Dagens tips

Sara Nilsson | 9/8 - 2018

Jag har en förkärlek till långa tyglar och Maria blir tokig på mig på varje träning, kolla in dessa, en martingal stopp som gör det omöjligt att få långa tyglar och man har en sak mindre att tänka på, där framme reglerar du längden på tygeln, mina hästar har blivit en halv meter kortare sedan jag börjat använda dom, kan vara det bästa som hänt mig sedan Max hamburgare öppnade drive in i Kristianstad

Följ mig här

Linköping

Sara Nilsson | 9/8 - 2018

I helgen har vi varit i Linköping med tre st hästar, hade bara sett bilder och hört bra saker om denna nya tävlingsplats och vi blev inte besvikna, alltid kul med privatpersoner som satsar, nere i Skåne har vi ju fått två nya tävlingsplatser i Henriksdahl och Stensäter som både är fantastiska. Banbyggare var Elio Travagliati, level 4 banbyggare, han byggde framförallt långa banor för unghästarna vilket jag personligen tycker är superbra, ibland har man en spänd unghäst som behöver sju hinder för att slappna av och många gånger har man då bara två hinder kvar vilket knappt känns lönt, eller har man en häst som känner sig som King Kong inne på banan och behöver fler språng än åtta för att tagga ner, det var fiberbanor som sköttes väldigt fint med sladdning och vattning, jag är en riktig underlagsnörd och drar mig inte för att framföra mina åsikter om jag inte tycker underlaget motsvarar mina förväntningar eller sköts dåligt, jag rider gärna på alla typer av underlag bara det sköts.

Med oss hade vi Diddi, ett 6årigt fölsto e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena, det var hennes första meeting och vi hade inga direkta förväntningar mera än att vi inte ville hon skulle riva tältstallarna, man vet ju aldrig första gången dom ska ut på tur och bo borta, hon skötte sig utmärkt och får mycket väl godkänt i uppförande, hon hoppade felfritt och fick rosett i alla sina klasser, 1,20, 1,25, 1,20, extra kul var att hon var som bäst på söndagen efter hoppat både fre och lör, hon är en ganska lat häst i det dagliga arbetet och gör inte av med någon energi överhuvudtaget annat än vid ridning, kanske därför hon alltid har mellan 50-100kg övervikt, Diddi är en häst vi tror mycket på och med tanke på hur hon hoppade i helgen är jag övertygad om att hon kommer bli en stjärna. Med oss hade vi även med grymma Hugo, en 6årig valack e: Balou du Rouet – Cardento – Maraton, yes samma stam som Steve Guerdats Bianca, faktiskt från samma uppfödare fast från en annan mamma. Hugo är extremt spektakulär och drar sig inte för att showa, Balou hästarna är väldigt spooky och ibland kan en blomkruka ställa till det för oss i en hörna men är helt klar på uppgiften när han kommer fram till hinderna, somliga tycker han ser svår ut att rida men jag tycker inte det eftersom han är så hinderklok, sen att man har luvan i munnen ibland pga att han fäktas lite med huvudet bryr jag mig inte ens om, han är en fantastiskt häst och fick pris i alla sina klasser, 1,30, 1,25 och 1,30. Den tredje som var man är min bästa vän, Vita Nova kallas hon för, ett 8årigt sto e: Diamant de Revel – Cardento, Vita har jag haft sedan hon var 4år, hon var knepig som unghäst och vi hade svårt att komma upp på henne då hon fick lite panik och sprang iväg, men hela vägen har hon varit absolut fantastiskt i ridningen, hon vill alltid göra rätt, hoppa felfritt och har en helt underbar inställning till arbete. Hon var felfri och placerad 1,40, 1,45 och även 1,45 Grand Prixen på söndagen där vi slutade på 4e plats, vann gjorde Linnea Ericsson och Shane var 3a, alltså helt galet vad snabbt dom kan rida och dessutom rider dom galet bra, på lördagen var Shane 21 sekunder snabbare än mig, men va, var tar man in 21 sekunder tänker jag. Egentligen hade jag tänkt puttra omkring i 1,30 på söndagen men min tränare Maria Gretzer var på plats och tyckte jag skulle rida 1,45 på söndagen också och få rutin på höjden och hon hade ju rätt, som alltid, fick ett sms på fredagen från henne att jag skulle rida samma vägar som Shane, jo men eller hur, jag är lite av en staketslickare och gillar min comfort zone, där har jag det lugnt och trevligt. Till mitt försvar har jag att jag alltid bara haft unghästar och aldrig lärt mig rida fort, ibland med unghästarna får man vara nöjd att man tar sig mellan flaggorna på hindret, allt annat efter det kan många gånger vara en ren bonus.

Nu ska jag gå och lägga mig framför min fläkt en stund, hade nog fått lika mycket betalt för den som en polsk höbal i dessa tider!

Fin bana 70*70, kändes stor att rida på När vi är ute på tur hittar vi alltid lite bra ställen o beta på, denna gång var det vid utställarna

              

Följ mig här

Nu är jag igång

Sara Nilsson | 8/8 - 2018

Skulle egentligen börjat blogga när Ridenews lanserades för några veckor sedan men min fläkt på datan är sönder så det innebar att jag nästan höll på att eldas upp när jag satt och skrev, men nu är jag på g, bara 27 grader idag ju.

I den här bloggen kommer ni få följa mig som jobbar som unghästutbildare på Stall Sara Nilsson i mitt vardagliga liv, på gården i Kristianstad har vi ungefär 25 hästar i åldrarna 0-8år plus några avelssto för hobbyavel, hälften av hästarna är mina egna och andra hälften är hästägares. Jag har två grymma medarbetare i Robin och Vickie samt min Pappa som går under namnet Monty, efter Monty Roberts, just nu har Monty brutit armen, han ramlade ut från lastbilen i helgen när vi var Linköping på tävling och red från läktaren hela helgen och var ansvarig för att hämta startlistor, eventuella rosetter och ramlösa, hemma är han numera arbetsledare och sitter mest i traktorn och pekar på vad som behöver göras, snälla gud låt sex veckor gå snabbt.

Följ mig här