Selekterad Aladdin-ask eller en näve Gott & Blandat……..?

Per-Ola Forsberg | 23/11 - 2018

”Hoppsporten kräva dessa blandraser”……eftersom kravspecifikationen på den moderna hopphästen är så komplex! De flesta förbund verkar ha övergett sina raser och skapar nya blandraser som de kallar egna. Det gäller då att man kan Alladin-asken väl så man plockar rätt redan vid första valet annars blir kanske det bättre valet en näve ”Gott & Blandat” för att säkra! Bakgrunden ligger i historiken, så låt mig förklara!

Vi människor är just människor och olika nationaliteter har sina karakteristika genom arv och tradition. Länder och kulturer bedömer nytta och framgång med olika parametrar. Hästen har länge varit central i samhället och därför präglas även hästarna av dessa värderingar. eftersom man ofta har varit duktiga i sitt avelsurval.  Låt mig ge några exempel!

Holländarna är sedan gammalt ett kustnära handelsfolk duktiga på språk. Det absolut viktigaste för holländarna är att de kan sälja sina produkter. Tills för inte så länge sedan producerade de 70% hopphästar och 30% dressyrhästar. När boomen med dressyrhästar tog fart och man framförallt kunde sälja unga dressyrhästar för bra pengar ändrades det väldigt snabbt till 70% dressyruppfödning och bara 30% hopphästar, vet inte hur det ser ut just nu. Min egen In Loco (Indoctro-Nimmerdor) har en mormor med utmärkelsen ”ster pref prest” inom hoppning, men även detta sto Pirouette hamnade i dressyraveln. För holländarna är hästen en handelsprodukt och den måste vara trevlig, sund och kommersiell även på låg nivå, för allt ska kunna säljas. Det gör att hästarna ser trevliga ut, inte mycket som sticker ut, de gör ganska mycket av hindren som unghästar så att spekulanter intresseras. De inser själva att de missar spekulanterna i de högsta divisionerna och plockar in lite värstinghästar från andra förbund i härstamningarna. Exempelvis fina ”holländska” Montender har en hingstlinje med Holstein-Holstein-Selle Français!

Fransmännen i sin tur tyckte/tycker att rider och tävlar gör man bäst efter en god lunch med åtminstone vin men helst med champagne! Luncherna kan dra ut på tiden och glasen bli flera. Min högst privata analys är att de behövde hästar som hade en något trubbig mun så att ryttaren kunde hålla sig fast i tyglarna, samtidigt som hästarna var tvungna att kunna hoppa stora språng då ryttarens promille ibland gjorde avsprångspunkten osäker! Egentligen inte så mycket handel och spridning av deras avel, mest varit med enstaka hästar. Man har hållit sig inom landet eftersom Frankrike är fulländat! Det fantastiska är att hingstar som inte alls gjort avtryck i Frankrike lyckats exceptionellt i andra länder. Exempelvis Cor de la Bryere (66% fullblodsinslag) är i Frankrike osynlig från när han stod där sin före export till Holstein, medan han i Holstein ofta är fundamentet i mycket framgångsrika härstamningar. Fransmännen har numera plockat in blod från andra förbund och holsteinerhingsten Carthago som exempel fick en liten renässans när han användes där, med framgångsrika både tävlingshästar och avelshingstar som resultat. Carthago var vek bak och kanske var det de starka franska hästarna som hjälpte honom, eventuellt med extrastöd av Alme´-blodet som passade väl och är frekvent i Frankrike.  Fransk hoppsport dömde egentligen själv ut sin egen avel för 20 år sedan, men det har visat sig helt fel slutsats och att de istället har producerat mycket fina hästar som med en gnutta inblandning har haft massor att tillföra.

Tyskarna är ett mycket hierarkiskt folk. Där lyder och gör man vad man blir tillsagd och detsamma förväntas i ännu högre grad av hästarna! Hästarna skall inte ta egna initiativ, istället lyda fullt ut och prestera väl med underkastelse. Holstein har varit föregångare i detta och ryttare som på 70-talet eller tidigt 80-tal fick sitta på en holsteinare och känna skillnaden mot vad vi hade att tillgå i Sverige, blev för evigt frälsta. Bra då, men synd nu när sporten ändrats och tiden sprungit ifrån dem. Jag återkommer i senare blogg med min egen analys av Holsteinerförbundet.

Belgien hade lite tur med sin geografi. De låg inklämda och kom dessutom senare igång med prestationsavel. Ofta är det kommersiellt bäst att inte vara först, utan istället se vad som går bäst, plagiera och modifiera en aning själva. Ikea är ett bra exempel på det! Belgien ligger som ett litet land inklämt mellan hästnationerna Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Belgien har gjort det fantastiskt bra med sin blandrasavel och är kanske modellen för den moderna hopphästaveln.

Själv är jag granskande försiktig till den framtida belgiska hopphästprodukten. Jag ser massor av fina hästar, men min högst subjektiva bedömning är att de får svårare med nästa steg, vad funkar med vad? Zangersheide gjorde samma fantastiska avelsframsteg om än något annorlunda då det grundade sig på de bästa G-stona i Hannover samt Alme´och Ramiro-blod på fädernet. Zangersheide försökte på många sätt själva vitalisera när de kört fast genom att para eget mot eget för länge utan att lyckas förbättra. Deras stambok är numera en komplett blandras vilket var deras enda väg framåt för att komma igång igen när det de provat det mesta internt inklusive till slut travare som en gnutta externt. Det skall bli spännande att följa de belgiska hästarna framöver. Eftersom man initialt avlat på kapacitet och scoop var det en del tunga hästar och kommer det fram igen nu när man korsar dessa avkommor med varandra eller hur går man vidare? Jag var på 3-stjärnig tävling i norra Frankrike där det var mycket belgiska hästar. Överlag var de en aning stora och tunga, inte alls som de belgiska premieprodukter vi ser i världscupen. Dock är säkerligen de bästa belgiska hingstarna väldigt bra för svensk blandrasavel.


Vår Career Diplomat, 5 år e. Messenger u. Katie Robinzon-Robin Z – Royal Whip xx. Hannoveranerhingsten Messenger är en riktig blandras! Efter holländska Montender e. holsteinerhingsten Contender och med holsteinerhingsten Burggraf som morfar. Messengers moder var westphaler e. Celle français-hingsten Baloubet du Rouet och mormoder var hannoveranerstoet Samsara som är helsyster till Stakkato.

Eftersom kravspecifikationen på den moderna hopphästen är så komplex, måste man för att hinna producera och leverera, göra sin egen blandning eller ta en färdigblandning man tror på från något avelsförbund. När jag läser resultatlistor från internationella tävlingar står det för mig helt klart att det finns massor av lyckade avelsmodeller, dock är de flesta riktiga blandraser. Olika förbund har hanterat detta olika samt varit olika framgångsrika. Det får någon senare blogg handla om.

Kanske finns det en stor fördel av möjligheten att i första steget komponera sin egen blandras och att det egentligen är grunden till nuvarande avelsframsteg i Sverige?!

Nästa blogg ska handla om kommunikation med hästen, eftersom det är viktigt att tidigt förstå avkommans temperament inför stoets nästa parning.

Hoppas ni finner intresse i detta och orkar hänga med!

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Rådata och ”intel inside”……

Per-Ola Forsberg | 14/11 - 2018

Den viktigaste egenskapen för att välja rätt i hästverksamhet hur man samlar och sparar rådata, sedan man måste ha en väldigt bra egen ”intel inside” för att processa dessa rådata!

De flesta beslut som uppfödare ska fatta tenderar att ha rådata bara från närtid, vilket gör att beslutsunderlaget inte är fullständigt. Dessutom processas informationen genom ett emotionellt filter eller raster istället för ett rationellt. Enda möjligheten till bra beslutsunderlag är att ha en lång kontinuerlig dokumentation. För att raljera lite så liknar ibland uppfödare en person som har högt kolesterolvärde och tar sina årliga blodprov. Inför blodprovet ändrar man vanor samt sista veckan deffar man hårt med endast sallad för att få bra värden; och shit vad skönt att man ligger rätt i kolesterol! Uppfödare lurar ibland sig själva på liknande sätt genom att namedroppa kända hingstnamn som de har använt eller tänkt använda. Bara genom att nämna dessa hingstnamn synkroniserar de sina egna resultat mot framgång och verksamheten tycks ta ett stort språng uppåt och är åter på förväntanslinjen!

Som yngre älskade jag att läsa biografier om framgångsrika tränare. Som unga ”head lads/assistant trainers” hade de oftast gått morgonronden och kvällsronden med tränaren. De noterade i anteckningsbok allt som de tyckte var viktigt och intressant. Många gånger senare gick de åter till sina anteckningar för hälsoproblem eller hur man höll olika hästar i form för en lång stabil säsong eller som ytterlighet för peak i Engelska Derbyt första helgen i juni samt även med peak i det mest ärofulla Prix de Lárc de Triompe första helgen i oktober. Även om alla hästar är olika, kan man ändå lära av andras försök, misslyckanden och framgång. Man kan inte hinna med allt själv, dessutom hinner man förbruka alldeles för många fina hästar på vägen.

Jag har min dokumentation i en excel-fil, en för varje år med olika ark för olika uppgifter. Jag vet hur lätt det är att försöka lura sig själv, så man behöver alltid en partner som verifierar ens tankar. När vi började bedömde vi våra hästar ungefär som en premieringsnämnd. De anteckningarna är nu roliga att läsa, men rätt meningslösa. Var hästen utåt-tåad på något ben, hade den något kort rygg eller hade den en bra skritt var det ju som det var. Det var ganska meningslöst även att sätta hoppbetyg, ridbetyg etc. I stället valde vi att dela in i fyra grupper; flaggskepp, mycket bra hästar, bra hästar och hästar under granskning. Har man hållit på med trav- eller galopphästar där man på tävling ställer ultimata frågor, har man kanske en annan förmåga att se vad som är en ”riktig häst”. Inom galoppen har man ett ratingsystem som i Norden heter handikapptal, i England Timeform och annat i andra länder. En 90-häst i Norden är en riktigt ”riktig häst”, en 80-85 häst kan på sin dag vara riktigt bra, en 70-75 häst kan vara en fin häst och så går det ned till 55 ungefär. Det vi bedömer som flaggskepp kan bli en riktig häst beroende på att den har konstitution som sammanvägt bildar harmoni och styrka, den har fysiologi med hjärta, lungor och andningsrör för möjlig syresättning vid hög prestation samt självfallet väldigt bra hoppning och till det en intelligens för hoppning.

Varje månad går jag igenom hästarna och så grupperas de på nytt. Ett flaggskepp kan åka hela vägen ned till bra häst eftersom den exempelvis inte följer utvecklingen beroende på att den inte i alla moment mentalt klarar av att hantera sin stora talang, Messageinabottle har varit flaggskepp har åkt ned två grupper eftersom han just nu gör det svårt för sig på tävling när han inte kan moderera sin enorma kraft och styrka. Chin to Chin är en väldigt fin häst som åkte ned en grupp eftersom hennes dådkraft är för stor i förhållande till försiktighet; tålamodet att backa av samtliga hinder på en bana tryter. Stona börjar alltid som ”good horses” och så får de jobba sig upp. Dennis som jobbar hos mig har inte sett denna rating instämmer nog i det mesta förutom att Outlaw borde vara ”flagship”. Hon ligger väldigt nära till på det hon gör i träning, men då måste någon annan flyttas ned eftersom det är orimligt många riktigt bra hästar. Ingen av de övriga flaggskeppen vill jag just nu flytta ned. Avelsstoet Affinity hade plötsligt två avkommor av tre som flaggskepp och åkte därmed upp till ”very good horses”, levererar den första 5-åringen nästa år på tävling som den lovar blir Affinity också ett flaggskepp. Om det blir för många hästar i den bästa kategorin vet man att man är hemmablind och man bör göra en omprövning. Det måste vara en någorlunda balans mellan grupperna, annars är man mer unik som uppfödare än man till slut själv tror på.

Chin to Chin har inte tålamod att backa av alla hinder på banan, utan blir mer och mer engagerad. Det är risken med högt fullblodsinslag att de ibland ”kommer in på upploppet” och bara vil öka. Vi jobbar på att lösa det!

 Jag har också ett kommersiellt ark som grundar sig mer detaljerat på arket där jag grupperar hästarna. Där har jag mitt målpris eller förväntansvärde på hästen, jag har även vad jag tror hästen kan vara värd nu och så får jag en faktor mellan dessa parametrar. Som exempel om jag har en häst som inte utvecklas som jag hoppats och målpriset måste sänkas är kanske faktorn mellan nu och då bara 2 gånger. Eftersom jag troligen alltid säljer mina hästar för hälften av målpriset för att minska risken, innebär det att hästen bör säljas. Hästar som har 4 eller 6 gånger målpriset är det mer försvarbart för verksamheten att fortsätta investera i och arbeta med. Av förståeliga skäl hoppas jag det är ok att det arket är konfidentiellt!

Jag har 6 ark jag jobbar med. Kan även nämnas en to-do lista med vaccinationer, skoning, tänder och avmaskning. Även en sida där jag noterar eventuella svullnader eller annat som händer på bete och om jag tycker något är konstigt noterar jag det, alltid bra att gå tillbaka till för historik. Jag har en nyttig sida som ni ser nedan med alla mina hästar i ålder fem år framåt. Då ser jag vilken struktur jag har varje år framöver att hantera för träning/tävling och ser även när mina ston kommer att bli för gamla att avla på och därmed hur många avkommor jag tror finns kvar i varje. Lite viktigt vid hingstval och om de eventuellt skall ha ett viloår.

Sedan har jag ett sto-ark. Där är jag faktiskt mycket. Det är basbitar som betäckning etc, massor av namnförslag samt hingstar under varje sto som är det viktigaste och man kan sitta länge med samtidigt som man är på ClipmyHorse och Horsetelex. Före jul vill jag helst gruppera hingstar jag redan använt under varje sto som möjlig kandidat, eftersom nånstans har jag ju tagit ett aktivt val att använda den hingsten och då måste jag åter utröna om dessa förtjänster kan användas även på annat sto. Jag gör inte helsyskon och tillåter inte mer än fyra hingstar på listan under varje sto. Efter jul är det tillåtet att skriva upp nya hingstar, men aldrig mer än fyra totalt under varje, då måste nån bort. Man hinner få så mycket aktuell information om nya möjligheter att det blir desinformation att ta med nya hingstar för tidigt under ett sto. Jag letar hela tiden hingstar och ibland om jag ser något riktigt spännande och det är före jul fuskar jag och skriver hingstens namn under namnförslag istället så att jag inte glömmer. Hästvärlden är en tuffbransch, så lite nöjen måste man tillåta sig!

Nästa blogg ska handla om varför blandraser är bättre!

/Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Om att göra det svårt för sig……..

Per-Ola Forsberg | 8/11 - 2018

 

Enda sättet egentligen om vill få in fullblod i härstamningen inom rimlig tid är att ta det på mödernet tänkte vi. Detta eftersom om man tar det på hingstsidan måste man hoppas på ett sto och sedan få det på mödernet i nästa generation som man går vidare med. Redan på den tiden var avkommor efter fullblodshingstar marknadsmässigt oattraktiva. Vi startade vår planering ungefär vid samma period som Butterfly Flip hade sina största framgångar. Jag kände ju mycket väl till fullblodsavel och ston med lämplig hinderstam. Flippans morfar Moderne xx var känd att lämna nervösa och dessutom sköra hästar på kapplöpningsbanan, så vad skulle inte vi då kunna åstadkomma med vår bakgrundsinformation! Vi betäckte snabbt ett par ston, men jag såg fort att det inte var vad vi letade efter, så vi sorterade, köpte, lånade ett och startade om. Bara Alright By Me xx som vann på slätt och över hinder var tvåa i Drottningens Pris för oss samt Bezza efter den mycket fina hinderhingsten Bob Back xx fick stanna kvar. När det väl kommit fram avkommor hos oss var inte heller fullblod som morfar attraktivt. Marknaden ville känna igen minst två hopphingstar när man rabblade stam, sedan var det positivt med ett fullblod som mormorfar. Vi fick övervägande hingstföl på våra fullblodsston, ett år fem av fem. Så det tog tid att få ston fram ston att gå vidare i avel med! Katie Robinzon, numera elitsto visade direkt med sitt första föl Uncle Blue e. Chacco Blue – Robin Z – Royal Whip xx att det var rätt väg att gå.

Amanda Ericsson och vår Accolade med drygt 52% fullblodsinslag debuterar 145 med andraplats

Vi gjorde det alltså inte lätt för oss när vi startade med att mycket fullblod i härstamningarna. Dels hade ordet ”blod” ändrat mening under de år jag varit fullt fokuserad på galoppsporten, dels hade både ryttare och uppfödare som provat med fullblod oftast bränt fingrarna och skydde. Förr betydde ”blod” fullblod i härstamningen och eftersom TV-kommentatorer och förståsigpåare ville ha mer blod i det mesta de sa, var vår tanke att leverera det de sökte! ”Blod” var i min historik Bohéme xx, Prince Fair xx, Crown Point xx med flera. ”Blod” hade dock ändrat betydelse så att det nu innebar framåtanda och energi, men det hade inte vi uppfattat! Alltså hade ju vagnshästar med tryck i sig ”blod” och Stakkato med bara 25% fullblodsinslag hade massor av ”blod”! Vår ”Business Intelligence”-funktion hade verkligen fallerat. Målsättningen blev att producera effektiva hästar som kunde stå sig väl i den framtida gladiatorsporten som arena-sporten hästhoppning höll på att utvecklas till. Ingen frågade på Accolade varken på 5-års eller 6-års Breeders, men vi hade förtröstan och visste vad det var för häst! Vårt mål var inte flashiga unghästar och vi insåg att vi skulle behöva ha hästarna längre med större risk och högre kostnader. Och med det automatiskt större verksamhet med fler årgångar, när inte alla per automatik skulle lämna gården som 4-eller 5-åringar.

Jörgen Larsson hoppar Accolade i 5-års Breeders

 Numera har jag två döttrar till Alright By Me xx, ett sto med fantastiska hinderhingsten Bob Back xx som morfar och så Katie Robinzon. Dessa ston ligger på 70-75% i fullblodsinslag, vilket gör att jag kan använda många fina hingstar som ligger under 30% och ändå nå 45-50% i avkomman, för vårt avelsmål en viktig parameter. Jag har nu också ett Baloubet-sto med 31% fullblod som är lite svårare att para och sedan ett Indoctro – Nimmerdor -Lucky Boy xx med 44% fullblodsinslag som ger lite fler möjligheter. Portföljen av ston gör att jag kan sortera möjliga hingstar jag fattar tycke för under varje sto i ett excel-ark; vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Nästa blogg får handla om mina excel-ark!

Hoppas ni hänger med,

Per-Ola

Jörgen Larsson och Accolade e. Chacco Blue – Germus R – Ladalco – Joost – Abgar xx, debuterar 135

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Serendipity Boy  och Per-Ola Forsberg

Lite bakgrund inför min bloggstart

Per-Ola Forsberg | 6/11 - 2018

Ja, så är jag då igång med «uppfödarblogg» på Ridenews! Själv känner jag mig mer som tävlingshästproducent, men eftersom avel och uppfödning är grunden till allt detta och vi väntar 6 föl till våren skall det nog funka. Vad jag vill ha sagt är att det kan komma vissa utsvävningar framöver mot andra områden. Detta eftersom gränsytan för mina uppfödningar ju är både mot sporten och marknaden, men för min verksamhet är det även sportens utveckling i stort.

Privat är jag gift med Karin, har två utflugna döttrar samt en duktig ryttarkille till hjälp i stallet.  Avel för hopphästar startade när barnen tidigt red ponny, men tyvärr var det för många mekanismer och faktorer att kalibrera in, så barnen hann inte riktigt njuta av frukterna på våra bra hästar när de tävlade. Dotter Josefine jobbar som Creative Lead inom mode på ett större bolag i London och Jenny jobbar som jurist i Malmö. Båda rider så mycket de kan och det gör även hustru Karin på helgerna eftersom jobbet numera inte medger annat. Josefine har haft väldiga kval att släppa hästarna och bo långt borta när hon ser skillnaden på våra hästar som kommer nu. Jenny som bor närmre och känner samma sak, har annekterat en 4-åring som är dotter till vår Accolade som nyss var andraplacerad i svår hoppning.

Varför berättar jag då allt detta? Jo för att vi genom bestämda val på 11 år har gjort en hyffsat snabb resa till bättre hopphästar och det är då bara drygt hälften av dessa års produktion man hunnit se på tävlingsbanan ännu. Vi säger i Rapidsrock vad vi gör, men vi har minst lika mycket hela tiden sagt vad vi inte gör! Kanske någon annan gör de sakerna vi bestämt oss för att inte göra och de har framgång med det. So what, vi har bestämt oss för att Rapidsrock inte gör dessa val, vilket kan vara inom olika områden. När jag säger vad vi inte gör, trampar jag ibland någon på tårna. Det är alltid mycket svårare än att säga vad vi gör när man vill valla in någon. Man får bli 300 år eller ha 300 hästar om man vill hinna lyckas helt själv. Eller så får man lyssna, läsa, ta råd, se på uppfödare man tycker presterar rejält över medel och så kondensera all denna information och kunskap till något som är ekonomiskt möjligt, praktiskt greppbart för en själv och samtidigt stimulerande! Jag vill inte påstå att jag kan sätta ”rejält” framför ”över medel” hos oss ännu, men jag har stark tilltro till det som kommer. Min tanke med denna blogg är att framöver kunna bidra med idéer och stimulans till alla dem som har intresse av och nyfikenhet för produktion av hopphästar.

Jag bifogar en film från vår gård och verksamhet. Den gjordes för åtta år sedan när vi fortfarande var optimister och inte hunnit bli realister. Svårklassplacerade Accolade syns där som fuxen i fölflocken!

Håll tillgodo så börjar jag snart,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.