Kärt barn har många namn

Sara Nilsson | 21/4 - 2019

Vi har 30 hästar på gården, 16 st som rids och några inridningshästar. Vi har hästar i stallet som man måste sedera för att klippa eller sko, en 4åring går inte ens lyfta bakbenen på, en går inte rida ut själv med, en måste ridas ut själv annars blir den uppjagad, en går inte sitta upp på utan pall, en väver, en har sadeltvång, en annan är livrädd för pallen och jag måste bli uppkastad, en inridningshäst måste ha luva då hon är superkänslig mot ljud, en kan inte bli kvar själv på bilen, en måste åka på två platser och ha brett i lastbilen, en kan inte gå upp på lilla rampen, en får panik i skritten och en klarar inte stå uppbunden på gången utan måste stå i spolspiltan. Listan kan göras lång på vad de olika individerna kan och inte kan göra för att må bra och fungera. Allt ovan ser jag inte som ett problem, det är saker jag och mina medarbetare inte ens tänker på utan det blir rutiner, alla hästar har olika rutiner för olika saker.

Jag har min egna uppfödning Oompa Loompa, han är 6år e: Al Cendo – Robin Z, mamman har jag ridit 1,50 på och jag brukar säga att jag fått honom för alla mina synder. Han hoppar felfritt 1,20. Enda sedan han välsignade oss med sin födelse har han varit Tom Tvärtom. Vi märkte redan tidigt att han var en alfahane och så fort kulorna såg dagsljuset rök dom. Han är elak när han äter och vaktar sin mat precis som sin mor gör. Vill han inte in från hagen kan han göra utfall, likaså i boxen när han äter. Han är snäll att rida men ser han något i en hörna kommer du inte dit, och med kommer inte dit menar jag att han kastar sig och bli odräglig. På tävling drar han sig om för att springa ut från framhoppningen och jag har blivit hämtat på både andra sidan av stengärd och borta vid lastbilarna av Robin. När man jobbar honom måste han tänka sig för. Jag kan inte sitta och försöka rollkura och samla för länge för då blir han pissed och kan bli istadig för det, man måste ta och ge och låta honom tro att han bestämmer, vilket han absolut inte gör men det är ju så alla kvinnor gör när det kommer till män.

Eftersom vi haft honom i 6år är inget av ovanstående ett problem för oss. Vi behöver inte tvunget göra ett täckesbyte när han äter krafftfoder. Vi parerar ridningen så vi rider innan hagen eller senare på eftermiddagen när han kommer in. Jag tänker mig för när jag samlar honom att han inte behöver kämpa hela tiden. Jag har en kompis med på uteritt, är där en konstig blomkruka inne på banan undviker jag den innan start för sen glömmer han det osv.

Han är 6år nu och vi har bestämt oss för att sälja. Jag har hästägare på kö in och han behöver nog 2 års träning till för att hoppa 1,40, tid i mitt stall är pengar. Han är dessutom ingen 1,50 häst då hade jag inte sålt honom för 100.000kr plus moms men är övertygad på att han hoppar 1,40. Hopningen är där men behöver mera stryka och tid och jag orkar inte bråka med honom varje ridpass. Han är sist på listan för ridning och rids sporadiskt när någon av oss har tid vilket inte heller är rätt mot honom. Jag upplever att han inte riktigt trivs hos oss. Det är inte alla hästar som fungerar i ett större stall med liv och rörelse hela tiden och såklart tror jag han känner sig lite glömd och inte får den uppmärksamhet han vill ha.

Problemet är nu att hitta en kund som är som en själv och ingen ”förståsigpåare”. Jag vill sälja honom till någon som smsar – Hej Sara, idag var vi på pay and jump med det lilla monstret, felfritt på hinder men han sprang ut från framhoppningen en gång och min medhjälpare fick komma och hämta in mig igen, galet jag vet men han skötte sig så fint på banan och jag älskar honom och alla hans idéer. Uteritterna går fint 8 gånger av 10, de andra två gångerna är vi inne på grannens gräsmatta och hjälper honom att vårfixa lite, han tycker inte det är lika kul som vi haha”

Jag vill inte ha ett sms som detta: – Hej Sara. Vi vill reklamera Oompa Loompa. Idag på pay and jumpen sprang han ut från framridningen och betedde sig farligt. Vi hade ute vår kiropraktor och han säger att han har stora låsningar i ryggen och är 100% säker på att det kommer från det stället han har tight på i ryggen, dessutom vägrar han lämna gården, gjorde utfall mot pensionerade Berit 65år som hade intag och vi känner oss lurade”

Alla ser skillnaden va? Nu sitter säkert några bak skärmen och tänker att det är något fel på hästen. Nej det är det inte. Han är röntgad överallt, har lite tight på något ställe i ryggen men som min veterinär sa – Tyvärr Sara, detta är inget vi kan skylla på att han beter sig så ibland”. Han är böjd och han har aldrig varit halt. Han är som en ironman. Så många stengärd vi gått över, buskar och snår vi ridit rakt igenom och inte ett endaste halt steg har han haft. Kom inte heller och förslå någon som ska komma ut och lysa lite med en ficklampa på honom eller masseras av någon 25 min av en person som gått en internetkurs i hästmassage.

Ni som följer Peder eller Malin på instagram, ser ni att Malin alltid har halsring och ljudvadderad luva på Indiana när hon rider ut, tror ni det är för hon är världens snällaste? Eller tror ni Peder ringde Ludo Phillipperts och ville reklamera All In när han hade svårt att komma upp på honom i början pga av hans flyktbeteende? Skulle inte tro det va. Allt handlar om kunskap och skapa rutiner som fungerar för de olika individerna.

Mitt största problem nu är att hitta en vettig kund, men det kommer jag göra, det gör jag alltid. Jag hoppas folk förstår att för 100.000kr plus moms får de inte både bra häst och en häst utan någon form av avvikelser. Säljer jag honom för det priset har jag ungefär förlorat 150.000kr på honom sen födsel. Hade han varit helt problemfri med tanke på hur fint han hoppar hade han kostat det dubbla. Jag kan ringa upp alla personer jag sålt häst till och alla är supernöjda och tro inte att jag inte sålt någon sur märr eller en häst outside the box någon gång, skillnaden är att jag berättar exakt allt om hästen och jag är alltid 100% ärlig i alla mina hästaffärer och det är säkert därför jag aldrig kommer att bli rik!

Så finns det någon där ute som vill köpa sig en oslipad diamant eller the devil in disguise kalla vad det vill så maila mig: sara@stallsaranilsson.se eller ring mig 0733822224

Strumpan, kolla in vad söt han var som föl. Ni ska tro att han har den mjukaste sammetsmulen i hela världen.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Unghästar

Sara Nilsson | 10/4 - 2019

Det var lite skräckblandad förtjusning att rida i Skandinavium, i alla fall med en 6åring. Didds e: Diamant de Revel – Cardento tyckte nog detsamma. Hon var rätt spänd när vi kom in men som alltid gör hon sitt bästa. Jag tänkte mest do or die. Hon var lite väl bra i luften i början på banan och jag hade nästan behövt en större sporre men sen slappnade hon av mer och mer. Sista hindret var en kombination med två steg och jag hade ett lite plusläge in och tappade höger bog på B så hon tappade kraften och petade ner B. Fantastisk häst ändå och vi är jätteglada över hennes prestation! Efter att ha ridit en 6åring har jag kommit fram till att någon 5åring kommer jag troligtvis aldrig rida där. Såg ett par och jisses så spända dom små bäbisarna var. Som vanligt toppbyggt av Peter Lundström!

Vilken sport det bjöds på, herregud alltså. I söndags efter andra rundan var jag helt slut. Tack alla deltagare för ni gav oss en riktig show.

Något jag funderat på är alla dessa satsningar, sponsringar och stipendiat som tilldelas talangfulla unga ryttare. Missförstå mig inte nu, det är helt fantastiskt att stora företag och förbundet vill satsa på grymma lovande unga ryttare men något jag saknar är någon som satsar på Unghästutbildare. Utan Ebba Berglöf hade vi inte haft Peder på pallen i Göteborg. Jag har träffat Ebba i Sydslätten i november flera år i rad där vi stått med förfrusna fingrar för att hoppa 1,20 Avd B. Det snackas ofta om hur viktigt det är med unghästutbildning men ingen verkar vilja investera några pengar i det. Ofta säljs våra absolut bästa unghästar utomlands och det är för att vi/hästägare inte har ekonomisk möjlighet att ha kvar dom. Tänk om det hade funnits någon form av ekonomiskt stöd man kunde fått för att fortsätta utbilda våra mest talangfulla unghästar tom 8års ålder för att sedan kunna sälja/placera ut dom hos våra bästa svenska ryttare och då får ju även uppfödaren vara med i bilden och kan få ta del av framgången vilket kommer sporra den ofta lilla uppfödaren till att fortsätta avla. Dom bästa unga hästarna behöver även den bästa träningen och dom bästa förutsättningarna. Det är ofta känsliga individer. Jag hade gärna lastat på mina topp 6 unghästar 5-7 år och åkt ner till Holland/Belgien för att ge dom mer erfarenhet för framtiden på en tur där än tävla i Hässleholm, men det har inte vi unghästutbildare råd med. Jag säger inte att inte alla i hästbranschen sliter men jag kan nog våga påstå att vi unghästutbildare är dom som sliter lite extra, för minst uppmärksamhet.

Så kom igen nu förbundet och alla företag och ni som är fullsketna av pengar, investera i unghästutbildare så vi kan få behålla våra bästa hästar till våra grymma svenska ryttare och glöm inte att ta med uppfödarna också!

#hmweloveyounghorses   Fingers crossed att denna tag kan komma till användning någongång.

Jag klarar inte av hur söt hon är. Blev inte så jättemånga bilder, jag var mest nervös och sen körde vi hem.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Amatörtouren

Sara Nilsson | 1/4 - 2019

I helgen var vi i Lund och tävlade. Alla hoppade felfritt igen, galet nära en dålig runda nu. Diddi hoppade en 1,20 plättlätt och imorgon åker vi till Skandinavium med henne. Är lite orolig hur jag ska hitta allt, har ju bara varit där som åskådare innan. Tänk om jag inte hittar till arenan ens och hamnar ute på Liseberg eller något sånt, Ullevi, ännu värre. Jag har ju ett enormt kontrollbehov och kan tex bli extra kissnödig om jag inte vet var toaletter finns. Likadant om jag inte har vatten på nattduksbordet på natten blir jag sjukt törstig, har jag vatten där dricker jag det ytterst sällan, hjärnan är ett konstigt fenomen.

Igår var även min elev Clara med. Hon red en superfin och felfri runda i 1,20. Hon försöker kvala till Amatörtouren i Falsterbo. Hon har varit felfri 5st 1,20 i år och fått tre vita rosetter. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om kvalreglerna till amatörtouren. Att få en färgad rosett i 1,20 i kvaltider krävs det många gånger att man ridit som man stulit hästen och jag såg rätt mycket dålig grundridning igår. Det drogs, slets och sparkades. Rev dom sista blev det en liten munfisk och ryggning. Missade dom en distans i en snäv sväng så det blev stopp eller riv blev det en pisk på bogen. Det var inga Shane Careys jag såg direkt. Något jag har noll tolerans för är när amatörerna bestraffar sina hästar när dom gjort fel. Jag vet det handlar om okunskap men ändå. Var en tjej som red en superfin och försiktig häst i 1,10, hon kom på en mellandistans och satt helt handlingsförlamad och hästen stannade och satan så arg hon blev, jag tänkte, din bortskämda styggis, klappa din häst som inte vill krascha så du hade eventuellt slagit halvt ihjäl dig, den gjorde dig en tjänst. Clara är stadig i 1,20 men kan inte matcha dom allra snabbaste. Hon rider på vanligt bett med young jump bakskydd, jag såg både teknikskydd och massa kraffs i munnen på många hästar vilket jag tycker är lite galet. Att ens teknikskydd under 1,40 är godkänt är för mig en gåta, men hjälm, hjälm måste vi ha på veterinärbesiktning och flygande är absolut inte tillåtet förutom vid ev smittor, men stora teknikskydd och kombinerat hack som sitter fel är helt ok. Vi gick banan och gick igenom vägarna, innanför överallt förutom på ett ställe samt ta bort ett galoppsprång på sista linjen i omhoppningen. Hennes häst är grymt försiktig och river mer eller mindre aldrig men hon måste rida den, den tar inte en distans som blir fel och hon har fått lära sig att vara noggrann. Blev ingen rosett denna gång och såklart en liten besvikelse för en 16åring som gjort en jättefin runda. Jag sa till henne att hon kunde inte gjort något annorlunda och kan absolut inte vara missnöjd. Hon red perfekt för där hon och hennes häst är utbildningsmässigt för dagen. Ridningen jag såg på många leder inte till någon god ridning överhuvudtaget. Kanske borde man lägga till någon form av stilbedömning? En amatör som inte kan matcha de snabbaste tiderna men rider fint, prydligt och felfritt borde också kunna få en möjlighet att kunna kvala till Falsterbo, det tycker jag i alla fall. Jag säger inte att det bara skulle vara stilbedömning men kanske att alla felfria får en viss poäng för tid och en viss poäng för stil? Nu ska jag såklart inte dra alla öven en kam, finns massa amatörer som rider fint och prydligt men långt ifrån alla!

Jag har väldigt smala vader och alla ridbyxor är för stora och dras upp, kolla in vad Mammi gjort, sytt på resår, sånt som små barn har på galonbyxor, smart jag vet. Ser även nu att lite sol på benen hade inte skadat

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Unghästhoppning

Sara Nilsson | 27/3 - 2019

Sådär ja, då var det dags för en liten blogg. Högsäsongen har börjat vilket är mars-juni, sen aug-mitten på nov, då får man vara nöjd om man hinner äta, sköta sin hygien och sova. Jag måste sova minst 8h annars kan jag bli lite sträv. Har avbokat två möte med min dietist så mina matvanor är under högsäsong sådär, men har i alla fall slutat äta vitt bröd, istället har jag grädde i min varma choklad som jag dricker varje morgon, vet inte om det är så mycket bättre. Jag dricker inte kaffe, ni som känner mig är säkert glada för det. Försöker att dra ner på mitt apelsinkrokantberoende men det går också sådär får jag nog ändå lov att säga, men jag försöker.

Hästarna har hoppat superfint och mycket felfritt, det innebär att jag är farligt nära ett nedslag nu. Alla är redo att gå upp en höjd och det debuterar jag alltid ute. Diddi ska hoppa Skandinavium nästa vecka. Att förbereda en ung häst för det känns rätt svårt. Hon har tävlat tre tävlingar och varit felfri alla utom en start, mer kan jag inte göra. Vi får se det som en kul grej. Hon är väldigt het och kan bjuda på allt. Jag använder mig ofta av väggarna när hon blir för het, borde nog inte göra det i Skandinavium, tänk om hon hoppar över den lilla hockeysargen.

I helgen var vi på en lokal/regional tävling. Vi hoppade klasser mellan 1,00 – 1.25. En superfin anläggning, stort fint ridhus med toppunderlag men tyvärr hjälper det inte när banbyggaren byggde alldeles för svåra banor för nivån på tävlingen/deltagarna. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man som licenserad banbyggare kan misslyckas med en lokal 1,00 och 1,10 bana. För mig är lokal 0.90-1.10 till för orutinerade hästar och ryttare och alla ska ha en möjlighet att komma i mål med en bra känsla, ryttare som häst. Det handlar inte om hur mycket felfritt det är utan hur det ser ut. Jag kollade bort några gånger under avd A för det var läskigt. När jag är ute med mina mest orutinerade hästar vill jag gärna se följande. Nu pratar vi innesäsong.

En schysst enkel väg till hinder nr 1, gärna mot utgången. Nr 2-3 en enkel linje som ej är intill väggen helt och hållet utan ett hinder kan stå intill väggen för att sedan få en mjuk linje till hinder nr 3. Såklart inte något kort ur sväng till nr 2. Distansen får gärna vara lite plus så man får möjlighet att galoppera igång dom. Är som spända vill man galoppera, är dom blyga vill man galoppera, är dom inte framme vill man galoppera, är dom försiktiga vill man galoppera, är dom heta vill man kunna använda galoppen och den orutinerade ryttaren behöver också galoppera. Framåt är alltid det rätta svaret på det mesta. I mitt fall har jag väldigt försiktiga unghästar och dom behöver jag definitivt kräma på så jag inte riskerar att dom blir ”rädda för sig själva” och överhoppar sig. Nr 4 kan stå fristående, en kombination snett igenom och en linje till, slut.

Jag vill inte ha linje in i en kombination i 1,10, jag vill inte heller ha tittiga hinder intill väggen på linje vid läktaren eller stora konstiga infångare alldeles bakom ett hinder, inte heller 25,3 på fiber med oxer räcke eller kort ur sväng för det är för svårt. Nu sitter säkert några bakom skärmarna och tänker, men åk inte då. Fast det är mitt jobb att åka på lokaltävlingar och mina hästar är förberedda för en lokal bansträckning. Jag vill inte rida en teknisk 1,30 med 1,00 höger hinder för det är för svårt för mina hästar. Jag blir så bedrövad varje gång detta händer för jag vill verkligen ge alla mina hästar en bra erfarenhet när dom är inne på banan, jag vill att dom ska komma ut och känna sig som supermans allihopa, dom ska tycka det var kul och framförallt ska dom tycka det är lätt och tänka det här vill jag göra igen!

Jag är ingen skitsnackare och framförde såklart mina synpunkter direkt till banbyggaren men vet inte alls om han förstod mig. Jag har även bollat detta med Fredrik Malm och jag hade önskat att fler orutinerade banbyggare kunde sätta sig in i ryttarnas situation och vara mer öppna för en dialog. Detta händer såklart aldrig när de rutinerade banbyggarna bygger och kanske borde det vara någon form av krav att de banbyggare som inte bygger så mycket ska gå någon form av repetitionskurs. Som vanligt är detta min åsikt men jag vill gärna inte detta ska hända igen. Vill även passa på att nämna mina favoritbanbyggare: Peter Lundström (ja jag har fortfarande en crush på honom sen banorna på Breeders, Elmia), Fredrik Malm, Jonas Holmberg även om han inte alltid går att föra en dialog med men bygga det kan han, Maria Alfredsson, Magdalena Regårdh, hon är topp på att bygga för unghästar, just kanske för att hon jobbar som unghästutbildare och jag gillar även Siri Sjögren, synd hon bygger så lite för hon är superduktig tycker jag, och ödmjuk.

Nu ska jag sova, äntligen!

Älskar soluppgång, snart, snart är det vår på riktigt

Tvättar ofta stigbyglarna, får panik när dom är skitiga, tvångstanke kallas det nog

Alvedon och avmaskningstabletter för hund är galet lika om man inte har linser i, vet någon om det är farligt att förväxla? Frågar såklart åt en vän

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Avel och sånt

Sara Nilsson | 27/2 - 2019

I´m back. Någon gång under januari/februari får jag alltid en liten livskris innan jag fått struktur på säsongen som kommer. Min både bästa och sämsta egenskap är att jag är arbetsnarkoman. Jag ska beskriva en ”vanlig” dag i mitt liv för er en gång. Sen dog min Mormor för tre veckor sedan också så haft lite av allt att stå i. Alla hästar är nu igång för fullt och alla har presterat mycket väl på tävlingarna so far så säsongen ser ut att bli hur kul som helst!

Bruksprov i Flyinge i veckan med massa ungtuppar. Jag väljer nog hingstar som jag väljer karlar, ju knepigare desto bättre. För min del hade det varit perfekt med ett bruksprov för killar. Då hade jag letat efter en långlinjerad, maskulin men inte för mycket muskler, högställd men inte högfärdig, gärna utan exteriöra avvikelser, man vill ju dom ska hålla för arbete och prestation ett bra tag utan gnäll. Jag bryr jag mig inte så mycket om hur han rör sig heller men någon som asar benen efter sig eller inte kan slappna av är ju inte heller så kul. Huvudet är extremt viktigt. Smart men ingen översittare. Ingen vill heller ha en Allan Brallan som showar konstant men inte heller vara någon sömnig tråkmåns som bara vill vara inne och slappa. Snäll och självsäker men inte självupptagen. Dom får gärna vara populära men inga häradsbetäckare eller buskbetäckare. När det kommer till prestation är det svårt med framförallt dom yngre. Kommer dom klara pressen när det kommer till prestation? Dom slår sig själv på bröstet men när dom väl ska prestera så får dom scenskräck och inte har en aning om man vad dom ska göra. Måste kunna fungera i grupp men framför allt vara självständig och gå att lämna ensam allt som oftast.

Vi väntar föl e: Balou du Rouet – Cardento. Calido´s son – Balou du Rouet – Cardento och Kannatol – Robin Z i år. Alla ihop med min grymma hästägare Kristina som fött upp Bianca. Vi avlar på Biancas helsyster Belle Rock bla. Må allt gå bra. Fölningar är väldigt blandade känslor. Jag är en hobbyuppfödare och tycker mest det är en dyr och rolig sidoyssla, sen hoppas man ju såklart på massa stjärnor men får man en bra på 10 ska man va glad. Att hitta en stjärna är nog en av 25. Av 10 st är det en som dör, en är riktigt värdelös, en med massa röntgenförändringar, en riktigt fin, en dum i huvudet och går inte sälja ändå och fyra st medelmåttor. Vi försöka avla på bra ston med bra stam. Alla ston har presterat på ett eller annat sätt och har ett bra huvud vilket är det viktigaste men det är ett lotteri ändå ska ni tro. Man ska kunna förvalta den unga talangen också och det är där många uppfödare går bom. Dom har fina unga förmågor men vill inte betala för utbildning, då biter dom oftast sig själva i svansen. En riktig talang kan inte få en dålig utbildning då blir det ingen bra häst. Flera gånger om året kan jag fråga på fina unga hästar ute på tävling om dom är till salu, oftast är dom inte det men ett år senare är dom stoppers allihopa. För när en försiktig häst får komma fel 8 av 10 gånger stannar den till slut. Tråkigt men sant. Uppfödare borde se utbildning som en investering. De pengar man stoppar in i en talangfull häst ”fryser” man ju bara och får tillbaka det och mer vid en försäljning när tiden är rätt. Att utbilda medelmåttorna är minst lika viktigt eftersom dom ska funka med deltidsryttarna (amatörerna) och behöver därför vara bra ridna och självsäkra då dom troligvis kommer att få ställa upp en del. Jag har aldrig sålt en häst från mitt stall som jag utbildat som visat sig vara istadig eller stanna, det är jag väldigt stolt över, något rätt verkar man ju faktiskt göra

 

Grå 5år e: Diacontinus – Escudo 1, ägare Johan Iverson. Har samma mamma som Malin Baryards grymma 7åring Quantum. En superfin häst ska jag berätta för er.

Livet med unghästar

Bad Monty åka och köpa svarta hagboots, kom hem med dessa, det var rea, jeeej.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vi är igång

Sara Nilsson | 26/1 - 2019

Då var tävlingsäsongen igång. Vi har hunnit göra två tävlingar redan. Åstorp och Flyinge. Inte för att skryta men alla hästarna har hoppat galet bra och jag ser verkligen fram emot 2019. De hästar jag haft i träning länge känns starkare än förra året och de nya hoppar lika bra som jag förväntat mig, så himla kul.

Jag hade dock önskat flygande veterinärbesiktning, i alla fall denna årstid för i Flyinge i tisdagskväll var det på väg att hända en olycka, ystra hästar i långa köer och isgata på det. Snälla ni som bestämmer, kan vi inte bara få ha flygande, please, please, please.

Det var även mer eller mindre kaos på framhoppningarna, även detta mycket pga av årstiden. Pigga och nyklippa hästar som knappt rör sig i hagarna om dagarna kan lätt komma till att bli upprymda vid ridning. Jag tävlar ungefär 35-40 helger om året, mestadels med unghästar. Varje framhoppning/framridning jag kommer in på försöker jag läsa av hur situationen verkar vara. Jag ser mig omkring och tänker ok där har vi en childrenryttare, dom har inte utvecklat vidvinkelsyn ännu, säger jag som inte har några barn men det är hur jag läser av dom i alla fall. Dom får man undvika till max, som tur är sitter dom oftast på väldigt snälla gamla hästar. Sen kommer Juniorerna, dom har inte en aning om hur det är att sitta på en mötesskygg och rädd unghäst, dom tänker oftast bara på sig själva. Gärna gör dom en ökning eller galoppfattning med en liten pisk på bogen mitt framför en och Mamman/Pappan står bredvid och skriker: – Är hon framme nu Elsa? Dom får man också undvika. Sen har vi deltidsryttarna (amatörerna). Dom är många gånger så sjukt fokuserade eller nervösa att dom varken hör eller ser. Jag känner verkligen för dom om dom är så nervösa som det ser ut som. För många år sedan skulle jag debutera 1,50 på en av våra uppfödningar. Jag var så sjukt nervös att jag trodde jag skulle kräka. Det var i utomhus och det var riktig vattengrav med och jag hade hetsat upp mig för den trots att jag tränat vatten. Vi var två på banan samtidigt, jag och Malin Baryard. När hon var i anridning till vattnet så stod jag där i lugnan ro och visade min häst vattnet så hon fick vända ifrån. Jag hade varken hört eller sett henne komma. Shit vad jag skämdes. Jag fick be om ursäkt efteråt och hon var sädär lagom glad. Sedan dess har jag aldrig ens vågat titta åt henne, jag hoppas hon har glömt det men jag kommer aldrig göra det. Jag minns även att vi kom 4:a i debuten, det var alltså både ett superkul och hemskt minne som jag alltid kommer bära med mig. Sen till sist har vi oss som jobbar med hästar på heltid. Vi brukar hjälpa varandra tycker jag. Ser jag exempelvis Jörgen Larsson kommer med en mötesskygg pigg lite halvgalen häst (sorry Jögge jag tog dig som förslag) så håller jag mig undan så gott som det går. Är det framridning i båda varven och han då tex bara rider i vänster varv behöver jag inte tvunget galoppera i höger varv utan jag visar respekt för jag vet exakt hur det känns för honom där uppe! Sen har vi faktiskt dom värsta av alla, det kan vara alla olika åldrar och nivåer på dom, men dom som ska bråka med sin häst vid uppvärmning. Sparka, dra, slita, stanna, rygga, öka, rollkura med graman, sätta dom i skiten på hinderna så bommarna flyger för att sedan sätta dom på rumpan efteråt och generellt bråka med sin häst. Kom igen det är lite för sent att göra det här ändå så bara lägg ner!

Så mitt lördagstips är: Visa mer respekt vid framridning/framhoppning, läs av varandra och försök samarbeta mer så alla kan känna sig trygga där.

Nästa blogginlägg kommer att handla om mangagement, något som inte alla är bra på, det blir ett riktigt panginlägg vill ja lova. Stay tuned, eller vad alla proffsbloggare nu brukar skriva

Lite extra glad att Ture 8år e: Chairman la Silla – Convoi, uppf o ägare: Familjen Bladh är igång och tävlar igen efter att ha fått en ligamentskada i oktober 2017. Heja Turesson!

Alltså bara kolla vad jag lyckades med, Data B var inte för intet om man säger så. En film på Ture. Lite (mycket) mer trim sen kör vi 1,40 till sommaren.

Och en film på min pojkpärla Hugo, he´s all I ever wanted!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vildhäst säljes

Sara Nilsson | 21/1 - 2019

För 6 veckor sedan kom en häst till mig från en av mina fantastiska hästägare som jag har arbetet tillsammans med under många år. Av olika privata anledningar är hästarna aldrig hanterade innan dom kommer till mig. Det innebär att vi måste börja på ruta ett med beröring för att sedan lära dom ledas osv. Vissa hästar får förtroende för människor fortare än andra. Hästen som kom till oss för 6 veckor sedan var den räddaste jag någonsin haft. Han var så rädd att han stod och skakade i en vecka i boxen så fort han såg oss. Vi körde morotstricket direkt. Han lärde sig relativt snabbt att morötter var gott och blev nyfiken på oss. Han står i boxen bredvid en uppbindningsplats och på så sätt är han med oss hela dagarna. Vi började ta ut och leda honom i stallet under 10 dagar för att sedan ge oss ner till ridhuset ett steg i taget och morot så fort han spände sig. När det var ”ledig” plats i ridhuset gick han lös där och vi kunde fånga honom relativt lätt bara han fick en morot. Hästen är inte dum, han är världens snällaste men så så rädd och osäker på människan. Förra veckan var vi på tävling och Vickie skulle göra det själv och han slet sig för henne och gick inte att fånga utan sprang omkring på gården helt livrädd. På något sätt kunde hon valla in honom i ridhuset och vi fick ta upp honom till stallet när vi kommit hem efter han lugnat sig. Igår hände samma sak, han slet sig, det finns inte en chans i världen att hålla en rädd häst på 600kg, inte ens med kapsonen på. Idag tänkte vi att vi skulle börja jobba lite försiktigt med honom istället för att han bara gick lös, dvs lära honom longlering, eller i alla fall gå runt oss utan att slita sig. Det var alldeles för tidigt för honom och han slet sig flera gånger. Eftersom han utsattes för en för honom stressad situation slet han sig även utanför ridhuset idag och yrade igen omkring på gården. Idag hoppade han i alla fall inte in till någon av dom andra hästarna i hagarna som igår. Jag har 30 st hästar på gården. Dels mina egna och dels hästägares hästar. Jag kände efter idag att jag inte möjlighet att ha kvar honom. Jag har ett ansvar för alla hästarna på gården och jag vill varken att fux som kan kallas ska skada sig och inte att någon av dom andra 29 ska skada sig. Det skulle just vara snyggt att behöva ringa till en av mina hästägare och säga att deras häst är skadad pga av att en okänd häst hoppade in i deras hage och det blev en hetsig situation och deras häst skadade sig. Jag har som chef även ansvar för min personal och idag blev situationen farlig. Vi hängde efter honom i linan och det var bara en tidsfråga innan någon av oss fastnat i linan eller fått den om händerna, benen och skadat oss. Jag är inte heller någon som mjölkar mina hästägare på pengar. Jag ringde till hans ägare och sa som det var och att vi har minst 6 månaders jobb framför oss och jag är inte ens säkert på att det kommer att gå och ev kommer det då kosta mer än det smakar. Han förstod mig och bad mig försöka sälja honom för 30.000kr. Jag lade ut på min fabebook och även på en Facebook salusida. Jag skrev såhär med liten löshoppningsfilm:

För första gången ger vi upp, vildhäst säljes för 30.000kr, val 3år e: Armani Code – Cosmopolite S (Cardento) – Tabac – Lansiär. Ca 168cm. Mycket meriterat möderne. Kom till mig för 6 veckor sedan och var aldrig någonsin hanterad. En slump att han löshoppar på filmen då vi inte fick tag i honom i ridhuset men som ni ser en fin häst. Går ej att leda eller ha i hage, livrädd för människor och vi pratar säkert 6 månaders jobb innan han kan hanteras som en vanlig häst, går ej att läsa av och har ett enormt flyktbeteende. Är absolut inte dom men jättejättejätterädd och då blir situationer farliga. Kom och köp, ta med veterinär för sedering.

Jag blev mörkrädd av hur många som kommenterade med massa gapskrattande gubbar och roliga ikoner, kommentarer som ” haha, han hade passat in hos mig”, ”ett till projekt”, ”sugen på en utmaning”, ”ska vi”, ett namn taggat med en gubbe som räcker ut tungan, osv. Där var för mig även tråkiga kommentarer som att hästen ifråga var dåligt omhändertagen so far, min kompetens och massa annat skit rent ut sagt. Vi rider in i snitt 10 hästar om året så jag vet i det här fallet vad jag pratar om. Skäms på er. Det är en häst vi pratar om, ett levande djur på 600kg som är fullkomligt livrädd, det är inget projekt för någon eller något kul med det. En rädd häst kan bli en farlig häst och inget man skämtar om tycker jag. För att man ska reda ut detta måste man vara riktigt kompetent, ha tid och tålamod. Såhär i efterhand ångrar jag att inlägget kunde uppfattas som lite satitiskt/humoristiskt men folk som både känner mig eller är normalt funtade kan läsa mellan raderna att det bara var ärligt och allvar, inget annat. Jag har väldigt många vettiga Facebookvänner, nästan alla faktiskt, dom andra har jag tagit bort och han är nu såld till ett proffsstall till en superduktig utbildare. Jag är 110% säker på att ger man honom den tid han behöver kommer man få både en fantastiskt fin hopphäst och även en bästa vän och han är ju faktiskt bara 3år! Alla mina bästa hästar kommer från samma möderne som honom och jag säger grattis och lycka till till köparen. Tyvärr innebär tid pengar i mitt stall och för en liten uppfödare är det inte alltid värt det som i det här fallet. Jag är helt säker på att detta var den bästa lösningen för alla, mest för hästen! Oborstad, aldrig värkad, ej vaccinerad, ohanterad men hoppar fantastiskt, en oslipad diamant i mina ögon!

In o följ oss på instagram för mer spänning i vardagen: stallsaranilsson

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

New year, same me

Sara Nilsson | 15/1 - 2019

Nu är jag med i matchen igen, tog bara lite fler dagar än jag trodde att komma in i rutinerna igen. Har ju haft sovmorgon till 6,30 hela december men nu är det dags att gå upp 5,30 igen för att hinna med alla hästar, jag är sjukt morgonpigg så mig gör det inget. Ni förstår att jag är så morgonpigg att folk kan bli irriterade på mig. Att resa tillsammans med mig är inte jättekul om man är morgontrött. Nu tänker ni kanske att jag reser mycket, det gör jag inte. Sist jag ens hade en ledig dag var April 2018. Det närmsta sol och värme jag kommer är Grevlundas ridhus där vi var och hoppade idag. Jag har inte så höga krav och nöjer mig med 10 grader som det är i deras ridhus, nästa gång ska jag ta med en brassestol och en paraplydrink.

Innan säsongen drar igång brukar vi åka iväg till vänner och bekanta och låna deras ridhus för att hoppa bana, dels för att blow off some steam och dels för att känna vad som funkar och vad som inte funkar. I år har vi varit ett par gånger hos Royne och Sofia på Magic Park Stables och idag var vi på Grevlunda. Alla hästarna har hoppat riktigt bra och jag ser fram emot tävlingssäsongen. Kanske inte just januari, februari tävlingarna då det är svinigt kallt men sen. Jag är ju van vid att frysa och gillar ändå att få någon tävling såhär i början på året för att känna av stämningen, det är trots allt stor skillnad på att träna och att tävla. De grönaste i stallet behöver dessutom träna på just tävlingsmomentet. Folk tror att åka på tävling med orutinerade hästar är lätt som en plätt men dom har ingen som helst aning. De första tre gångerna är många gånger fruktansvärda. Det är svårt att förbereda dom för att sadla i 12m/s nordlig vind och en minusgrad när det är 50 andra trailrar/lastbilar med hästar i och utanför på parkeringen. Bakskydd är det inte ens på tal om att sätta på, inte heller om bettet sitter ett för högt eller för lågt när man väl tagit ut dom är någon ide´att försöka fixa, samma gäller om martingalen känns lite lång eller kort. Blir man sedan lite varm efter att man ridit fram är det inte heller aktuellt att ta av sig jackan, antingen får man vara varm eller ta av sig jackan innan och frysa. Det ska även skrikas efter sina kompisar på bilen och har man riktig otur är dom både mötesskygga och bakskygga. Jag är precis som alla andra och gillar ha dom nyklippa och fina vid säsongstarten, något jag till 99% alltid ångrar direkt när jag lastat ur på tävling. Unghästar får liksom en extra växel av att vara nyklippta and not in a good way. I början på säsongen får man även välja sina tävlingar väl då det MÅSTE finnas möjlighet till att rasta trollen (longlera). Vi ska till Åstorp på fre, där finns tre ridhus och en stor utebana att longlera på. Är det lite fruset på utebanan longlerar jag ändå om det är skarp läge. Skarpt läge innebär att när man går från lastbilen till uppvärmning har dom antingen svansen på ryggen eller blåser ut luft genom näsan som en val. Då är det läge att longlera en bra stund, för allas säkerhet. Blir oerhört provocerad när jag blir tillsagd att man inte får longlera på vissa framridningar, särskilt där det finns massa plats. Jag kan förstå om det är begränsat med plats men jag försöker så gott som det går hålla mig i ett hörn och göra volten så liten som möjlig för allas skull men jag kan säga att det kommer vara dubbelt så farligt för alla på plats om jag inte longlerar innan jag sitter upp. Sen är det ju även så att är en unghäst busig på framridningen blir det lätt en kedjerektion och flera vill hänga på och då är man inte så tuff längre.

Jag hoppas på 10 grader och strålande sol på fre i Åstorp, det kommer såklart inte hända men jag ska rasta ungdomarna ordentligt på torsdag, ta ett extra glas vin torsdagkväll och be en liten bön.

Tänkte på en sak idag nere på Grevlunda. Dom har ju massa sponsorer och samarbeten och ändå red Steffi omkring med ett täcke från forntiden, hon kan ju inte ens vara född när någon vann detta, men det är helt rätt, man ska slita ut saker innan man slänger. Undra vem som vunnit det?

Hittade en gammal godispåse i lastbilen, när ska man växa ifrån att välja ut dessa gobitar ur en annars fruktansvärt äcklig godispåse.

En till kille inriden, Peter Pan 3år e: Bravour – Casa Grande. Mathilda gör ett sånt otroligt jobb med att rida dom. Jag står på marken och ställer och styr. Vi har ridit in 8st sedan i höstas tror jag, såklart har vi inte ens påbörjat inridningen av våra egna, skomakarens barn har sämst skor eller vad är det nu man säger, men snart, snart ska vi ta tag i dom.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Brace, brace, heads down

Sara Nilsson | 1/1 - 2019

Jag har haft äran att ha min bästa vän Julia på besök i några dagar. Julia och jag träffades när vi bodde på Strömsholm 2004 och vi har varit bästa vänner sedan dess. Hon slutades med hästarna och valde sedan att utbilda sig. Nu är hon en riktig boss lady inom bank och finans och sätter alla medelålders män på plats. Hon har förklarat några gånger vad hon gör och jag låtsas oftast fatta men det gör jag inte. Hon fick besked den 30 Dec att hon skulle börja ett nytt projekt i San Diego den 2:e Jan och flög dit idag, alltså hur coolt. Julia är min idol. Hon är förutom världens smartaste också den härligaste människa jag vet, och snygg som en fotomodell. Önskar ibland att hon inte bodde i USA men en fördel är att när hon är iväg på projekt runtom i världen och bor på flott hotell kan jag åka dit och bo gratis och leva lyxliv, livets liv!

Vi har haft några mysiga dagar med massa häng, skratt och wine a clock hela tiden. Julia äger ju halva Diddi och äntligen fick hon rida henne. Julia red själv upp till 1,50 när det begav sig och tyckte Didds var lika fin som jag tycker, kul.

Ute på tur, aldrig sur.

Nyår blev lugn och stillsam. Vi käkade hemma hos min syster och jag var i stallet och kollade till alla hästarna kl 18, 21 och sedan åkte vi dit och var där mellan halv 12 till halv 2. Jag hade riggat med radio på hög volym i alla stallar och på lösdrifterna hade jag förberett med massa Horsehage som jag la ut på lite olika ställen i halmen så dom kunde gå omkring på skattjakt och inte gå upp mitt i hagarna till balarna och ev bli rädda. Jag hade även köpt några säckar morötter som jag kastade ut i halmen så skattjakten fortsatte ett par timmar för dom. Pojklösdriften var hur cool som helst. Stona var lite stressade så jag stod inne hos dom en halvtimme ca innan dom också lugnade sig och fortsatte äta.

Halv 2 skålade vi för att alla hästar var lugna och inga skandaler hänt.

Jag älskar fyrverkerier men inte lika mycket som jag älskar djur. Alltså vilka idioter det finns. För mig är det helt otroligt att man inte tänker sig för innan man börja smälla bredvid en gård där dom vet finns massa hästar. Jag vet om att det är lagligt mellan kl 16-04 den 31e/1e men det finns så många som inte håller sig till de tiderna så i år utsåg jag mig själv till en Fyrverkeripolis. Jo ni läste rätt. Julia stackaren har fått åka runt med mig i byn där jag sett dom smällt tidigare så jag kunde skälla ut dom och såhär i efterhand kanske ev hotat med både det ena och det andra.

I förrgår på väg hem från stallet vid 17 tiden såg jag att borta vid macken där det finns en samåkningsparkering smällde det som satan. Jag var redan på lite dåligt humör för jag hade inte ätit middag så jag satte plattan i mattan och körde dit. Julia satte på introt till Mission Impossible och jag bad henne filma med min telefon. Såklart var det ett gäng ynglingar med sina epatraktorer och mopeder. Julia fick kalla fötter och började skrika brace brace. Men va fan Julia sa jag, upp med telefonen och börja filma vi är inte på ett flygplan nu. Hon bara – Men Sara jag bor i USA, där åker man inte fram till ett gäng och börja skälla ut dom och filma för så kan man ev bli skjuten. Jag sa då att det är nog 0,001 % chans att det skulle hända här i Fjälkinge. När jag väl var ute ur bilen fick dom höra några sanningens ord. Ena pojken blev så rädd att han körde därifrån. Tjejerna var lite tuffare och försökte prata emot mig. Ena hittade på att om jag la detta på internet och hon hade skyddad identitet skulle hon kunna råka illa ut. Jag berättade för henne att jag mer än gärna tog den risken för att sätta dit snorungar som henne och hennes vänner. Som ni hör hade jag nog aldrig fått jobb som varken kamratstödjare till ungdomar eller socialarbetare.

Idag på väg hem från stallet såg jag även att mina grannar som smällde värre än i Syrien hade haft sitt uppskjutningsställe ute på en åker som troligtvis ska bli djurmat till hösten och inte städat upp efter sig. Jag kunde åter igen inte hålla mig och knackade på och frågade vänligt men bestämt om det var dom som skjutit upp raketerna från åkern. Han erkände faktiskt, vilket var ganska modigt av honom med tanke på att jag var ganska arg. Jag sa att dom hade ett par timmar på sig att städa upp innan jag tog vidare åtgärder. OK, ev sa jag också att det var jag som ägde åkern och att det skulle bli djurmat även om det kanske är potatis som ska växa där vad vet jag, samt att han verkade IQ befriad och borde skämmas, men ändå, årets första goda gärning gjord, check på den!

Ska bli skönt till nästa år när man måste ha särskilt tillstånd för att smälla raketer för jag har verkligen inte tid med detta extrajobb men kände att det var min plikt i år och jag gjorde samhället en tjänst.

Vilka jävla idioter va.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Mellandagar

Sara Nilsson | 27/12 - 2018

När man ska åka och besikta en häst till en deltidsryttare har jag alltid lite ångest, inte för att jag gjort något fel men blir orolig att jag kanske glömt berätta om den där gången den bet mig i fingret när den fick en morot. Nu talar jag ur ett unghästperspektiv eftersom 90% av mitt stall består utav unghästar.

Kommer jag med lastbil blir dom direkt misstänksamma att hästen inte kommer att gå att lasta i en trailer. Kommer jag i trailer vilken jag sällan kör då jag hatar det och jag lastar av med hästen ståendes på vänster sida kan jag mycket väl få en kommentar varför den står på vänster sida och inte höger sida för det kör dom minsann alltid sina hästar på. Eftersom jag ytterst sällan kör med trailer och de flesta deltidsryttare har det har jag börjat med att lastträna alla hästar som ev ska säljas till deltidsryttare i just trailer samt filma det för att slippa få ett samtal som jag fick för några år sedan. Det var en häst jag hade köpte som föl, hon hoppade Falsterbo som 5åring och kvalade till Breeders som 6åring men såldes innan, en väldigt fin häst med scopet räckte bara till 1,35, en fantastiskt liten häst. Hon hade aldrig någonsin åkt trailer i sitt liv och såklart berättade jag det. När vi åker på tävling har vi sällan mindre än 4 hästar med oss därför är det aldrig aktuellt för oss. Hon hämtades i trailer och det var lite problem att få in henne, det var det absolut men det gick. En vecka senare får jag ett argt sms att dom minsann skulle åka iväg att träna med hästen och hon gick inte att lasta och dom hade minsann nu köpt på sig en häst som var obrukbar för dom. Jag blev såklart vansinnig men framförallt blev jag ledsen. Hästen hade bott i samma box i 6år och sett mig och min personal som sin ledare och trygghet i 6år och nu kommer den till ett ställe där allt är nytt och har fått en ny ledare. Såklart känner den sig otrygg och behöver tid att både acklimatisera sig och lära känna sina nya ledare och få förtroende för dom innan man ens tänker tanken på att åka iväg och träna, hon var ju fortfarande i sammanhanget en ung häst. Mitt resonemang gick inte alls hem och kunden var fortfarande upprörd. Jag ringde en ”kollega” som erbjöd sig att hjälpa till med lastningen men hon hörde aldrig något ifrån dom. Efter ett par månader hördes dom av och hade tagit sitt förnuft till fånga och tagit hjälp och sedan dess lastar hon sig själv och får pris hela tiden och alla är nöjda och glada, som det kan bli va!

Jag har aldrig köpt en äldre häst men de unghästar jag köper får alltid minst ett par dagar bara att skrota i hagen och lära känna våra rutiner/hagar/medarbetare/hästkompisar. Detta är ett perfekt sätt för mig att lära känna hästen också. Gillar den va ute, vill den gå med kompis eller själv, är den orolig vid intag, vill den gå ut först osv. Utifrån hur den beter sig gör jag sedan en plan med teamet så den passar in i gänget och i vår vardag. Jag rider sällan de första dagarna men går gärna en på tur på ägorna och inne i ridhuset för att kunna läsa av den och se hur den är i olika situationer.

När jag köper en häst har jag såklart saker jag frågar, och varför jag frågar är för att jag vill veta så jag första tiden kan göra så snarlikt vad hästen är van vid. Jag gillar tex att bli uppkastad på unghästarna hemma, det är en trygghet för mig, känner jag att det är på väg att gå åt helvete kommer jag snabbt av och pallen är inte i vägen, en arbetsskada efter alldeles för många avramlingar. Säger säljaren att dom alltid sedan inridning suttit upp från pall så självklart sitter jag också upp från pall, allt för att hästen ska känna igen sig och känna sig trygg. Vill jag sedan göra som jag brukar i mitt system tar det jag successivt så hästen inte blir rädd. Där har vi skillnaden mellan deltidsryttare och vi som jobbar med hästar. Jag vill göra det hästen är van vid medans deltidsryttaren gärna vill göra saker på sitt sätt, och vet bäst. Jag köper absolut att hästar för deltidsryttare ska vara trygga men ibland är det är svårt att svara på om hästen är trafiksäker. Det är den, det är ju inte så att den är rädd för bilar generellt men kommer någon i 70 blås på grusvägen kan du tro att även den snällaste häst kommer bli rädd och springa sin väg. Likaså om det kommer en hare och hoppar upp bakom ett träd, till och med jag blir ju dörädd när jag sitter och sjunger Islands in the stream för att skrämma rådjuren och en harjävel hoppar fram.

Kan inte sluta tänka på artikeln på Hippson om en hästköpare som köpte en häst som visades sig vara blind på ett öga. Såklart har veterinären inte gjort en tillräckligt bra besiktning men jag blev så ledsen över köparens uttalande att hon minsann inte ens hade valt att titta på hästen om hon visste att den var blind på ena ögat, fick lite ont i hjärtat där. Själv hade bara prutat lite om jag gillade hästen. Tornesch har ju bara ett öga och han har väl klarat sig ganska bra, eller vad säger ni? Big deal liksom. Hade jag fått reda på att någon av mina hästar bara haft syn i ena ögat hade jag inte blivit ledsen alls, man får bara tänka sig för lite extra i hantering och ridning ju.

För några år sedan satt jag och några i branschen och fikade på en tävling. Vi kom att prata om en stor hästförsäljning. En häst som hoppat massa 1,50 och var mycket framgångsrik. Ägaren/ryttaren sa då att när han visades hästen och allt hade gått fantastiskt bra frågade kunden om det fanns något speciellt han behövde veta om hästen. Säljaren berättade då att hästen var krubbitare. Kunden hade då sagt – OK, vad han gör på sin fritid bryr jag mig inte om så länge han presterar inne på banan. Så tänker jag med mina hästar också samt hästar jag köper. Jag bryr mig överhuvudtaget inte om dom inte går att sko utan sedering, måste åka brett, dumma att rida ut på, får panik i hagen efter en timme, sparkar i boxen, sliter linorna på gången, spränger staket, väver, hugger, krubbiter, dumma att sitta upp på, mötesskygga, sadeltvång osv. Visst svär jag och sliter mitt hår många gånger men jag gör aldrig en höna utav en fjäder och ser det som ett ev problem.

Många skapar problem som inte finns. Är det verkligen så jobbigt att låta den komma in först/sist, rida ut med kompis, sedera den vid skoning, träna lite extra på vattenmattor, raspa tänderna en extra gång/år pga en tand som växer lite konstigt, går inte ta av jackan på den, osv? Mitt tips är att lära känna din häst och se inte alla avvikande saker med den som ett problem utan se det istället som att den är olik någon annan, precis som vi människor.

Mysig julafton med familjen.

Extrapersonal på julafton. Mina syskonbarn, Ellen som läser till sjuksköterska och Kalle som är pilot på Norwegian.

Vantar med värmeslinglor, vilken julklapp va. Kalla fingrar på tävling är snart ett minne blott.

Det är något visst med nya gummistövlar

Julklappar från grymma hästägare, tack.

Ännu fler, jag blir bortskämd

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här