10 years challenge

| 31/1 - 2019

Jo men nu vet jag ju att jag är några veckor efter med trenden. Men kom på idén nu att istället för att visa min 10 years challenge så kan jag ju visa samt berätta lite om storyn kring min första egna häst…

För att göra en väldigt långt historia lite kortare om hur jag fick min första och enda egna häst, Black Eagle som tyvärr idag inte finns med mig i livet så börjar hela storyn egentligen med att jag alltid haft drömmar om att bli en toppryttare från att jag red på 4-H gården när jag var pytteliten och mamma stog utanför stalldörrarna pågrund av hennes extrema hästrädsla haha. Jag har aldrig haft förutsättningarna eller möjligheterna att egentligen ha en egen häst, därav har jag alltid tagit ALLA tillfällen i akt så fort jag fått möjlighet att bara få borsta en häst sedan dess. Har gått på ridskola samt hängt med min halvsyster i stallet när hon red, innan jag fick min egen häst.

När jag var 13 år tror jag ca. så sprang våra hundar bort som är av rasen borderterrier. GRYThund som ÄLSKAR allt som rör sig snabbt, och såklart goda dofter i marken. En dag senare blir vi uppringda av polisen som sa att en familj bara några kilomerter från oss hade våra vovvar. PHEW!
Väl där så ser ju jag att dom har ETT STALL!!! Såklart var jag tvungen att fråga om jag fick gå in och klappa hästarna. Efter lite prat så erbjuder sig mannen som äger stallet att jag jättegärna får komma och borsta hästarna hur mycket jag vill. Sagt och gjort, efter det så var jag där så ofta jag kunde. Det här utvecklades och tillslut fick jag börja prova rida lite på en av deras äldsta ögonstenar. Gammal och gammal… han var lika gammal som  mig, 13-14 år men gick mest som sällskap.

Ja som ni ser… Min kunskap var i likhet med mitt sinne för mode på den tiden… Första gången jag fick rida.

 

Dagarna gick… Veckorna gick och jag började ta  min och hästens relation mer och mer seriös. Jag kan ju inte rida bara lite då och då. Mina drömmar har alltid varit att få tävla och vara en av dom där tjejerna som åker runt på regionala tävlingar på helgerna. Så jag började träna upp mig och ”Blacken”. Blacken var alltså sutten på, riden på men han kunde inga som helst skolor. Farligt egentligen för mig som ridskoleryttare att börja utbilda en häst huxflux men jag tog väldigt mycket hjälp. Jobbade på ridskolan så ofta jag kunde för att byta ut det mot ridlektioner där jag fick ha med mig Blacken.

Här provhoppade vi lite de första gångerna. En häst med ett hjärta av guld. Det här var på den tiden som sagt när man tog vad man hade hemma… Tillexempel som att vända ut och in på en reflex-förbygel 🙂 ….
Vår första Pay and jump. Lägg märke till min extremt bra matchning jag gjort denna gång 😉 VÄL genomtänkt
Både jag och Blacken utvecklades snabbt. Utan tillgång till ridhus eller ridbana på gården. Man tager vad man haver! Jag tror inte bonden hade blivit så glad om han såg mig…
Fler pay and jumps för att lära oss hur vi ska kunna koncentrera oss på nya platser samtidigt som vi ska lyfta bena

 


Tillslut började jag ju gymnasiet. Såklart hästgymnasie men dock 65 mil hemifrån. Frågan var vad jag skulle göra med min ögonsten? Jag flyttade ner till Halmstad för att börja bo in mig på internatet i första hand. Efter mycket tvivel på om jag ens vågade fråga ägaren om jag fick ta med Blacken ner så gjorde jag det tillslut. Självklart var det helt utan konstigheter. Mamma kör ner Blacken till mig och när jag möter dom för att lasta ur och packa ur allt så får jag ett sms av hästägaren. ”Hej! Hoppas resan gick bra! Önskar dig all lycka till. Kolla i ryktlådan”…  Jag blev fundersam och tänkte egentligen mest bara, vad snällt. Han har säkert lagt ner massa morötter. I lådan ligger ett kuvär, när jag öppnar det står det en överlåtelse av hästen till mig. Till lilla mig!? Tror ni jag brast ut i såndär töntigt tjej-skrik-gråt? 😉 Ja ni kan ju bara tänka er när ens dröm går i uppfyllelse. Något jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Att äga min egen häst!

Vi utvecklades både han och jag. Äntligen startade vi lokala tävlingar.
Jag blev också bättre på det där med att matcha…





En av de sista bilderna på min största kärlek i livet. Min bästa bästa kompis som fanns för mig under mina jobbiga tonår. Jag är föralltid så tacksam över den här hästen och all hjälp jag fått. Min mamma som stöttat mig så mycket i detta och till och med från att stå utanför stallet till att i slutet hjälpa mig med det mesta, till och med rida.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.