Hästar är som snöflingor …………

Per-Ola Forsberg | 4/12 - 2018

Hästar är som snöflingor; de ser lika ut men är ändå helt unika.

En dikt passar in:

Genom beröm för anpassning och bestraffning för självständighet

Formades vi för att bli som andra

Och alla blev vi lika

Olika oss själva

Så är det med hästar eftersom de i grunden är omgjorda för att göra nytta för människan. Dessutom kan inte människor och hästar naturligt kommunicera, detta eftersom människor är höga och hästar är långa. När en häst markerar bak viftar den på svansen, vrider korset kastar med halsen lite och blänger bakåt med huvudet. Hästen har huvud, hals, bog, rygg, kors och svans att kommunicera med, alltså 6 delar. Att försöka kommunicera med en av dessa delar funkar inte, man måste göra sig lång och kommunicera med åtminstone 3 av hästens delar. I hästflocken går hästarna alltid emot tryck, de försvarar sig med att trycka emot eller luta sig mot en annan. Den absolut största kommunikationsförändringen och skiftet för en häst är att lära sig gå undan för tryck. I den dagliga hanteringen kan man ha 6o cm av grimskaftet hängande utanför handen så man blir nästan 2 meter lång om man sträcker ut armarna och snurrar med änden på grimskaftet . I boxen kan man lugnt och stilla flytta runt hästen i sidled med en plastgrep. Det är viktigt att vi kommunicerar på hästarnas språk och det är viktigt att de förstår att vi inte är hästar, utan att de för framgång måste kunna reagera annorlunda än vad som ligger i deras gener.

Den här hingsten var glad och fin, men brydde sig inte om att räta upp sig. Säkert jättefin på många sätt, men trots att jag gillade blodet vill jag ha lite mer integritet

Den här hingsten var en fin individ, men nog en lite svårpåverkbar glad pojke,  för även om vi hade kontakt så höll han sig på sin sida  

Man kan lära sig så mycket om en häst genom att gå in i boxen och ge sig tid att försöka prata med den. Ställer den sig med huvudet åt motsatt håll i hörnet som ung saknar den mod. Om jag skall fråga om en hingst och be att få titta så svarar de alltid om jag vill att de skall ta ut den. Jag svarar att det behöver de inte, jag vill bara vara lite i boxen med den för att känna och se vad det är för sorts individ. Kanske gör jag ibland fel i mina bedömningar, men det gjorde jag inte när jag hälsade på Dobels Cento! Han tittade ned på mig med en värdighet som om han var påven själv! Det var en otroligt stark känsla att vara med en häst på sin ålders höst, som ändå visste att han var en riktig superstar. I år hälsade jag på Balstakko, som är en unghingst och inte en superstar, för att känna av om han skulle få träff med In Loco.

Här hade jag hoppats aningen mer på exteriören, men mentalt kommunicerade han direkt. Det är Kétanou e. Kalaska de Semilly – Corrado I – Alcatraz, 52% fullblod. Vi har ett föl efter honom i år och han finns med på listan för våra ston som har lågt fullblodsinslag

När man jobbar i boxen med plastgrepen och hästen märker man ganska snabbt vad det är för sorts individ man fått. Blir de arga, blir de rädda, är de introverta, tåler de lite tryck och fattar direkt och är det lika lätt åt båda hållen? In Loco var en väldigt tuff och hård tävlingshäst, så när vi letade hingst till henne i Tyskland ville jag ha en med ”gute Manieren“ alltså bra uppförande. I efterhand hade jag inte behövt detta för In Loco visade sig vara en fantastisk mamma, hon tog väl hand om och präglade sina föl på bästa sätt. Genom att arbeta lite med fölet i boxen när det var avvant förstod vi att hennes första föl var väldigt positiv och läraktig. Det fanns redan en ny i magen på In Loco där fadern även där hade ”gute Manieren“. Framöver behövde vi dock inte oroa oss för den parametern på samma sätt och vi fick ett svar på det ganska tidigt och kunde använda vassare hingstar. Man märker om fölet är lite introvert, vill fly eller inte kommer ihåg dag 2 hur den lyckades eller misslyckades dagen innan. Genom att göra småsaker kan man snabbare förstå vad ett sto tenderar lämna och i tidiga årgångar ta hänsyn till det vid nya hingstval.

Fölet efter Kétanou uppförde sig exemplariskt när vi nyss tränade lite. Det stärkte intresset att använda samma hingst igen. Temperament blir en allt viktigare faktor, delvis beroende på att hästkunskapen på kundsidan minskar.

Ett annat föl som inte uppförde sig lika exemplariskt var från en förstföderska, så jag vet inte om det beror på sto eller hingst. Tills stoet fått ett nytt föl att bedöma avvaktar jag att åter använda samma hingst, även om jag tror hingsten är bra för fler av mina ston ston och jag i övrigt är mycket nöjd med fölet.

Lite oskarpa kvicka bilder här för det händer direkt. Fölet agerar med instinkt som häst mot häst. Vänder rumpan emot och hotar lite skrämt.

Fölet förstår efter en stund att det är han som skall agera.

Efter lite arbete har polletten trillat ned.

Dagen efter kom han ihåg arbetet och var aningen upprörd när jag gick in i boxen för att hälsa (utan grep). Han har förstått att vi är människor och att vi kommunicerar lite annorlunda än honom, men är ännu inte riktigt tillfreds med det. Samma läge kommer vi att hamna i vid alla nya situationer som inridning, lastning mm framöver. Ju tidigare man lär känna sina hästar desto mer underlättar det hur man anpassar framtida arbete. Motsatt om fölet uppför sig exemplariskt vid dessa övningar, så vet man att framtida kommunikationsproblem eller oregerlighet beror på missförstånd eller att den har ont. Hästar är som människor; personligheten kan poleras, men den ändras inte mycket över tid!

Nästa blogg få nog handla om varför det inte finns något svenskt halvblod längre, även om man skriver det på engelska som Swedish Warmblood!

Väl mött!

Per-Ola