Varumärken som Scan, SWB, Pripps och Swedehorse…………

Per-Ola Forsberg | 16/12 - 2018

Det finns inte längre ett svenskt varmblod/halvblod, bara svenskfödda hästar!

För att vara ett avelsförbund eller avelsförening krävs i mitt tycke ett antal saker som leder och påverkar aveln aktivt åt det håll man önskar. Ett avelsförbund måste ha en aktiv roll i både sto- och hingstlinjer annars är det mest en registreringsinstans. Det finns registreringsförbund som Zangersheide och AES. Även i Tyskland har det debatterats att lägga ned avelsförbunden och säga att man i stället har en tysk häst. För vissa tyska förbund hade det kanske inte gjort så stor skillnad, men för både Hannoveraner och Holsteinerförbundet hade det gjort stor skillnad, samtidigt som det är stor skillnad på dessa förbunds strategiska och taktiska tänk.

Varumärken

Jag tror man ska vara väldigt rädd om alla bra varumärken, det har kostat mycket pengar och arbete att bygga upp dem. Se på Scan som köpte upp konkurrenter inom smörgåspålägg med mera och döpte om märkena till Scan. Med fler varumärken hade Scan fått fler hyllmeter i affärerna och större exponering för kunder och således sålt mer. Nu betalade man mycket för framgångsrika konkurrenter och sedan lade man ned dem! På sin tid köpte statliga Pripps upp konkurrenter och trodde alla ville dricka Pripps Blå.  Carlsberg som köpte Pripps visste att varumärken var viktiga och många gamla ölmärken återupplivades. Jag nämner sådana här saker för att belysa att strategiska och taktiska beslut ofta tas utan att man har kunskap och erfarenhet från området, eller så beror dåliga beslut mest på högmod. Detta gäller även beslut i hästbranschen.

Första gången Uncle Blue gjorde oss riktigt stolta var när han vann 5-års-Breeders med Stephanie Holmén

När jag kom ut på ett försäljningsbolag som ung ekonom, tittade jag igenom kundlistan och jämförde med försäljningen och fann att flera inte handlat på två år eller längre tid. Rationell som man är, ville jag städa kundregistret och ta bort de som inte handlade. Stopp stopp sa äldre säljare; en kund är alltid en kund och alla utskick mm ska de ha så de vet vad vi erbjuder nu, vi ska ha deras uppgifter för framtida besök. Jag tar denna jämförelse för att belysa att när Swedehorse stängde Breeders för svenskfödda hästar registrerade i andra förbund, så skar man bort en bit av sina framtida möjligheter. Hade man istället åtminstone sagt att alla svenska uppfödare är presumtiva kunder till SWB, så låt oss omfamna dem och bjuda in genom att säga att 5 år framåt kan alla svenskfödda hästar tävla i Breeders, men därefter kommer hästarna att behöva vara primär-SWB-registrerade för anmälan. Resultatet hade blivit att avståndstagande hade uteblivit. SWB/Breeders hade inte hamnat i sin ringhörna och därmed gett en straffspark åt andra arrangörer. Beslutet försvagade samtidigt kraftigt det kommersiella exponeringsfönstret för SWB´s egna medlemmar, då ett krympande evenemang alltid får ett krympande intresse från både in- och utland.

Hingsttankar

För mig som medlem i SWB är det viktigt med SWB och dess roll i uppfödarsverige. När ett-sto-licenserna planerades våren 2012 var jag säker på att det begreppet skulle innefatta godkända hingstar i KWPN, Hannover och Holstein, samtliga erkänt framgångsrika avelsförbund. Jag hade sett och fattat tycke för Messenger som var godkänd i Oldenburg, men skulle visas för Hannover under senvintern.

När Messenger blivit premiehingst i Hannover beställde jag semin tidigt på våren innan jag kände till finala ett-sto-licensregler. Senare visade det sig att Messenger hade en lös benbit och inte fick tillstånd i SWB. Jag blev ju besviken och blev istället medlem i Oldenburger Springverband och registrerade om mina ston där i två år med 8 avkommor som resultat, nu födda 2013-2014. Jag är säker på att flera av dessa svenskfödda hästar kommer att tillföra Oldenburger Springverband poäng på världsrankingen. För mina svenska hästar registrerade i OS blir jag tvungen att hitta nya exponeringsfönster eftersom Breeders är stängt.

Attraktiva arenor

Jag provade i år Elmia och blev positivt överraskad att se de stora möjligheterna som finns där. Jag tror på en stor tillväxt både i sport och intresse för detta evenemang om organisationen orkar dra det vidare. Likaså tror jag att Falsterbo Horse Show kommer att åter bli mer attraktivt för unghästarna, då arrangören gör förändringar nästa år. Den som vill sälja mest glass på stranden måste ha kiosken mitt på stranden, inte placera den i utkanten. Och är det några som vill ett stort kundunderlag, så är det organisationerna bakom Falsterbo och Elmia. SWB och Swedehorse har inte gemensamma huvudmän och Swedehorse på sin sida kunde främjat svenskfött, vilket hade varit det bästa i det långa loppet för både SWB och Breeders enligt min mening.


Året efter i 6-års-Breeders kvalade Uncle Blue till Lövsta Future-finalerna i Scandinavium. Väl där var han fyra gånger inne på banan och alla gånger felfritt.

Ett avelsförbund måste aktivt jobba och kunna påverka aveln med sina stolinjer och hingstlinjer, annars är det i mina ögon en intresseförening, medlemsförening eller registreringsförening. SWB har inte uppdaterat stolinjer på minst 15 år och när de nu börjar med tre fullblodsston (!) födda 1950, 1964 och 1977 är det nog för sent. Detta eftersom det övervägande är nytt blod på hoppsidan. SWB har numera via sin egna urvalsprocess inget inflytande eller delaktighet i beslut för de hingstar som nu betäcker mest i Sverige.

Det svenska hingstprovet blir överflödigt när man hellre provar sin hingst utomlands och automatiskt glider in i Sverige. Alternativt om resultaten inte var bra nog utomlands tacksamt för SWB, får in hingsten på ett-sto licens vilket starkt gynnar SWB ekonomiskt. Förr betäckte bruksprovvinnarna mest och SWB hade därigenom ett stort inflytande på svensk avel, medan man numera sitter på läktaren i det operativa avelsvalet.

Jag har inget svenskt varmblod i någon av mina hästar, ändå är det Swedish Warmblood-hästar. Hingstarna på bruksprovet för sällan svenska linjer vidare. De som betäcker mest är både ett-stolicens-hingstar samt hingstar som är primärgodkända i andra förbund.

Utlandsregistreras

Jag ser många fina härstamningar på nätet som föds hos uppfödare i Sverige med fäder som inte är godkända av SWB och därmed får sin primärregistrering utomlands och därmed gynnar dessa förbund istället. Som exempel, den Chacco Blue-hingst som alla ropar mest om just nu utomlands, verkar vara Chaccon Blue och han kan inte användas i SWB. Det gör kanske inte så mycket med registrering och avelsförbund så länge vi producerar fina hästar i Sverige och de marknadsförs som svenskfödda hästar. Jag såg för ett år sedan en irländare på Facebook som hyllade Swedish Warmblood, men hästen han köpt i Sverige var en KWPN. Det skapar reklam för att andra kunder vill åka hit! SWB själva slog stort på trumman att swb-är-bäst-i-världen för häst såld till Cian O´Connor där anknytningen är att den är avlad, född och registrerad i Sverige Zilenzia (SWB born 2013 by Zorro out of Dura vd Zuuthoeve by Dokkum de Rialfo-Nimmerdor,#SWBgate #SWBsåklart #jumping #SWBbesthorsesintheworld. Det längsta jag sträcker mig till att medge, är att Zilenzia är en svenskfödd andra generationens invandrare med alla de möjligheter, skyldigheter och rättigheter det innebär.

Under slutet av 8-årssäsongen fick Uncle Blue följa med Peder Fredricson på många fina tävlingar och året avslutades med Masters-hoppningen på Horse of the Year Show i London. Ovan film är från den första 5-stjärniga klassen med Peder under German Masters.

När SWB talar om den nuvarande svenska varmblodiga hästen, så talar man om att ursprunget till vårt nuvarande varmblod kan härledas tillbaka till när Sverige var en stormakt och kungarna behövde snabba och uthålliga hästar i krigen runt om i Europa. Istället verkar SWB i nutiden för egentligt svenskt varmblod ur ett homeopatiskt perspektiv.

Homeopati är en läkekonst från slutet av 1700-talet som innebär att man utgår från en ett aktivt ämne och successivt späder detta enligt en fastställd process. Homeopatiska preparat är så utspädda att andelen verksam substans är svår att mäta, så pass att den med största sannolikhet inte innehåller en enda molekyl av det aktiva ämnet.

Vissa tror på homeopati och att så länge det finns en enda molekyl från det ursprungliga i spädningen så styr det ursprungliga allt! Andra tror inte på detta utan vill se en viss form av koncentration för att få utslag. Det senare gäller för mig och det är därför jag anser att det idag inte finns svenskt varmblod längre, bara svenskfödda hästar och de flesta är registrerade i SWB. Som service-organisation har jag alltid tyckt att SWB utifrån sina resurser varit väldigt bra. Nuförtiden skapar de nya försäljningsmöjligheter och aktiviteter som är bra, men vad gäller själva kärnverksamheten avel sitter de på läktaren. Hästvärlden är numera som en enda storstad, allt blandas med allt.

Analysfel

Kan inte blup som är graderingsinstrumentet, riktvärdet och rådatan i urvalsprocessen hantera utländska resultat för SWB-hästar och är parametrarna för värdering inte ständigt uppdaterade blir det fel slutsatser i analysen. Värderas en Breeders-seger för 5-åringar på samma sätt som en vanlig regional 120-hoppning i databasen och kan man inte få med premieringspoängen för avelsstona som SWB själva utfört under exteriörbedömningen på blup, är det ganska dåligt. I och med att SWB tror på snabba avelsframsteg graderas äldre hingstar ned systematiskt, inte för att de bevisligen blivit sämre.

Idag får hästen om den inte visats på tre- eller fyraårstest, exteriörpoängen i Blup från hur man statistiskt tror den ser ut. Jag har som exempel ett elitsto med höga 48 poäng på premiering och 9 för typ på exteriört. På Blup har 9 på typ blivit klart under medel, 8 på ben ävenså under medel och så håller det på med usel galopp även om de aldrig sett hästen galoppera. Konstigt också eftersom hon är undan ett fullblodssto, man undrar ju hur ställer de parametrarna i blup-systemet då för galopp? Stoet visades inte på treårstest eftersom hon var i Tyskland som dåtidens hingstreglemente krävde när hon besökte Chacco Blue. Avkomman Uncle Blue får SWB både i ranking och reklam stor glädje av som Breedersvinnare och sedermera 5*-160-häst. Dock tyckte jag det var viktigt att visa henne på premiering senare, men det var ju trots utmärkta resultat rätt meningslöst.

SWB är jättebra som varumärke för den svenskfödda hästen och det är detta som bör utvecklas. De som bedriver avel är individualister med mycket ork, så mer nöjaktig information och färre pekpinnar är SWBs bästa roll i framtiden. Förändringar bör ske så att svenskfött räcker för gemenskap, då breddar vi basen och blir tillsammans starka nog i konkurrensen!

För 7-8 år sedan hörde jag talas om ”open source” som affärsmodell inom it, patent med mera. Som mänskligt är drog jag öronen bakåt och sa att det inte kan fungera. För de som nu får detta att fungera, ser jag att det skapar mervärden. Det konstiga är att även om vi nu lever i ett mer individualistiskt samhälle, så är det de som får till att dela som är vinnarna. Protektionism och ägande är inte vägen framåt i det moderna samhället. En liten tanke om hur SWB borde dela med sig till alla svenskfödda hästar genom att bara sätta en bokstav efter registreringsnumret som säger att det inte är SWB ”art claims of originality”. Endast en ”look-alike” SWB-häst och om hästen är framgångsrik, hjälper SWB på världsrankingen och innan dess även ökar intresset för Swedehorse´s Breeders.

Nästa blogg skulle handla om några avelsförbund. Det blir för jobbigt efter detta, men en uppfödarblogg var tvunget att få ett inlägg som handlade om min syn på avelsföreningen. Nu är jag färdigskriven om SWB. Hingstval är upphetsande och stimulerande, så det får det bli nästa gång!

God jul och gott slut på er!

Per-Ola

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.