Call it a day

Per-Ola Forsberg | 3/1 - 2020

Jag har alltid gillat det engelska uttrycket ”call it a day”. Det är ett sätt att uttrycka att man med respekt slutar efter en god och hedervärd insats; man har gjort ett rejält dagsverke så gott man kunnat. Det har jag nu bestämt mig för att göra med hopphästavel och inga ston betäcks till våren.

Våra tre unghästar födda 2018, här i somras som åringar. Längst till vänster Infinity efter Kétanou är en kopia av farfar Kalaska de Semilly, i mitten Jeanne Darc e. Kanndarco som nu ett halvår senare ser ut att bli lika fin individ som bröderna Uncle Blue och Career Diplomat och till höger Hoolabalou e. L.B. Casanova – Baloubet du Rouet.

2016 bestämde vi oss för att inte betäcka det året, så vi har inga nyblivna 3-åringar nu. Skälet var att vi såg att de hästar som då var 3 år, nu 6 år, var så jämna och bra att vi ville ge oss möjlighet att utveckla hästarna längre. Marknaden krävde mer producerade hästar och tydligt mindre risk om det skulle finnas möjlighet till ekonomisk balans, trots ett ökat risktagande för oss producenter. I slutet av 2017 sa vi sedan att unghästarna är så bra, så vi satsar vad vi kan de två kommande åren och så ser vi utvecklingen. Vi fick 6 föl 2019 och i år väntar vi 5 föl. Våra 6-åringar som då var 3 år är nu riktigt fina och de nu dräktiga stona är betäckta med hingstar som jag inte ångrar. Annars smyger sig ofta tanken på att man borde valt annorlunda till något sto, eftersom 8-10 månader in i dräktigheten har man mer info om både hingsten och stoets övriga avkommor.

Men nu avslutar vi avelssatsningen i denna skala. Två ston behålls, två tränas igång igen och går tillbaka till sporten för försäljning. Det femte av de dräktiga stona är 18 år nu och hade ett möjligt föl till, men nu blir nästa fölning vid 20 års ålder och som jag tidigare skrivit är det för mycket i min modell. De två ston som behålls betäcks 2021 om något radikalt ändrar sig.

Bonanza e. Clinton II – Bob Back xx, lämnade som 4-åring mycket fina Outlaw e. Untouchable. När vi skulle expandera var det klart att Bonanza skulle åter i avel från tävlingsbanan. På bilden dottern Puzzle e. Kanndarco, ett hingstval som jag ångrade vid denna tiden i fjol, men efter att fölet föddes och därefter har valet bara känts helrätt. Bonanza f.2010 är nu dräktig med Grey Top och tränas till hösten igång igen för försäljning.

Vi kommer säkert att ha föl igen, men inte som den satsning jag initierat och försökt driva. Även det året Uncle Blue föddes hade vi faktiskt 5 föl och vi hade 5 föl 2014. Vi kommer att ha tävlingshästar i många år framöver, riktigt fina hästar tror jag. De tre 5-åringarna som kommer i år är bra, våra fyra nyblivna 6-åringar har redan visat att det är riktigt fina hästar och 7-åriga Career Diplomat har i min värld inga begränsningar. Till detta kommer två roliga 4-åringar, tre 2-åringar, sex 1-åringar och förhoppningsvis fem fina föl om allt vill sig väl. Så visst har vi hästar minst 7-8 år framåt för att tampas på de finaste unghästtävlingarna!

Rapidsrock kommer att vare representerad på tävlingar som Falsterbo många år framöver! På långt håll syns Career Diplomat.

Själv tycker jag det är märkligt att sluta med något som jag under senare år tycker gett de avkommor och resultat som jag hoppats på.  Dock är det med en så otransparent och dysfunktionell marknad vårdslöst att satsa vidare. För många aktörer vill skära större kakbit till sig själva istället för att göra kakan större, vilket istället hade gynnat alla i längden. Med exporten av pengar från Sverige för både betäckningsavgifter, inköp av utländska auktionshästar och import av andra premiumhästar saknas det ett eko-system för den svenska hästnäringen.

6 jättefina årsföl hösten 2019 går i sin stora hage med branta backar.

Det är för långt till kontinenten för att tillräckligt många ryttare skall vända sina köpblickar hit. Få handlare eller ryttare vet nog hur mycket arbete, oro och omsorg blivande dräktigheter, fölningar och uppfödning kräver. Kan jag skära bort dessa bitar kan jag kanske i framtiden exponera mina kvarvarande produkter mer på kontinenten och istället se vad utfallet av det blir.

Vi har under denna tid fött upp fyra hästar till svår hoppning, men det är nog egentligen bara vår egen Tzigge som öppnat några dörrar för oss att dra nytta av. Det är ju ett ganska klent utfall av affärsutveckling och mer tecken på en ”cherry picking business”. Vi har aldrig haft bättre hästar och det gäller att modet och energin nu behålls för att toppa insatserna där möjligheterna finns för våra hästar!

På bilden rider jag Tzigge i svår hoppning, 3:a på Grevlunda.

David Will, 55 på världsrankingen, red vår Tzigge i 4-stjärnigt internationellt för flera år sedan när Tzigge var hos Dietmar Gugler under 4-5 månader. David får nu ned Accolade till Tyskland i februari för att i mars rida henne på Oliva-touren i Spanien. Vi får se utvecklingen och vilka besluts som tas efter det, men det är en möjlighet som måste nyttjas. Förhoppningsvis kan fler av våra hästar framöver ta vägen till David Will när de är mogna för större uppgifter.

Vi hörs,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.