Inridningssäsong

Sara Nilsson | 3/11 - 2018

Vi rider in mellan 10-15 hästar/år. Ett enkelt jobb om dom är snälla och riskfullt och på tok för billigt om dom är dumma. En normalt hanterad 2-3åring som inte har något fuffens för sig tar en månad till sex veckor att rida in. Då kan den skritt, trav och galopp på fyrkanten, stor volt i trav och snett igenom på ett avspänt sätt.

En av inridningshästarna, Ellie 2år e: Diero Lux – Cathageno, så himla duktig so far.

Det finns olika typer av hästar som kommer:

  1. Hästen som kommer direkt från lösdrift och knappt är ledd och aldrig hanterad.
  2. Hästen som är bortskämd och ouppfostrad och därav kan bli farlig. Med bortskämd och ouppfostrad menar jag att den går över en, bits, skrapar i box/på gången, kan inte stå still (otålig), sparkar när det inte passar, kan inte vänta på sin tur osv.
  3. En normalhanterad unghäst, dvs den kan stå uppbunden, är verkad, går fint i grimskaft, med fint menar jag att man varken behöver dra den efter sig, hänga bakom den eller att den går över en, väntar på sin tur vid in/utsläpp, går att borsta/kratsa hovar och varken bits eller sparkas, den respekterar ledaren helt enkelt.

Såklart förstår ni att jag föredrar nr 3 men hos mig får de vara vilken av typerna dom vill, det spelar mig absolut ingen roll bara ägaren till hästen säger som det är vid lämning. Det hjälper varken hästen, mig eller min personal att inte säga att en gång slog den faktiskt runt på gången när den fick panik i linorna, jag hängde på den men den skicka av mig, den har tvångat när man spänt gjorden, den kosparkar vid hovkratsning osv. Vet jag bara om vad om hänt/inte hänt kan jag utifrån det jobba med hästen. Har ingen sagt till mig att den tvångar på gången och slagit runt sadlar kanske även jag den på gången så det händer igen, vet jag om det sadlar jag såklart den i boxen till en början.

En till inridningskille, Lillebror 2år e: Conthinder (Conthargos) – Al Cantino – Tabac – Lansiär, idag satt jag på honom för första gången, en väldigt fin häst som är till salu.

Jag har hellre häst nr 1 än häst nr 2, lätt! Häst nr 1 är oftast de hästarna jag fastnar mest för, Vita var en sådan och jag har själv köpt två till efter henne som varit häst nr 1 när dom kom. Häst nr 1 är lättast att forma. Har man skapat ett förtroende med häst nr 1 är den helt fantastisk. Det är oftast den som blir mest lyhörd och väntar på en uppgift från ledaren att lösa hela tiden, I like!

Sen finns det roliga ägare som ringar och säger att dom har en häst dom vill lämna på inridning men den är fruktansvärt bortskämd och har mer eller mindre gjort som den velat hela sitt liv och det är därför dom lämnar bort den, för att få lite distans till den och få bukt på ouppfostran. Perfekta kunder kallas det! Perfekta kunder är även dom som säger att jag har inte haft tid att hantera min häst och nu får jag betala priset för det genom att lämna bort en häst som mer eller mindre är en vildhäst och det kommer kosta mig massa extra pengar.

Något jag inte förstår är hur vissa kan tycka 8000kr plus moms är mycket pengar för en inridning i ett proffsstall utan hellre gör det själva eller tar ett billigare alternativ och få ett sämre jobb/misslyckat jobb. Jag har aldrig misslyckats men har haft två st på 15år som jag känt att jag inte reder ut. Då är jag alltid ärlig och uppriktig mot ägaren och säger att detta klarar jag inte av och jag vill varken för hästens eller min skull riskera att misslyckas, för vissa hästar får man helt enkelt inte misslyckas med. Jag brukar då rekommendera Eamon Hickey eller Oleg Stefanov, grymma båda två på hästar med problematik och ingen av dom behöver en närmare presentation. Tyvärr är det också så att dom två jag inte rett ut har varit hästar från kategori 2 plus att ägaren misslyckats, brukar vara vid uppsittning problemen finns. Nu spårade det lite iväg här och blev lite oorganiserat, det klarar egentligen inte min släng av aspergers av men jag kör en liten metafor också (tankeverksamheten är som bäst efter ett glas rött) :

Jag har hund, en chihuahua. Jag tycker själv att jag kan en hel del om hundar. Jag läser hundtidningar, kör lite agility i trädgården, jag spårar lite med den på hobbynivå, jag umgås med andra chihuahuaägare, jag för protokoll vid utställningar och jag är guldmedlem i chihuahuaklubben där jag även sitter med i styrelsen. Jag tar en kull valpar, ut kommer några fina små sötnosar. Både Mamman och Pappan har fin stamtavla och jag vill ställa ut dom på valpvisningen men har aldrig gjort det innan. Jag kan ingenting om utställning av hund och såklart tar jag då hjälp av en som kan det för att få bästa resultat. Jag vill ju inte riskera att mina hundar börjar springa omkring och dinga sig där inne i ringen eller ännu värre vill leka med alla andra hundar för att sedan sätta sig och klia på halsbandet när det är dags för att ställa upp dom framför domaren.

Varför är det så annorlunda när det kommer till inridning/utbildning av hästar? Jag är inte dum och förstår att de flesta gånger handlar det om ekonomi men kan man inte själv rida in/utbilda hästen på ett bra sätt eller har råd att ha den i träning så tycker jag personligen att man borde tänkt sig för innan man skaffade sig en unghäst eller börjar med hästuppfödning. Det finns så otroligt många fina unghästar jag sett genom åren men som aldrig fått en ärlig chans pga av dålig utbildning och sen när dom blir lite äldre är det för sent, då har dom antingen börjat hoppa dåligt eller vill inte hoppa alls, waste of talent och pengar enligt mig.

 

Nästa inlägg blir hur vi börjar jobba de olika typerna när dom kommer för inridning.

Mys på lösdriften i fantastiskt väder

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Hingstämne?

Sara Nilsson | 31/10 - 2018

Vi har en 2års hingst e: Kannan – Cardento – Quidam de Revel – Irco Mena. Mamman har hoppat 1,40 och var en magisk häst som tyvärr skadade sig och nu ännu mera tyvärr har avlidit. Även Mormorn har hppat 1,40. Jag hoppas såklart att han blir lika bra som det ser ut på papperet men det är en lång väg att vandra. Vi har löshoppat honom tre gånger och det jag ser gillar jag. Han är snabb från backen, starkt avstamp, scopey, vacker, älskar att hoppa, tuff, försiktig och det lilla jag kan om gångarter ser det helt ok ut men skulle säkert kunna vara sämre än ok. Min kompetens att bedöma gångarter är obefintlig, men han rör sig i alla fall något bättre både än en Cardento avkomma och en Robin Z avkomma det ser jag. Han är korrekt i ben och jag tycker hans typ är jättefin, såklart är jag partisk eftersom jag både är uppfödare/ägare. I dagsläget är Chili con Kannan, jag vet hur gulligt namn är det inte då? 1,60 hög, född i juni så borde bli runt 1,65 som fullvuxen. Jag är lite sugen på att visa honom på rådgivande i november.

MEN

Jag är också realist!

Vi säger att dom skulle gilla honom på Rådgivande och rekommendera att visa honom på rådgivande nästa år igen, ska jag då stå en 2års hingst ett helt år, jo det får jag ju då, bara tanken får mig att rysa. Jag ser redan problemen framför mig. Jag måste sätta upp hingstväggar i stallet, flytta runt stona, bygga hingsthage, nej det räcker inte med mitt och Robins hemmabygge med slanor tunnare än ett Kexchokladpapper vi gjorde förra sommaren till Oompa Loompa då han hoppade över vanliga staket. Det måste vara rejäla höga staket med eltråd innanför. Stackaren kommer aldrig kunna gå på bete med sina vänner igen utan hans utevistelse kommer vara i en lite större grusruta for life. Vi säger att han skulle bli godkänd då, då har vi 4års säsongen framför oss, skjut mig. Robin går du och longlerar Chili lite där borta i hörnan på framridningen utan staket? Nej just ja det är en hingst det går inte. Känslan att man ALDRIG får lov att varken tappa den eller ramla av gör mig också lite skärrad, skulle inte förvåna mig om han har sadeltvång.

Jag kan ytterst lite om hingstcirkusen. Jag har så många frågor! Det måste väl ändå vara mer jobb än det genererar pengar så vidare man inte har flera? Hur många ston måste hingsten ha för det ska gå ihopa, bli över och värt jobbet? Långt bak i mitt huvud minns jag någon sagt till mig att man minst ska ha 20 ston om året för det ska gå ihop? Vad kostar det att ha den på station? Marknadsföring? Hur ofta tappas dom? Färsk semin eller fryser man in också? Var finns seminen? Antar att man inte har den i sin egna frys bredvid Billys Pan pizza. Jag vill jättegärna att ni som kan kommenterar och hjälper mig med alla dessa frågor för jag en en riktig novis i detta ämne.

Jag kan verkligen inte i min vildaste fantasi förstå varför man hellre vill ha en bråkig hingst som inte är godkänt eller har två ston om året än en snäll valack. Många uppfödares dröm är att ha en godkänd hingst men så har det aldrig varit för mig. Varför jag ens funderar på saken är för hans fantastiska stam, jag hade inte heller funderat på det om jag tyckte han hoppade normalt.

Vet inte hur många gånger jag svurit för mig själv när jag varit på tävling och bara för man har en hingst ska man särbehandlas. – Ursäkta kan du akta dig? Jag har en hingst. Ja det skiter väl jag i. Kan du inte gå förbi mig trots 5m mellanrum kanske du inte ska ha den som hingst, el? Har även sett dom som måste ha ström med sig till boxarna när det är meeting samt ett par gånger när en hingst kommit lös, fatta paniken på tävlingsplatsen, då kan det väl ändå inte vara värt det. Det är absolut lika mycket mitt ansvar att visa aktsamhet men jag vet inte hur många gånger jag varit på årets första utetävling i strålande aprilsol och någon har suttit på en unghingst som varit yster (ouppfostrad) och både jag och resten av framhoppningen har fått styras av den som sitter på unghingsten. Jag skäms ju ögonen ur mig varenda gång Oompa Loopma beter sig hemskt på framhoppningen, det räcker för mina nerver men han är iallafall valack och kommer han lös lär han inte hoppa på någon utan han lär springa till lastbilen fortare än någon hinner blinka arbetsskygg som han är.

Jag drar verkligen inte alla över en kam, det finns väldigt många väluppfostrade hingstar, dom flesta skulle jag vilja säga och oftast är det ju faktiskt så att det är den som hanterar hingsten det är fel det får man inte glömma, precis som med aggressiva hundar, det är sällsynt att det faktiskt är hunden det är fel på utan hundägaren.

Summan av kardemmman, jag tror jag överlåter hingsteriet till proffsen som verkligen kan de, även fast jag hållit på med detta nu ett tag känner jag att hingstar aldrig kommer bli min grej.

Nej som det ser ut nu ryker nog bollarna Chili, jag är hemskt ledsen men du kommer aldrig få veta vad du gått miste om, istället får du ett liv med massa bus i hagen med dina vänner och det är inte så illa pinkat det heller!

Vill ni se honom löshoppa gå in på min instagram: stallsaranilsson

Vi har fått några härliga höstdagar, Monty och Isac har precis satt in en ny bal på ena lösdriften.

Alla unghästar än nu inne från betet, lika skönt det är att släppa ut dom på bete på våren lika skönt är det att ha dom inne på lösdriften på hösten, nybäddat och mysigt.

Inridningssäsongen är i full gång, här är grymma Mathilda med Tesla S 2år e: Diarado – Camaro M, uppf/ägare: Kerstin Steensland. Tesla är inriden och klar, superfin häst.

Vill ni ha er häst inriden eller i träning har vi plats i stallet, maila: sara@stallsaranilsson.se om ni är intresserade.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Söndagsfunderingar

Sara Nilsson | 28/10 - 2018

Allt handlar nu för tiden om marknadsföring av sig själva. Jag tycker själv jag är väldigt duktig på det på sociala medier. Som egen företagare i en bransch med mycket konkurrens måste man visa sin nisch. Jag har arbetat som egen företagare sedan jag tog studenten. Mycket av det jag visar på sociala medier ja förutom alla dumma konstiga grejor är ren marknadsföring för mitt företag som jag är väldigt stolt över. Jag började med att rida in massa galningar, tävla gamla fullblod osv. Efter 15år står jag nu med fantastiskt fina hästar i stallet med grymma pålitliga hästägare och att det blivit så är endast pga hårt arbete och att jag har en öppen och ärlig kommunikation om varje häst. Jag är väldigt noga med att alla mina hästägare behandlas lika, alla hästar tävlas lika mycket, får lika mycket omnämnande i sociala medier och jag favoriserar ingen (ja förutom min Vita bästis då, men de vet redan alla) . Såklart genom åren har man haft någon galen hästägare som inte varit riktigt klok men annars är jag väldigt besparad ifrån det, vi kan kalla det är jag är människokännare, skämt åsido, fast egentligen inte.

Något jag dock ofta förundras över på sociala medier är vissa statusuppdateringar, jag har personligen lite svårt för:

”Varför skulle detta hända mig? Blir så jäkla ledsen”

”Äntligen! Så sjukt glad, detta har jag väntat på”

”Snart händer det grejor, sååååå förväntansfull”

Kommentarerna på dessa blir ofta – Men vad har hänt gumman? – Styrkekramar. En massa hjärtan. – Grattis. – Wow vad kul, vad har hänt? Men kom igen, skriv ut vad som hänt för det enda du vill är att folka ska fråga. Har man sagt A får man säga B annars skriv inget alls.

”Mangochutney från scratch och hemmagjort surdegsbröd” (med bild till) . Blir trött bara att se dessa bilder, vi vet redan att du är Fröken Duktig sen innan då din Facebook endast består av husfrubilder, vi bryr oss inte heller om att du storstädat, bakat ekologiska kanelbullar eller köpt en ny dammsugare.

Folk som delar minnen. Har man bröllopsdag, varit med på OS, träffat Bruce Springsteen, vunnit något riktigt stort ok fine dela på, men ingen bryr sig om när ditt barn/djur lekte i höstlöven för 3år sedan, ingen mer än dig själv kan relatera till det ändå, kolla på bilden själv, det räcker. Många tjejer delar också ett minne om dom får upp en riktigt snygg bild på sig själva, got ya, jag är smart jag fattar, men det är grymt, dela på, mer girlpower på sociala medier.

Bild från sjukhus, gärna på armen man har dropp i och med texten ” Det blir inte alltid som man tänkt sig”. Offerkofta AB. Respektlöst mot folk som faktiskt är riktigt sjuka i livshotande sjukdomar och det enda dom vill är att slippa sjukhus.

Folk som förskönar något:

”Fantastisk häst, bara lite rutin som saknas sen blir vi farliga” (film utan ljud på häst som hoppar hinder nr 1-3 och är i alla) Fast nej, din häst stod i hörnet och var istadig jag såg det, sen missade två distanser och höll på att ramla av. Skriv som det är istället, det är coolare.

”Underbar dag med familjen på Österlen” (barnbild) Nope, jag såg er på Cafe´Annorlunda, då sprang ditt ena barn omkring halvnaken och tog andra gästers kakor, din man var mer än salongsberusad och klockan var bara 15,00 och ditt andra barn skrek så högt att du var tvungen att gå ut.

Statusuppdatering söndag: ”Måndagsångest” (bild på seriefigur som kräker), byt jobb!

Långa historier: ”Idag skulle jag fodra, då var fodret slut och jag fick fylla på. Sedan skulle jag mocka, då började det regna och jag hade ingen regnkappa. Efter det blev det långfrukost med min vän som är och hälsar på. Vi red sedan ut i det fina vädret och då såg vi en älg, hästarna blev rädda men det gick bra, bla bla bla bla” Jobbigt med för långa inlägg om ointressanta saker.

Särskrivningar. ”Har köpt ny hund mat, Knut blev super glad, ikväll ska jag äta kokos toppar och skum tomtar”, blev helt nervös bara av att skriva det.

” Så himla glad för min häst idag var vi i skogen och red den uppförde sig fint ikväll blir det chips och dip gött” Ja ni fattar nog denna själva.

”Då var man färdigtränad för idag” Bild på rundan man sprungit. Tycker det är coolt med folk som försöker gå ner i vikt/komma i form som tränar och lägger ut för där vet man att dom verkligen kämpat för att tex springa dom när 2km, men att lägga ut att varje gång att man sprungit 4km är endast för man ska verka bror duktig, gärna kl 23 på kvällen också efter dom nattat ungar och storhandlat vilket dom såklart också skriver.

”Stoppa tiden” ( gammal barnbild)

Suddiga och dåliga bilder, gärna på häst som hoppar

Semesterbilder flera gånger om dagen, lägg ner telefonen du är på semester.

Slow motion filmer på allt, värst är nog på häst som löshoppar.

Filmer utan ljud eller tillagd musik.

Bild när man kör bil, olagligt och bara idioti.

Folk som lägger upp film/bild när dom rider utan hjälm, puckon.

Bilder som tagits av fotografer där vattenstämpeln är kvar. Det måste man ju fatta själv att det inte är ok, el?

Värst av allt, folk som tar bilder på begravningar och lägger ut. Fruktansvärt respektlöst. Sätter mig in tanken när man går fram och tar farväl och ska lägga en blomma på kistan och sen tar upp sin mobil för att knäppa av ett kort, nej tack, not classy.

 

Nu till statusuppdateringar jag gillar:

Roliga bilder/filmer, folk som bjuder på sig själva.

Fina vackra bilder

När något stort hänt i ens liv, allt ifrån att våga ta det där steget i livet man inte vågat innan till att göra något man verkligen är stolt över, en tävlingsrunda, man satte något på träningen som inte funkat innan, sprang 1mil för första gången, det kan vara vad som helst.

Nu ska jag kolla på Hem till Gården på playen. O yes I love Emmerdale, följt det i över 10år, så otroligt mycket som händer i den lilla byn, det bästa är såklart att man kan missa en hel veckas avsnitt men ändå har inget hänt i stort sett.

Jag har ju inga barn så jag kör en på Belles Rocket e: Calido´s Son – Balou du Rouet – Cardento – Maraton, mamman är helsyskon med Bianca. ”Dom växer upp så snabbt”

Trevlig kväll!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Jag och bästis har stallhäng

Herning 3*

Sara Nilsson | 25/10 - 2018

Förra helgen var jag i Herning och tävlade. Det blev en tjejresa, jag och Elin hade med oss varsin häst och vi började brumma iväg redan på onsdagen då besiktningen var senare på eftermiddagen. Vilken fin tävling det var.

Stora arenan, flott

Jag hade med mig min vita bästis och vi lärde oss jättemycket. Dag ett var det unghästridning men som Elin sa när jag kom ut – Ja stilpriset hade du vunnit alla dagar i veckan Nilsson. Jag hade spänst för 1,20 klass när det var 1,45. Maria Gretzer hade varit tokig om hon sett det. 8fel, ingen big deal men såklart besviken på mig själv, andra dagen var mycket bättre ridning och sista dagen var vi felfria. Alltid lättare att köra hem då. Tävlingen var något liknade Elmia med arenor i mässhallar. Där var bra med plats att trimma på. Stallen var inomhus, där var longlervolt, fina spolspiltor och bra ställen att ut och gå med hästarna. Lite besviken på underlagen framförallt på framhoppningarna, var rena rama päråkern (potatisåker på rikssvenska). Nu tänker ni säkert men shit vad fjoskig hon är, men då får ni väl tycka det. Jag är lite nojjig med just underlag. Jag behöver inte ha världens finaste fiber att rida på, jag har själv inget sådant, det enda jag vill är att man sköter det man har, det är det viktigaste vare sig man har fiber, grus, sand eller gräs. Rider hellre på vanligt gammalt hederligt harvat grusunderlag än ett fiber som inte är skött ordenligt dvs gropigt, torrt, ej plattat eller för mycket vattnat. Jag flyttar tex nästan alltid framhoppningshinderna innan jag börjar hoppa pga av gropar, tänker ofta på varför inte fler gör detsamma. Begär man att hästarna ska prestera på banan får man faktiskt försöka ge dom de bästa förutsättningarna redan på framhoppningen också. Själv har jag fibersand i mitt ridhus fast utan fiber i. Jag sköter det bättre än jag sköter mig själv skulle jag vilja säga. Det körs varje dag, dras ner från kanter en gång i veckan och vattnas 2-3 gånger i veckan, ett väldans jobb att sköta det men I love it! Jag kan gå med min lilla stålkratta på eftermiddagarna och leta små gropar som jag plattar ut, riktigt nördigt jag vet. Varenda gång vi longlerar, särskilt nu när inridningssäsongen har börjat gråter jag inombords. En snäll hästägare som vet om mitt lilla ridshustvångssyndrom har erbjudit sig att låna ut sina kogrindar så jag kan ställa dom ute på stubben och lära dom longlera där först, tack Maria du är bäst!

Jag och bästis har stallhäng
En klassisk lastbilshängbild
Pedantskött

Har fått ett önskemål om inlägg, hur mycket/lite jag tränar mina unghästar. Det kommer nästa blogginlägg handla om

Imorgon ska vi till Karlshamn och tävla, 6,30 ska vi köra, jippi!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Elmia

Sara Nilsson | 21/10 - 2018

Nu har det varit några hektiska veckor och såklart avrundas dom med en monsterförkylning, slår aldrig fel. Har verkligen försökt hålla emot ett par veckor men dag två i Herning gick de inte längre och blev jag sjuk, riktigt mög som vi säger på ren skånska.

Elmia var en riktigt succé. Diddi var dubbelnolla båda kvalen och hade ett nedslag i 5års Finalen, hon var lite matt i hoppningen sista dagen, med all rätt eftersom hon gick Breedersfinalen också. Jag älskar verkligen henne, hennes inställning till arbete är verkligen guld, vill alltid göra rätt och hoppa felfritt. Så himla kul att Chesny sen slog till med en 9:e plats i 5års Finalen och hans ägare/uppfödare Stina Nilsson fick lov att ta revansch från Breeders då ingen av domarna gillade honom. Han är så sjukt försiktig och känslan är super, sen att jag endast hade ren galopp i en sväng på fyra rundor och resten i kors gör inget, just nu. Två månader i hage sen ett vinterjobb så kommer han bli starkare. Chesny är till salu och jag tror nog inte att han är kvar hos mig nästa år med tanke på hur fin han är.

Elmia var ett superarrangemang, bra stallar, fina hallar att rida i, superfint underlag och bra banor, erkänner att jag har nog en liten crush på Lundström, vilka banor han bygger, tip topp! Tyckte kanske att andra kvalet för 5åringarna var lite väl svårt, var väldigt mycket fel, inget fult byggt alls men lite väl svårt, endast 13 dubbelnollor av ca 80st. Hade till nästa år önskat en liten grusad inhängnad paddock/uppvärmningsmöjlighet, man fick bara vara 12st på framridningen och det är inte alltid så lätt med ystra unghästar. Ok, man kunde värma lite på gräset men där var rätt halt och en blandning av ponnyer/unghästar/islandshästar/folk som gick med sina hästar/barnvagnar/barn med cyklar/ så man kan säga att rida fram där gav en lätt upprymd stämning.

Har en fundering. Det är ju ytterst sällan jag beblandar mig med dressyrhästar men på Elmia blev det ju så och jag undrar varför man aldrig ser deras groomar eller ryttare ut och gå med dom? Jag vill gärna ha ute mina hästar 3-4 gånger/dag när vi är iväg och knappt en enda gång såg jag en dressyrhäst, för dom ser man ju på långa vägar, det är vita boots, flätad svans, 1000grams täcken, skydd, träns, longlerlina och kedja, kanske till och med en liten pisk i handen på ledaren. Dom jag såg gick knappt att leda och en blev rädd för ett löv. Är det så att dom inte vill/vågar gå med dom? Behöver dom ha all energin till ridningen? Jag vet inte men vill gärna ha ett svar, likadant var det nu i Herning. Jag vet att många är sönderavlade och står alldeles för högt i blod och går knappt hantera men är det inte då bättre att dom får blow off some steam utanför boxen? eller nej jag vet inte. Jag gillar den unga generationen av dressyrryttare, dom verkar ha mera sund inställning än dom gamla ringrävarna. Jag hade en jättefin dressyrhäst som tävlat Breeders på kollo förra året, hon var riden så mycket i ridhus att hon inte ville mer och var sjukt istadig, såklart letades det fel och såklart hittades inget fel, hon var bara ledsen och sur på livet. Jag red henne mest ute och vi hopptävlade faktiskt lite också, hon blev som en annan häst och nu är hon dressyrhäst igen fast i ett annat stall där dom har lite mer hästvett. Dressyrryttarna är alltid väldigt tjusiga, uppklätt och stiligt, kul. Stod bakom några när jag skulle handla fika, kände mig riktigt ful i jämnförelse och då hade jag ändå tagit på min ”finmössa”, hade lite mascara och nya gympaskor, fast jag är hellre ful och går promenader med mina hästar än lägga flera timmar på mig själv, kanske därför jag bor själv med min hund också nu när jag tänker efter.

imorgon blir det blogginlägg om Herning

Riktigt gott och saftigt gräs i Jönköping

N

Glad och stolt hästägare, no team, no dream

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ingen hov, ingen häst

Sara Nilsson | 13/10 - 2018

Min hovslagare berättade för oss att han skulle sluta sko, vi har haft honom i fyra år så såklart blev vi lite snopna och jag fick lite panik. Det är väldigt få jag litar på att sko mina pärlor. Vi har några som behöver lite extra hovvård pga av olika orsaker, inga jättestora grejor men jag är supernoga med skoningarna på mina hästar och jag fick fundera till lite extra vem jag ville ha och om dom ”ville ha mig”. Till dom som behöver lite mera special ville jag ha den bästa av dom bästa, Mats Thomsson. Jag mailade honom och var mitt trevligaste jag (smörade) om han inte ville ta sig an några av mina pärlor och han sa Ja, livets liv vad glad jag blev!

Mats skor med Natural Balence, googla det ni som inte vet för annars blir detta inlägg längre än en bok men det är precis vad det låter som, naturlig balans.

Jag berättade hur de olika hästarna kändes i ridningen och Mats började med att titta på hästarna när de gick ute på stallplan. Vad som är helt GALET är att exakt det jag känner i ridningen återspeglade det han såg när dom gick eller när han kollade/lyfte på hovarna, lite creepy och jag fick gåshud, det kallar jag att ha ett sjätte sinne, vi kände/såg alltså exakt samma saker fast på olika sätt. Jag är svår att imponera på men jag var så imponerad att jag nästan stod och gapade och var helt stum, vilket endast händer typ aldrig.

Diddi skruvar sitt högra bakben rejält när hon går, i hoppningen händer det ofta att om jag tex kommer ur sväng i höger varv att hon slår över till vänster innan hon hoppar av samt korsgalopperar lite i höger varv, nästan aldrig i vänster, såklart behöver hon stärkas och det är en ung häst men med toppskoning kan hon få mycket hjälp och efter Mats hade fixat, ritat i hoven och grejat skruvade hon höger bak 75% mindre ute på stallplan och vet ni! Knappt en gång slog hon över till vänster i höger varv vid avsprånget uppe på Elmia, gåshud gott folk, gåshud!

Sen har vi min vita pärla. Hon trampar av sin höger framsko minst en gång i månaden på tävling. Mats tyckte hon var alldeles för lång i tån höger bak så det var inte något konstigt alls att hon har gjort det tyckte Mats och han justerade det. Jag berättade lite om henne och hur hon är i ridningen. Jag har ju haft henne sen hon var 4år så jag känner henne väldigt väl och vet mer eller mindre exakt hur hon är. Jag frågade Mats lite vad han trodde jag skulle känna med just henne efter skoning. Han sa då att alla brukar säga att hästarna han skor känns mer bogfria. Jaja tänkte jag vi får väl se, som sagt jag är svår att imponera på. Vita är lite låst i bogarna och lite lågställd och bytena vänster till höger har hon sedan hon var 4år alltid varit lite låst i. Satte uppe och trimmade dagen efter och WOW, jag kände knappt igen henne, helt magiskt, var som en annan häst till det bättre, hade gåshud redan när jag joggade igång. Jag hoppade sedan henne tre dagar efter och herregud vilken känsla det var, hon fastnade inte i landningarna utan landade mjukt och fortsatte utan att bogarna var låsta! Tack Mats, I love u!

Till dom andra ministjärnorna har vi valt Robin Okiainen, förlåt Robin om du läser detta men kan inte stava ditt efternamn bättre än såhär tror jag. En ung kille som är superduktig och framförallt väldigt lugn, han går utbildningar och är hungrig på att lära sig allt skor superfint och som han själv kallar sig nördigt intresserad av hovar. Inte ens Oompa Loompa var omöjlig att få på dojjsen, extrapoäng redan där.

Vi hoppas på ett långt samarbete med er båda Mats och Robin, tack för ni är så grymma båda två. No team, no dream!

Alla ni som lägger era pengar på bett, massörer, sadelutprovare och framförallt ni som letar fel på er häst när det inte känns rätt se till att hitta en grym hovslagare och lägg era pengar på det istället, ingen hov ingen häst!

Thomsson in action

Grymma Robin

Min duktiga praktikanter Julia och Ebba mutar Oompa litegrann med godisslickstenen

Nästa inlägg blir såklart om Elmia där hästarna har hoppat fantastiskt

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Breeders Finaldag

Sara Nilsson | 8/10 - 2018

 

Diskat ekipage med till 5-årsfinalen i hoppning

Vad som gör vår sport unik är att alla tävlar på samma villkor oavsett kön, ålder, ursprung, fattig eller rik. När jag var yngre kunde jag ofta ta på mig en offerkofta, jag hade ingen fin lastbil, vi åkte aldrig på fina tävlingar, hade inte dom finaste grejorna, finaste hästarna eller dom bästa förutsättningarna. Nu när jag är vuxen bryr jag mig inte om sådana saker längre överhuvudtaget för att jag uppskattar mer det jag har än det jag inte har och jag vet ändå att när vi alla går in på banan tävlar vi på exakt samma villkor, vi har samma möjligheter och lika stor chans att vinna och det är därför jag älskar denna sport. Inne på banan är det bara vår och hästens prestation som gäller och därför är vi alla lika, och varför är vi det? För att det finns regler. River man en bom får man 4 fel, får man ett stopp är det också 4fel. Vi har regler för utrustning och vi har massa andra regler. Det är lika för alla och det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, vad man heter eller vilka/vad man sponsrar, trodde jag. När tävlingsledningen går emot överdomarens beslut blir i alla fall jag ledsen. I TR Moment 181 Överdomare står det till och med att ”Tävlingsorganisationen, ryttare och medhjälpare är skyldig att följa överdomarens beslut” Jag kommer aldrig kunna mäta eller konkurera med de största stallen eller viktigaste människorna i branschen men låt mig iallafall få känna mig lika viktig som dom de två minuterna jag är inne på banan. Arrangemanget förtjänar inte denna tråkiga stämning som blev då allt annat var topp ur tävlingssynpunkt. Flyinge är verkligen en hall jag älskar att rida i och publiken är som alltid väldigt sportslig, nu låter det ju som om jag varit på VM i Tryon, fast för mig är det samma sak att rida ett Unghästchampionat som ett VM för storfräsarna tror jag.

Vad tyckte jag om 5års Finalen då? Själva konceptet med testryttare är en fin tanke men mycket som jag tycker var oklart. Först och främst borde klassen varit sist på dagen så man kunde anpassa banan för testridning och då hade dom nog fått mer publik till dom andra Finalerna, i 7års Finalen som var sist och startade halv 6 var där bara dom närmst sörjande kvar vilket såklart blev tråkigt. Det blev så att Jeroen Dubbeldam hoppade mer eller mindre bara i vänster varv på delar utav 6års Finalbanan. Det hade varit trevligare med en linje på 21,5m, en kombination och två diagonaler. Jag står även fast vid att jag tycker man skulle fått avdrag för eventuella fel man haft första dagen. Jeroen rid självklart alldeles förträffligt fint och proffsigt och verkade gilla Diddi och hon fick fin kritik, framförallt för hennes inställning och det är även den jag älskar med henne. Jättekul att se ett superproffs rida sin häst och jag tog verkligen åt mig vad han sa att hon blir ojämn i sin kontakt.

Absolut roligast på hela dagen var såklart att Ice blev 4:a i 7års Finalen, vilken fantastiskt häst han är, jag är så stolt och glad över honom!

Åter igen beröm till Peter Lundströms banor, 7års finalbanan får 10/10

Tack Kim Lundin för den fina bilden på Jeroen och min lilla pärla. Jag ser ju nu att antingen får jag byta ut min sport BH till något med lite med fyllning i, köpa nya byst eller byta kavaj, ett megastort tomrum ju, ser jätteroligt ut

Fin kille i fina rosetter

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Breeders Trophy dag 2

Sara Nilsson | 4/10 - 2018

Nu är jag ganska trött, och hungrig, maten tog slut i restaurangen på Flyinge och det blev någon form av laxpytt istället för kalops, jag tror det var rester som kallades laxpytt, utan sås, jag har jättesvårt för mat utan sås. Som en kompis sa till mig när han var ute och jagade och missade älgen – Spring du älgjävel, det är ändå såsen som är godast. Som tur är hade Mamma bakat kanelbullar hemma och jag åt 3st, fast det var nog i ärlighetens namn 6st men jag är fortfarande hungrig.

Idag hoppade fantastiska Diddi till sig en Finalplats på söndag, hoppas Jeroen Dubbbeldam gillar hästar med blod i för hon är en frisk fläkt, minst sagt. Även om det tar emot får jag nog ändå lov att säga att jag är helt ok nöjd med hennes poäng, vill ju inte göra mig ovän med Jens det första jag gör nu när han äntligen flyttat ner till civilisationen igen. Jag red som en bajspotta in i trekombinationen då hon var lite het och jag var alldeles för fokuserad på att hålla henne lugn istället för att hoppa in och bara sitta still. Var lite mera spänd idag än igår och hoppade faktiskt bättre igår men strunt samma hon får hoppa Final på söndag i varje fall vilket är superkul, älskar verkligen denna häst, hennes inställning är helt magisk och känslan är så sjukt fin! Hon är även kvalad till Skandinavium nästa år, dom växer upp så snabbt! Chesny då, jo denna grymma kille var felfri idag igen, alltså dubbelnolla, tror inte ens där var 10 dubbelnollor, men det kan ju kvitta ändå just i denna tävling då domarna inte alls gillade honom så mycket som jag gör. Chesny har rivit en bom sedan han kom till mig mars, bra record det. Dock korsgalopperar han väldigt mycket. Ute kan jag knuffa iväg honom i landningen så han återfår sin balans och rättar korsgaloppen men inne går det inte och då drog det ner på hans ridbarhet. Han har egentligen ingen dålig ridbarhet, har en fin mun och ligger bra på rälsen på banan men en dålig balans och inte tillräckligt med styrka men det ordnar sig ska ni se, vila och ett vinterjobb efter Elmia. Han är i alla fall sjukt försiktig och man kan rätta framåt utan att vara rädd för att riva, sånt gillar jag. Tycker nästan vi borde fått extrapoäng för att klara en trekombination i korsgalopp och dessutom hoppade han strålande i den. Tråkigt för uppfödarna och hästägarna som hade hästar i 5års klassen som hoppade felfritt båda dagar men inte kom med till Final, det borde väl ändå vara lite cred att vara dubbelnolla i ett Championat tycker jag. Jag hade flera hästägare på plats idag och jag kan säga att dom känner sig duktig osäkra på att åka till Breeders igen eller ens Breedersansluta sina föl., jättetråkigt för jag minns bara att för några år sedan var Breeders verkligen en folkfest för alla hästälskare. Jag hade köpt konceptet om det varit bedömning båda dagar men nu blev de liksom lite mittemellan och såklart är dom som kom till final fastän dom rivit jätteglada för dom nya reglerna. Jag vet att jag själv valt att anmäla och delta och därför har jag accepterat reglerna men jag står ändå för mina åsikter. Såg även en massa trix på framhoppningen i 5års klassen. Jag vet att det inte är förbjudet men att sätta på bakskydden precis innan man ska in på banan och ta bort markbommen på sista räcket är ingen unghästutbildning för mig i alla fall, inte på en 5åring, över 5år fine men dom är ju bara bäbisar än så länge det är väl inte hela världen om en bom skulle falla. Ice var felfri i första 7års Kvalet i 1,35, han gjorde en fin och enkel runda så det känns bra inför finalen på söndag.

Vill även passa på ett hylla Peter Lundströms banor, så himla fint byggt idag igen, ett nöje att rida dom!

Nu ska jag sova, imorgon är det sovmorgon till 05,50

Fina Chesny, aldrig ens haft ett par bakskydd på sig, foto: Roland Thunholm

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Breeders Trophy dag 1

Sara Nilsson | 3/10 - 2018

Då har Breeders börjat. Med oss har vi det 6åriga fölstoet Diddi e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena, henne äger jag tillsammans med min bästa vän Julia som bor i USA, Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo, ägare och uppfödare är Stina Nilsson samt Ice 7år e: Odermus R – Be My Chief xx, ägare: Fam Ahlbeck.

Reglerna lite kort för 5åringarna:

Alla får rida dag 1. Alla med 4 fel eller mindre går vidare till dag 2 där det är bedömning, teknik och förmåga samt ridbarhet, två betyg alltså mellan 0-10. Har man 5fel eller mer får man rida Consulation dag 2. Rätt surt för dom som hade 4 fel samt ett tidsfel, lätt hänt, särskilt om dom är lite spända. Alla startar med 0fel dag 2. Dom 12 med bäst poäng dag 2 går vidare till Final där testryttare Jeroen Dubbeldam ska rida och bedöma. Flyinge är en väldigt speciell hall med läktare på båda sidor, många blir väldigt spända, där är mycket ljud, bilar i hörnen och massa fina tittiga hinder. Banan idag var svår men bra byggd. Bara 11 felfria och 6st med 1 tidsfel av 46 så det var tufft. Peter Lundström är banbyggare och vi här nere rider sällan på hans banor men dom var fint unghästanpassade med väl tilltagna meter på linjerna så det inbjöd till att rida framåt vilket är det viktigare när man rider unghästar. Fem steg på 23m, sju steg på knappt 30m och 6 steg på 26m lite drygt. Tiden var tight men jag har två hästar som är snabba av sig själva så jag hade för en gångs skull inte tidsfel. Båda mina var felfria och hoppade fantastiskt fint, jag är verkligen så stolt över båda, underbara hästar. Att förbereda en unghäst för ett Championat är svårt då det är väldigt mer spektakulärt än på en vanlig tävling så med en 5åring har man egentligen ingen aning överhuvudtaget hur dom kommer reagera.

Först och främst tycker jag det borde vara fler än två bedömningspunkter. Teknik och förmåga går inte hand i hand för mig. En häst kan ha en sämre teknik men mycket förmåga (scope, kapacitet), en häst kan också ha ett utmärkt teknik men ingen förmåga. Sen finns det en sådan häst jag själv hade en gång, som jag trodde var min pensionsförsäkring, den hoppade 9-9 på 3års, 9-9 på 4års Kvalitetstävlan och hoppade fortfarande tekniskt perfekt när den var 5år, bara det att den hoppade 10cm för lågt, hela tiden. Den hade teknik, förmåga och ridbarhet, men ingen försiktighet, så varför läggs inte det till som bedömningspunkt? Och varför läggs inte inställning till? Det är ju bland det viktigare för mig. En häst kan för mig både sakna teknik OCH scope, lite måste den ju ha såklart men har den ett hjärta och viljan att vara försiktig och göra rätt kommer den hoppa mera felfritt än dom som både har bättre teknik och förmåga, och med träning kan den säkert utveckla både sin scope och teknik pga av sin inställning till arbete. Sen har vi ridbarhet. Det jag själv bryr mig minst om. Jag har hellre en häst med teknik, förmåga, försiktighet och inställning men sämre ridbarhet än tvärtom, en häst som är dönice att rida men gör brasved av alla hinder och man känner sig rädd att hoppa högre än 1,20 hinder med den. Ridbarhet tycker jag är det ”enklaste” att träna på och jag anser att många ofta ger upp med sina hästar som har en sämre ridbarhet och skyller på hästarna, skaffa en dressyrtränare, sluta gnäll och trimma mer, det kommer ta tid men har hästen mycket av allt det andra är det inte hela världen att den springer på sniskan, korsgalopperar eller har huvudet där du inte vill ha det.

Nu spårar det lite iväg här men jag är inte klar ännu. Jag är rädd för att det kommer bli någon form av ramaskri imorgon. Vi säger såhär då: En som var felfri idag kommer att vara felfri imorgon igen men få sämre poäng än en som hade 4 fel idag men felfri imorgon men får högre poäng och går till Final, är det rättvist då? Nej det är det ju faktiskt inte. Dom som hade 4fel idag borde få avdrag för det imorgon för det ska bli rättvist annars skulle det varit bedömning idag också, el? Så tycker jag. Bedömning rakt igenom eller ingen alls.

I finalen är det 12 hästar som sedan testrids och det är väl ett fint koncept i sig, Jeroen Dubbeldam får gärna rida mina hästar men jag hade hellre gjort det själv om dom skulle få lov att hoppa final och jag tycker att Tomas Torgersen hade uttalat sig väldigt klumpigt i en intervju här på Ridenews angående Testridningen att – Jeroen Dubbeldam kommer att visa upp hopphästarna lite bättre än sin ordinarie ryttare. Amen va! Tack för den du, nu är vi stackars svenska unghästutbildare inte tillräckligt bra för att visa upp våra svenska hästar ens. Du ska veta Tomas att vi är nog dom i hästbranschen som jobbar absolut hårdast för minst pengar och för minst uppmärksamhet, vi syns sällan i media, har inte en enda sponsor, vi ramlar av mer än alla andra och vi uppmärksammas ytterst sällan för vad vi gjort innan hästen blir såld och känd men det är pga av oss du kan se svenska hopphästar på din TV och äta chips och dipp och hashtagga #swb #swbsåklart

Oavsett hur det går imorgon och vad domarna tycker om mina hästar är dom precis lika bra imorgon efter klassen som dom var idag eller igår och jag känner tacksamhet att få rida i Flyinges fantastiskt fina ridhus och att dom redan fått ovärderlig rutin för framtiden då Breeders är ett väldigt fint arrangemang även om jag inte är 100% nöjd med årets regler.

Diddi, vacker som en sommardag i sin rosett

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Fredag

Sara Nilsson | 28/9 - 2018

Kul att flera av mina läsare tyckte samma som mig angående mitt förra inlägg. Jag tar en för gänget och bär gärna hundhuvudet. Verkar som jag bara satte ord på det istället för att stå och prata om det på parkeringen. Jag är uppvuxen med att säga vad jag tycker och tänker, det har jag fått ifrån min kära Mamma, hon var ensamstående med två barn, yes jag har två äldre syskon och jobbade natt, hon fick kämpa på och har alltid haft skinn på näsan. Monty däremot är lite mer konservativ och uppvuxen med barnflicka och betjänter och är ofta väldigt återhållsam med sina åsikter utåt och är mera för att ”sköt dig själv”, fick såklart inte bara mammas sätt utan Montys ska vi kalla det sparsamhet har slagit igenom i mig samt hans envishet, fortfarande blir han arg på mig och skakar på huvudet när jag vänligt men bestämt säger vad jag tycker. Hade jag levt på ett annat århundrade hade jag troligtvis suttit i finkan eller fastbunden vid en påle på torget så folk kunde kasta sten på mig. Jag känner mig inte riktigt färdigskriven om Bedömningstävlingar i hoppning och det kommer komma mer om det snart. Jag har ju Breeders nästa vecka med bla två 5åringar. Är Stilhoppning dag 2 och jag känner att efter mitt förra inlägg så är mitt utgångsläge aningens sämre. Såklart kommer en full utvärdering.

Jag vaknade i morse och kände mig lite kåsen, det är nog skånska men vi kan kalla det krasslig. Som egen företagare går det inte vara sjuk. Jag har under 15års tid haft max en vecka jag inte kunnat jobba. Sist var för två år sedan, jag Elin och Julia hade varit i London för att kolla på Olympia och roade oss kungligt så jag trodde bara att nattklubben The Box tog kol på mig och jag var bakfull och fick skylla mig själv men jag hade faktiskt influensan. Innan dess var 2010 tror jag, men då dog jag nästan. Jag och min före detta kille åkte till Thailand/Malaysia i tre veckor och jag fick salmonella som spred sig ut i blodet så jag fick blodförgiftning. Jag vägrade såklart att åka till sjukhuset i Kuala Lumpur och satte mig på långflyget med 41 graders feber, någon som rest med feber? Inte ens jag var tuff. Sen svimmade jag i duschen när vi kom hem. Mamma o Monty körde in mig på sjukhuset och lämnade mig på infektionskliniken för att åka och handla och trodde dom skulle få hämta ut mig sen. Jag minns hur jag hörde dom i korridoren och att dom bara var där för att hämta mig men läkaren sa att jag var riktigt dålig och fick stanna kvar och dom inte fick träffa mig ifall det var så att jag fått någon konstig smitta, hade bara fattats det liksom. Monty gav sig såklart inte och gick på baksidan på infektionskliniken och öppnade dörren till mitt rum, då gick larmet och det blev ett väldans liv och både Monty och Mamma blev utslängda. Ovanpå allt gjorde mig kille slut med mig dag tre på semestern och vi hade 18 dagar kvar, så nej Thailand blir det nog aldrig igen, får på sin höjd bli Ronneby Brunn eller klamydiakanoten (Finlandsbåten) för min del.

 

God natt allihopa, imorn ska jag på tävling i Halmstad, beräknar att vara hemma vid midnatt, jippi

En klassisk semesterbild från London, Mimosas 09.00

Glöm inte följa mig på instagram: stallsaranilsson

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här