New year, same me

Sara Nilsson | 15/1 - 2019

Nu är jag med i matchen igen, tog bara lite fler dagar än jag trodde att komma in i rutinerna igen. Har ju haft sovmorgon till 6,30 hela december men nu är det dags att gå upp 5,30 igen för att hinna med alla hästar, jag är sjukt morgonpigg så mig gör det inget. Ni förstår att jag är så morgonpigg att folk kan bli irriterade på mig. Att resa tillsammans med mig är inte jättekul om man är morgontrött. Nu tänker ni kanske att jag reser mycket, det gör jag inte. Sist jag ens hade en ledig dag var April 2018. Det närmsta sol och värme jag kommer är Grevlundas ridhus där vi var och hoppade idag. Jag har inte så höga krav och nöjer mig med 10 grader som det är i deras ridhus, nästa gång ska jag ta med en brassestol och en paraplydrink.

Innan säsongen drar igång brukar vi åka iväg till vänner och bekanta och låna deras ridhus för att hoppa bana, dels för att blow off some steam och dels för att känna vad som funkar och vad som inte funkar. I år har vi varit ett par gånger hos Royne och Sofia på Magic Park Stables och idag var vi på Grevlunda. Alla hästarna har hoppat riktigt bra och jag ser fram emot tävlingssäsongen. Kanske inte just januari, februari tävlingarna då det är svinigt kallt men sen. Jag är ju van vid att frysa och gillar ändå att få någon tävling såhär i början på året för att känna av stämningen, det är trots allt stor skillnad på att träna och att tävla. De grönaste i stallet behöver dessutom träna på just tävlingsmomentet. Folk tror att åka på tävling med orutinerade hästar är lätt som en plätt men dom har ingen som helst aning. De första tre gångerna är många gånger fruktansvärda. Det är svårt att förbereda dom för att sadla i 12m/s nordlig vind och en minusgrad när det är 50 andra trailrar/lastbilar med hästar i och utanför på parkeringen. Bakskydd är det inte ens på tal om att sätta på, inte heller om bettet sitter ett för högt eller för lågt när man väl tagit ut dom är någon ide´att försöka fixa, samma gäller om martingalen känns lite lång eller kort. Blir man sedan lite varm efter att man ridit fram är det inte heller aktuellt att ta av sig jackan, antingen får man vara varm eller ta av sig jackan innan och frysa. Det ska även skrikas efter sina kompisar på bilen och har man riktig otur är dom både mötesskygga och bakskygga. Jag är precis som alla andra och gillar ha dom nyklippa och fina vid säsongstarten, något jag till 99% alltid ångrar direkt när jag lastat ur på tävling. Unghästar får liksom en extra växel av att vara nyklippta and not in a good way. I början på säsongen får man även välja sina tävlingar väl då det MÅSTE finnas möjlighet till att rasta trollen (longlera). Vi ska till Åstorp på fre, där finns tre ridhus och en stor utebana att longlera på. Är det lite fruset på utebanan longlerar jag ändå om det är skarp läge. Skarpt läge innebär att när man går från lastbilen till uppvärmning har dom antingen svansen på ryggen eller blåser ut luft genom näsan som en val. Då är det läge att longlera en bra stund, för allas säkerhet. Blir oerhört provocerad när jag blir tillsagd att man inte får longlera på vissa framridningar, särskilt där det finns massa plats. Jag kan förstå om det är begränsat med plats men jag försöker så gott som det går hålla mig i ett hörn och göra volten så liten som möjlig för allas skull men jag kan säga att det kommer vara dubbelt så farligt för alla på plats om jag inte longlerar innan jag sitter upp. Sen är det ju även så att är en unghäst busig på framridningen blir det lätt en kedjerektion och flera vill hänga på och då är man inte så tuff längre.

Jag hoppas på 10 grader och strålande sol på fre i Åstorp, det kommer såklart inte hända men jag ska rasta ungdomarna ordentligt på torsdag, ta ett extra glas vin torsdagkväll och be en liten bön.

Tänkte på en sak idag nere på Grevlunda. Dom har ju massa sponsorer och samarbeten och ändå red Steffi omkring med ett täcke från forntiden, hon kan ju inte ens vara född när någon vann detta, men det är helt rätt, man ska slita ut saker innan man slänger. Undra vem som vunnit det?

Hittade en gammal godispåse i lastbilen, när ska man växa ifrån att välja ut dessa gobitar ur en annars fruktansvärt äcklig godispåse.

En till kille inriden, Peter Pan 3år e: Bravour – Casa Grande. Mathilda gör ett sånt otroligt jobb med att rida dom. Jag står på marken och ställer och styr. Vi har ridit in 8st sedan i höstas tror jag, såklart har vi inte ens påbörjat inridningen av våra egna, skomakarens barn har sämst skor eller vad är det nu man säger, men snart, snart ska vi ta tag i dom.

Följ mig här