Fredag

Sara Nilsson | 28/9 - 2018

Kul att flera av mina läsare tyckte samma som mig angående mitt förra inlägg. Jag tar en för gänget och bär gärna hundhuvudet. Verkar som jag bara satte ord på det istället för att stå och prata om det på parkeringen. Jag är uppvuxen med att säga vad jag tycker och tänker, det har jag fått ifrån min kära Mamma, hon var ensamstående med två barn, yes jag har två äldre syskon och jobbade natt, hon fick kämpa på och har alltid haft skinn på näsan. Monty däremot är lite mer konservativ och uppvuxen med barnflicka och betjänter och är ofta väldigt återhållsam med sina åsikter utåt och är mera för att ”sköt dig själv”, fick såklart inte bara mammas sätt utan Montys ska vi kalla det sparsamhet har slagit igenom i mig samt hans envishet, fortfarande blir han arg på mig och skakar på huvudet när jag vänligt men bestämt säger vad jag tycker. Hade jag levt på ett annat århundrade hade jag troligtvis suttit i finkan eller fastbunden vid en påle på torget så folk kunde kasta sten på mig. Jag känner mig inte riktigt färdigskriven om Bedömningstävlingar i hoppning och det kommer komma mer om det snart. Jag har ju Breeders nästa vecka med bla två 5åringar. Är Stilhoppning dag 2 och jag känner att efter mitt förra inlägg så är mitt utgångsläge aningens sämre. Såklart kommer en full utvärdering.

Jag vaknade i morse och kände mig lite kåsen, det är nog skånska men vi kan kalla det krasslig. Som egen företagare går det inte vara sjuk. Jag har under 15års tid haft max en vecka jag inte kunnat jobba. Sist var för två år sedan, jag Elin och Julia hade varit i London för att kolla på Olympia och roade oss kungligt så jag trodde bara att nattklubben The Box tog kol på mig och jag var bakfull och fick skylla mig själv men jag hade faktiskt influensan. Innan dess var 2010 tror jag, men då dog jag nästan. Jag och min före detta kille åkte till Thailand/Malaysia i tre veckor och jag fick salmonella som spred sig ut i blodet så jag fick blodförgiftning. Jag vägrade såklart att åka till sjukhuset i Kuala Lumpur och satte mig på långflyget med 41 graders feber, någon som rest med feber? Inte ens jag var tuff. Sen svimmade jag i duschen när vi kom hem. Mamma o Monty körde in mig på sjukhuset och lämnade mig på infektionskliniken för att åka och handla och trodde dom skulle få hämta ut mig sen. Jag minns hur jag hörde dom i korridoren och att dom bara var där för att hämta mig men läkaren sa att jag var riktigt dålig och fick stanna kvar och dom inte fick träffa mig ifall det var så att jag fått någon konstig smitta, hade bara fattats det liksom. Monty gav sig såklart inte och gick på baksidan på infektionskliniken och öppnade dörren till mitt rum, då gick larmet och det blev ett väldans liv och både Monty och Mamma blev utslängda. Ovanpå allt gjorde mig kille slut med mig dag tre på semestern och vi hade 18 dagar kvar, så nej Thailand blir det nog aldrig igen, får på sin höjd bli Ronneby Brunn eller klamydiakanoten (Finlandsbåten) för min del.

 

God natt allihopa, imorn ska jag på tävling i Halmstad, beräknar att vara hemma vid midnatt, jippi

En klassisk semesterbild från London, Mimosas 09.00

Glöm inte följa mig på instagram: stallsaranilsson

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*