Hur väljer vi ut avelsston

Per-Ola Forsberg | 1/2 - 2019

Olika har olika filosofier om hur att välja ut avelsston. Olika har olika framgång.

Det finns olika filosofier om hur man väljer ut bra avelsston. Några vill ha ston som visat stora framgångar på tävlingsbanan, några vill ha snabba kvicka ston i 130-135 cm hoppning som de sedan vill lägga kapacitet och förmåga på via hingsten och några slutligen vill ta stona direkt i avel.

Vår In Loco betäcktes första gången som 9-åring, här i 135 som 7 åring där det blev en fjärdeplats

Jag har inget äldre super-tävlingssto i avel, men jag har fyra ston med mycket goda resultat i 130-135 och två ston som gått direkt i avel. Hittills är mina två ston som direkt gått i avel mina bästa, men saker kan ändra sig! Jag har vänner som har fantastiska tävlingsston som på sin ålders höst är i avel och eftersom man skall avla på prestation och hållbarhet bör det vara helrätt. Jag säger inte här vad som är rätt, utan vill bara belysa min erfarenhet och min informationsinhämtning. En hel del av detta kommer att vara på engelska eftersom för att skydda mig själv lite och för att inte bli osams bland vänner, så knuffar fram den skickliga veterinären, hästkarlen och uppfödaren i Holland nämligen Jan Greve. Han får stå för ståndpunkterna, men jag instämmer tillfullo och tycker det är intressant hur han kopierat ”stud management” från framgångsrik fullblodsavel. Jan Greve är alltid färgstark i intervjuer och säger vad han tycker. När jag läser honom känns det som en tvillingsjäl som lite burdus, eftertänksam och att han förändrar i takt med ny information. Att han dessutom är en av världens skickligaste uppfödare gör att man lyssnar extra.

På bilden Jan Greve som har fött upp många riktigt fina hästar. Kanske kommer Maria Gretzers Fecybelle som nu tävlas väldigt framgångsrikt av Shane Carey visa sig vara en av dessa världshästar!

“To breed international showjumping performers, to go to the top. It is very important to know your mare, that’s the most important thing.” När Jan Greve säger detta är det knappast kontroversiellt, bara viktigt. Jag tror inte man lär känna sitt sto innan tredje fölet, så innan dess kan man bara vara en sökare. Har man haft modern och mormodern är det självfallet något helt annat. Bra ston präglar bra både genetiskt, biologiskt och i beteende.

 “The problem with the modern breeding world is that there is too much fashion, everybody runs everywhere, and that means nobody arrives somewhere. They run from here to there. Five years ago I was talking to a breeder at a stallion show, and he said ‘it’s funny near me there is a man who always has good horses. In the past he only went to his next door neighbour, who is a stallion owner, and this man always had the best horses. Now he is running all around the world, ordering semen everywhere, but it is still the same breeder who has the best horses, the others can’t compete with him because their mares are not good enough. You can in-breed to a donkey if you want – but you still have a donkey. You need the power of a good mare. That is the part that people forget, you need the power of a family. If you don’t have much money you are better to buy not such a good mare from a good family than buy a good mare from a shit family – she will never breed, she doesn’t have the genes to breed.”

När Jan Greve säger så här är det fortfarande relativt enkelt. Jan Greve tycker inte alls det är intressant utifrån sitt perspektiv att välja högt eftertraktade hingstar. Ofta har han plockat upp hingstar som andra misslyckats med bara för att han haft uppfattningen av att det var en fin hingst, men att den varit felanvänd. Sedan tror jag kanske att på kontinenten har man närmre till stora fina hingststall än vad vi har i Sverige. Så vi bör vara lite förlåtna att beställa semin från längre håll, även om vi även Sverige säkerligen har högkvalitativa hingstar som kan användas på nära håll. Sedan börjar det spetsa till sig. Ofta är det systrar till framgångsrika tävlingshästar som blivit fina avelsston, det kan till och med vara så att mormodern har en annan dotter som skapat en bättre avelsgren än dottern som blev fin tävlingshäst.

Vidare när man följer Jan Greves urvalsfilosofi börjar det bli än mer känsligt och skönt för mig att inte ensam framhärda dessa tankar.  “What I used to do with the 3 year olds, is breed one or two foals, then try the mare as a sport horse. I don’t do that anymore. Now I will have 10/15 three year olds, and I pick 2 or 3 that I like and that free jump well. They go straight into the broodmare band, they don’t do anything else. Don’t try to do everything with them, it doesn’t work. With the thoroughbreds, they did tests on thousands of foals, and the foals from the mare aged 6 to 10/11 were the best.” Själv läste jag för ett tiotal år sedan en stor utredning som visade att fullblodsston från 13 års ålder och därefter producerade i fallande skala. Självfallet finns det undantag, troligen beroende på specifikt lyckade hingstval i de enskilda fallen, men trenden i populationen var fallande. Jag är säker på att det är likartat inom hopphästavel, men förskjutet framåt ett par år. Själv kommer jag aldrig att föla ett sto som är äldre än 20 år om inte min plan är att ta en stoavkomma direkt i avel.

Det är mycket intressant att Federico Tesio (1869 -1954), italienare och en av historiens mest betydelsefulla fullblodsuppfödare och kallad ”det enda geni någonsin att verka i avelsvärlden” plockade ut sina ungston att användas i avel på samma sätt som Jan Greve. Federico Tesio fick i snitt bara 12 föl per år och ändå lyckades han få världsrykte. Jag kommer framöver att återkomma till Federico Tesio eftersom hans matchnings-tänk mellan hingst och sto var speciellt.

“I’m not sure why this happens but it seems to me that you cannot use the animal’s body twice – to have it a showjumper until it is 14 or 15 and then into the breeding, it hardly ever works. It’s funny but everybody has a certain age when you produce the best, with a milking cow, it is the third to the fifth calf that gives more milk. I cannot explain why it happens with horses but it does seem that you can’t use the body double, to be a good sporthorse and then to be a good mother.” Inom galoppen var det tidigare uppseendeväckande om ett riktigt bra 3-årigt tävlingssto skulle fortsätta tävla som 4-åring. Det har ändrat sig lite och på senare tid har ston som fortsatt tävla under 4-årssäsongen senare producerat väldigt bra när de fölat som 6-åringar. Superston som tävlats till 6-7 års ålder producerar sedan sällan bra i avel och det har spekulerats mycket om varför, men inget som fört kunskapen framåt vad jag känner till.

Leena köptes som 6-åring 1998 till Markus Beerbaum och han hade ytterligt stor framgång med henne tills hon pensionerades 16 år gammal och sattes i avel. I höstas träffade jag Meredith Michaels Beerbaum och passade på att fråga om de hade avkommor undan henne. Det hade de inte längre, det hade inte blivit några märkvärdiga hästar, den bästa var såld till någon i Finland.

Throughout her career Leena went on to win numerous grand prix events, world cup qualifiers and other prestigious classes, continuously amazing people with her tremendous will and speed. One of the highlights for Markus was when he and Leena finished third in the World Cup final in Las Vegas in 2007. “If I designed a perfect horse for me, it would be Leena,“ Markus exclaimed.  On 25th October, 2008, Leena was retired from international sport after winning the Championat in Hannover at age sixteen. She gave birth to her first foal in 2010.

Naturen behöver ibland en generation av vila! Allt liv är baserat på energiförbrukning för att få styrka, sedan bygga och sedan vila för att återställa den energin. Jag är helt övertygad om att om man har ett gammalt riktigt bra tävlingssto i klass med Leena eller annat, skall man ta en stoavkomma och sätta den direkt i avel. På så sätt kan dessa gamla tävlingsston göra fantastisk nytta i avel och ge uppfödare framgång i nästa led. Många gånger blir det som nu med Leena att de inte var bra i avel, men det kanske de kunde varit. De var bara dels för gamla för att biologiskt vara en bra fölfabrik, dels hade de förbrukat sin energi på tävlingsbanan och kunde inte ladda en ny tävlingshäst. Givet att nästa generation fick vila och bara producera borde allt det positiva ha en god möjlighet at följa med. Jag hoppas på en ömsesidig förståelse och ibland uppskattning mellan vetenskap och hästkarlar/kvinnor. Mitt ovan sagda är ovetenskapligt, men ändå i mina ögon högst trovärdigt. Jag tror både på vetenskapliga fakta, men också på duktiga framgångsrika hästmänniskors observationer. Ibland har vetenskapsmannen en tendens att se ner på dem som inte är kunniga i vetenskapens språk. Å andra sidan de vars erfarenhet är enbart praktiskt, har en benägenhet att akta sig för sådant som ändå är obegripligt för lekmannen. Jag tycker om att ta kunskap från båda hållen och se om jag ser ett mönster i verkligheten.

När man väljer avelsston tror jag man skall göra det som Jan Greve säger: ”If you don’t have much money you are better to buy not such a good mare from a good family than buy a good mare from a shit family – she will never breed, she doesn’t have the genes to breed.” Så då är frågan var hittar man dessa bra ston? Själv fick jag avsluta och börja om min hopphästavel för hästarna saknade viljan och modet att jobba. Varje dag vi ledde ut unghästar frustade de för soptunnan, antingen kände de samma lukt fast olika varje gång eller så var de bara för dumma för att komma ihåg att soptunnan stått där dagen innan också. Jag insåg att dessa ston inte var min väg framåt.

Det absolut viktigaste egenskapen hos en häst är viljan att arbeta och styrkan att kunna göra det, för då blir arbetet aldrig slitsamt.  Jan Greve säger: “My own experience is that there are a lot of different types of horses that can jump. There are some basic things. They must have low hocks (låga hasor), and a long muscle there. They should be correct and sound horses, but the main secret is inside – it is the muscles and the suppleness of the body, and the strength of the body that makes a really good jumper, and the intelligence of the horse. It is much more related to the internal qualities, which we cannot measure, than the anatomy or the big or the small horse.”

Precis så är det enligt min mening och man får då leta efter ston med positiv och rätt inställning som vill göra rätt och försöker, även om de är rädda. År 2006 såg jag i ledvolten på Jägersro 2-åringen Solid Snake e Golden Snake som var efter Danzig, fadern var enkel men farfar fin. Jag kommer inte ihåg alla hästar jag sett, men hon fäste sig på näthinnan som ett tappert litet sto. Hon var ostartad och köpt i England för väldigt små pengar, 2000 pund tror jag.  Det var ett litet positivt sto, lite kvadratisk och spenslig, med brösta för hon hade nog inte mage för att inte sadeln skulle glida. Hon såg inte riktigt färdig ut, men leddes runt med en blick som sa; vad är detta men okej då! Solid Snake fick springa vad hon tålde i 1,5 år med 20 starter, en enkel seger och 240 tsek insprunget. Insprungna pengar var riktigt bra och hon gick ofta i lite för bra lopp för att få en bättre matpeng. Att möta för bra hästar knäcker ofta hästar, men inte lilla Solid Snake. Som avelssto blev hon väldigt bra, hittills 6 avkommor i startbar ålder som i snitt tjänat 641 tsek och alla har varit bra. 11 år gammal fölade hon år 2015 Snake Lake, som efter att ha vunnit SM och Magic Million som 2-åring även varit en klart lysande stjärna i år med seger i Breeders Trophy Classic och totalt en otroligt stabil säsong. Han har sprungit in drygt 2,9 MSEK och valds till årets 3 åring 2018, förra året blev han årets 2 åring.

Snake Lake med Martin Rodriguez i sadeln efter seger i Jockeyklubben Magic Million 2017.

Likaledes kan man söka efter ston från familjer som borde vara bra, men där något gått snett. Stoet jag skall berätta om nu är lika mycket berättelsen om hur viktigt själva uppfödararbetet är. I inackorderingsstall där det är stor framgång för ston i avel, skall den som är ansvarig för gården ha en stor del i det som benämns ”uppfödare”. Äras den som äras bör! År 1997 föddes Final Appereance-dottern Amusement hos ett duktigt uppfödarpar i Danmark. Hon köptes på åringsauktion till en skånsk hästägare. Amusement blev väldigt framgångsrik på kapplöpningsbanan med seger i Danskt Oaks och andraplats i Danskt Derby, vilket är starkt för ett sto. Ägaren hade egen fullblodsuppfödning där det mesta han hade löpt sattes i avel. Mitt under uppfödarkarriären gick det egentligen bra och något år med högst intjäning på avkommor och därmed uppfödarchampion. Amusement kom till stuteriet när det var alldeles för mycket hästar där, alldeles för lite mat till alla hästar och alldeles för många hästar i hagarna. Hon borde ha varit ett fint avelssto, men lämnade på 6 avkommor totalt bara 3 segrar och 25 tsek i snitt insprunget per avkomma. Det var riktigt mediokert resultat. Det gick överstyr hos uppfödaren, så allt skulle bort.  Amusement köptes tillbaka av sitt danska uppfödarpar 2006 9 år gammal för 10 tsek. Åter i en bra uppfödningsmiljö lämnade Amusement fina hästar på rad, bland annat Breeders’ Trophy Stayer-vinnaren Stradivarius. Precis som man kunde förvänta sig när hon först gick i avel!

På liknande sätt som Amusement ovan, tror jag att jag har ett möjligt fint avelssto e. Baloubet du Rouet. I varje fall är hon för fin för att inte försöka. Hon är i kategorin 130-häst. Stofamiljen har hållit till i södra Tyskland och jag inbillar mig att både hingstval och sport ser lite annorlunda ut där när jag följer på Horsetelex. Jag såg lite försäljningsannonser från uppfödaren när jag googlade och inbillar mig att det finns en förbättringspotential.  Så jag köpte henne och hon betäcktes 9 år gammal med första föl 2018. Hon är bara 160 cm, men har en helbror som modern fick ett par år tidigare som är 170 cm samt placerad 140 internationellt. Mitt sto kom till världen när modern var 19 år. Eftersom modern också fick föl som 21 åring, då e. Quality är jag säker på att modern var på retur redan när min föddes, då Quality-fölet som vuxen bara nådde 156 cm. Mitt första föl undan detta sto är jag tillfreds med och det har bra storlek, ser ut som en kraftfull riddarhäst än så länge med väldigt fint skelett. Stoet är dräktigt på nytt och betäckningsplaner för i år är någorlunda klara, så hon stannar en stund till! Nedan på bild med sin förstfödda!

Fölningar är nervösa, men härliga när fölet efter en timme som på bild är i full verksamhet. Om en dryg månad är det dags igen med den första.

Take care,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.