Leonkungen & tränar – Lena

Marléne och Leonkungen | 20/5 - 2021

Hej igen!

Nu äntligen börjar solen skina lite mer och första sprutan är i armen! Det är väldigt mycket om sprutor nu, eller hur?

Nån som är sprutande (sprudlande) glad det är i alla fall Leonkungen! Och jag! Vi har sakta tagit oss framåt från vår lite deppiga geggamoja, kommit tillrätta med våra tekniska problem så gott det går, och tagit rejält med stöd av vår tränare.

Min stora idol är Carl Hester. Om nån vill möjliggöra en träning med honom, tar jag gärna emot det! Men fram till dess….

Jag tar gärna inspiration av många duktiga ryttare och tränare, men efterhand har jag också lärt mig vad som fungerar för oss, och vilka grundmoment vi inte kan rucka på, för det helt enkelt rent tekniskt inte fungerar. Så, när jag nån gång tränar för andra (tex WE), så är det när det ändå finns en röd tråd som jag kan följa, en tråd som jag har i all min träning tillsammans med min huvudtränare.

Min huvudsakliga tränare är sedan många år Lena Malmqvist. För er som är aktiva i Skåne, så vet ni att hon sedan en del år bland annat är ordförande i Skånes ridsportförbund. Lena är C-tränare i dressyr med meriter och tagit hästar upp till Grand Prix. Bland mycket annat! För er som är nyfikna mer, kika gärna på www.lenam.se 

Lena & Leon. Lena har suttit upp på Leon många gånger under åren. För att lära känna honom, hjälpa mig där jag inte kommer åt, se hur han svarar så att vi kan klura ut hjälper tillsammans.

Lena träffade jag första gången jag red självständigt efter olyckan – vilket jag skrivit om tidigare – hos min väninna i Stockholm. För Lena och Annika är vänner, men inte visste jag då att Lena skulle flytta ner till Skåne och en dag börja träna mig! Lena är den bästa tränaren! Alltid tillgänglig för ett uppmuntrande eller peppande ord, trots att de geografiska avstånden ibland är långa och tiden är busy!

Här kommer en frågestund från mig och Leon tillsammans med Lena – håll till godo!

Marléne: Kommer du ihåg din första träning med oss?

Såklart jag gör! Du red på lånad ridskolehäst och jag var förstummad över hur duktig du var redan då och hur samspelta ni var fast han arbetade på ridskolan med många andra elever också.

På äventyr! En av mina favoritbilder. Leon är en spjuver -alltid med spetsade öron och pigg på nya grejor!

Marléne: Är det något särskilt som vi som ekipage måste träna på med tanke på mina förutsättningar?

Ja, men kanske inte unikt på något sätt. Jag tänker på att det är otroligt viktigt att du alltid jobbar med att vara mjuk och följsam med händerna. Du kommunicerar ju mycket med händerna, och det får inte bli så att du tar för mycket eller håller balansen där, men det gäller ju för alla ryttare. Sen är det ju extremt viktigt för dig att alltid kunna sakta av och stanna. Dessa övergångar är ur säkerhetsperspektiv det viktigaste. Sen får du på köpet en fin, lydig och stark häst i och med allt arbete med övergångarna.

Leon: Hej Lena, tycker du inte jag är den snyggaste gubben i världen?

Hej Leon, nja, rätt snygg men du har en konkurrent i min 4-bente pälskling Uno.

 Leon: Ser du att jag försöker fjäska för dig och se tjusig ut när du kommer?

Ha ha, ja det gör du faktiskt ibland. Fast mest brukar du blåsa upp dig och göra dig stilig när det är uppvisning av något slag, då är du riktigt tjusig och får du en applåd blir du nästan lite to much… :-D.

Ett av många äventyr och uppvisningar tillsammans. Lena försöker få Leon att tagga ner lite 🙂

Marléne: Vad är vår största utmaning?

Att du aldrig kan flytta din vikt, varken för att rätta dig i sadeln eller för att följa med rörelserna eller sitta emot dem.

Marléne: Finns det något du som tränare ser att mina förutsättningar kan ha en fördel – eller är det bara uppförsbacke?

Ha ha, nej uppförsbacke har jag aldrig tänkt överhuvudtaget! Du är mer motiverad än de flesta, det kan man ju inte annat än älska som tränare! Jag tror det är det viktigaste i det vi håller på med. Lära oss tekniken och öva in känslan, det tar tid och motivationen i ur och skur (ibland sol) är ett måste.

Du kan ju inte använda skänklarna. Fördelen med det är att du alltid måste ha Leon ”framför skänkeln”, dvs han måste alltid tänka framåt i alla lägen, annars skulle ni ju bara stå i mitten och öva på att vara polishäst 😊. Det är många ryttare som har en del att lära av det.

Leon: Varför måste jag hålla på och gå med kontrollerade steg för?

Därför att ska man vinna Let´s Dance så kan man inte hitta på egna steg hit och dit.

Marléne: Har du någon gång fått tänka annorlunda som tränare till oss jämfört med dina andra elever?

Tänka annorlunda får jag göra med alla ekipage. Alla har sina olika sätt att vara på och jag blir lite uppfinnare av olika övningar när jag är tränare. Jag får ju alltid försöka hitta på något som passar just det ekipaget just för stunden. Vad gäller er så får jag ju hela tiden tänka på hur du ska kommunicera med Leon utan vikthjälper och utan skänklar. För något år sedan hade ni svårt med skänkelvikning, men numera är det ju rätt enkelt. Allt går med lite övning och en bra kommunikation.

Leon: Jag tycker det är skitjobbigt att stoppa in en massa bakben hit och dit – kan du inte sluta tjata?

Såklart det är jobbigt, men du behöver muskler i baken för att vara tjusig!

Publik är det allra bästa Leon vet! Här i Kristianstad för några år sedan.

Leon: Tycker du jag borde vara snällare mot min matte ibland och inte vilja springa fort?

Jag tycker du har en underbar energi, men jag tycker du kan vara lite snällare och lyssna på henne med lite större öron ibland 😉.

Marléne: Vad är det absolut roligaste med att träna Leonkungen och mig?

Att ni båda är så ambitiösa! Positiva, jobbar tills ni är trötta eller helt slut, försöker själva hitta lösningar och att ni sen gör ”hemläxan”. Det är ju viktigt att du rider på samma sätt alla de passen jag inte står vid sidan. Det är ju då det hela befästs och jag blir överlycklig när ni är ett steg bättre nästa gång jag kommer!

Leon: Vad är det jag är allra bäst på?

Du är så fantastiskt snäll och omtänksam, det är du bäst på. Sen tycker jag du är fantastiskt bra på travökningar – när du har gått på gymmet och är stark i bakbenen och lyssnar på Marléne och inte bara kör på själv.

Leon: Om du hade velat ta mig i örat ibland (åh så skönt) vad är det jag gör då?

Ha ha, ta dig i örat och klia, det gör jag gärna!

Tänker du på ta dig i örat för att du busar, så är det nog när du har för bråttom och glömmer att det faktiskt är Marléne som bestämmer tempot när hon rider. Du får komma ihåg att hon bestämmer 1h per dygn och du får bestämma 23h…

Leon: Tycker du ändå inte att jag är helt ojämförbar?

Jo, det tycker jag att du är, precis som alla andra levande själar. Vi är unika och det är fantastiskt!

Lena hänger med oss i lina på Falsterbo för en del år sedan. ”ifall han skulle vilja hitta på nåt”. Men Leon tog bara det långa klivet mot banan där musiken var högst!

Leon: Tror du inte jag och min matte hade rockat på tävlingsbanorna om vi hade haft chansen och  kommit ut mer?

Jag tror att ni hade vunnit det mesta faktiskt. Skulle vi dessutom få publiken att applådera när ni är på väg in på banan, så hade nog 10orna stått givakt i protokollen!

Puss på mulen från din tränare och ett av dina största fan

/Lena

 

Pilutta på er!
Marléne & Leonkungen

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.