Elmia

Sara Nilsson | 21/10 - 2018

Nu har det varit några hektiska veckor och såklart avrundas dom med en monsterförkylning, slår aldrig fel. Har verkligen försökt hålla emot ett par veckor men dag två i Herning gick de inte längre och blev jag sjuk, riktigt mög som vi säger på ren skånska.

Elmia var en riktigt succé. Diddi var dubbelnolla båda kvalen och hade ett nedslag i 5års Finalen, hon var lite matt i hoppningen sista dagen, med all rätt eftersom hon gick Breedersfinalen också. Jag älskar verkligen henne, hennes inställning till arbete är verkligen guld, vill alltid göra rätt och hoppa felfritt. Så himla kul att Chesny sen slog till med en 9:e plats i 5års Finalen och hans ägare/uppfödare Stina Nilsson fick lov att ta revansch från Breeders då ingen av domarna gillade honom. Han är så sjukt försiktig och känslan är super, sen att jag endast hade ren galopp i en sväng på fyra rundor och resten i kors gör inget, just nu. Två månader i hage sen ett vinterjobb så kommer han bli starkare. Chesny är till salu och jag tror nog inte att han är kvar hos mig nästa år med tanke på hur fin han är.

Elmia var ett superarrangemang, bra stallar, fina hallar att rida i, superfint underlag och bra banor, erkänner att jag har nog en liten crush på Lundström, vilka banor han bygger, tip topp! Tyckte kanske att andra kvalet för 5åringarna var lite väl svårt, var väldigt mycket fel, inget fult byggt alls men lite väl svårt, endast 13 dubbelnollor av ca 80st. Hade till nästa år önskat en liten grusad inhängnad paddock/uppvärmningsmöjlighet, man fick bara vara 12st på framridningen och det är inte alltid så lätt med ystra unghästar. Ok, man kunde värma lite på gräset men där var rätt halt och en blandning av ponnyer/unghästar/islandshästar/folk som gick med sina hästar/barnvagnar/barn med cyklar/ så man kan säga att rida fram där gav en lätt upprymd stämning.

Har en fundering. Det är ju ytterst sällan jag beblandar mig med dressyrhästar men på Elmia blev det ju så och jag undrar varför man aldrig ser deras groomar eller ryttare ut och gå med dom? Jag vill gärna ha ute mina hästar 3-4 gånger/dag när vi är iväg och knappt en enda gång såg jag en dressyrhäst, för dom ser man ju på långa vägar, det är vita boots, flätad svans, 1000grams täcken, skydd, träns, longlerlina och kedja, kanske till och med en liten pisk i handen på ledaren. Dom jag såg gick knappt att leda och en blev rädd för ett löv. Är det så att dom inte vill/vågar gå med dom? Behöver dom ha all energin till ridningen? Jag vet inte men vill gärna ha ett svar, likadant var det nu i Herning. Jag vet att många är sönderavlade och står alldeles för högt i blod och går knappt hantera men är det inte då bättre att dom får blow off some steam utanför boxen? eller nej jag vet inte. Jag gillar den unga generationen av dressyrryttare, dom verkar ha mera sund inställning än dom gamla ringrävarna. Jag hade en jättefin dressyrhäst som tävlat Breeders på kollo förra året, hon var riden så mycket i ridhus att hon inte ville mer och var sjukt istadig, såklart letades det fel och såklart hittades inget fel, hon var bara ledsen och sur på livet. Jag red henne mest ute och vi hopptävlade faktiskt lite också, hon blev som en annan häst och nu är hon dressyrhäst igen fast i ett annat stall där dom har lite mer hästvett. Dressyrryttarna är alltid väldigt tjusiga, uppklätt och stiligt, kul. Stod bakom några när jag skulle handla fika, kände mig riktigt ful i jämnförelse och då hade jag ändå tagit på min ”finmössa”, hade lite mascara och nya gympaskor, fast jag är hellre ful och går promenader med mina hästar än lägga flera timmar på mig själv, kanske därför jag bor själv med min hund också nu när jag tänker efter.

imorgon blir det blogginlägg om Herning

Riktigt gott och saftigt gräs i Jönköping

N

Glad och stolt hästägare, no team, no dream

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här