerande stallpersonal bidrog med största säkerhet att det inte blev värre, och snabbt in med både vår husveterinär och hovslagare.

Men vad som är hönan eller ägget, och vad som utlöst det ena eller det andra, vad som är vad eller inte är;  det är aldrig svart eller vitt. Jag orkar inte riktigt redogöra allt här, men troligtvis är det hans ” gamla vänster fram” som börjat spöka igen, och ställt till det. Det är inte jättemycket, men tillräckligt för att uppmärksammas och hanteras. Så, efter sedvanlig ”isolering” och smärtstillande, beslöt jag och veterinären oss för att nu gäller det balansera på slak lina. Det som är bra för en sak är dåligt för en annan, och nu måste vi hålla Leon på gott humör, för en glad häst är bättre än en som tydligt efter två veckor på väldigt begränsad yta att röra sig, blev deprimerad! 🙁

Vi har dock behövt strypa allt det som Leon annars älskar; som att dagligen hänga med sin Zebbe och – äta gräs. Eftersom vi inte helt vet vad som är vad. Det känns ju i ”mammahjärtat” att inte ge honom allt utrymme han vill, eller allt tuggande han vill, men nu är det allvar. Utöver att få ordning på hans trassliga vänster fram, måste Leonkungen ner i vikt! Han har mått allt för bra – trots ingen särskild överfordring på något sätt! Lägg till ålder och så…tja. Kungen måste banta!

Så nu har vi byggt en ”bantarhage” i hans hage, så Zebbe går på den stora delen, och Leon på den kraftigt begränsade där det mestadels bara är grus och jord. Leon är nöjd med att ändå ha det ”ganska som vanligt” och kunna stå och tjabba med Zebbe lite över stängslet, och gå sin väg till hagen som han brukar. De är ju vanedjur- och ju äldre de blir, desto mer vill Leon i alla fall ha det på sitt sätt.

Vi har sakta börjat öka motionen igen, belasta lite mer, tömkör i skritt kortare stunder och ser hur det blir. När han ser husse lyser han upp och en kortare promenad med husse utanför gården, på över två veckor, gav en lycklig Leonkung som tyckte husse gick alltför sakta. I veckan ska jag få sitta upp lite igen, bara en kort, kort stund, och se hur han reagerar på det. Hittar vi ett bra läge nu där saker går framåt och inte bakåt, får det vara så över sommaren. Vi har tålamod och inte bråttom. Vi har ju kommit tillbaka förr när det spökat för oss. Han är min Leonkung och är värd det bästa vi kan göra för honom. Sysselsättning efter läge och massa kärlek – sockerfri 🙂

Trevlig sommar!

Marléne & Leon

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.