Fortsättning på inridningsprocessen

Sara Nilsson | 14/11 - 2018

Nu är det dags att hänga på dom, det viktigaste här är att den som ska hänga är så pass fysiskt fit att hon/han kan bära upp sin egna kroppsvikt dvs när jag kastar upp ska personen som ska hänga inte falla ner som en sten igen eller ännu värre, komma upp halvvägs för att sedan kasa ner. Kroppskontroll här är det viktigaste samt att jag som står på marken kan läsa av hästen, jag brukar kolla in så svansen inte är emellan benen eller om öronen börjar spela. Vi har alltid hästen böjd mot den som står på marken för den ska känna sig trygg och ”med oss”, inte att den känner sig ensam där ute på linan. Vi hänger både på vänster och höger sida lika mycket.

Efter vi hängt och stått stilla en till två gånger, alltså ett till två jobbpass så ger jag Mathilda stigbygeln på ett smidigt sätt och hon reser sitt överliv och vi börjar gå på en liten volt i båda varven. I detta skede har jag gärna min hand på dom, antingen på halsen om dom är spända eller på rumpan just för att känna eventuella spänningar så jag isåfall kan ”ta in den” till mig igen. Ungefär 2-3 pass kör vi skritt på volt och efter det börjar vi trava. Mathilda håller då i halsringen och jag styr med min röst och ibland med pisken. Jag gillar lära dom röstkommande enkla som skitt, trava och sakt av. Vi kör övergångar direkt mellan skritt och trav, 4-5 travsteg, skritt, 4-5 travsteg, skritt, just för att dom ska ha fokus på mig och bli lyhörda. Mathilda håller fortfarande i halsringen med benen intill och i detta skede har vi träns på fast vi har grimma under så longlerlinan fäster vi i grimman och inte i bettet. Här är det absolut viktigaste att den som sitter på ryggen inte kommer i bakvikt, det kan innebära livsfara och tro mig det blir bara ännu värre om ni försöker dra i bettet, det lärde jag mig för 15år sedan, the hard way om man säger så, satan så fort hästen sprang på linan innan den skickade av mig in i sargen!

Mathilda, alltid pigg och glad.

Efter två ridpass i trav på lina börjar vi träna styrning, det gör vi genom tömkörning, jag är verkligen inte någon Bo Jenå och allt som oftast har jag tömmarna runt om benen och ramlar nästan, trots detta tycker jag är det enklaste sättet att lära dom styrning. Vissa gillar att longlera inspänd men det är jag allergisk emot. Jag har haft hästar som fått panik och eftersom dom just är inspända kan dom bryta nacken om dom slår runt, med tömmen om dom skulle resa sig el vända och få panik är det bara att släppa. Lika lätt som hoppstammade hästar har för löshoppning lika svårt har dom för tömkörning och vise versa. Dressyrstammade hästar är oftast gudomliga att tömköra från start medans de hoppstammade är mindre begåvade.

Nu orkar jag inte mer, resten får komma i nästa blogginlägg. Det har blivit två 12h arbetsdagar i rad nu och jag blev akuttrött. Imorgon ska vi på återbesök hos Jonas Tornell. Jag hoppas Ture får en grön stämpel. Han fick en ligamentskada på Breeders 2017 som läkt fint men tagit tid. Nu hoppar vi en liten bana på 8 språng och jag hoppas vi kan tävla nästa år igen för jag saknar att ha med honom.

Sist jag var hos Jonas körde jag ner lite grejor och pajjade en del på lastbilen, Jonas gick ut och kollade vad jag åstadkommit, man skulle kunna tro att jag inte har C – körkort men det har jag. Jag kunde iallafall plantera blommor när jag kom hem för jag hade ena kjolen på lastbilen fylld med blomjord.

Jag och Patrick lagade med balsnöre, älskar balsnöre och plaststrips. Ser ni, som ny igen!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här