Min risk för att få mina första haters

Sara Nilsson | 27/9 - 2018

Varje år åker vi på Semifinalen med 4åringarna. Detta är tävlingen då man ska få höra hur dålig häst man har säger alltid Monty. I år hade vi det 5åriga fölstoet Fiffi med oss e: Cabachon – Cardento – Irco Marco. En häst vi alla är väldigt förtjusta i. Hon har tävlat ungefär sex gånger i sitt liv, tre på våren och två nu på hösten efter betet plus en pay and jump vilket innebär att hon inte är speciellt imponerad av bommar längre utan hoppar avspänd och fint, hänger lite fram men har ett härligt avstamp och kompenserar frambenen genom att hoppa lite högre, är lite spänd i ryggen och hoppar inte riktigt igenom kroppen som jag sett en hel del Cabachoner kan göra, såklart då vänder hon inte alltid i bak men kniper inte och river aldrig bak heller så inget vi ens tänker på. Hon är ingen vinnare av 4års klasser men hon har mycket förmåga, lätt för sig, intresserad av sin uppgift och försiktig. Hon hoppade en fin felfri runda, var till och med en som frågade på henne på framhoppningen. Robin red henne fint på banan, kom väldigt nära på sista och där visade hon verkligen att hon inte ville riva. Kom i korsgalopp en gång och där tog Robin ner henne i trav precis som jag vill man ska göra med 4åringar istället för att vobbla omkring hela kortsidan i obalans Hon gick inte ens vidare till dag 2. Vi vet inte varför dom inte gillade henne för vi fick inte ens höra något omdöme. Vi betalade 900kr för kvalpapperet och tror 250kr för klassen och inte ens ett muntligt omdöme fick vi, det hade dom fått dag 1 på Strömsholm för min kompis Maria red där. Inte ens en liten Breedersrosett fick vi, bedrövligt. Tänk vad många småuppfödare som blivit glad för en fin rosett att sätta på sin wall of fame hemma och hade kunnat säga att deras häst hoppade en semifinal för 4åringar. Jag bryr mig såklart inte om rosetten men för 1150kr vill jag gärna ha ut något av det. Av mina bästa hästar jag har/har haft i stallet har ingen av dom gått något vidare på 4års Championatet. Cuechanna tyckte dom hoppade för långt. En långhoppande häst som ung har oftast mycket scope men kan inte hantera den än. Min vita bästis tyckte dom också hoppade långt och knep bak, Hugo kom näst sist i semifinalen när han var 4, bara en dressyrhäst kom efter mig, han var väldigt busig och svår att påverka men hoppade 1m över vilket dom tyckte såg spänt ut, eh nej, det är så han hoppar, hela tiden. Dom kunde gett mig 5,0 i ridbarhet men 9,0 för teknik och förmåga men inte i Svennebananlandet, jag fick 6,5 och typ 6,7 med honom kommer jag ihåg. Jag gillar Micke Nolin bäst som domare, han kan se vad som är bra och kan se förbi hästens eventuella avvikelser men ändå se om det är en fin häst. Jag hade velat se Christian K, Shutterfly, Big Star, Bianca, Good Luck eller någon annan topphäst som inte ser så lätt ut hur dom var som 4åringar. Alla har väl sett videon på All in som 4åring, undra vad han fått för poäng? Det absolut bästa som jag visste ev skulle hända var att förra året när Hugo var 5år kom domaren som dömde 4års och frågade om han var till salu. Jag hade väntat på den dagen och jag var såklart rapp i käften där och frågade hur det kom sig att han ville köpa/förmedla en häst han fullkomligt ratade förra året. Fick bara till svars att alla kan ju utvecklas, jo men goddag yxskaft.

Summan av kardemumman: jag är väldigt glad för att jag inte rider dressyr!

Kolla in vad gullig hon är Fiffi. Jag som knoppade, för att inte göra det så ofta är jag väldigt nöjd och blir inte förvånad om Tullstorp ringer mig och vill ha hjälp med knoppning.

Världens gulligaste Mamma har köpt nya gummistövlar till mig, går åt ett par per år, nu har vi 6 tuffa månader framför oss

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Efterfest

Sara Nilsson | 24/9 - 2018

Känns på något sätt skönt att VM är över, hela förra veckan har ju kretsat till att planera så man har kunnat se de live på TV:n, och jag som inte ens är en kvällsmänniska, jag har fått kämpa och valt bort sömn och genom att äta socker sent på kvällarna har jag sett alla ryttarna minst en gång. Missade ena laghoppningen då vi var i Helsingborg och tävlade, sista rundan alltså när dom bara var 12 åt jag upp en påse polly och en påse sura S, det tycker jag nog man förtjänar någon form av medalj för faktiskt. Vad fick jag ut av detta VM? (förutom ev diabetes då) Att Sverige hade ett fantastiskt lag och att ett VM silver är grymt bra, och vilken omhoppning det blev, var nästan så hjärtat stannade där ett tag. Vad som såklart var tråkigt att se var alla ryttarna som inte var tillräckligt förberedda för ett VM. Jag förstår inte hur man kan vilja åka på ett världsmästerskap och känna att nej det här var för svårt för mig, dom måste väl ha tränare som borde stoppat många från ett fiasko? Eller är det viktigare att bara ha deltagit? Hade inte många av dom som nästan slog ihjäl sig varit gladare av att vinna en mindre klass någon annanstans? Förra året ville jag åka till Unghäst VM med min bästis, hon var 7år då. Maria Gretzer sa då att hon tyckte det skulle bli för tufft för oss just då, åkte jag? Eh nej, jag litade såklart på henne och vet att hon kan bättre än mig. Så varför bromsar inte tränarna? Jag förstår att alla kvalat dit på ett eller annat sätt men många har jag aldrig ens sett här i Europa, kanske borde dom ridit Aachen, Dublin, Hickstead eller några andra 5* tävlingar på dom största arenorna och sett hur det gått där först innan man åker på ett VM, min personliga åsikt i alla fall. Det finns ju INGET som är hemskare än att stå och vänta på sin tur att gå in på banan och känna att nej det här är alldeles för svårt för mig och jag är inte tillräckligt förberedd. På sociala medier har det klagats på att många red dåligt, jag tycker inte jag såg någon som ”dåligt” men många var helt enkelt inte tillräckligt förberedda för ett mästerskap och fattade vad det skulle innebära.

Vid medaljceremonin när dom bitar på medaljen tänker jag alltid, tänk om en tand ryker där, det hade ju varit sjukt roligt, då får man hoppas att man har en stifttand och att någon vakt/väktare har en metalldetektor och kan leta upp den.

Jag hoppas verkligen att Fredrik Jönsson får en riktig sponsor nu och satsar på OS eller att han får så fett betalt om han nu vill sälja att han köper en ny förmåga och rider OS ändå men även en villa på Maldiverna. Jag är så otroligt imponerad av honom, inte för att jag inte trodde att han skulle göra bra ifrån sig utan för att han är så cool och samma Fredde man träffar här hemma på småtävlingar i alla intervjuer. Stör mig duktigt på SVT s kommentator som fick honom att framstå som världens novis, om hon hade läst på lite mer hade hon vetat att han redan ridit mästerskap. Tänkte först skicka en arg lapp (mail) till SVT och fråga om dom inte för allas skull kan byta ut henne, men det var in the heat of the moment och man är ju ändå svensk så jag gjorde aldrig det.

I fredags var vi i Helsingborg med fyra hästar, det blev sent, var inte hemma förrän kl 12 på natten. Hästarna hoppade super, är lite besviken på underlaget och tycker dom borde införskaffa en riktigt vält eller hyra in en tumlare, dom drog bara runt underlaget med en liten harv och det var både löst och blev håligt snabbt, annars är Helsingborg en fantastiskt fin anläggning. Min vita bästis hoppade en 1,35 felfritt lätt som en plätt. Hugo gjorde en magiskt fin 1,30 felfritt, lite bus men inget mer än vanligt, 7åriga Ice hoppade en 1,35, han har inte tävlat sedan Falsterbo och hoppade fint men såklart lite ringrostig, ett ner i omhoppningen men annars super. Possan en häst som är till salu hoppade en superfin och felfri 1,30. På lördagen och söndagen var vi i Flyinge på 4års Semifinal men det skriver jag om imorgon.

Bästis redo för tävling, nej det är inte jag som köpt vita boots till henne, det är Monty, skickade iväg honom att köpa ”åkboots” och hagboots en dag, han kom hem med dessa och ett par spygröna för det var halva priset på dom.

Vill ni se filmer på alla min fina hästar klicka in på Youtube, lägger alltid upp filmer från tävling där nästan varje vecka:

https://www.youtube.com/user/saransara84

Nu ska jag kolla vidare på min nya serie The Handmaids Tale, jisses så deprimerande den är, har man anlag för höstdepression är det ingen serie jag kan rekommendera, men den är väldigt bra, tung, men bra.

Vad jag gjorde i lördagskväll vid kvällsfodring? jo jag rullade upp 350kg ensilage som börjat ta värme, var sådär lagom glad för det

Min stövel gick såklart sönder på tävlingen, varför händer det aldrig när man är hemma? Men jag var inte alls arg för jag tog bara fram silvertejpet och fick lov att vara lika cool som Fredde Jönsson.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

VM so far

Sara Nilsson | 20/9 - 2018

Jisses så glad jag är att jag inte rider ikväll, jag behöver nästan en valium bara av att titta på TV och rida ifrån soffan.

Hade jag ridit VM rundan idag som jag känner mig själv som ryttare hade det nog sett ut såhär:

Jag förutsätter att Maria Gretzer hade varit med mig och vi gått banan tillsammans.

Hon hade sagt till mig att börja med en bra galopp på ettan trots att det var ett räcke, det tror jag nog faktiskt hade gjort även om jag inte velat, har blivit mycket bättre på att sätta igång galoppen just till hinder nr 1 än jag varit innan. Tar efter Peder här som jag ofta studerar (stalkar) som alltid börjar i fel varv och gör ett byte för att sedan rida emot ettan för att vara bra igång. Maria hade sedan sagt till mig att rida lite snävt till 2:an för att spara tid, det hade jag inte gjort utan jag hade nog varit farligt nära den stackars funktionären som står en bit bort vid 2:an. Sedan hade jag tänkt rida 8 stadiga steg till muren men det hade troligtvis blivit lite långt eftersom jag hade fisit över 2:an då det är 36m. Maria hade sagt till mig att komma med stadiga steg till muren och ett lite kort sista och inte lägga handen för då hade det kunnat bli en favorit i repris från när jag ramlade av på ett spooky jokerhinder, men jag tror ändå att jag hade gjort som Maria hade sagt för jag gillar inte att ramla av. Efter det kommer trekombinationen, där hade jag eventuellt kommit med för mycket fart vilket jag gärna gör in i en trekombination, aldrig i tvåkombination med ofta i trekombination konstigt nog. Där hade Maria sagt till mig att rida in som ett vanligt enkelhinder och lita på min hästs förmåga och sedan sitta upp allt vad jag kunnat emellan istället för att ligga på magen. Efter trekombinationen är det lite kort på 6, det hade jag klarat för det är jag ganska bra på. Sen kommer hinder nr 6, lång väg dit, där skulle jag mycket väl kunna ha lite som Maria kallar det löshoppning, där jag står i lätt sits så som jag rider 4åringarna och bakbenen är på väg hem till Sverige istället för att spänna bågen och sätta spänsten inför ett kommande gigantiskt och pinnigt räcke. Vatten har jag faktiskt alltid varit bra på, enda sedan SM i Värnamo 2005  där jag och min Robin Z häst stannade ut oss och Monty var vansinnig och sa att han minsann inte skickat mig till ett SM för att stanna ut mig på vattnet, jag fick veckan efter köra själv till Värnamo för att just hoppa vatten, sedan dess rider jag oftast väldigt bra på det, fem korta efter till oxern hade jag nog också klarat. Vänstersvängen sedan till den bruna monsteroxern skulle jag mycket väl kunna få pyspunka i svängen, dvs att jag rider på innertygeln och bogen åker ut istället för att rida på ytter, fyra korta till nästa hinder, kanske igen hade jag legat på magen men ligger oftare på magen vid långa distanser, också konstigt nu när jag tänker på det. Tillbaka sväng till vindruvehindret med vatten under, där hade jag ev under hundradels sekund tänkt att ett glas vin hade jag behövt just nu, Maria hade sagt att ge lite plats eftersom det är på slutet och pinnigt, kanske hade jag kommit ihåg det, kanske inte. Sista linjen nu, trippeln, älskar trippelbarr, där hade jag blåst på fint sedan hade jag försökt hålla fram mina första tre för att sedan sätta spänst dom sista två och sitta upp samtidigt som jag bett en bön och kanske blundat för att klara kombinationen, ett hinder kvar, ev svimmar jag nu men försöker på något sätt ruska lite i bettet på sex steg, mål, I´m alive, förhoppningsvis! Jag hade klappat om min fantastiska häst och bett om ursäkt för mina misstag

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Onsdag

Sara Nilsson | 18/9 - 2018

Åkte hemifrån kl 6 och var hemma 18, lång dag men strålande solsken och 24 grader gjorde allt så mycket lättare.

Vi har kommit till en av höstens höjdpunkter, nämligen hoppa in 3åringarna. Vi tänkte jobba dom nu september och oktober sen får dom vila fram till februari ungefär beroende på vädret. Hur jobbar vi 3åringarna då? Vi rider 3 dagar i veckan och tömkör en, tycker tömkörning är bra. Jag skulle inte vilja påstå att jag är någon Bo Jenå direkt och allt som oftast har jag tömmen om benen och nästan ramlar men det är väldigt kul iallafall. Alla blev inridna i våras eller höstas så lite kan dom, med lite menar jag skritt, trav och galopp runt fyrkanten i båda varv. Vi håller oss fortfarande runt fyrkanten mestadels men har börjat göra stora volter i trav, galopp är inte riktigt aktuellt ännu. Saker man tar för givet med en äldre häst så som snett igenom att man ska ut till vänster om man kommer ifrån höger är inte en självklarhet med en 3åring kan jag ju säga, dom är verkligen som barn och man måste visa dom ett par gånger först innan dom fattar vad man menar. Det som är så otroligt kul och inspirerade med just den unga hästen är hur snabbt dom ändå lär sig. Hade en som trängde inåt mitten något fruktansvärt första veckan sen fick den vila lördag och söndag och i måndags hade polletten ramlat ner och den förstod direkt vad jag menade när jag la till innerskänkeln, riktigt kul och jag slapp få kramp i vaden. Vi rider alla 3åringar utan sporrar men med dressyrpisk. Det viktigaste är att dom tänker framåt och för mig är det vikigt att dom är avspända, att lära en spänd häst något är nästintill omöjligt. Var dom har huvudet som 3åringar bryr jag mig inte alls om överhuvudtaget bara dom bär sig själva och håller sin balans, dom ska nog få gå på tygeln i sina dagar ändå. När vi hoppar in dom plockar vi nästan direkt fram ”allt vi har”, vågplank, vattenmattor, regnbågar osv. Allt görs väldigt enkelt med bara bommar på marken till en början, man går över vattenmattan, rider emellan regnbågarna osv. Första perioden har vi stödpinnar på sidorna. Jag tycker personligen det är så mycket enklare och dom blir väldigt avspända och känner sig trygga. Jag tar alltid ett mantag, det värsta som kan hända är om dom hoppar till lite flott att man kommer i bakvikt, då blir nästan alla gröngölingar rädda, jag har lärt mig det the hard way om man säger så!

Slår ett öga på Idol, jisses så bra vissa kan sjunga. Jag är ju som sagt tondöv men jag sjunger gärna, allra helst i lastbilen när jag kör och är trött. Vår lastbil är inte någon ny modell och motorljudet är brutalt högt i hytten så jag brukar ha hörlurar till Robins stora förfäran. Min Spotify skulle nog i mångas öron räknas som värdelös men jag gillar den, där är några riktiga gamla klassiker och jag brukar ha Music Quiz med Robin mot hans vilja det vet jag men han är snäll och gissar låten jag sjunger ändå, dock har han inte haft rätt en enda gång, beror nog inte på hans musikkunskap utan att det är så falskt att det är svårt att ens avgöra om det är en melodi eller en skrikande gris . En gång hade jag quiz hela vägen från Puttgarden och hem, efter vi körde av bron i Malmö var han så trött på mig att han gissade Taylor Swift på allt, även när jag sjöng Carolas fångad av en stormvind!

Vi kör underlaget varje dag, jag får tvångstankar annars, kan inte börja dagen med ett osladdat underlag det går inte

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Lördag

Sara Nilsson | 15/9 - 2018

Sitter och kollar på terrängen från Tryon, alltså jag hade hellre städat bajja majjor på Sweden Rock än ridit den banan, inte nog med att hinderna är sjukt stora och läskiga, dom rider ju galet fort också. Ett hinder har vattensprinklers bredvid sig, bara tanken att hoppa det finns inte i mitt huvud, jag kommer ju inte ens förbi postlådorna vissa dagar med mina hästar. Sålde en häst till Ludwig Svennerståhl för två år sedan, han frågade om jag hade ridit någon terräng med honom, jag sa att om det räknades den gången han blev rädd för postbilen och hoppade över stengärdet så ja, men det gjorde det inte. Jag tränar med lite fälttävlansryttare nere hos Maria Gretzer, jag tycker dom är coola, håller tummarna för att alla på VM. Anna Nilsson har lovat mig att jag ska få följa med henne och hoppa någon gång ute på Gärds med en snäll stadig springare, får bli en eftermiddag känner jag så man kan ta sig en stadig en innan.

Saker jag undrar över och skulle vilja ha svar på:

  1. När dom går banan får man cykla eller köra moppe då? Banan är ju lång så jag tänker går man eller har man hjälpmedel? Man måste ju ha med gummistövlar eller är vattnet så djupt att det inte ens är lönt med gummistövlar?
  2. Hjälmöverdraget, varför passar det aldrig hjälmen samt varför har dom skärmen uppåt?
  3. Är klockorna vattentäta?

Hörde en intervju med Andrew Hoy, heter han så, fick gåshud när man beskrev sin häst, att han kände sig privilegierad att få rida en sådan häst som den han red på VM (minns inte namnet), exakt så känner jag också med mina bästa hästar, man är aldrig bättre än sin bästa häst. Har reflekterat att dom ”riktiga proffsen” alltid är dom som berömmer sina hästar mest, aldrig hör man dom klaga på sina hästar eller hitta på massa anledningar till att det varför det inte gick bra, tål att tänkas på till alla er som känner sig träffade. Jag är definitivt inga superproffs men jag har slutat lägga över skulden på mina hästar vid dåliga resultat för länge sedan. Apropå VM, är det någon som fixat slipsnål till Fredrik Jönsson? Så man slipper oroa sig för det på onsdag.

Idag var det unghästtävling i Stävie. Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo var felfri och kvalade till Elmia, sjukt fin häst. Jag red även Bob 6år e: Verdi – Cortez med 4fel i 1,20. Var höstens första inomhustävling och hinderna kom som vanligt snabbare än jag trodde, man hinner glömma bort det under utesäsongen. Oompa Loompa debuterade 1,20 med Robin, inte tokigt alls och inga dumheter inne på banan, ett gult kort delades såklart ut på framhoppningen när han blev lite istadig, men inga röda kort i alla fall vilket känns ändå helt ok. Banbyggare var Magdalena Regårdh som hade byggt väl anpassade banor för avd B klasser, hon är själv unghästutbildare så hon vet att vi hellre vill ha 25,80m in i en kombination på slutet än 25m, glada miner hela dagen och Monty var bara försvunnen en gång, såklart när vi skulle lasta om, då var han och köpte kanelsnäckor.

Mathilda och 3åriga Baloubetty e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel – Irco Mena. Mathilda är den som hjälper oss med inridningarna samt rider 3åringarna, hon är helt fantastiskt på det, orädd, lugn och med en grym balans, är väldigt tacksam att ha henne i teamet!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Danmark

Sara Nilsson | 11/9 - 2018

Så himla kul att flera kommit fram och sagt att dom läser bloggen, siktar på att bli en äldre version av Nellie Berntsson, lätt. Ska bara bli lite bättre på att ta bilder och lägga upp, trots att jag läste Datakunskap A i gymnasiet är det som bortblåst.

I helgen var vi på min första internationella tävling CSI** i Sommerstad med tre hästar. I mitt huvud skulle det bli hur mysigt och kul som helst, nu var det bara så att Robin och Vickie va hemma och jobbade och jag åkte själv iväg med Monty (Pappa) och det blev allt annat än mysigt. Han har precis tagit bort gipset på armen och är en karl, vilket innebär att det fortfarande är väldigt väldigt väldigt ynkligt, att han sedan vägrar att ha på sig något annat än trätofflor och ramlar ner från läktaren pga av dom gjorde inte saken bättre. Att vara själv på endagarstävling är inget problem men på meeting går alla olika klasser, vill ha ute dom minst tre gånger/dag, helst fyra. Det ska förutom att tävla: trimma, tvätta ben, mocka, ut och gå, longlera, pusta, fodra, gå ännu mer, linda, linda upp, bära vatten, tvätta krubbor osv osv. Stort tack till Jill och Lii som hjälpte mig på framhoppningen, utan er hade det aldrig gått. Ovanpå allt detta ska man prestera. Missförstå mig inte, när Robin är med är jag jämt i stallet ändå, det är bara det att vi känner varandra så väl så vi vet våra olika sysslor, Robin vet tex vilket hål på tränset alla hästar går med, när jag vill hoppa fram, hur jag vill hoppa fram, osv. Hade jag kommit med ett annat bett eller kanske till och med utan stövlar hade nog inte ens Monty sett det. Vilken tur att jag har fantastiska hästar som aldrig gör mig besviken. Det 6åriga fina fölstoet Diddi e: Diamant de Revel – Cardento var felfri alla klasser inkl Bronsfinalen, vilken pärla hon är! Sista dagen vräkte det ner och vi hoppade mer eller mindre i en sjö men hon kämpade på så fint, är väldigt stolt över henne! Fina Hugo 6år var felfri båda Youngsterkvalen och hade ett nedslag i Finalen, mitt fel, blev lite stökig med huvudet och jag tappade rytmen. Min bästis hoppade 1,45 kvalet på fredagen med ett nedslag, mitt fel, hon hoppade lite stort på en linje utmed VIP tältet som stod bredvid banan och jag var inte tillräckligt snabb fram på mina första två galoppsprång efter och fick långt på mina fyra och kunde inte spänna bågen, på rutinkontot för oss både och hon har aldrig sett en VIP, inte jag heller för den delen, eller jo en gång, Tivolirock i Kristianstad 2008, där drack jag gratis öl, hade skinnjacka på mig, åt upp alla salta pinnar och låtsades att jag visste vilka rockbandet Mustasch var. Vi skulle hoppat på lördagen också men regnet vräkte ner så jag valde att stryka, man ångrar ju aldrig en klass man aldrig startade och jag vill absolut inte riskera något. Absolute horses får 10/10 möjliga, en proffsanläggning och allt var kanon, riktigt kul, kommer definitivt åka dit igen, regnet kan dom såklart inte göra något åt.

Parkering
Banan innan jag gick och strök mig

Nu har jag varit helt slut i tre dagar, gått ner 3kg och min ena stortå är avdomnad sedan helgen, säkert efter alla promenader eller är den vattenskadad. Idag har vi varit på Pay and Jump med unghästarna på Flyinge. Robin red en fin runda på vårt 5åriga fölsto e: Cabachon – Cardento – Irco Marco. Jag red Chesny och Ice som både hoppade topp. Robin red även Ommpa Loompa. Vi skulle gå in tillsammans men jag gick in en före och jag såg Robin stå på gången, när jag tittade ut några sekunder senare såg jag inte honom men jag såg att banpersonalen stod och skrattade, då har Oompa vägrat gå in på banan och hoppat över häcken ut på gräsmattan med Robin på, han fick sedan tillbaka honom till insläppet men då vände han igen och plöjde rak igenom häcken en andra gång, alltså jag orkar inte med honom, vilken jävla häst rent ut sagt. Dock hoppade han ganska fint på banan, han är inte förlåten men jag valde att se mellan fingrarna denna gång, man får välja sina strider med honom tyvärr.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Utbildning

Sara Nilsson | 31/8 - 2018

Nej någon utbildning i unghästutbildning har jag inte om man inte räknar alla åren för Anders Norrman när jag var barn och han band fast mig med balsnöre i sadelgjorden eller när han tog bort stigläderna helt och vi skulle stå i lätt sits hela passet, kanske kan jag räkna junioråren vi körde ner till Jens Fredricson när han bodde i Skåne, där var det mycket ris och lite ros. Eller jo faktiskt, en kurs nu på äldre dagar har jag ju minsann, för tre år sedan gick jag en vidareutbildning för unghästutbildare på Flyinge, det var superkul, ett tips för alla unghästutbildare. Eftersom jag inte har någon akademisk utbildning, jag är bara streetsmart och gillar glass kom jag in på meriter, i den utbildningen ingick även teori, minns ett prov vi skulle skriva ner alla tygeltag. Jag hade såklart ingen aning om att det fanns så många, ledande tygeltag kunde jag ju men mothållande och uppresande och några andra hade jag ingen aning om vad det hette på papper. Jag skrev mantag, det viktigaste inom unghästutbildning enligt mig, jag fick såklart inte rätt för det och var sämst i klassen på provet. Jag har faktiskt tro det eller ej utbildat 3st hästar till 1,50 med placering, 3st till 1,45 placering och säkert ett tiotal till 1,40 och då menar jag från inridning, jag har även varit uttagen till Unghäst VM några gånger men det verkar inte som om det är min tävling så vi har aldrig kommit iväg av olika skäl. Är glad för varenda en häst jag haft under utbildning genom åren och jag får verkligen starka band till dom jag haft en längre tid och jag har lärt mig något nytt med varje häst (nu blev det djupt). Jag gillar att umgås med mina hästar så mycket som jag kan och hinner, beta med dom, pyssla, gå på tur, rida på tur. Jag vet tex att Vita helst äter klöver när vi betar, Diddi vill parkera i hagen minst fyra gånger vid intag då hon helst vill vara kvar och äta gräs, när Oompa börjar vandra vid grinden har man max 5min på sig sen hoppar han över och går in själv, Chesny låter som en val som blåser ut vid fodring, Casidu kissar direkt han kommer in, alltid, Hugo börjar skrapa med höger fram direkt efter han ätit sitt kraftfoder och vill gå ut först, Possan vill alltid vara för sig själv, Bob skvalpar ut sin mat från krubban varje dag och äter sedan från golvet, Ture bajsar allt i vänster hörn, Ice vill vara ute max 3 timmar/dag, ja listan kan göras lång, detta lär man sig bara av att umgås med dom och utifrån allas behov kan man se om något i deras dagliga rutiner avviker och då är det ofta lättare och upptäcka om något är fel.

Min starka sida som ryttare, vad jag fått höra i alla fall är att jag kan rida många olika sorters hästar, eftersom jag aldrig haft dom ekonomiska förutsättningarna att köpa några äldre hästar och vi själva föder upp så har jag alltid fått jobba med det jag har. Stofamilj 42 som vi avlar på var det min farfars far Bonde Nilsson som på Mossagården startade upp med stammodern Lora tror jag hon hette, hade kunnat ringa Jens så hade han säkert kunnat svara på de. Han köpte henne från Hannoveranska fölföreningen. Ur stofamilj 42 härstammar ofantligt många fina svårklasshästar både i dressyr och hoppning, bla HM Cuechanna som jag för övrigt red in och hade fram tills hon var 5år och blev uttagen till Unghäst VM med. På storhetstiden hade mina förfädrar även hingststation på just Mossagården där jag är uppvuxen, där bla hingstarna Drabant, Barbarossa och flera andra stod under säsongen under ledning av den äldre Lindstrand, men någon snäll ponny fick jag inte för det och jag fick börja rida häst tidigt då jag blev väldigt lång. Min första stora häst var en 4åring på 1,78cm e: Landlord – Furidant. Den var helt värdelös på att hoppa, jag var felfri två gånger på två år i 1,00 klasser, jag fick i alla fall lära mig hantera motgångar, den såldes sen som dressyrhäst minns jag efter vi tagit bort massa benbitar, han var en riktig chipspåse på röntgen. Efter Landlordhästen blev de lite annat smått och gott av uppfödningarna, några 1,60 cm höga, någon med sadeltvång, en som skena, en som var knäpp, en monstertruck, en som vägrade hoppa vatten, osv. Efter massa jobb red jag några JR och YR SM med helt ok resultat sen sålde vi dom äldre och började om med nya unghästar igen. Skulle inte byta ut mitt jobb mot något annat, ett riktigt drömjobb enligt mig!

Nu ska jag gå ut med Sally, har nyinflyttade grannar och lilla pojken tror Sally är en katt – Titta Pappa, kisen är ute säger han hela tiden han ser henne. Jag låter honom tro det

Sally i sin Geishaklänning

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

VM kalas

Sara Nilsson | 28/8 - 2018

Idag har varit en helt vanlig dag, så oroligt skönt för min släng av asbergers när det är så, alla hästarna har jobbat på fint och imorgon är det träning, ingen tävling i helgen och det känns nästan lite tomt. En ny häst kom idag till inridning, alltid spännande, snart drar inridningssäsongen igång på riktigt, det är alltid skräckblandad förtjusning, vi brukar rida in mellan 5-10st på en säsong och vi har utvecklat ett system som funkar för oss som jag kommer beskriva i ett annat inlägg.

Snart är det dags för VM, känner mig lite delaktig eftersom att våra TDB 10kr vid varje anmälning som jag fortfarande stör mig på går till förbundet. Jag skulle nästan vilja påstå att jag betalat för en häst med alla mina anmälningar under några års tid och hade kunnat tänka mig ansöka om en ackreditering.

När det är stora ridevents brukar jag och Elin ses och rida ifrån soffan och taktiska lite som om vi red där själva, jag tror Sverige tar medalj, jag hoppas det i alla fall, jag kollar gärna fälttävlan och dressyren också, eller kÜren i alla fall, till VM har Elin lovat mig hemmagjorda köttbullar, när det är knytkalas brukar jag alltid få bidra med snacks, dvs chips, alkohol eller kanske på sin höjd glass, aldrig någonsin har någon av mina vänner sagt att – Sara kan inte du slänga ihop en västerbottenpaj och ta med? Jag är fruktansvärt dålig på att laga mat. Jag och Elin pratar i telefon varje kväll minst en timme och vi försöker ses en gång i månaden men det brukar snarare bli en gång i kvartalet. Sist vi sågs var vi i Köpenhamn och strosade och drack lite drinkar, vi beställde körsbärs margarita. Jag är inte så överdrivet förtjust i konserverade eller inlagda körsbär eller vad man nu kallar det då det påminner mig om körsbär i likör biten från Aladdin kartongen samt från min barndom när Farmor hade inlagda körsbär på kalas så jag bad bartendern att inte lägga något kånkelbär på toppen i min. Elin hade sagt till mig att kånkelbär var körsbär på danska och jag skulle vara lite fräck och låtsas att jag kunde danska och det kan jag verkligen inte, nej vi har inga kånkelbär här svarade den lite blyga bartendern och jag salongsberusad som jag var drog igång hur jag blev tvingad att äta inlagda kånkelbär som barn, Elin låg såklart dubbel av skratt och jag fattade ingenting, för er som inte vet vad kånkelbär är googla det, jag fick reda på vad det var efteråt. Det värsta av allt var att bartendern var svensk, nej jag kommer aldrig sätta min fot igen på Rubys i Köpenhamn igen.

Är man 22år ung får man göra lite som man vill

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Prästen kan väl sova hela måndagen men

Sara Nilsson | 27/8 - 2018

,för en fattig bonndräng börjar knoget igen

Fick faktiskt lite beröm på träningen i torsdags hos Maria Gretzer, jag är inte där för att få beröm utan träna på det jag är dålig på men hon sa att Hugo nästan såg ut som en vanlig häst på uppvärmningen, det var kul att höra, han var väldigt fokuserad på mig och inte på omgivningen och var väldigt fint på bakbenen med bra spin redan från start, bästa killen i världen är vad han är. Vita hoppade också väldigt fint, det gör hon alltid men lite bakläxa på trimmet, hon har aningens sämre kvalitet i höger, får jag nedslag är det till 90% i höger galopp, ja jag har gått tillbaka och kollat videos, nördigt jag vet. Hon vill gärna pipa lite före med högerbogen i höger varv och gå lite bakom hand där när hon är för pigg så jag tappar kontaken med bakbenen, fick i läxa till nästa gång att rida mer förvänd galopp i vänster varv så höger galopp stärks ännu mer samt att ha henne lite över tygeln i tempoväxlingarna i höger varv och mera på yttertygeln, så det har jag pysslat med nu i några dagar.

I söndags var vi i fina Stensäter och tävlade. Oompa skulle hoppa 1,15 men han och Bob kom inte alls överens på lastbilen just denna dag så han hade fått stora ytliga sår uppe på höften, ni vet när dom drar sig mot väggen, dessutom en tappsko bak, är huvudet dumt får kroppen lida tyvärr. Bob o Chesny hoppade i alla fall fint och felfritt och det blev ingen heldag, skönt. Träffade min bästa vän Elin på tävlingen, jag bjöd henne på en Bamsedricka såklart.

Alltid mycket skratt när vi ses

Idag är det måndag, det innebär att vi strör alla boxar eftersom vi inte fyller på under helgen, vi har spån i container, de blir väldigt många kärror spån, veterinären har även varit och vaccinerat och tagit prov för cushings på gammeltackan Jullis 22år, hon har konstaterad cushings och medicineras men vi ville ta ett nytt prov för att se att hon får rätt mängd medicin, tyvärr har hon resorberat fostret men vi ger oss inte så lätt och i april hänger vi på låset på seminstationen igen. Hon ser fin ut och har inte ens en galla i benen så att ta bort henne är inget alternativ.

Jag har även gjort min medborgliga plikt idag genom att rösta, lurade Monty att jag skulle rösta på vänstern, då sa han att jag skulle bli arvslös. Röstade på biblioteket på min gamla grundskola i Fjälkinge, det har regnat en del idag så jag såg ännu värre ut än vanligt efter en arbetsdag då mitt hår blir som balsnöre när det är blött. Såklart träffade jag på den coola tjejen som på grundskolan var riktigt stygg, hon kallade mig alltid planken, hånade mig för mina långa ben och tvingade mig att sno sprit av min bror. Jag försökte gömma mig bakom skynket en stund men det bildades lite kö, många som förtidsröstar tydligen och fanns bara ett skynke i vår lilla by. Ena damen som var projektledare för förtidsröstningen frågade om det gick bra där bakom, till slut var jag ju tvungen att komma fram, jag och min skitiga fliströja och söndriga ridbyxor. Jag låtsades inte känna igen henne men jag hade inte en chans, hon attackerade och hann berätta att hon var hemmafru, tvåbarnsmamma, vegan och inredare på hobbynivå inom loppet av 10min, hennes stackars man stod en meter bakom i helknäppt skjorta med GANT loafers med toffsar på, säkert en sådan som sover i Lexington pyjamas hann jag tänka, ville bara gå fram och knäppa upp en knapp och ruffsa om lite i hårgele´n, jag ursäktade mig med att jag skulle åka och handla och att det var kul att träffas, not, körde sen direkt till Max och köpte en lyxshake så det där nyttiga livet varande knappt 12 timmar denna gång

Fick köra sten, sax, påse vem som skulle tvätta såret, Vickie förlorade och han hade bara strukit öronen och kosparkat en gång, tur slangen är lång

Glöm inte följa oss på instagram: stallsaranilsson

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Onsdag

Sara Nilsson | 22/8 - 2018

Vi har hämtat hem Bubblan från Köpenhamns Djursjukhus, hade förväntat mig världens gulligaste scenario där sto och föl återförenas och myser sönder varandra och jag filmar allting, det hände inte, stoet var riktigt sur och sparkade efter fölet, men efter en liten halvtimme gick allt bra och jag kände mig lugn igen.

Veckan har so far inte bestått av några oväntade överraskningar vilket jag känner mig tacksam för, Magnus vår grymma hovslagare har varit och skott hos oss i tre dagar, då blir det såklart mycket hovprat, ska någon skos annorlunda, är skorna jämt slitna, är någons vinklar förbättrade eller försämrade osv osv. Vi försöker att keep it simple så länge som vi kan, tids nog behöver dom troligtvis lite extra hjälp. Tex har våra 4åringar bara skor fram, bakskor brukar dom få på våren som 5åringar, unghästarna på betet värkas ungefär var 3e månad och fölen ses över varje gång.

Sitter och ska anmäla tävlingar, är lite pussel med så många hästar, många är på Champion of the Youngsters, jag hade gärna åkt dit men med min släng av Asbergers klarar inte av att anmäla på 30 sekunder, dessutom tror jag inte mina nerver hade klarat av att åka på meeting med 4åringar, jag klarar ju inte ens av att se en gaffel i knivlådan. Har anmält intresse för en internationell tävling, det börjar bli dags att släppa sargen nu känner jag. Snart är det september och då är det dags att sätta igång 3åringarna, det är bland det roligaste jag vet, att hoppa in dom, kan knappt bärga mig, dom är inridna men jag är så förväntansfull på vad dom är för individer. Är dom: Snälla? Arbetsvilliga? Känsliga? Stökiga? Talangfulla? Lättlärda? Tröga? Smarta? ja listan kan göras lång. Just nu är det 3st som ska hoppas in: Baloubetty e: Balou du Rouet – Cardento – Quidam de Revel, en tjej med mycket humör det har vi redan sett, löshoppar helt sjukt bra, lite för försiktig så vi har bara hoppat lågt och 3års Test för henne var aldrig aktuellt pga av det. Sen har vi Bläs, ja hon kallas det för vi visste inte vad hon hette när hon kom e: Conthinder – Electro – Tabac – Lansiär, ägare: Familjen Bladh, samma som ägde Castello, hoppas det blir en lite roligare histora för dom med denna häst, Bläs hoppar grymt men är definitivt ett bokstavsbarn precis som Vita som hon för övrigt är kusin med, är gudasnäll att rida, en riktig arbetsmyra men så konstig i hanteringen, går inte ens att titta på bakbenen, då slår hon, blir hon stressad väver hon, men vad hon gör på sin fritid bryr jag mig inte om, hon hoppar fantastiskt! Sen har vi Tore e: Cabachon – New Balance, uppf och ägare: Ulrika Lorentzson, Tore hoppade 8-8 på 3års Testet och hoppar grymt bra, han verkar vara en snäll lite lat valack men det kan definitivt ha ändrat sig över sommaren.

Imorgon är det Maria Gretzer träning med tre st så idag har kan ridit alla utan stigbyglar, att komma oförberedd är aldrig ett alternativ.

Nu borde jag städa huset men det kommer jag inte göra, här är egentligen inte smutsigt men jag är lite av en pedant, inte så folk kanske märker det kanske men jag är riktigt ordningssam och gillar inte när kuddarna ligger snett tex, jag har en hund, Sally, en chihuahua, hon är väldigt renlig så vi passar bra ihop. Jag skriver gärna listor, packar långt innan jag ska åka någonstans och är har aldrig varit försenad till något, dessutom vaknar jag av mig själv 5,10 varje morgon och behöver ingen väckarklocka, känner att det låter lite crazy nu när jag skriver om det men då får de väl vara det, dom som känner mig vet även att jag gärna skickar sms och svarar på mail mellan kl 5-6 på morgonen, ibland kan man låtsas att man kommit hem från krogen kl 5 på morgonen och dra iväg ett sms bara för man inte ska låta tråkig, sist jag var ute till kl 5 var nog när jag bodde på Strömsholm 2004 och jag och min bästa kompis Julia åkte in till Stockholm på helgerna för att festa, det var tider det, sist jag var på nattklubb i Sverige var för några år sedan, då beställde jag en shot Pepino Peach, då sa bartendern att dom tog slut 2006, sen dess har jag och min Henri Lloyd seglarjacka från tidigt 2000 tal hållt oss hemma.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här