Snart Bruksprov, hittar vi rallycross-hingstar där?

Per-Ola Forsberg | 13/2 - 2019

De nya fantastiska tävlingsunderlagen ställer helt nya krav på hopphästarna. De kan ridas fullt ut från start till mål. Så var det inte för 10 år sedan. Såväl utomhus som inomhus fick ryttarna balansera upp hästarna för att inte underlaget skulle släppa och det gav hästarna andningspauser på banan. I dag är det oftast fullt pådrag hela vägen runt, ungefär som en rallybil som körs hårt i svängar, full fart över krön och länga hopp med hård fjädring för att ta emot kraften i landningen. Rallybilar är nog inte roliga att köra i stadstrafik. Jättehård fjädring, kantig växling utan koppling där man kastar in växlarna och säkert en direktstyrning som för oss vanliga bilförare hade känts obehaglig.

Så måste det även vara med hästar ämnade för toppsport. Hård fjädring för att tåla högt tempo, fast kropp för att inte fladdra i tuffa svängar, stabil hjulupphängning för att inte kränga och starka drivknutar för att tåla kraftöverföringen.

Bruksprovet för hingstar i Sverige kommer nu i februari. Jag följer resultaten och speciellt exteriörbedömningen försöker jag förstå. Inte så lätt alla gånger. Det hade varit bra om premieringsnämnden skrev: På den positiva sidan ser vi detta detta och detta. På den negativa sidan ser vi detta och detta. Faktum är att jag ibland har svårt att förstå nämndens utlåtanden. Som exempel nämns korta skenor i samma andetag som man påtalar en brist på annat ställe. Korta skenor borde ju per automatik betyda lågt sittande framknän och det är bra och dessutom ger korta skenor mindre senproblem. Ibland lång hals, ibland kort hals, ibland lång välansatt hals, men ännu inte läst kort välansatt hals?! Det måste ju också finnas!

Jag tänkte därför bakifrån och framåt beskriva hur jag ser en fin häst. No hoof-no horse” är allmänt känt så hoppar över det. Även kotorna hoppar jag över. Skälet till det är att det hänger ihop med hur resten av konstitutionen ser ut. Om kotorna är symmetriska och väl bär leden från hoven har jag inget bekymmer. Man måste tydligt se att kotan lätt orkar bära allt som är ovanför den.

Det gladde mig att Jan Greve sa: “My own experience is that there are a lot of different types of horses that can jump. There are some basic things. They must have low hocks, and a long muscle there”. Hasorna måste sitta lågt precis som framknäna bör göra. Skälet är helt enkelt att musklerna slutar vid hasen och sedan är det bara senor och andra ligament.

Hasen skall sitta lågt och vara både bred och kvadratisk för styrka. En bra has är grunden för en bred skank och en bred skank är grunden för att det skall kunna byggas starka muskler hela vägen ned till hasen. Detta är en nybliven 4-åring som har allt rätt där. Någon kanske tycker att kotorna är veka. Det är de inte, bara oskodd och långhårig. Hon har en kort stark skena och ovanför hasen en stark trekant av skank och lår hela vägen upp till flanken. Detta är kraften. Korset är inte kraften och inte motorn. En häst som inte breddar låret rejält både mot flanken och mot svansen blir ingen quattro utan ett fint framhjulsdrivet fordon.

Hasen får varken vara rak eller krokig, den måste vara balanserat vinklad. Ju bredare hasen är desto starkare blir den och desto mer kan den använda sina senor och ligament och avlasta mot skelettet. Allt med hästens exteriör handlar egentligen om det man lärde sig i fysiken på gymnasiet. Ju större vinkel på draget, desto lättare att dra. Senor och ligament går ju mestadels runt/på utsidan av hasen, så en smalare has ger mer direktkraft på senor och ligament och de får mindre stöd av skelettet.

Infästningen mellan buk och baklår är oerhört viktig. På valacker är det sällan bekymmer, men ston kan vara väldigt öppna, nästan så man ser skapet. Är de öppna, får baklåret mycket mer att slita med. Helst vill jag att ston skall se ut som en valack i denna infästning mellan buk och baklår. Ston som är öppna och har en hög infästning har nästan alltid samtidigt ett smalt lår som varken utvecklar sig framåt eller bakåt. Kanske kan de dra ett plogblad, men det är nog allt, aldrig två eller tre plogblad.

Korset bryr jag mig inte så mycket om. Har hästen ett fint baklår så har ju detta en bredd och då har korset automatiskt en bra längd. Det viktiga är istället övergången från korset till ryggen. Om vi jämför med bilar är detta drivknuten. Som ”alla” vet kräver större motorer starkare drivknutar för att hålla när kraftöverföringen skall gå från motorn (bakbenen) till axeln mellan däcken (ryggen). Om man har en stark motor måste ryggen bakifrån börja en aning konvex för att tåla kraftöverföringen. Många av mina hästar ser ut så här. Accolade bland annat är likadan. Kanske är de lite stummare i början, men när kraften ökar jobbar de lättare igenom sig. Sakroiliakaleden var ju på modet att ha problem med på 90-talet sedan försvann det, men verkar som en populär diagnos nu igen. Återigen med fysikens lagar om ländpartiet istället sluttar nedåt mot ryggen och kraften från bakbenen pekar uppåt måste drivknuten vara överdimensionerad för att klara denna påfrestning och det är sällan detta ingår i standardutrustningen. Själva ländpartiet får inte slutta för snabbt nedåt på hästens sida, det måste finnas möjligheter för muskler att bygga sig starka här.

Ryggen är inte så viktig som folk tror, så den hoppar vi över. Avståndet mellan ländpartiet och manken är ju bara där sadeln ligger. Ryggen syns knappt när man rider och det finns idag fantastiska sadlar till hästar. Ett starkt ländparti och en bra lång manke ger automatiskt en stark bra rygg.

Manken skall vara lång och sluttande i båda ändar. Manken får inte avsluta i nedåtläge mot ryggen, om det blir lite konkavt och svaj nedåt där har vi samma problem som vi hade med ländpartiet. Det skall se ut som ryggen är en förlängning av manken. Man skall aldrig kunna stå bredvid hästen och säga ”om jag får ett problem så tror jag att jag får det där och så peka en ryggkota eller ett parti som är lägre eller inte i harmoni med linjen mellan manke och länd. En lång manke ger mycket utrymme till hjärta och lungor vilket är viktigt.

 

Någon tycker kanske att denna hästen har låg halsansättning. Jag vill inte ha en häst som sträcker sin graciösa hals i en vackert välvd form. Halsen är hästens balanspinne. Den skall hjälpa hästen i tuffa omhoppningar, den skall kunna hjälpa till när hästen behöver hoppa med sänkt rygg vilket är ett register en bra häst måste ha med sig att använda ibland. Halsen skall vara stark nog att bära huvudet i alla situationer och i alla farter. Därför vill jag hellre ha en ordentlig halsinfästning både upptill och nede på bogen. Det tar lång tid för en häst att bli stark i halsen och blir den bara stark i överdelen av halsen blir den aldrig stark nog. Förvånansvärt få vet var halskotpelaren går och det är ju runt halskotpelaren hästens hals skall vara stark.

Man ser många trötta hästar mot slutet av en hög hoppningsklass, även på WC-nivå. En häst måste ha mycket plats för lungor. En galopphäst drar uppemot 2000 liter luft till lungorna per minut. En fälttävlanshäst gissar jag 1600-1800 liter mot slutet av en terrängrunda och en hopphäst gissningsvis 1400-1500 liter per minut när de går i mål. På de WC-omhoppningar vi ser på TV blåser flankerna rejält. Det är oerhört viktigt att hästen i genomskärning har en äppelformad buk och inte en päronformad buk, päronet tänkt med smala änden nedåt. Man märker nästan första gången man sadlar hästen hur mycket sadelgjord den drar i förhållande till sin storlek och därmed vad det finns för möjligheter. Formen på buken tillsammans med hur mycket sadelgjord den drar, ger en mycket bra bild av hur stor lungkapaciteten och hur mycket plats det är för hjärtat! Dessa två saker är säkert 50% av turbon!

Jag har ingen bild på att hästen måste stå över mycket mark, men det är väldigt viktigt. Det måste finnas mycket utrymme i hästen! Både över hinder är detta viktigt med längd och det är viktigt för hästens möjligheter att ha många växlar. Som ryttare skall man behöva stoppa in hästen i ramen, den skall inte få plats där av sig själv!

Underarmen ovanför framknäet måste på samma sätt som skanken bak ge utrymme för rejäl muskelsättning. Jag är på samma sätt som för hasorna bak mån om ett lågt sittande framknä. Under framknäet finns bara senor och ligament, musklerna tar slut vid framknäet. Är hästen ”knipt” under framknäet vilket betyder smalare skena under framknäet än vid kotan, så försämrar detta hållbarheten påtagligt. Återigen fysikens lagar. På samma sätt fysikens lagar att ju högre upp på skenan en senskada sitter, desto bättre användbarhetsprognos. Utläkta blir de aldrig; en gång en sena alltid en sena.

Framknäet skall på samma sätt som hasen vara brett för att hållbart underlätta kraftöverföringen. Samma sak med kunskapen från fysiken i gymnasiet. Ju större vinkel desto lättare att dra. Senor och ligament går ju mestadels i ytterkant genom/förbi knät, så ett smalare framknä ger mer direktkraft på senor och ligament och mindre stöd av skelettet. Förutom fysik får vi blanda in matematik. Arean av knät tar ju upp belastningen. Vid samma vikt får ett framknä på 15×15 cm 56% lägre belastning per kvadratcentimeter än ett framknä på 12×12 cm. Ett framknä på 11×10 cm får dubbelt så hög belastning per kvadratcentimeter som ett framknä på 15×15 cm. Så här funkar det för alla leder. Har jag ett lågt sittande framknä får jag automatiskt en kortare skena med mindre risk för

Infästningen av underarmen mot bringan som egentligen är mot överarmen är mycket viktig för mig. Jag vet inte om man bygger och leker med sprattelgubbar nuförtiden, men om man har gjort det vet man att det krävs en vinkel för att ha något att dra tråden emot och få en rörelse. Annars sprattlar inte sprattelgubben! Därför vill jag att det skall vara rejält med utrymme framför underarmen för att hästen lätt skall kunna lyfta sina framben över hinder. Förr var jag väldigt mån om en väl liggande bog och trodde att det var viktigt för att hästen skulle ha vinklar nog att lätt lyfta hela frambenet nära kroppen över hinder. Numera ser jag att även hästar med brantare bogar klarar att lyfta frambenen väldigt väl, bara det finns utrymme framför underbenet att dra i. Bogen får bara inte bli så brant att manken blir kort. En stark och lång manke är fortfarande väldigt viktigt.

Långa öron på ston är en plusfaktor, faktiskt på alla hästar. Riktiga champions har ofta långa öron. Travstona Queen L och Ina Scot som båda vann Prix d’Amerique hade enorma öron. En valack eller hingst med kattöron skall man vände sig ifrån och gå så fort man kan, helst springa! Man får aldrig genuin glädje av en häst med kattöron. De kommer att vara opålitliga, otrygga, vara på sin kant livet ut.

Andningsvägarna är oerhört viktiga. Jag har ovan nämnt hur många liter luft som skall cirkulera fram och tillbaka i hästens närmare 2 meter långa luftvägar. Längden på luftvägarna gör det ju än mer komplicerat om det är trångt. Jämför med tryckfall i en trädgårdsslang vid bevattning eller om man bevattnar för hand av underlag; på smal lång slang är det inte mycket tryck kvar. En häst som vid full ansträngning inte får luft, lider och mår dåligt. Jag har storlek 10,5 i handskar och jag skall få plats med fyra fingrar mellan ganascherna, de flesta bör kunna trycka in hela handflatan där. Får ni bara in tre fingrar vilket inte är ovanligt, finns det ett potentiellt bekymmer. Kanske kommer inte hästen att ansträngas på högsta nivå och då gör det inte så mycket, det viktigaste är för hästens välmående att inga ljud hörs när den jobbar.

Om hästarna har muskler i pannan snett ovanför ögonen gör det mig extra glad. De bra hästar jag har haft, har haft muskler i pannan, ston lite mindre än valacker, men ändå synliga!

Som sagt vill jag ha långa avslappnade öron på valacker, men minst lika viktigt är ett rejält huvud på alla hästar. Dels underlättar det andningsvägar, men det ger också en härlig stabilitet vid ridning istället för ett litet näpet huvud som sitter änden av halsen och av premieringsnämnden oftast kallas för ”ett uttrycksfullt huvud”. #positivt#kommersiellt#hjärtahjärta#kärlekkärlek#söttsött#


Min sista runda på Uncle Blue tidigt i juni som 4-åring innan han såldes. Han var byggd för större höjder och större farter och då blir det lite stummare och lite hårdare i lägre farter på lägre höjder. Jag visste hela tiden vad han hade för kvaliteter och njöt fullt ut på framhoppningen denna dag. Ett minne.

Sen är det en sista sak jag vill nämna som gör mig glad och det är om hästen är lite platt bakom nackstycket på tränset. Dels tror jag det underlättar med bredd för andningsvägarna och dels tror jag på samma sätt som för ländpartiet att övergången mellan hals och huvud blir starkare och att hästen i allt det vi gör och begär, får lättare att balansera och bära sitt huvud.

Nästa blogg skall handla om match-making, men om mina bloggar hittills redan blivit långa, så hade den blivit ultralång och får därför delas i två!

Hoppas ni läser,

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.