Let the best man win!

Per-Ola Forsberg | 17/4 - 2020

Statistik, både egen och officiell, är viktig för att optimera sin avel och även för en långsiktigt framgångsrik strategi. Konsten med avel är känslan för vilka hästar som bär på vilka egenskaper. Att avla på ston med rätt egenskaper lönar sig i längden. Internationella värderingsindexet Blup (Best Linear Unbiased Prediction – BLUP) är ingen statistik i händerna på SWB, den inkluderar parametrar med handpåläggning för att med indexet försöka styra svensk hopphästavel som SWB eller representanter för SWB tror är bästa vägen till framgång. Skulle uppfödarna använda Blup inte främst för egen bekräftelse om siffran är bra, utan även för att styra sin avelsverksamhet, är Blup enligt min uppfattning numera rakt kontraproduktiv. Kanske har SWB-Blup redan spelat ut sin viktiga roll som rättesnöre beroende på ett-sto-licenserna och att andelen avelshingstar som någonsin får antal avkommor tillräckligt för SWB-Blup-index blir färre i Sverige med färre betäckningar på fler hingstar. Så jag skulle inte bry mig. Men jag bryr mig när jag utifrån mitt perspektiv tycker utfallet blir snett och Holland nu i veckan presenterade sin hingstranking som låter bäste man vinna.

Heartbreaker, född 1989, upprepar nu återigen sin position som championhingst i Holland.

För 10-15 år sedan tyckte jag Blup var fantastiskt bra att följa, men i nuvarande utformning för Sverige när vi kommit så mycket längre och man här åldersdiskrimenerar avelshingstar, är SWB-Blup enligt min mening kontraproduktiv. Enligt SWB leder avel till att hästarna blir bättre för varje generation. Hade ”förra generationens hästar varit likvärdiga med dagens generation vore avelsarbetet misslyckat” enligt SWB, så därför trycker man per automatik ned en hingst ju äldre den blir för att hjälpa till att visa detta. I Holland toppar Heartbreaker som föddes för 31 år sedan, så holländsk avel bör med svenska mått vara väldigt medioker. Heartbreaker är dessutom inte ensam gammal man på topplistan där; av de 60 högst rankade hingstarna i Holland är 44 födda under förra seklet och den yngsta bland de 60 högst placerade hingstarna är Baltic VDL med sina 14 år. Även i Tyskland ser åldersfördelningen på högt skattade hingstar liknande ut. Alla bör veta hur svårt det är för en bra hingst att reproducera sin egen nivå och hingsten gör det inte många gånger i livet hur framgångsrik han än är. Att som SWB anse att varje generation skall bli bättre än föräldrarna för annars är parningen misslyckad, är ledsamt att läsa och höra. Att komma nära toppföräldrars resultat är fantastiskt bra, ta bara Flip’s Little Sparrow som exempel. Inte är den hästen bättre än sin moder Butterfly Flip, men ändå en stor avelsframgång och inte ett misslyckande.

Butterfly Flip var en fantastisk tävlingshäst i högsta internationella klass redan från 8-års ålder och många år efter det, alltid konsistent.

Vi kan ju jämföra lite med mjölkdjursavel där man kommit mycket längre, samtidigt som SWB-Blup förespeglas vara en liknande framgångsingrediens för hoppavel. Hopphästavel har troligen avsevärt fler viktiga ingredienser för framgångsrik avkomma än inom mjölkbranschen och gör det därför ännu svårare med snabba avelsframsteg. Direkt vid födsel får kvigkalven en rad olika härstamningsvärden som baseras på ett genomsnitt av hennes föräldrars avelsvärden och avelsresultat, detta är att jämföra med Blup-värde. Inom mjölknäringen vet man att dessa värden har relativt låg säkerhet, eftersom man inte kan vara säker på vad kalven faktiskt har nedärvt. För att ta reda på kvigkalvarnas genetiska kapacitet tar man istället ett genomiskt test, vilket är ärftlig information kodad i den fullständiga DNA-sekvensen. Man tar provet i samband med öronmärkning för att ta reda på vad kalven kan förväntas dela med sig i framtida avel. Man analyserar kalvens DNA och tar fram genmarkörer för att ta ställning till vilka egenskaper behöver förbättras till kommande generationer. Kanske är det ändå så att kvigkalven trots fin stam bara skall producera mjölk framöver och inte lämna mjölkande avkommor, så därför bara alltså betäckas med köttras för att fortsatt mjölka men inte lämna framtida avkomma till mjölkbesättningen? Så jobbar mjölkbönder för bättre lönsamhet genom att höja den genetiska nivån för mer mjölk och mer hållbara kor i besättningen. Härstamningsvärdet kan inte styra detta, men man vet hur genomet för en framgångsrik mjölkko ser ut. Denna utgångspunkt är olik för hopphästen, där man inte ännu vet hur genomet för framgångsrik hopphäst ser ut. Troligen beroende på så många fler parametrar som med inbördes rätt relation kan skapa en framgångsrik hopphäst.

I mjölk-branschen vet man alltså att motsvarigheten till vårt Blup inte ger mer än ett härstamningsvärde. När sedan vårt Blup dessutom får handpåläggning från hur man centralt vill styra hoppaveln för man tror sig bäst kunna förbättringsarbetet, börjar det bli farligt. Blupvärdena på hingstar från 2019 överraskade mig mycket. Jag tror att just lägga in åldersfaktorn och tro att ju nyare avel desto bättre avel är riktigt farligt för framgång. Så farligt och kontraproduktivt att om uppfödare använder Blup i hopp om framgång med sitt avelsarbete, riskerar det leda till fler fel än rätt.

Stakkato, född 1993, en topphingst under långt mer än ett decennium och är fortfarande både själv och via flera söner på Tysklands topplista.

Jag har kollat lite och det verkar att det som kallas Avelsindex i SWB är det samma som Blup-värdet. En World Cup-hingst hade uppseende lågt Blup i fjol. De filmer jag sett av unghästar efter honom har varit väldigt fina. Jag trodde hingsten skulle komma högt men fick bara 134 vilket inte är i paritet med av mig förväntat. Är det för att han började i avel efter eller som det nu verkar mitt i karriären och åldern trycker ned honom i parametersättarnas ögon? Hans morfar är en av Tysklands absolut högst rankade hingstar Stakkato som bara är 25% fullblodsinslag. Men farfar är Laudanum xx, en avelsnestor i hoppning trots fullblodshingst, vilket gör att avelshingsten själv når upp till 44% fullblodsinslag och lättare för fler att avla med. Hade man kunnat göra ett genomiskt test på hoppegenskaper är min säkra gissning att många positiva saker skulle flyttat hingsten från plats 53 i Sverige (!) till i varje fall 25 platser upp! Irco Marco har varit lika betydelsefull för Sverige som Laudanum xx varit för Frankrike. När Sverige under 70-talet mest hade trakhener och avelsmässigt behövde ett jättesprång för att skapa en hopphäst var Irco Marco viktig. Att SWB-Blup fortfarande har Irco Marco bland topphingstar måste ha krävt mycket handpåläggning. Att ha honom i tredje led nu är säkert en styrka, men han har funnits tillgänglig på fryst även nu senare med väldigt lite eller noll intresse. En uppfödare satsade på ett par årgångar för några år sedan, men väl på marknaden som unghästar fanns det ringa kommersiellt intresse och avkommorna annonserades ut trots små pengar med trög handel. Uppfödare inser att tiden sprungit förbi.

Laudanum xx, född 1967 och fortfarande en hingst som uppskattas rejält i en härstamning.

Likaledes skulle man tycka att det vore intressant att avla på ett Calido-sto, högt skattat i Tyskland. Men en hopphästuppfödare som står inför denna möjlighet och rådfrågar SWB-Blup ser att Calido inte är bland de 100 bästa hingstarna i Sverige, så bäst är att vända åt annat håll så snabbt som möjligt. Jag kan lämna hur många exempel som helst på det som jag ser som tokigheter. Utländska hingstar borde ju ha sina hemlands avelsindex även i Sverige. Hur många tror att vi importerar de bättre avkommorna efter dessa bra utländska hingstar och att de därmed får ett rättvisande SWB-Blup? En topphingst internationellt som Cornet Obolensky ligger på en 19 plats i Sverige, gå gärna in och kolla svenska hingstar ovanför honom i listan och fundera sedan istället över var Cornet Obolensky i marknadens ögon ligger. Med så många svenska hingstar bättre än världshingstar borde utländska stoägare stå i kö för att beställa semin från Sverige! ….eller är Blup-parametrar ihopsatta för att styra hingstval mot det SWB själva tror är bäst för snabba positiva generationsväxlingar och därmed inte ger en objektiv kvalitetsbild? Utländska index har procentsatser för hur osäker siffran är, ju yngre hingst eller ju större spridning desto lägre procent. Så 150 med 70% säkerhet är kanske sämre val än 140 med 90% säkerhet. Blup visar inte procentsatser utan kallar det Hög eller Medel, om det beror på spridning bland avkommor eller få avkommor är inte lätt att veta.

Det är alltid viktigt att känna igen sig lite när man läser statistik för att sedan få aha-upplevelser när man blir överraskad. Blir överraskningarna för många blir det bara frågeställningar. När jag får för många; hur tänkte de här då? så funderar jag över hur de centralt skruvar på lite parametrar år från år med ålder, tävling kontra tester etc etc.

For Pleasure, född 1986, både en av världens bästa hopphästar och hopphingstar.

Återstår att SWB-Blup är ett så trubbigt instrument att det i mina ögon blir kontraproduktivt när visaren i många fall riskerar att peka åt fel håll. Semin från For Pleasure om tillgängligt, är nog väldigt eftertraktat på världsmarknaden. I Sverige är han rankad som hingst nr 70, så varken som blivande fader eller som fader till ett importsto för framtida avel, känns det riktigt attraktivt för de som sätter sin tilltro till nuvarande Blup! Så rensa all åldersdiskriminering och låt de bästa äldre hingstarna vara riktmärken för de yngre om de vill få succé!

Let the best man win!


Hälsningar

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.