Matchnings-tänk del 2

Per-Ola Forsberg | 21/3 - 2019

I förra delen försökte jag visa att hopphästen är en hybrid och att det finns enskilda egenskaper från många hästar i härstamning. Man kan inte blanda en hopphärstamning likt man blendar whiskey! En egenskap puttar ut en annan egenskap. Är ni inte med på dessa mina tankar behöver ni först läsa del 1 av match-making för att förstå fortsättningen.

Det är beroende på ovanstående jag är så emot det jag på mitt lekmannasätt kallar kompensationsavel. Lyckade hingstval handlar om att finna en riktigt bra ”match-up”! Konsten är att hitta ett hästpar som passar varandra, inte kompenserar varandra! Jag kommer nedan att skriva mycket om en man som varit död länge nu, men uppnådde saker med sin uppfödning som gör att man måste reflektera över hans tankar. Han var ytterligt påläst och förberedd när han började avla. Misslyckades ändå, men reflekterade över bristerna och kom snabbt ut som ett avelsgeni. Jag kan inte efterlikna honom, för det är ingen som exakt vet hur han gjorde. Men man kan försöka förstå hans tankar och försöka applicera det i vår moderna hopphästavel. Om du tycker det är intressant, är det värt att läsa vidare även om texten är en aning rörig eftersom ingen exakt vet hur Federico Tesio gjorde. Jag tycker det är imponerande och stimulerande att se någon åstadkomma något som egentligen inte skall vara möjligt.

Jag vill i mina bloggar inte någon marknadsföra någon hingst, men jag måste ändå tillåta mig ta en hingst som exempel på vad jag menar, vilket jag gör nedan i Balstakko. För att utjämna det, visar jag en bild på en annan väldigt fin hingst från Bruksprovet i år. Det är Kintaro som uppfyller det mesta av vad jag beskrev i min ”rallycross-häst-blogg”. Foto: Kim C Lundin

Som jag tidigare sagt har jag jättesvårt för användningsråden som SWB ger ut för hingstar. Jag är tjatig och hänger kvar vid det. Det är för att när jag observerat och reflekterat över särskilt framgångsrika uppfödare får jag en förnimmelse av förstärkningsavel i motsats till kompensationsavel. Vid premieringen som 3-åring fick Balstakko användningsråden att han kan användas för hoppavel ”till ston som inte är för långa och alltför mycket i framvikt. I hoppningen kan han tillföra kraft i avstampet, elasticitet i språnget, säker taxeringsförmåga, positiv försiktighet på hinder samt hoppvilja”. Om vi tar det första först. När det nu kom ryttare på honom som fyraåring och han blev bruksprovvinnare gick han lätt i en fantastisk bärig form med väldigt fina gångarter. Han var inte så lång att sitta på enligt testryttarna, kort framför ryttaren, så det stämde ju inte så väl med användningsrådet från 3-års premieringen. Han såg istället ut, om man vill kompensationsavla, som en hingst som gärna kunde ta emot ston som var lite långa och var i framvikt, för han var varken det ena eller det andra. Det nästa i användningsrådet från i fjol var att tillföra kraft i avstampet, elasticitet i språnget, säker taxeringsförmåga, positiv försiktighet på hinder samt hoppvilja. Detta borde ju vara överflödigt och istället vara kravet på samtliga numera nygodkända hopphingstar!

4-åriga Balstakko med Helena Torstensson. Foto Kim C. Lundin

Så det första användningsrådet från i fjol visade sig i mina ögon felaktigt och det andra i användningsrådet var helt onödigt; alla nygodkända hopphingstar skall ha dessa egenskaper inom hoppning! Jag använde Balstakko ifjol och väntar ett föl inom det närmaste. Stoet In Loco vill ha vad årets bruksprovdomare Jan-Ove Olsson (som jag har respekt för) såg i Balstakko:  ”…………………Balstakko är en riktigt Audi Quattro – han har motorn bak men kan driva på alla fyra och det är användbart.” Detta är inte kompensationsavel utan att man istället förhoppningsvis vrider mönstret riktigt vackert i kalejdoskopet. Jag försöker dubblera och förstärka egenskaper. Inte hitta något jag saknar. Utsagan från Jan-Ove Olsson innehåller också det viktigaste med avel, vilket jag återkommer mer om nedan; att ha förmågan att observera och sedan förmågan att reflektera över vad man observerat!

Den erkänt skickliga belgiska uppfödaren Luc Henry blev nyligen tillfrågad vad som var den viktigaste egenskapen hos en uppfödare. Han var först fundersam över frågan som han inte var beredd på, men svarade efter en stund ”att vara skicklig på att observera”.

En oöverträffad mästare på lyckade hingstval med riktigt bra ”match-up” var Federico Tesio (1869 -1954), italienare och fortfarande 150 år efter sin födelse historiens mest betydelsefulla fullblodsuppfödare. Han har kallats ”det enda geni någonsin att verka i avelsvärlden”. Tesio fick i snitt 12 föl per år och ändå lyckades han få världsrykte. År 1898 etablerade han och hans fru Lydia ett stuteri vars hästar har haft ett genomgripande inflytande i hela världen. De skulle komma att föda upp flera obesegrade mästare. Däribland Ribot, erkänd som den bästa kapplöpningshäst Europa hade sett och Nearco, fader till Nearctic som i sin tur är fader till Northern Dancer. Även idag är troligen Tesio svaret på frågorna om vem som har fött upp den finaste kapplöpningshingsten och vem som har fött upp den finaste kapplöpningshästen. På frågan vem som är tidernas mest framgångsrika fullblodsuppfödare är svaret fortfarande med säkerhet Federico Tesio!

Experter om Tesio: ”It is no easy matter to explain the secrets of his success beyond the observation that he was supremely gifted in every aspect of the art”.

Tesio hade ett anmärkningsvärt analytiskt sinne, var mycket intuitiv och även konstnärligt lagd. Allt detta tillämpade han i uppgiften att välja ut och förbättra hästen och hans framgång har aldrig motsvarats av någon annans. Tesio avslöjade aldrig riktigt hur han gick tillväga, men talade om arvsanlagen som en ”genetisk kopp” och det fanns bara en viss mängd utrymme i koppen. Ju mer man likartat kunde sammansmälta av modern och fadern, desto mer utrymme fanns det kvar för prestation. Exteriört lika individer, även i färg, härstamningar som skapade harmoni mm skulle paras. Ju mer lika två framstående individer var, desto större var möjligheten till ett framgångsrikt resultat. Ett till synes enkelt recept för framgång. I verkligheten baserade sig ”enkelheten” på omfattande undersökningar av Tesio för att lära sig ”mönster” för framgång och vilka blodslinjer som skulle kunna leda dit. Han hittade plusvarianterna och granskade noggrant egenskaperna, beteendet och exteriören hos enskilda fullblod, även via gamla arkiv, bilder och även målningar. Själv har jag tagit fasta på kopp-tänkandet i mitt avelsarbete och försöker fylla koppen så bra som möjligt utan att det rinner över med allt jag vill få med. Ett alternativt tänkande skulle kunna vara att man packar en resväska och vet att man måste kunna stänga den! Man kan inte tillåta sig för mycket. I år kommer jag för första gången till dels välja och försöka fördela hingstval utifrån stoets moder och stoets avkommor. Jag tror säkert att Tesio jobbade längre bakåt än så med att sammansmälta individer, men nöjer mig med att tänka vilken hingst som hade passat sto-modern och stoets avkommor. Jag försöker se förbi stoet och istället se på fler hästar när jag väljer egenskaper och hur jag vill förstärka.

Jag har två döttrar till Alright By Me xx, e. Be My Chief, i avel. Affinity e. Clinton II och J’m’en Balance e. Clinton I. I år kommer dessa två ston betäckas utifrån vad som varit en bra match-up med deras moder Alright By Me, samt vad jag sett hos Affinitys fina avkommor. J’m’en Balance fölar sin första med Caroly i år och Affinity fölar sin femte med Grey Top.

Federico Teio var noggrann och metodisk i sina studier av härstamningar och statistik, samt undersökte egenskaperna, beteendet och exteriören hos enskilda individer noggrant innan han började avla. Han förberedde sig väl för sin avelsverksamhet, men det tog det inte lång tid innan förväntningarna istället blev till besvikelse för honom. Som han själv sa; hans eget recept för framgång var inte till någon nytta mot rivalernas ständiga framgångar! Han upptäckte i sin analys att trots allt han hade sett och läst, hade han ännu inte lärt sig att reflektera. Att reflektera på varför och hur. Som ung man red han steeplechaselopp, han reste över hela världen för hästupplevelser, han utforskade i Latin-Amerika Patagonien till häst och han jobbade till häst på Pampas. All denna erfarenhet kom till nytta när han insåg att han inte hade observerat tillräckligt bra och inte dragit rätt slutsatser när han reflekterat. Han var från start en riktig ”horseman”, men blev ganska snart när han fick bitarna att falla på plats en ”professor i horsemastership”. Han insåg att ”no trainer can win races with bloodlines alone” och blev passionerad på att observera karaktärer, förmåga och egenskaper för att skapa atleter. Urvalet av nya avelsston gjorde han främst genom att studera med vilken lätthet hans ungston rörde sig i hagen.

Avelsarbetet börjar med “try to find a good match-up” mellan sto och hingst, därefter kommer uppfödningsarbetet! Tesio köpte ston om han såg en avelsplan för dem och 1915 reste han till Newmarket i England bara för att köpa Nearcos mormor Catnip på auktion. Priset blev endast 75 pund, alltså ett föga uppseendeväckande och lite misslyckat sto.  Avelsstoet Catnip lämnade hos Tesio stoet Nogara som vann storlopp i Italien. Tesio var inte främmande för att sälja egna hästar i syfte att få pengar till höga språngavgifter på de bästa hingstarna i Europa, så planen var att Nogara skulle besöka Fairway i Frankrike som var en av de bästa avelshingstarna då. Trots namnet Tesio och stoet Nogaras tävlingsmeriter kunde han kunde inte få en nominering hos tilltänkta Faiway. Alternativet för Nogara blev Fairways helbror Pharos. Ganska fantastiskt hur man med den tidens logistik inte drog sig för att resa med ston från Italien till både England och Frankrike!

Nogara fick hingstfölet Nearco som kanske inte var exakt det föl Tesio ville ha, men omdirigeringen av Nogara till Pharos hade enorma följder för såväl fullblodsrasen som helhet som för Tesio. Nearco vann Italienska Derbyt och var obesegrad i 14 starter mellan 1000 och 3000 meter. Inom dagar efter Nearco´s seger på Longchamp i Grand Prix de Paris, sålde Tesio honom för 60 000 pund till England vilket var en oerhört stor summa pengar då. Som händelserna utvecklade sig i Nearcos avelskarriär under åren som följde, står det klart att Nearco är den viktigaste hästen som importerats till England sedan Godolphin Arabian importerades år 1730 och den egentliga fullblodsaveln startade!

Nearco hade under andra världskriget en egen skyddsbunker på stuteriet i England, så viktig var han!

Man kan bara se resultaten från Tesios erfarenhet och kunnande, men inte hur han konkluderade för att skapa resultaten. Allt detta satt i hans känsla efter att ha observerat och reflekterat över sina egna hästar och de bästa i Frankrike och England. För sin egen valfrihet hade han aldrig egna avelshingstar, förutom under andra världskriget när han inte kunde transportera ston. Den dagliga personliga observationen av sina hästar vid varje stadium av deras utveckling och träning, var en viktig faktor för Tesios framgångar. Tesio arbetade hårt och nära sina hästar från tidig morgon till sen kväll, både som uppfödare och galopptränare. Han flerdubblade möjligheterna till framgång med uppfödningen genom att verkligen lära känna sina hästar och reflektera över vad han observerade. Hans jockeys tog direkt order av honom och det sågs aldrig någon annan tränare, förman eller stallchef på hans stuteri eller träningsanläggning ända tills han dog 85 år gammal.

Två år före Tesios död föddes Ribot, kanske den finaste kapplöpningshäst som har funnits. Som ett-åring var Ribot en ganska liten häst och Tesio anmälde honom inte till Italienska Derbyt för 3-åringar, vilket man gör redan som åringar. På våren när Ribot var två år och strax före Tesios död hann Federico Tesio i träning se att han producerat något alldeles speciellt! Ribots moder Romanella var ett sto som Tesio tävlade framgångsrikt som 2-åring, men stoet tränade inte på bra som 3-åring och skickades till England för att betäckas med Tenerani. Tesio hade själv fött upp Tenerani och vunnit Italienska Derbyt med honom, men tyckte inte att det var en jättebra hingst och sålde honom till England. Dock såg han något i kombinationen mellan dessa två hästar och tog sig mödan att frakta stoet till England för betäckning med Tenerani. Den enda betäckning Tesio gjorde med Tenerani!

“But that solitary star was Ribot, whose three-season career produced 16 wins from as many starts, including the King George VI & Queen Elizabeth Stakes and two editions of the Prix de l’Arc de Triomphe.”

Tesio lyckades med sin match-making genom att välja rätt hingst till rätt sto genom att praktiskt tillämpa sina intryck av härstamning, storlek, exteriör, temperament, förmåga och individualitet som en helhet för varje häst. Han lyckades så många gånger och med så stor precision vrida kalejdoskopet rätt, att man kan konstatera en helt unik förmåga. Vill man tillåta sig göra sina egna misstag för att lära sig, är livet oftast för kort för att hinna lyckas.  Om man själv har ambitionen att åstadkomma viktiga saker med sin avel måste man observera och reflektera. Inte bara över hästar, men även över vad stora hästmänniskor har åstadkommit! Det finns ingen ”klipp-o-klistra-lösning” från Tesio, men själv får jag inspiration och känner ökad trygghet i de val jag gör med ett sådant rättesnöre.

Avla väl,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.