Pilutta 2022!

Marléne och Leonkungen | 9/1 - 2022

Ungefär så kändes det idag – på första träningen för bästa Lena Malmqvist detta året. Pilutta skrikande sadlar (man kan tro det är kapten Haddock som sitter i utrustningen och klagar), pilutta ständigt grådis, pilutta januarislasket och pilutta den konstanta Stephen Kingaktiga dimma som ofta ligger som en konstant över stallet och söderslätt.

Gulligaste och bästa mulen ever! (inte den med rosa mössa)

Pilutta allt för idag så hamnade vi rätt både jag och Leon, och det var SÅ kul! För oss blir det mycket ridhus den här årstiden, oftast för att man helt enkelt inte kan ta sig ut i vare sig mörker eller kompakt dimma. Inte är det särskilt kul heller när det regnar is och blåser nordanvind. Fast jag drog ändå med Bananen och hans matte på en kortare utepromenad i julhelgen – för att vi KUNDE. Det regnade på tvärs men jag peppade starkt Bananekipaget att lite frisk luft skadar ALDRIG! Jag och Leon var på hugget, var inte så säker på att den lilla Bananen tyckte detsamma, hahaha…!

Vi har haft corona hos min ledsagare, så julledigheten har räddats av fantastiska stallkamrater och en tapper husse som agerat sällskap aka räddningsvakt, så att jag kunnat komma upp en del i alla fall. Annars har husse och Leon utvecklat sin egen form av liberty träning – tja, jag vet inte helt eftersom jag inte får vara med. ” Han (Leon) går bara och ställer sig hos dig om du är med i ridhuset” klagar husse, så jag får vackert överlåta deras fria motion till dem själva. Men det har varit en räddare i nöden när hagarna har varit frusna, is ute och kyla inne. Lite rörelse har kungen fått i alla fall.

Kungen blir 21 år i år! Kan ni tänka er! I januari nu har han varit hos mig i 9 år – 9 år sedan vi körde ner honom från Bjärehalvön med målet att ”vi måste ju testa honom vid liften. Om han pallar. Annars blir det inget köp”. The rest is history…

Kan det nånsin blir för mycket bilder på sopphinken? *ASG!

Nåväl. I dagens träning tränade vi mycket öppna och slutor, och tonvis av korta effektiva övergångar mellan halt – skritt, och skritt- trav. Målet är alltid att få Leon mjuk i bålen och att bära mig korrekt och bli kvar hos mig oavsett vad som pågår i övrigt. När han blir mjuk i sidorna kommer allt det andra per automatik. Jag vet inte hur ofta ni rider övergångar, men jag tror inte ni jobbar med dem så aktivt som jag. Fem steg hit, fem steg dit. Matte blir trött, hahaha!

Rida slutor med inte så mycket mer redskap än pisk och handkommunikation är fasen mig inte lätt. Som en stallkompis sa när jag beklagade mig lite efteråt; ” En joystick kanske hade varit nåt?” Ja tack! Innerhanden ska ställa inåt och vara eftergiven, innerpisk bakom skänkeln för drivande, ytterhanden ska visa vägen och ytterpisken på rumpen för att flytta rumpen innanför spåret.  Det begriper väl vem som helst att en spelkonsol hade varit på sin plats!

Vänster varv hade vi lättare för en höger, men det är bara att träna på! Jag vet ju att bara Leon fattar grejen så GÖR han det. Han KAN ju – han ska bara orka fatta vad matte är ute efter!

 

Vi red en WE träning innan jul. Där hade vi en övning med en 90 graders tvär sväng, som vi skulle rygga tillbaka i. Vi fick göra det några gånger, sedan gjorde Leon det helt perfekt nästan på egen hand. Sån är han!

Dags för middag här, och ser med tillförsikt fram till fler träningar, för det är så roligt!

Marléne & Leonkungen

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.