Danmark

Sara Nilsson | 11/9 - 2018

Så himla kul att flera kommit fram och sagt att dom läser bloggen, siktar på att bli en äldre version av Nellie Berntsson, lätt. Ska bara bli lite bättre på att ta bilder och lägga upp, trots att jag läste Datakunskap A i gymnasiet är det som bortblåst.

I helgen var vi på min första internationella tävling CSI** i Sommerstad med tre hästar. I mitt huvud skulle det bli hur mysigt och kul som helst, nu var det bara så att Robin och Vickie va hemma och jobbade och jag åkte själv iväg med Monty (Pappa) och det blev allt annat än mysigt. Han har precis tagit bort gipset på armen och är en karl, vilket innebär att det fortfarande är väldigt väldigt väldigt ynkligt, att han sedan vägrar att ha på sig något annat än trätofflor och ramlar ner från läktaren pga av dom gjorde inte saken bättre. Att vara själv på endagarstävling är inget problem men på meeting går alla olika klasser, vill ha ute dom minst tre gånger/dag, helst fyra. Det ska förutom att tävla: trimma, tvätta ben, mocka, ut och gå, longlera, pusta, fodra, gå ännu mer, linda, linda upp, bära vatten, tvätta krubbor osv osv. Stort tack till Jill och Lii som hjälpte mig på framhoppningen, utan er hade det aldrig gått. Ovanpå allt detta ska man prestera. Missförstå mig inte, när Robin är med är jag jämt i stallet ändå, det är bara det att vi känner varandra så väl så vi vet våra olika sysslor, Robin vet tex vilket hål på tränset alla hästar går med, när jag vill hoppa fram, hur jag vill hoppa fram, osv. Hade jag kommit med ett annat bett eller kanske till och med utan stövlar hade nog inte ens Monty sett det. Vilken tur att jag har fantastiska hästar som aldrig gör mig besviken. Det 6åriga fina fölstoet Diddi e: Diamant de Revel – Cardento var felfri alla klasser inkl Bronsfinalen, vilken pärla hon är! Sista dagen vräkte det ner och vi hoppade mer eller mindre i en sjö men hon kämpade på så fint, är väldigt stolt över henne! Fina Hugo 6år var felfri båda Youngsterkvalen och hade ett nedslag i Finalen, mitt fel, blev lite stökig med huvudet och jag tappade rytmen. Min bästis hoppade 1,45 kvalet på fredagen med ett nedslag, mitt fel, hon hoppade lite stort på en linje utmed VIP tältet som stod bredvid banan och jag var inte tillräckligt snabb fram på mina första två galoppsprång efter och fick långt på mina fyra och kunde inte spänna bågen, på rutinkontot för oss både och hon har aldrig sett en VIP, inte jag heller för den delen, eller jo en gång, Tivolirock i Kristianstad 2008, där drack jag gratis öl, hade skinnjacka på mig, åt upp alla salta pinnar och låtsades att jag visste vilka rockbandet Mustasch var. Vi skulle hoppat på lördagen också men regnet vräkte ner så jag valde att stryka, man ångrar ju aldrig en klass man aldrig startade och jag vill absolut inte riskera något. Absolute horses får 10/10 möjliga, en proffsanläggning och allt var kanon, riktigt kul, kommer definitivt åka dit igen, regnet kan dom såklart inte göra något åt.

Parkering
Banan innan jag gick och strök mig

Nu har jag varit helt slut i tre dagar, gått ner 3kg och min ena stortå är avdomnad sedan helgen, säkert efter alla promenader eller är den vattenskadad. Idag har vi varit på Pay and Jump med unghästarna på Flyinge. Robin red en fin runda på vårt 5åriga fölsto e: Cabachon – Cardento – Irco Marco. Jag red Chesny och Ice som både hoppade topp. Robin red även Ommpa Loompa. Vi skulle gå in tillsammans men jag gick in en före och jag såg Robin stå på gången, när jag tittade ut några sekunder senare såg jag inte honom men jag såg att banpersonalen stod och skrattade, då har Oompa vägrat gå in på banan och hoppat över häcken ut på gräsmattan med Robin på, han fick sedan tillbaka honom till insläppet men då vände han igen och plöjde rak igenom häcken en andra gång, alltså jag orkar inte med honom, vilken jävla häst rent ut sagt. Dock hoppade han ganska fint på banan, han är inte förlåten men jag valde att se mellan fingrarna denna gång, man får välja sina strider med honom tyvärr.

 

Följ mig här

Utbildning

Sara Nilsson | 31/8 - 2018

Nej någon utbildning i unghästutbildning har jag inte om man inte räknar alla åren för Anders Norrman när jag var barn och han band fast mig med balsnöre i sadelgjorden eller när han tog bort stigläderna helt och vi skulle stå i lätt sits hela passet, kanske kan jag räkna junioråren vi körde ner till Jens Fredricson när han bodde i Skåne, där var det mycket ris och lite ros. Eller jo faktiskt, en kurs nu på äldre dagar har jag ju minsann, för tre år sedan gick jag en vidareutbildning för unghästutbildare på Flyinge, det var superkul, ett tips för alla unghästutbildare. Eftersom jag inte har någon akademisk utbildning, jag är bara streetsmart och gillar glass kom jag in på meriter, i den utbildningen ingick även teori, minns ett prov vi skulle skriva ner alla tygeltag. Jag hade såklart ingen aning om att det fanns så många, ledande tygeltag kunde jag ju men mothållande och uppresande och några andra hade jag ingen aning om vad det hette på papper. Jag skrev mantag, det viktigaste inom unghästutbildning enligt mig, jag fick såklart inte rätt för det och var sämst i klassen på provet. Jag har faktiskt tro det eller ej utbildat 3st hästar till 1,50 med placering, 3st till 1,45 placering och säkert ett tiotal till 1,40 och då menar jag från inridning, jag har även varit uttagen till Unghäst VM några gånger men det verkar inte som om det är min tävling så vi har aldrig kommit iväg av olika skäl. Är glad för varenda en häst jag haft under utbildning genom åren och jag får verkligen starka band till dom jag haft en längre tid och jag har lärt mig något nytt med varje häst (nu blev det djupt). Jag gillar att umgås med mina hästar så mycket som jag kan och hinner, beta med dom, pyssla, gå på tur, rida på tur. Jag vet tex att Vita helst äter klöver när vi betar, Diddi vill parkera i hagen minst fyra gånger vid intag då hon helst vill vara kvar och äta gräs, när Oompa börjar vandra vid grinden har man max 5min på sig sen hoppar han över och går in själv, Chesny låter som en val som blåser ut vid fodring, Casidu kissar direkt han kommer in, alltid, Hugo börjar skrapa med höger fram direkt efter han ätit sitt kraftfoder och vill gå ut först, Possan vill alltid vara för sig själv, Bob skvalpar ut sin mat från krubban varje dag och äter sedan från golvet, Ture bajsar allt i vänster hörn, Ice vill vara ute max 3 timmar/dag, ja listan kan göras lång, detta lär man sig bara av att umgås med dom och utifrån allas behov kan man se om något i deras dagliga rutiner avviker och då är det ofta lättare och upptäcka om något är fel.

Min starka sida som ryttare, vad jag fått höra i alla fall är att jag kan rida många olika sorters hästar, eftersom jag aldrig haft dom ekonomiska förutsättningarna att köpa några äldre hästar och vi själva föder upp så har jag alltid fått jobba med det jag har. Stofamilj 42 som vi avlar på var det min farfars far Bonde Nilsson som på Mossagården startade upp med stammodern Lora tror jag hon hette, hade kunnat ringa Jens så hade han säkert kunnat svara på de. Han köpte henne från Hannoveranska fölföreningen. Ur stofamilj 42 härstammar ofantligt många fina svårklasshästar både i dressyr och hoppning, bla HM Cuechanna som jag för övrigt red in och hade fram tills hon var 5år och blev uttagen till Unghäst VM med. På storhetstiden hade mina förfädrar även hingststation på just Mossagården där jag är uppvuxen, där bla hingstarna Drabant, Barbarossa och flera andra stod under säsongen under ledning av den äldre Lindstrand, men någon snäll ponny fick jag inte för det och jag fick börja rida häst tidigt då jag blev väldigt lång. Min första stora häst var en 4åring på 1,78cm e: Landlord – Furidant. Den var helt värdelös på att hoppa, jag var felfri två gånger på två år i 1,00 klasser, jag fick i alla fall lära mig hantera motgångar, den såldes sen som dressyrhäst minns jag efter vi tagit bort massa benbitar, han var en riktig chipspåse på röntgen. Efter Landlordhästen blev de lite annat smått och gott av uppfödningarna, några 1,60 cm höga, någon med sadeltvång, en som skena, en som var knäpp, en monstertruck, en som vägrade hoppa vatten, osv. Efter massa jobb red jag några JR och YR SM med helt ok resultat sen sålde vi dom äldre och började om med nya unghästar igen. Skulle inte byta ut mitt jobb mot något annat, ett riktigt drömjobb enligt mig!

Nu ska jag gå ut med Sally, har nyinflyttade grannar och lilla pojken tror Sally är en katt – Titta Pappa, kisen är ute säger han hela tiden han ser henne. Jag låter honom tro det

Sally i sin Geishaklänning

 

Följ mig här

VM kalas

Sara Nilsson | 28/8 - 2018

Idag har varit en helt vanlig dag, så oroligt skönt för min släng av asbergers när det är så, alla hästarna har jobbat på fint och imorgon är det träning, ingen tävling i helgen och det känns nästan lite tomt. En ny häst kom idag till inridning, alltid spännande, snart drar inridningssäsongen igång på riktigt, det är alltid skräckblandad förtjusning, vi brukar rida in mellan 5-10st på en säsong och vi har utvecklat ett system som funkar för oss som jag kommer beskriva i ett annat inlägg.

Snart är det dags för VM, känner mig lite delaktig eftersom att våra TDB 10kr vid varje anmälning som jag fortfarande stör mig på går till förbundet. Jag skulle nästan vilja påstå att jag betalat för en häst med alla mina anmälningar under några års tid och hade kunnat tänka mig ansöka om en ackreditering.

När det är stora ridevents brukar jag och Elin ses och rida ifrån soffan och taktiska lite som om vi red där själva, jag tror Sverige tar medalj, jag hoppas det i alla fall, jag kollar gärna fälttävlan och dressyren också, eller kÜren i alla fall, till VM har Elin lovat mig hemmagjorda köttbullar, när det är knytkalas brukar jag alltid få bidra med snacks, dvs chips, alkohol eller kanske på sin höjd glass, aldrig någonsin har någon av mina vänner sagt att – Sara kan inte du slänga ihop en västerbottenpaj och ta med? Jag är fruktansvärt dålig på att laga mat. Jag och Elin pratar i telefon varje kväll minst en timme och vi försöker ses en gång i månaden men det brukar snarare bli en gång i kvartalet. Sist vi sågs var vi i Köpenhamn och strosade och drack lite drinkar, vi beställde körsbärs margarita. Jag är inte så överdrivet förtjust i konserverade eller inlagda körsbär eller vad man nu kallar det då det påminner mig om körsbär i likör biten från Aladdin kartongen samt från min barndom när Farmor hade inlagda körsbär på kalas så jag bad bartendern att inte lägga något kånkelbär på toppen i min. Elin hade sagt till mig att kånkelbär var körsbär på danska och jag skulle vara lite fräck och låtsas att jag kunde danska och det kan jag verkligen inte, nej vi har inga kånkelbär här svarade den lite blyga bartendern och jag salongsberusad som jag var drog igång hur jag blev tvingad att äta inlagda kånkelbär som barn, Elin låg såklart dubbel av skratt och jag fattade ingenting, för er som inte vet vad kånkelbär är googla det, jag fick reda på vad det var efteråt. Det värsta av allt var att bartendern var svensk, nej jag kommer aldrig sätta min fot igen på Rubys i Köpenhamn igen.

Är man 22år ung får man göra lite som man vill

Följ mig här

Prästen kan väl sova hela måndagen men

Sara Nilsson | 27/8 - 2018

,för en fattig bonndräng börjar knoget igen

Fick faktiskt lite beröm på träningen i torsdags hos Maria Gretzer, jag är inte där för att få beröm utan träna på det jag är dålig på men hon sa att Hugo nästan såg ut som en vanlig häst på uppvärmningen, det var kul att höra, han var väldigt fokuserad på mig och inte på omgivningen och var väldigt fint på bakbenen med bra spin redan från start, bästa killen i världen är vad han är. Vita hoppade också väldigt fint, det gör hon alltid men lite bakläxa på trimmet, hon har aningens sämre kvalitet i höger, får jag nedslag är det till 90% i höger galopp, ja jag har gått tillbaka och kollat videos, nördigt jag vet. Hon vill gärna pipa lite före med högerbogen i höger varv och gå lite bakom hand där när hon är för pigg så jag tappar kontaken med bakbenen, fick i läxa till nästa gång att rida mer förvänd galopp i vänster varv så höger galopp stärks ännu mer samt att ha henne lite över tygeln i tempoväxlingarna i höger varv och mera på yttertygeln, så det har jag pysslat med nu i några dagar.

I söndags var vi i fina Stensäter och tävlade. Oompa skulle hoppa 1,15 men han och Bob kom inte alls överens på lastbilen just denna dag så han hade fått stora ytliga sår uppe på höften, ni vet när dom drar sig mot väggen, dessutom en tappsko bak, är huvudet dumt får kroppen lida tyvärr. Bob o Chesny hoppade i alla fall fint och felfritt och det blev ingen heldag, skönt. Träffade min bästa vän Elin på tävlingen, jag bjöd henne på en Bamsedricka såklart.

Alltid mycket skratt när vi ses

Idag är det måndag, det innebär att vi strör alla boxar eftersom vi inte fyller på under helgen, vi har spån i container, de blir väldigt många kärror spån, veterinären har även varit och vaccinerat och tagit prov för cushings på gammeltackan Jullis 22år, hon har konstaterad cushings och medicineras men vi ville ta ett nytt prov för att se att hon får rätt mängd medicin, tyvärr har hon resorberat fostret men vi ger oss inte så lätt och i april hänger vi på låset på seminstationen igen. Hon ser fin ut och har inte ens en galla i benen så att ta bort henne är inget alternativ.

Jag har även gjort min medborgliga plikt idag genom att rösta, lurade Monty att jag skulle rösta på vänstern, då sa han att jag skulle bli arvslös. Röstade på biblioteket på min gamla grundskola i Fjälkinge, det har regnat en del idag så jag såg ännu värre ut än vanligt efter en arbetsdag då mitt hår blir som balsnöre när det är blött. Såklart träffade jag på den coola tjejen som på grundskolan var riktigt stygg, hon kallade mig alltid planken, hånade mig för mina långa ben och tvingade mig att sno sprit av min bror. Jag försökte gömma mig bakom skynket en stund men det bildades lite kö, många som förtidsröstar tydligen och fanns bara ett skynke i vår lilla by. Ena damen som var projektledare för förtidsröstningen frågade om det gick bra där bakom, till slut var jag ju tvungen att komma fram, jag och min skitiga fliströja och söndriga ridbyxor. Jag låtsades inte känna igen henne men jag hade inte en chans, hon attackerade och hann berätta att hon var hemmafru, tvåbarnsmamma, vegan och inredare på hobbynivå inom loppet av 10min, hennes stackars man stod en meter bakom i helknäppt skjorta med GANT loafers med toffsar på, säkert en sådan som sover i Lexington pyjamas hann jag tänka, ville bara gå fram och knäppa upp en knapp och ruffsa om lite i hårgele´n, jag ursäktade mig med att jag skulle åka och handla och att det var kul att träffas, not, körde sen direkt till Max och köpte en lyxshake så det där nyttiga livet varande knappt 12 timmar denna gång

Fick köra sten, sax, påse vem som skulle tvätta såret, Vickie förlorade och han hade bara strukit öronen och kosparkat en gång, tur slangen är lång

Glöm inte följa oss på instagram: stallsaranilsson

Följ mig här

Onsdag

Sara Nilsson | 22/8 - 2018

Vi har hämtat hem Bubblan från Köpenhamns Djursjukhus, hade förväntat mig världens gulligaste scenario där sto och föl återförenas och myser sönder varandra och jag filmar allting, det hände inte, stoet var riktigt sur och sparkade efter fölet, men efter en liten halvtimme gick allt bra och jag kände mig lugn igen.

Veckan har so far inte bestått av några oväntade överraskningar vilket jag känner mig tacksam för, Magnus vår grymma hovslagare har varit och skott hos oss i tre dagar, då blir det såklart mycket hovprat, ska någon skos annorlunda, är skorna jämt slitna, är någons vinklar förbättrade eller försämrade osv osv. Vi försöker att keep it simple så länge som vi kan, tids nog behöver dom troligtvis lite extra hjälp. Tex har våra 4åringar bara skor fram, bakskor brukar dom få på våren som 5åringar, unghästarna på betet värkas ungefär var 3e månad och fölen ses över varje gång.

Sitter och ska anmäla tävlingar, är lite pussel med så många hästar, många är på Champion of the Youngsters, jag hade gärna åkt dit men med min släng av Asbergers klarar inte av att anmäla på 30 sekunder, dessutom tror jag inte mina nerver hade klarat av att åka på meeting med 4åringar, jag klarar ju inte ens av att se en gaffel i knivlådan. Har anmält intresse för en internationell tävling, det börjar bli dags att släppa sargen nu känner jag. Snart är det september och då är det dags att sätta igång 3åringarna, det är bland det roligaste jag vet, att hoppa in dom, kan knappt bärga mig, dom är inridna men jag är så förväntansfull på vad dom är för individer. Är dom: Snälla? Arbetsvilliga? Känsliga? Stökiga? Talangfulla? Lättlärda? Tröga? Smarta? ja listan kan göras lång. Just nu är det 3st som ska hoppas in: Baloubetty e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel, en tjej med mycket humör det har vi redan sett, löshoppar helt sjukt bra, lite för försiktig så vi har bara hoppat lågt och 3års Test för henne var aldrig aktuellt pga av det. Sen har vi Bläs, ja hon kallas det för vi visste inte vad hon hette när hon kom e: Conthinder – Electro – Tabac – Lansiär, ägare: Familjen Bladh, samma som ägde Castello, hoppas det blir en lite roligare histora för dom med denna häst, Bläs hoppar grymt men är definitivt ett bokstavsbarn precis som Vita som hon för övrigt är kusin med, är gudasnäll att rida, en riktig arbetsmyra men så konstig i hanteringen, går inte ens att titta på bakbenen, då slår hon, blir hon stressad väver hon, men vad hon gör på sin fritid bryr jag mig inte om, hon hoppar fantastiskt! Sen har vi Tore e: Cabachon – New Balance, uppf och ägare: Ulrika Lorentzson, Tore hoppade 8-8 på 3års Testet och hoppar grymt bra, han verkar vara en snäll lite lat valack men det kan definitivt ha ändrat sig över sommaren.

Imorgon är det Maria Gretzer träning med tre st så idag har kan ridit alla utan stigbyglar, att komma oförberedd är aldrig ett alternativ.

Nu borde jag städa huset men det kommer jag inte göra, här är egentligen inte smutsigt men jag är lite av en pedant, inte så folk kanske märker det kanske men jag är riktigt ordningssam och gillar inte när kuddarna ligger snett tex, jag har en hund, Sally, en chihuahua, hon är väldigt renlig så vi passar bra ihop. Jag skriver gärna listor, packar långt innan jag ska åka någonstans och är har aldrig varit försenad till något, dessutom vaknar jag av mig själv 5,10 varje morgon och behöver ingen väckarklocka, känner att det låter lite crazy nu när jag skriver om det men då får de väl vara det, dom som känner mig vet även att jag gärna skickar sms och svarar på mail mellan kl 5-6 på morgonen, ibland kan man låtsas att man kommit hem från krogen kl 5 på morgonen och dra iväg ett sms bara för man inte ska låta tråkig, sist jag var ute till kl 5 var nog när jag bodde på Strömsholm 2004 och jag och min bästa kompis Julia åkte in till Stockholm på helgerna för att festa, det var tider det, sist jag var på nattklubb i Sverige var för några år sedan, då beställde jag en shot Pepino Peach, då sa bartendern att dom tog slut 2006, sen dess har jag och min Henri Lloyd seglarjacka från tidigt 2000 tal hållt oss hemma.

Följ mig här

Vilken vecka

Sara Nilsson | 19/8 - 2018

Rundar av denna fantastiska vecka med en avramling på tävlingen idag, tror inte jag ramlat av på tävling på säkert 10år. Min finaste bästa vän skulle bara hoppa en 1,35 idag eftersom hon var så fruktansvärt duktig förra tävlingen, kändes väldigt fräsch och pigg på framhoppningen, lite väl pigg dock, när hon är för pigg övergår det i lite stress och hon andas inte och blir kort i galoppen med kort hals, lång kropp och struttig galopp istället för lång hals och kort kropp, dessutom blir hon lite bakskygg,. När hon är sånn måste jag sitta av och låta henne gå ner i andning ca tre ryttare före mig innan jag går in på banan, känslan var super, hon var inte i en bom och jag tyckte jag red ganska bra (jag är väldigt sällan nöjd med min egna ridning, nöjd är ett farligt ord i denna sport), var en tidshoppning med jokerhinder, en ensam vågplanka i luften, kände att jag låg lite plus och istället för att spänna bågen sätta tillbaka ett steg till och sitta upp med sitsen så kör jag en ”löshoppning” som Maria Gretzer brukar säga till mig, så som jag kan göra med unghästarna, drop the reins och ligger lite på halsen, nähä du sa pärlan och stannade och jag slog en volt, typiskt, blir så arg på mig själv. Hon är lite av ett bokstavsbarn så hon fick lite panik och lösgalopperar säkert fem varv runt banan innan hon snällt ställde sig vid utgången och fick en morot av mig, stackars pärlan, som tur är skadade hon inte sig, då hade jag aldrig förlåtit mig för att jag red som en tattare! Jag slog mig inte alls, var bara stoltheten och självförtroendet som fick sig en törn och rumpan blir kanske lite blå i värsta fall.

Possan 8år e: Crelido – VDL Campbell debuterade 1,35 idag med ett nedslag, så himla nöjd med henne, hon hoppade superfint, hoppade jag jokern? Knappast. Får träna en del på ensamma bommar i luften innan jag gör det igen kan jag ju säga. Känner jag Maria rätt kommer jag få hoppa det redan på träningen på tors.

Igår var vi iväg med 5åriga Diddi och 6åriga Hugo, Diddi felfri 1,20, hoppade super men där är jag inte alls nöjd med min ridning, blev ofta klar sent ur sväng, benen var inte intill och jag borde helt enkelt ridit bättre överallt. Hugo var felfri 1,30 och hoppar alltid galet bra och där är jag helt ok nöjd med ridningen faktiskt, han var väldigt pigg och sprang lite på sniskan och sparka lite som han alltid gör, en riktig lirare är vad han är den där Hugo men är en fantastisk individ och älskar att showa!

Som lite pricken över i:et denna vecka gick jag in på Ica med gylfen öppen ikväll, såklart såg jag det när jag kom hem, amen kom igen nu livet lite medvind tack!

Tur inte mina ljuslila trosor syntes iallafall, man får va glad för det lilla denna vecka

Imorgon är det måndag, jag gillar måndagar, en nystart, måndagar är även den dagen jag alltid äter nyttig frukost i hopp om att det ska vara för alltid, har jag tur varar mitt nyttiga liv till tisdag lunch, aldrig någonsin har den varat längre, så imorgon blir det avokado på knäckebröd och ev havregrynsgröt utan socker, idag är det söndag, jag har ätit två hamburgare, en skumbanan, en kärleksmums, två vita frallor och druckit 1liter äppelmust, riktigt fint det.

Hugo Boss, he´s all I ever wanted

Följ mig här

Fredagen började ändå bra

Sara Nilsson | 18/8 - 2018

När man åker på tävling med dom minst rutinerade unghästarna är det oftast som vi kallar det upprymd stämning, igår var vi iväg med fem st sådana, el en lite mer rutinerad men dom andra är tillhör fortfarande knattelaget. I vårt stall har vi A lag, B lag, Knattelag och Korplag, egenuppfödda Oompa Loompa 5år e: Al Cendo – Robin Z har tillhört Korplaget sedan den dagen han föddes och har en stadig position där som lagkapten, att beskriva honom tar ett helt blogginlägg så det får jag göra en annan gång men jag kan i alla fall säga att honom har jag fått för alla mina synder.

Allt gick städat vid lastning hemma, när vi kom fram skulle jag bara kolla banan, var borta max 10min, när jag kom tillbaka till bilen stod ena hästen ute och jag hann tänka så konstigt där står ju min häst, såg sedan att väggen o dörren var demolerad på lastbilen, då har han hoppat upp på foderbordet för att sedan på något sätt ramlat ut, tack till Fredrik Linells grymma team som tog saken i egna händer och fick loss honom från kedjorna så han inte blev hängandes, några små skråmor blev det men inget allvarligt och tack gode gud höll dom andra sig på matten på bilen och ingen kom till skada. Vi testade sedan att ställa in den på en kompis bil, hon var så snäll att kunde ta med den hem och har inget foderbord i sin bil, in med hästen, panik igen, ut med hästen, låna en box på tävlingsplatsen, ta med transport dagen efter, sedera häst, lasta häst, ta hem häst. Det är roligt nästan hela tiden!

Knattelaget skötte sig i alla fall väldigt väl, Robin som jobbar hos mig tävlar några av mina egna unghästar och var felfri med Fiffi 5årigt fölsto e: Cabachon – Cardento – Irco Marco i 1,00, en väldigt fin häst och jag ångrar nästan jag lånat ut henne men hon och Robin är ett superteam, Robin gjorde även med fin runda i 1,10 med Oompa Loompa och han hittade inte på några större hyss, inget hyss får vi vara nöjda med just nu, resultatet får räknas senare. Även Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo var felfri med mig i 1,20, gjorde sin bästa runda någonsin, avspänd, försiktig med härlig inställning och är nu kvalad till Breeders, Chesny har bara varit hos mig sedan februari, då gick han inte ens in på banan i en 90cm klass, får nog säga att jag är väldigt nöjd med hans utveckling. Även Bobben 6år e: Verdi – Cortez var felfri 1,20, Bobben är lite efter pga av skadebenägenhet men verkar vara på G igen, en häst med ett stort hopp men också en stor kropp så han får ett extra år på sig, Rom byggdes ju inte på en dag!

Och förresten, hästen som opererades i Köpenhamn får komma hem på måndag, hurra!

Dags att duscha och sova nu, kommer ett blogginlägg om dagens tävling imorgon för nu börjar snart datan brinna, måste verkligen antingen laga fläkten om det nu går eller köpa en ny

Livet med unghästar

Mamma är snäll och hade skickat med Bamsedricka, jag är över 30år

När jag har igång datan mer en 30min för att tex ladda upp filmer på hästarna på Youtube och kanske går och duschar ställer jag alltid datan i vasken fall i fall den börjar brinna, better safe then sorry!

Ni kan följa mig och min vardag i bilder på instagram: stallsaranilsson

Följ mig här

Ett brev från verkligheten

Sara Nilsson | 15/8 - 2018

Igår hade vi ett föl med koliksymtom, den var hängig och rullade sig i hagen hela tiden, såklart tog vi ut honom och stoet och han bajsade löst när vi separerade dom, stoet fick sen gå in i boxen och han la sig direkt igen, bara att lasta och köra till vår hemmaklinik som var snälla att ta emot oss och jag gissade på uttorkning. Monty och Vickie körde och när dom kom fram fick han dropp och efter några timmar gav det sig men vi ville ha dom kvar där över natten för observation, allt frid och fröjd tänkte jag som stirrade omkring hemma.

På eftermiddagen ringde en av veterinärerna oss och sa att Mamman, Bubblan 4år stod på tre ben, jag for upp med bil till kliniken som ligger 20min bort och pessimisten i mig var säker på en fraktur. Jag vill såklart poängtera att detta var ett trauma, hon måste gjort illa sig i boxen och shit happens med hästar det vet vi, detta är varken första eller sista gången man råkar ut för otur som hästägare. Ingen fraktur men hon stod fortfarande på tre ben och en supersvullen kota, ett litet sår mitt på kotan oroade och vi scannade, jag låtsades som vanligt läsa av scannern fast jag inte fattar något, röntgenbilder är jag som hobbyveterinär helt ok på att läsa av men scannern är omöjlig, ser bara ut som massa gele´klumpar och kanaler.

Jag har lärt mig the hard way att sår som inte blöder är dom värsta såren särskilt om dom sitter nära en led, det får hellre spruta blod och jag får hellre svimma för det gör jag av blod än ett litet sår, halt häst och inget blod. Provet på ledvätskan visade infektion, mög på ren skånska. Palle Brink och Göran Ryden som brukar operera till oss hade semester och Helsingborg är så sinnessjukt dyra så vi blev efter mitt önskemål remitterade till Köpenhamn för artroskopi (spola leden), nu börjar kaoset.

Jag tycker ju såklart själv att jag handlar väl i stressiga situationer, hade man frågat någon som känner mig hade dom till 100% sagt att jag inte gör det, eftersom det var sent på eftermiddagen hade både Robin och Vickie slutat och Monty (Pappa) med sin brutna högerarm fick komma upp med trailern, när det kommer till ledinfektion handlar det om timmar innan det är för sent och jag började känna mig ganska stressad. In med sto och föl i transporten, Pappa körde hem i förväg med personbilen jag kom i för att köra fram lastbilen så vi kunde lasta om när vi kom hem till gården direkt då jag inte kände mig bekväm att ha med fölet som är 3,5månader till Djursjukhuset med tanke på smittor och pga av att han varit lite dålig under dagen.

Halvvägs hem åkte den övre luckan ner och jag fick stanna, stoet hade då vänt sig, amen skjut mig igår tänkte jag, smällde upp luckan och körde vidare, var ju själv och hade inte så mycket val, såklart kom tåget i Fjälkinge och jag svor och ramsa över Sveriges kollektivtrafik och räckte fingret till tåget, moget, precis som om det skulle hjälpa, när jag kom hem och vi öppnade flög stoet ut, utan föl, jag hade tagit av grimman på fölet pga säkerhet vid transport och det var inte läge att gå in o få på den, fölet hoppade ut och sprang iväg, fånga in fölet, in med båda i boxen, ut med lastbilen, på med stoet på lastbilen, nej då ska hon inte på eftersom fölet stod och gallskrek inne i boxen, Mamma 73år kom ut och gjorde vad hon kunde med en liten kvast och till slut gick hon på.

Nu kände jag mig lite lugnare, tog två Ipren och kollade på ett avsnitt av Shooter på Netflix på väg till Köpenhamn, bra serie, tips. Väl på Djursjukhuset fick vi världens bästa bemötande. Ett helt team stod och väntade på oss, alla papper i ordning och dom tog henne direkt och vi körde hem, var på väg att stanna för en pölse och en minst en Tuborg men jag ångrade mig och somnade istället på två sekunder.

När vi kom hem var det nästan natt och kl 3 ringde dom och berättade att op gått bra och att det var lyckat, gud hör bön så att säga. Vill verkligen rekommendera Köpenhamns Djursjukhus till alla jag känner, framförallt i akuta fall, förhoppningsvis kommer vi kunna hämta hem henne redan i helgen eller i början på nästa vecka om inga komplikationer uppstår. Blåsbubblan som jag kallar fölet, han heter Bubbleroom men kallas egentligen Ronny, kärt barn har många namn klarar sig fint, han äter lite krafftfoder och hö och har gjort det ett tag, som tur är har vi ett till föl i år med en äldre mamma till det, Belle heter hon. Belle är helsyster till Steve Guerdats Bianca e  Balou du Rouet – Cardento – Maraton och har ett föl i år e  Calidos Son, hon är världens bästa och finaste mamma och tog så väl hand om Blåsbubblan idag nu när han är utan mamma ett litet tag, hästar är fantastiska.

Idag har jag varit helt färdig och inte gjort mera än nödvändigt, att äga häst är allt annat är glamouröst och många gånger är nerverna utanpå, man blir ju så rädd när det händer sina vänner något, nu ska jag sova, laddar för att hämta en del av 1000 balar hö i småbal imorn eftermiddag, can´t wait!

Belle tar han om två gossar nu

Följ mig här

Söndag

Sara Nilsson | 12/8 - 2018

Vaknade upp med ont i halsen i morse och tänkte jag sjukskriver mig, said no egen företagare ever, idag var jag dessutom själv i stallet. Vickie jobbar sällan helg utan mån-fre och Robin var ledig. Vi har bara 13 hästar på box just nu så det är piece of cake, i september kommer tre och fyraåringarna in och då är det inte lika lugnt. Jag har inga problem att vara själv någon dag ibland, då går jag i min egna lilla värld och gör saker i min egen takt, dock orkar man inte rida när man är själv, när alla boxar är mockade och morgonstalltjänst klar då är kl nästan lunch och då börjar de om: hagbyte, lunchmockning, fodring, FM gänget till skritten, osv, men alla hästarna har jobbat på fint hela veckan så dom förtjänade en ledig dag.

Blev en hel del pauser och scroll idag på morgonen, såg ett delat inlägg på Facebook där en flicka spelade fiol och var helt outstanding, jag spelade piano i tre år när jag var barn, otippat jag vet men Farmor ville så gärna och jag fick ärva hennes piano till mitt stora förtret, det enda som var bra med att spela piano var att jag fick gå ifrån mattelektionen för pianolektion, såhär i efterhand hade det nog varit bäst att dom hade behållt mig på mattelektionen med tanke på att jag fortfarande räknar på fingrarna. Något som också tåls att berätta är att jag mer eller mindre är tondöv, jo ni läste rätt, fattar ni då hur svårt det är att spela piano när man inte knappt hör när det blir fel, Eva min pianolärare som var väldigt sträv frågade ofta om jag inte hörde när det blev fel, jo sa jag, man vågade ju inte säga något annat. 1995 blev jag och min kompis Emilia tvingade att spela Nu tändas tusen juleljus på skolavslutningen i kyrkan, det var en hemsk upplevelse, Emilia som var mycket bättre än mig spelade melodin och jag fick kompa för jag var så dålig, kompa heter det så? När man spelar samma sak om och om igen och den andra spelar melodin, jag spelade såklart fel och förnedringen var brutal, mycket värre än när dom äldre killarna kallade mig planken och flaggstången. Mamma var snäll och försökte rädda situationen efteråt med att säga att det var förbjudet att klappa händerna i kyrkan, lite konstigt eftersom det applåderades när de andra barnen framfört sina uppträdande, Mamma hon är snäll hon, efter denna förnedring slutade jag helt med piano och återgick till att vara triangeln eller gurkan på musiklektionerna och musiklärare Mats berättade för mig att man inte kan vara bra på allt, tack Mats du var en bra lärare!

Ett av våra årsföl, Bubbleroom “Ronny” e: Conthargos – Magic Park – Cuper – Cardento, mamman är 4år och hoppade 9-9 förra året på 3års Testet, ser fram emot att sätta igång henne samt se vad det kan bli av denna lilla sötnos.

Följ mig här

Friyay

Sara Nilsson | 10/8 - 2018

Är det fredag idag? Ja det är det va, när man tävlar mitt i veckorna tappar man lätt bort vissa dagar, tur Facebook finns så man kan läsa hur alla som har jobb dom inte trivs med taggar helg, skönt att slippa det. I onsdags var vi på Ribersborg och tävlade med några unghästar som alla hoppade fint och var duktiga, det blåste orkanvindar och jag hade nog halva stranden med mig hem, i lastbilen, byxorna och i ögonen, jag har linser och mina ögonlock fastnade nästan i linsen varenda gång jag blinkade, sjukt jobbigt och köra lastbil inne i Malmö halvblind, hästarna fick i alla fall sig en rundtur i stan då GPS en inte alls var anpassad för lastbil, Monty brukar köra men inte nu pga armen, han är dock bra på att berätta om alla trafikregler jag bryter emot samt att han hela tiden sitter och säger akta, se upp och ta de lugnt, jag har haft lastbilskort i över 12år men alltid likadant. Hade det inte blåst hade vi inte kunnat vara där för det var 33 grader varmt. Allt över 30 grader är för mig olidligt, dom säger att människor med bra kondition svettas mycket, vet inte riktigt om jag tror på det, jag blir otroligt varm och sist jag sprang var nog när jag fick höra att det fri bar ett kvarter bort på Kos 2001, någon konditionsträning har jag inte gjort sedan dess.

Igår skickade jag iväg tre st rörelsehindrade till veterinär Jonas Tornell, hästen Ture 7år e: Chairman la Silla – Convoi som fick en ligamentskada i oktober förra året, Monty som brutit armen och Tures ägare Maria Bladh som hade ryggskott, Robin var ledig så jag och Vickie var tvungen att vara hemma och jobba, vilken tur att en av Jonas anställda kunde springa med honom, det såg bra ut och vi får börja trava 5min om dagen nu, jättekul och skönt för Ture men såklart mindre kul för oss, att sätta igång en konvalescent räknas lätt som Extreme Sport. Vi har använt oss av Jonas Tornell i snart 20år, jag tycker han är grym och jag litar på honom till 100%, nu på senare år har även Johan Lenz kommit in bilden där och han är lika grym han, som hemmaveterinär har vi Björn Rahm och Lina med något finskt efternamn från Klagstorps hästprakik som också är superduktiga, no team, no dream!

Ikväll har jag varit på Max, man ska stödja svenska bönder i detta kristider, känner mig som ett föredöme!

 

Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo, uppf o ägare: Stina Nilsson var felfri 1,20 igår, han var gladare än han ser ut på bilden, en häst vi tror mycket på, ser på bilden att mina ridbyxor ser grå ut, dom råkade komma med i mörk tvätt och jag (Mamma) har ändå blekt dom, får flashback till mina tidiga tonårsår när jag hade helskodda ridbyxor som jag tyckte alltid blev så stela efter tvätt, Mamma var då snäll och tog en rakhyvel och rakade dom på insidan för att dom inte skulle skava, det var bara det att hon rakade bort alla fiber i skinnet så när jag satt upp på ponnyn sprack hela byxan i rumpan, 13år var jag, jag minns förnedringen som om det var igår!

Följ mig här