Fortsättning från förra inlägget

Sara Nilsson | 13/7 - 2019

Jag är rädd för att detta blogginlägg kommer bli lite luddigt för jag har så många tankar och visioner ang ämnet men kan i alla fall börja med att tacka för all positiv respons jag fick på mitt förra inlägg, massa mail och meddelande, så himla kul. Det är alltid kul att kunna föra hästens talan när dom inte själv kan göra det, så jag fortsätter spinna vidare på samma linje då jag funderat en del.

Alla i mitt team har jag en relation till, en relation som bygger på tillit, ärlighet och olika sorters kunskap. Jag litar 100% på alla och känner mig alltid privilegierad när jag tänker på all kunskap jag får ta del av. Maria Gretzer kan säga till mig att jag red alldeles för dåligt därför gick det dåligt inne på banan. Mina veterinärer kan säga till mig att hästen river inte pga av en lös benbit i kotan eller att den står tyvärr inte på bakbenen i hörnet pga att den har lite tätt i ryggen bakom sadeln och då litar jag på dom, till 100% och börjar såklart direkt se till mig själv vad jag gjort för fel. Jag står varken hos Maria eller hos mina veterinärer och bönar och ber för dom ska hitta fel på hästen utan istället bönar jag och ber för att dom ska hjälpa mig till att bli en bättre ryttare och horseman så jag slipper hamna i samma situation igen. Jag tror att där har vi en bidragande orsak till varför vi har ett sådant problem med att folk vill lämna tillbaka/döma ut hästar. Dom har ingen ärlig relation till duktiga och erfarna personer utan dom kan bäst själv och tycker man nedvärderar sig själv genom att be om hjälp och får dom ”fel” svar byts bara personerna ut och man går vidare till nästa tränare, veterinär, hovslagare osv till man hittar en person med lika lite kunskap som en själv och får rätt!

Vad tror ni om något sådant här då? Jag fattar att det inte hade fungerat i praktiken men i teorin skulle detta kunna vara något revolutionerande, enligt mig såklart.

Borde det inte kunna finnas vissa typar av hästutbildare såklart med enorm dokumenterad erfarenhet som skulle kunna samarbeta med veterinärer och försäkringsbolag helt enkelt för att se om det handlar om dålig ridning och okunskap och inte eventuella röntgenförändringar och massa annat trams när det kommer till ”istadiga” hästar? Att veterinären gör sin bedömning och kanske är osäker på att just de ev fynden som hittades kan orsaka att hästen beter sig istadigt och är ”farlig” som ägaren säger och åberopar med ett litet filmklipp på 30 sekunder och vill antingen lämna tillbaka den eller få ut försäkringspengar. Där går då hästutbildarna in och tar hästen i en viss tid för att utvärdera, har den verkligen ont? Eller har den kanske bara blivit dåligt riden. Är den skarp och behöver hållas i örat? Är den rädd? Har den en svår kropp och är svag i kroppen så den säger ifrån att jag orkar inte därför gör den så? Eller är det helt enkelt så att den förstår inte vad ryttaren menar för den kan inte ge den rätta signaler? Hästar talar ju faktiskt ett helt annat språk än vi. Ja listan kan göras ofantligt lång, men tyvärr handlar det oftast om dålig ridning. Jävligt trist att höra att man rider dåligt men tyvärr är sanningen ofta rätt tuff att höra ibland. Jag fattar ju att det hade blivit ett ramaskri men jag tycker det är en fin ide´ och jag tror att många hästar hade röstat för det om dom hade kunnat. Kan ni tänka er alla som inte kan ta kritik när dom får höra att dom själva skapat problemet pga av sin egna okunskap och inte kommer få en spänn, jisses vilket liv det hade blivit. Sen vet jag inte vilka utbildare som tagit sig an det faktiskt, det räcker med en och annan jag får ibland som blivit dåligt ridna och jag har rent sagt ett helvete att få rätt på de, men en fin tanke, det var det faktiskt!

En liten notis som jag hade helst sluppit att skriva ut men två försäkringsombud kontaktade mig och kunde intyga att en A1 försäkring ” högre upp i landet” var dyrare än i södra Sverige, varför? det får ni fundera på

 

Min och min hästägares Kristinas senaste tillskott. Belle Amour e: Calido´s Son – Balou du Rouet – Cardento – Maraton, mamman är helsyster med Steve Guerdats Bianca. Alltså jag dör vad söt hon är.

Har inte så jättemånga bilder utan häst men här är en från en långlunch ute hos min bäst vän Lotta. Älskar kompisar med pool lite extra på sommaren. Ketty är mitt gudbarn och hon är störtskön.

Så långt ifrån embryo man kan komma. Vi kör 100% naturligt med Jullis 24 år i år. Hon har gått tom i två år och inte velat bli dräktig trots behandlingar och hormoner, därför har vi tagit bort allt vad det innebär och kör på naturlig betäckning. Visste ni att det är ungefär sju gånger så mycket sperma i en ”naturlig dos” som en som insemineras. Högre odds helt enkelt. Hingsten heter Chess Cor och är e: Caretino – Coronado. Ägs av min kompis Olof Hellberg. Hans enda avkomma i Sverige hoppade 9-9 på 3års Test. Har två systrar i svår klass och en systerdotter som hoppar 1,60 med Meredith M Beerbaum. Stackars hingsten var rädd för henne först men nu har hon helt enkelt släppt till, vi hoppas på föl 2020.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här