Rådata och ”intel inside”……

Per-Ola Forsberg | 14/11 - 2018

Den viktigaste egenskapen för att välja rätt i hästverksamhet hur man samlar och sparar rådata, sedan man måste ha en väldigt bra egen ”intel inside” för att processa dessa rådata!

De flesta beslut som uppfödare ska fatta tenderar att ha rådata bara från närtid, vilket gör att beslutsunderlaget inte är fullständigt. Dessutom processas informationen genom ett emotionellt filter eller raster istället för ett rationellt. Enda möjligheten till bra beslutsunderlag är att ha en lång kontinuerlig dokumentation. För att raljera lite så liknar ibland uppfödare en person som har högt kolesterolvärde och tar sina årliga blodprov. Inför blodprovet ändrar man vanor samt sista veckan deffar man hårt med endast sallad för att få bra värden; och shit vad skönt att man ligger rätt i kolesterol! Uppfödare lurar ibland sig själva på liknande sätt genom att namedroppa kända hingstnamn som de har använt eller tänkt använda. Bara genom att nämna dessa hingstnamn synkroniserar de sina egna resultat mot framgång och verksamheten tycks ta ett stort språng uppåt och är åter på förväntanslinjen!

Som yngre älskade jag att läsa biografier om framgångsrika tränare. Som unga ”head lads/assistant trainers” hade de oftast gått morgonronden och kvällsronden med tränaren. De noterade i anteckningsbok allt som de tyckte var viktigt och intressant. Många gånger senare gick de åter till sina anteckningar för hälsoproblem eller hur man höll olika hästar i form för en lång stabil säsong eller som ytterlighet för peak i Engelska Derbyt första helgen i juni samt även med peak i det mest ärofulla Prix de Lárc de Triompe första helgen i oktober. Även om alla hästar är olika, kan man ändå lära av andras försök, misslyckanden och framgång. Man kan inte hinna med allt själv, dessutom hinner man förbruka alldeles för många fina hästar på vägen.

Jag har min dokumentation i en excel-fil, en för varje år med olika ark för olika uppgifter. Jag vet hur lätt det är att försöka lura sig själv, så man behöver alltid en partner som verifierar ens tankar. När vi började bedömde vi våra hästar ungefär som en premieringsnämnd. De anteckningarna är nu roliga att läsa, men rätt meningslösa. Var hästen utåt-tåad på något ben, hade den något kort rygg eller hade den en bra skritt var det ju som det var. Det var ganska meningslöst även att sätta hoppbetyg, ridbetyg etc. I stället valde vi att dela in i fyra grupper; flaggskepp, mycket bra hästar, bra hästar och hästar under granskning. Har man hållit på med trav- eller galopphästar där man på tävling ställer ultimata frågor, har man kanske en annan förmåga att se vad som är en ”riktig häst”. Inom galoppen har man ett ratingsystem som i Norden heter handikapptal, i England Timeform och annat i andra länder. En 90-häst i Norden är en riktigt ”riktig häst”, en 80-85 häst kan på sin dag vara riktigt bra, en 70-75 häst kan vara en fin häst och så går det ned till 55 ungefär. Det vi bedömer som flaggskepp kan bli en riktig häst beroende på att den har konstitution som sammanvägt bildar harmoni och styrka, den har fysiologi med hjärta, lungor och andningsrör för möjlig syresättning vid hög prestation samt självfallet väldigt bra hoppning och till det en intelligens för hoppning.

Varje månad går jag igenom hästarna och så grupperas de på nytt. Ett flaggskepp kan åka hela vägen ned till bra häst eftersom den exempelvis inte följer utvecklingen beroende på att den inte i alla moment mentalt klarar av att hantera sin stora talang, Messageinabottle har varit flaggskepp har åkt ned två grupper eftersom han just nu gör det svårt för sig på tävling när han inte kan moderera sin enorma kraft och styrka. Chin to Chin är en väldigt fin häst som åkte ned en grupp eftersom hennes dådkraft är för stor i förhållande till försiktighet; tålamodet att backa av samtliga hinder på en bana tryter. Stona börjar alltid som ”good horses” och så får de jobba sig upp. Dennis som jobbar hos mig har inte sett denna rating instämmer nog i det mesta förutom att Outlaw borde vara ”flagship”. Hon ligger väldigt nära till på det hon gör i träning, men då måste någon annan flyttas ned eftersom det är orimligt många riktigt bra hästar. Ingen av de övriga flaggskeppen vill jag just nu flytta ned. Avelsstoet Affinity hade plötsligt två avkommor av tre som flaggskepp och åkte därmed upp till ”very good horses”, levererar den första 5-åringen nästa år på tävling som den lovar blir Affinity också ett flaggskepp. Om det blir för många hästar i den bästa kategorin vet man att man är hemmablind och man bör göra en omprövning. Det måste vara en någorlunda balans mellan grupperna, annars är man mer unik som uppfödare än man till slut själv tror på.

Chin to Chin har inte tålamod att backa av alla hinder på banan, utan blir mer och mer engagerad. Det är risken med högt fullblodsinslag att de ibland ”kommer in på upploppet” och bara vil öka. Vi jobbar på att lösa det!

 Jag har också ett kommersiellt ark som grundar sig mer detaljerat på arket där jag grupperar hästarna. Där har jag mitt målpris eller förväntansvärde på hästen, jag har även vad jag tror hästen kan vara värd nu och så får jag en faktor mellan dessa parametrar. Som exempel om jag har en häst som inte utvecklas som jag hoppats och målpriset måste sänkas är kanske faktorn mellan nu och då bara 2 gånger. Eftersom jag troligen alltid säljer mina hästar för hälften av målpriset för att minska risken, innebär det att hästen bör säljas. Hästar som har 4 eller 6 gånger målpriset är det mer försvarbart för verksamheten att fortsätta investera i och arbeta med. Av förståeliga skäl hoppas jag det är ok att det arket är konfidentiellt!

Jag har 6 ark jag jobbar med. Kan även nämnas en to-do lista med vaccinationer, skoning, tänder och avmaskning. Även en sida där jag noterar eventuella svullnader eller annat som händer på bete och om jag tycker något är konstigt noterar jag det, alltid bra att gå tillbaka till för historik. Jag har en nyttig sida som ni ser nedan med alla mina hästar i ålder fem år framåt. Då ser jag vilken struktur jag har varje år framöver att hantera för träning/tävling och ser även när mina ston kommer att bli för gamla att avla på och därmed hur många avkommor jag tror finns kvar i varje. Lite viktigt vid hingstval och om de eventuellt skall ha ett viloår.

Sedan har jag ett sto-ark. Där är jag faktiskt mycket. Det är basbitar som betäckning etc, massor av namnförslag samt hingstar under varje sto som är det viktigaste och man kan sitta länge med samtidigt som man är på ClipmyHorse och Horsetelex. Före jul vill jag helst gruppera hingstar jag redan använt under varje sto som möjlig kandidat, eftersom nånstans har jag ju tagit ett aktivt val att använda den hingsten och då måste jag åter utröna om dessa förtjänster kan användas även på annat sto. Jag gör inte helsyskon och tillåter inte mer än fyra hingstar på listan under varje sto. Efter jul är det tillåtet att skriva upp nya hingstar, men aldrig mer än fyra totalt under varje, då måste nån bort. Man hinner få så mycket aktuell information om nya möjligheter att det blir desinformation att ta med nya hingstar för tidigt under ett sto. Jag letar hela tiden hingstar och ibland om jag ser något riktigt spännande och det är före jul fuskar jag och skriver hingstens namn under namnförslag istället så att jag inte glömmer. Hästvärlden är en tuffbransch, så lite nöjen måste man tillåta sig!

Nästa blogg ska handla om varför blandraser är bättre!

/Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.