Pilotskolan

Per-Ola Forsberg | 5/3 - 2020

”Pilotskolan” är ett välkänt begrepp bland aktie-entusiaster. Det innebär konkret att en vd som äger en betydande andel av aktierna i bolaget ökar incitamentet att skapa aktieägarvärde över tid. Det säger sig själv att en vd som har ett stort ägande kommer fokusera hårt på att få aktien att utvecklas bra. Man sitter i samma båt som övriga aktieägare, till ökade möjligheter för alla.

Den som inte själv satsar har svårt att skapa trovärdighet i sina uttalanden kring möjligheter och målsättningar samt har kanske mer fokus på att öka sin egen vinst eller sitt utrymme istället. Så är det i fullblodsindustrin också. Ett stuteri som har egen avelshingst måste stötta vara trogen mot den. Om man inte själv tror på hingsten; varför ska någon annan göra det? Det är ok för större stuterier med många hingstar att välja mellan, men för framgångsrika små stuterier har det ibland blivit spiken i kistan att skaffa egen avelshingst. Man kan ha haft stor framgång med sin uppfödning, men att supportera den egna hingsten riskerar om den inte är lyckosam, att stoppa upp verksamheten och ryktet i 3-4 år och kanske blir omstarten tung när de bästa åren gått för fina ston.

På hopphästsidan är det märkligt hur många stoägare som sluter upp runt kändishingstar i långt större utsträckning än ägarna själva gör. Det hade aldrig fungerat i fullblodsindustrin. Där är det ”Walk the talk” och inte tvärtom.

För alla fullblodshingstar är det tredje betäckningsåret det svåra och tuffa, hur populär hingsten ändå varit tidigare. Stoägarna är försiktiga, för när första årgången är på tävlingsbanan som 2-åringar skall de presentera sina åringar på höstens auktioner. Har då förstaårshingsten inte levererat hög vinnarprocent eller en riktigt bra häst som avkomma, är man mycket restriktiva på köpsidan.  Man bör begrunda detta även inom hopphästaveln och vara försiktiga med hingstar som i unga år fått stora årgångar och invänta resultat ifrån i varje fall 3-års-tester.

Jim Bolger var avgörande och instrumental för Galileos framtida avelskarriär som hittills inneburit Champion avelshingst 2008, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 och nu senast 2019.

Jim Bolger som är mycket framgångsrik både uppfödare och tränare på Irland, trodde stenhårt på Galileo som avelshingst när denne var Champion 3-åring i Europa. Coolmore som ägde Galileo trodde mer på sin High Chaparral än Galileo som avelshingst. Världens största och mest framgångsrika  fullblodsuppfödare Coolmore kunde haft rätt, men de hade mycket fel. Jim Bolger gick hårt in för Galileo, även när betäckningspriset i början reducerades från € 60 000 till € 37 500; så hårt med många ston att han inte kunde betala betäckningarna. Coolmore kom när det var dags att betala som brukligt är för betäckningarna sista oktober, för att få en valfri åring mot skulden. De valde ingen Galileo-avkomma hos Jim Bolger utan en riktigt fin individ efter sin Rock of Gibraltar som även Jim tyckte var riktigt fin. Den senare kunde bara följa Jim Bolgers Teofilo tills det var 300 meter kvar till mål och kunde inte ens vinna ett hinderlopp i senare karriär.

Jim Bolgers Teofilo som var ”Juvenile Champion” blev Galileos genombrottshäst

Galileo däremot blev världens finaste och dyraste avelshingst med ”private fee”, gissningsvis + € 200 000, mycket tack vare att Jim Bolger stöttade honom när ägarna föredrog annan egen hingst och andra stoägare blev försiktiga. Mäktiga Coolmore medger öppet att saker och ting kunde blivit annorlunda om det inte hade varit för Jim Bolger som fanatiskt stöttade Galileo. Jim Bolger å sin sida var så förtjust i Galileo som hingstämne, att han stöttade med många ston över ekonomisk förmåga för sin egen verksamhets del. Detta för att Galileo skulle stanna på Irland och inte kanske säljas till Japan.

”Galileo is truly a phenomenon, a ruler of the world himself and universally acknowledged as the best sire on the planet”. Tony Morris, Racing Post 6/6/13

Nu närmar vi oss hingstvisningar och det presenteras under dessa evenemang och i annonser mycket som vederhäftig fakta, vilket istället ofta är ren reklam. Ibland har man nära associerade ”spokes persons” och ibland hyr man in kändisar i form av tränare, ledare etc. Sammanfattande för båda grupper är att det väldigt sällan deras utsagor kan uppfattas som objektiv konsumentfakta. Och därför kommer nu mitt verkliga och säsonganpassade budskap i denna blogg:

Du måste som uppfödare vara beredd att göra samma misstag flera gånger. Du måste ibland våga använda oprövade hingstar som du tror starkt på; du får inte vara rädd för att misslyckas. Och du måste våga göra det igen även när du gör felval. Det betyder inte att du är en envis person, det är istället en trossak! Om du tror att en avelshingst är vad du förväntar dig att den ska vara, måste du försöka att visa att det är så. Själv gör jag detta (fanatiskt) och har därför både rejäla ”upps and downs”.

Jag är även väldigt analytisk och rättfram mot vem jag lyssnar på och framförallt varför jag lyssnar på dessa personer. Mycket mer reflekterande än vad kanske omgivningen tror!

Lyssna på de som misslyckats om du inte vill misslyckas!

Lyssna på de som lyckats om du vill lyckas!

Lyssna på de som själva tagit betydande risk på det de säger och deras budskap!

Hoppas inte på tur utan gör val så att om du slipper otur, då kommer det gå bra!

Lägg inte vikt vid vad personer säger, som inte själva tagit ekonomisk risk på det de säger!

Om du väljer bland ”lyssningsalternativ” ovan kom då ihåg:

Duktiga och framgångsrika tenderar att mer betona sina misstag än sin succé när de pratar.

/Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.