Alltid en skräckblandad förtjusning

| 2/11 - 2018

Kvällen igår var inspirerande. Jag var alltså inbjuden till Patrick Ekwalls show där hans modeller visade upp hans sko-kollektion, ”Difficult By P”. Riktigt bra musik (!!!!) supersnygga modeller och skorna framförallt var riktigt coola. Ibland var det lite svårt att hålla ögonen nere på skorna när modellerna såg minst lika bra ut dock haha… (Får man ens skriva så här på bloggen??) 

Jag tog med mig en av mina närmsta tjejkompisar och barndomsvän Vendela. Vi har varit absolut bästa bästa bästisar ända sen dagis och vi kommer garanterat vara bästa bästa bästisar tills vi sitter i rullstol också. Det här är en sån fantastisk tjej!!!  Trots att vi näst intill förutom nu senaste året bott minst 45 mil ifrån varandra har vi alltid varit absolut bästa bästisar sen dess haha.


Jättetacksam för inbjudan och alltid kul som sagt att gå ut och träffa folk. Träffade många bekanta ansikten, några väldigt bekanta och några lite mer nya kontakter. Som sagt så säger jag det igen – älskar att få vara ute och lära känna nytt folk. Men det har inte alltid varit så. Och självklart är det svårt ibland än idag. Igår skrev jag ju ett inlägg om Peders bok-release där jag relaterade  mycket till  hans inspirerande ord som jag tar till mig i mina uppgifter och utmaningar jag har i livet. När jag var mindre så har jag under egentligen hela min uppväxt varit väldigt introvert, extremt blyg inför folkmassor och nya människor och emellanåt haft någon slags social fobi där jag bokstavligt fått panik vissa gånger av att vistas i folkgrupper och känna mig tvingad att hålla i en konversation med någon jag inte känner. Det här är något jag jobbar på fortfarande men det är alltid en skräckblandad förtjusning jag har när jag idag går på mässor, event eller liknande. Läskigt för att jag minns än idag den där starka känslan jag kunde få ibland av att jag bara vill krypa ur mitt eget skal bokstavligt, och springa där ifrån.  Förtjusning för att ju äldre jag blir, desto mer har jag kunnat hantera  rädslan och kontaken med nya människor och efter varje gång (oftast) går man hem  med en vinnarkänsla av ny kunskap och stolthet att man klarar av saker man inte ser sig själv kunna göra alla gånger. Jag har alltid tidigare sett mig själv som socialt inkompetent och det är det som har skrämt mig. Men har man stora mål och drömmar så vinner man ju inget på att vara socialt inkompetent, det är något jag har lite hårt sagt till mig själv sedan jag var liten 😉 Det kanske finns fler där ute som känner igen sig i det här? Eller så är jag ensammast i hela världen med känslan 😉  Men det går verkligen att ta sig ur det och jag är så tacksam över att jag blir inbjuden till sånna här saker så jag hela tiden kan upprätthålla mitt mod! Mitt förra jobb som säljare på Sector Alarm är nog också den absolut största grunden till att jag vågade ta mig ur den där jobbiga känslan.

Men med detta  tar jag med mig orden från Peder, ”Se till att hålla pulsen låg, huvudet ska vara tomt på allt o-relevant” Var här och nu och fokusera på din uppgift.  


Inlägget får avslutas med en bild på den generösa goodiebagen man fick med sig! Önskar er en fantastisk helg, ät mycket godis, och krama om dom ni bryr er om!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.