Fredagen började ändå bra

Sara Nilsson | 18/8 - 2018

När man åker på tävling med dom minst rutinerade unghästarna är det oftast som vi kallar det upprymd stämning, igår var vi iväg med fem st sådana, el en lite mer rutinerad men dom andra är tillhör fortfarande knattelaget. I vårt stall har vi A lag, B lag, Knattelag och Korplag, egenuppfödda Oompa Loompa 5år e: Al Cendo – Robin Z har tillhört Korplaget sedan den dagen han föddes och har en stadig position där som lagkapten, att beskriva honom tar ett helt blogginlägg så det får jag göra en annan gång men jag kan i alla fall säga att honom har jag fått för alla mina synder.

Allt gick städat vid lastning hemma, när vi kom fram skulle jag bara kolla banan, var borta max 10min, när jag kom tillbaka till bilen stod ena hästen ute och jag hann tänka så konstigt där står ju min häst, såg sedan att väggen o dörren var demolerad på lastbilen, då har han hoppat upp på foderbordet för att sedan på något sätt ramlat ut, tack till Fredrik Linells grymma team som tog saken i egna händer och fick loss honom från kedjorna så han inte blev hängandes, några små skråmor blev det men inget allvarligt och tack gode gud höll dom andra sig på matten på bilen och ingen kom till skada. Vi testade sedan att ställa in den på en kompis bil, hon var så snäll att kunde ta med den hem och har inget foderbord i sin bil, in med hästen, panik igen, ut med hästen, låna en box på tävlingsplatsen, ta med transport dagen efter, sedera häst, lasta häst, ta hem häst. Det är roligt nästan hela tiden!

Knattelaget skötte sig i alla fall väldigt väl, Robin som jobbar hos mig tävlar några av mina egna unghästar och var felfri med Fiffi 5årigt fölsto e: Cabachon – Cardento – Irco Marco i 1,00, en väldigt fin häst och jag ångrar nästan jag lånat ut henne men hon och Robin är ett superteam, Robin gjorde även med fin runda i 1,10 med Oompa Loompa och han hittade inte på några större hyss, inget hyss får vi vara nöjda med just nu, resultatet får räknas senare. Även Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo var felfri med mig i 1,20, gjorde sin bästa runda någonsin, avspänd, försiktig med härlig inställning och är nu kvalad till Breeders, Chesny har bara varit hos mig sedan februari, då gick han inte ens in på banan i en 90cm klass, får nog säga att jag är väldigt nöjd med hans utveckling. Även Bobben 6år e: Verdi – Cortez var felfri 1,20, Bobben är lite efter pga av skadebenägenhet men verkar vara på G igen, en häst med ett stort hopp men också en stor kropp så han får ett extra år på sig, Rom byggdes ju inte på en dag!

Och förresten, hästen som opererades i Köpenhamn får komma hem på måndag, hurra!

Dags att duscha och sova nu, kommer ett blogginlägg om dagens tävling imorgon för nu börjar snart datan brinna, måste verkligen antingen laga fläkten om det nu går eller köpa en ny

Livet med unghästar

Mamma är snäll och hade skickat med Bamsedricka, jag är över 30år

När jag har igång datan mer en 30min för att tex ladda upp filmer på hästarna på Youtube och kanske går och duschar ställer jag alltid datan i vasken fall i fall den börjar brinna, better safe then sorry!

Ni kan följa mig och min vardag i bilder på instagram: stallsaranilsson

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ett brev från verkligheten

Sara Nilsson | 15/8 - 2018

Igår hade vi ett föl med koliksymtom, den var hängig och rullade sig i hagen hela tiden, såklart tog vi ut honom och stoet och han bajsade löst när vi separerade dom, stoet fick sen gå in i boxen och han la sig direkt igen, bara att lasta och köra till vår hemmaklinik som var snälla att ta emot oss och jag gissade på uttorkning. Monty och Vickie körde och när dom kom fram fick han dropp och efter några timmar gav det sig men vi ville ha dom kvar där över natten för observation, allt frid och fröjd tänkte jag som stirrade omkring hemma.

På eftermiddagen ringde en av veterinärerna oss och sa att Mamman, Bubblan 4år stod på tre ben, jag for upp med bil till kliniken som ligger 20min bort och pessimisten i mig var säker på en fraktur. Jag vill såklart poängtera att detta var ett trauma, hon måste gjort illa sig i boxen och shit happens med hästar det vet vi, detta är varken första eller sista gången man råkar ut för otur som hästägare. Ingen fraktur men hon stod fortfarande på tre ben och en supersvullen kota, ett litet sår mitt på kotan oroade och vi scannade, jag låtsades som vanligt läsa av scannern fast jag inte fattar något, röntgenbilder är jag som hobbyveterinär helt ok på att läsa av men scannern är omöjlig, ser bara ut som massa gele´klumpar och kanaler.

Jag har lärt mig the hard way att sår som inte blöder är dom värsta såren särskilt om dom sitter nära en led, det får hellre spruta blod och jag får hellre svimma för det gör jag av blod än ett litet sår, halt häst och inget blod. Provet på ledvätskan visade infektion, mög på ren skånska. Palle Brink och Göran Ryden som brukar operera till oss hade semester och Helsingborg är så sinnessjukt dyra så vi blev efter mitt önskemål remitterade till Köpenhamn för artroskopi (spola leden), nu börjar kaoset.

Jag tycker ju såklart själv att jag handlar väl i stressiga situationer, hade man frågat någon som känner mig hade dom till 100% sagt att jag inte gör det, eftersom det var sent på eftermiddagen hade både Robin och Vickie slutat och Monty (Pappa) med sin brutna högerarm fick komma upp med trailern, när det kommer till ledinfektion handlar det om timmar innan det är för sent och jag började känna mig ganska stressad. In med sto och föl i transporten, Pappa körde hem i förväg med personbilen jag kom i för att köra fram lastbilen så vi kunde lasta om när vi kom hem till gården direkt då jag inte kände mig bekväm att ha med fölet som är 3,5månader till Djursjukhuset med tanke på smittor och pga av att han varit lite dålig under dagen.

Halvvägs hem åkte den övre luckan ner och jag fick stanna, stoet hade då vänt sig, amen skjut mig igår tänkte jag, smällde upp luckan och körde vidare, var ju själv och hade inte så mycket val, såklart kom tåget i Fjälkinge och jag svor och ramsa över Sveriges kollektivtrafik och räckte fingret till tåget, moget, precis som om det skulle hjälpa, när jag kom hem och vi öppnade flög stoet ut, utan föl, jag hade tagit av grimman på fölet pga säkerhet vid transport och det var inte läge att gå in o få på den, fölet hoppade ut och sprang iväg, fånga in fölet, in med båda i boxen, ut med lastbilen, på med stoet på lastbilen, nej då ska hon inte på eftersom fölet stod och gallskrek inne i boxen, Mamma 73år kom ut och gjorde vad hon kunde med en liten kvast och till slut gick hon på.

Nu kände jag mig lite lugnare, tog två Ipren och kollade på ett avsnitt av Shooter på Netflix på väg till Köpenhamn, bra serie, tips. Väl på Djursjukhuset fick vi världens bästa bemötande. Ett helt team stod och väntade på oss, alla papper i ordning och dom tog henne direkt och vi körde hem, var på väg att stanna för en pölse och en minst en Tuborg men jag ångrade mig och somnade istället på två sekunder.

När vi kom hem var det nästan natt och kl 3 ringde dom och berättade att op gått bra och att det var lyckat, gud hör bön så att säga. Vill verkligen rekommendera Köpenhamns Djursjukhus till alla jag känner, framförallt i akuta fall, förhoppningsvis kommer vi kunna hämta hem henne redan i helgen eller i början på nästa vecka om inga komplikationer uppstår. Blåsbubblan som jag kallar fölet, han heter Bubbleroom men kallas egentligen Ronny, kärt barn har många namn klarar sig fint, han äter lite krafftfoder och hö och har gjort det ett tag, som tur är har vi ett till föl i år med en äldre mamma till det, Belle heter hon. Belle är helsyster till Steve Guerdats Bianca e  Balou du Rouet – Cardento – Maraton och har ett föl i år e  Calidos Son, hon är världens bästa och finaste mamma och tog så väl hand om Blåsbubblan idag nu när han är utan mamma ett litet tag, hästar är fantastiska.

Idag har jag varit helt färdig och inte gjort mera än nödvändigt, att äga häst är allt annat är glamouröst och många gånger är nerverna utanpå, man blir ju så rädd när det händer sina vänner något, nu ska jag sova, laddar för att hämta en del av 1000 balar hö i småbal imorn eftermiddag, can´t wait!

Belle tar han om två gossar nu

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Söndag

Sara Nilsson | 12/8 - 2018

Vaknade upp med ont i halsen i morse och tänkte jag sjukskriver mig, said no egen företagare ever, idag var jag dessutom själv i stallet. Vickie jobbar sällan helg utan mån-fre och Robin var ledig. Vi har bara 13 hästar på box just nu så det är piece of cake, i september kommer tre och fyraåringarna in och då är det inte lika lugnt. Jag har inga problem att vara själv någon dag ibland, då går jag i min egna lilla värld och gör saker i min egen takt, dock orkar man inte rida när man är själv, när alla boxar är mockade och morgonstalltjänst klar då är kl nästan lunch och då börjar de om: hagbyte, lunchmockning, fodring, FM gänget till skritten, osv, men alla hästarna har jobbat på fint hela veckan så dom förtjänade en ledig dag.

Blev en hel del pauser och scroll idag på morgonen, såg ett delat inlägg på Facebook där en flicka spelade fiol och var helt outstanding, jag spelade piano i tre år när jag var barn, otippat jag vet men Farmor ville så gärna och jag fick ärva hennes piano till mitt stora förtret, det enda som var bra med att spela piano var att jag fick gå ifrån mattelektionen för pianolektion, såhär i efterhand hade det nog varit bäst att dom hade behållt mig på mattelektionen med tanke på att jag fortfarande räknar på fingrarna. Något som också tåls att berätta är att jag mer eller mindre är tondöv, jo ni läste rätt, fattar ni då hur svårt det är att spela piano när man inte knappt hör när det blir fel, Eva min pianolärare som var väldigt sträv frågade ofta om jag inte hörde när det blev fel, jo sa jag, man vågade ju inte säga något annat. 1995 blev jag och min kompis Emilia tvingade att spela Nu tändas tusen juleljus på skolavslutningen i kyrkan, det var en hemsk upplevelse, Emilia som var mycket bättre än mig spelade melodin och jag fick kompa för jag var så dålig, kompa heter det så? När man spelar samma sak om och om igen och den andra spelar melodin, jag spelade såklart fel och förnedringen var brutal, mycket värre än när dom äldre killarna kallade mig planken och flaggstången. Mamma var snäll och försökte rädda situationen efteråt med att säga att det var förbjudet att klappa händerna i kyrkan, lite konstigt eftersom det applåderades när de andra barnen framfört sina uppträdande, Mamma hon är snäll hon, efter denna förnedring slutade jag helt med piano och återgick till att vara triangeln eller gurkan på musiklektionerna och musiklärare Mats berättade för mig att man inte kan vara bra på allt, tack Mats du var en bra lärare!

Ett av våra årsföl, Bubbleroom ”Ronny” e: Conthargos – Magic Park – Cuper – Cardento, mamman är 4år och hoppade 9-9 förra året på 3års Testet, ser fram emot att sätta igång henne samt se vad det kan bli av denna lilla sötnos.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Friyay

Sara Nilsson | 10/8 - 2018

Är det fredag idag? Ja det är det va, när man tävlar mitt i veckorna tappar man lätt bort vissa dagar, tur Facebook finns så man kan läsa hur alla som har jobb dom inte trivs med taggar helg, skönt att slippa det. I onsdags var vi på Ribersborg och tävlade med några unghästar som alla hoppade fint och var duktiga, det blåste orkanvindar och jag hade nog halva stranden med mig hem, i lastbilen, byxorna och i ögonen, jag har linser och mina ögonlock fastnade nästan i linsen varenda gång jag blinkade, sjukt jobbigt och köra lastbil inne i Malmö halvblind, hästarna fick i alla fall sig en rundtur i stan då GPS en inte alls var anpassad för lastbil, Monty brukar köra men inte nu pga armen, han är dock bra på att berätta om alla trafikregler jag bryter emot samt att han hela tiden sitter och säger akta, se upp och ta de lugnt, jag har haft lastbilskort i över 12år men alltid likadant. Hade det inte blåst hade vi inte kunnat vara där för det var 33 grader varmt. Allt över 30 grader är för mig olidligt, dom säger att människor med bra kondition svettas mycket, vet inte riktigt om jag tror på det, jag blir otroligt varm och sist jag sprang var nog när jag fick höra att det fri bar ett kvarter bort på Kos 2001, någon konditionsträning har jag inte gjort sedan dess.

Igår skickade jag iväg tre st rörelsehindrade till veterinär Jonas Tornell, hästen Ture 7år e: Chairman la Silla – Convoi som fick en ligamentskada i oktober förra året, Monty som brutit armen och Tures ägare Maria Bladh som hade ryggskott, Robin var ledig så jag och Vickie var tvungen att vara hemma och jobba, vilken tur att en av Jonas anställda kunde springa med honom, det såg bra ut och vi får börja trava 5min om dagen nu, jättekul och skönt för Ture men såklart mindre kul för oss, att sätta igång en konvalescent räknas lätt som Extreme Sport. Vi har använt oss av Jonas Tornell i snart 20år, jag tycker han är grym och jag litar på honom till 100%, nu på senare år har även Johan Lenz kommit in bilden där och han är lika grym han, som hemmaveterinär har vi Björn Rahm och Lina med något finskt efternamn från Klagstorps hästprakik som också är superduktiga, no team, no dream!

Ikväll har jag varit på Max, man ska stödja svenska bönder i detta kristider, känner mig som ett föredöme!

 

Chesny 5år e: Cabachon – Cosmeo, uppf o ägare: Stina Nilsson var felfri 1,20 igår, han var gladare än han ser ut på bilden, en häst vi tror mycket på, ser på bilden att mina ridbyxor ser grå ut, dom råkade komma med i mörk tvätt och jag (Mamma) har ändå blekt dom, får flashback till mina tidiga tonårsår när jag hade helskodda ridbyxor som jag tyckte alltid blev så stela efter tvätt, Mamma var då snäll och tog en rakhyvel och rakade dom på insidan för att dom inte skulle skava, det var bara det att hon rakade bort alla fiber i skinnet så när jag satt upp på ponnyn sprack hela byxan i rumpan, 13år var jag, jag minns förnedringen som om det var igår!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Dagens tips

Sara Nilsson | 9/8 - 2018

Jag har en förkärlek till långa tyglar och Maria blir tokig på mig på varje träning, kolla in dessa, en martingal stopp som gör det omöjligt att få långa tyglar och man har en sak mindre att tänka på, där framme reglerar du längden på tygeln, mina hästar har blivit en halv meter kortare sedan jag börjat använda dom, kan vara det bästa som hänt mig sedan Max hamburgare öppnade drive in i Kristianstad

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Linköping

Sara Nilsson | 9/8 - 2018

I helgen har vi varit i Linköping med tre st hästar, hade bara sett bilder och hört bra saker om denna nya tävlingsplats och vi blev inte besvikna, alltid kul med privatpersoner som satsar, nere i Skåne har vi ju fått två nya tävlingsplatser i Henriksdahl och Stensäter som både är fantastiska. Banbyggare var Elio Travagliati, level 4 banbyggare, han byggde framförallt långa banor för unghästarna vilket jag personligen tycker är superbra, ibland har man en spänd unghäst som behöver sju hinder för att slappna av och många gånger har man då bara två hinder kvar vilket knappt känns lönt, eller har man en häst som känner sig som King Kong inne på banan och behöver fler språng än åtta för att tagga ner, det var fiberbanor som sköttes väldigt fint med sladdning och vattning, jag är en riktig underlagsnörd och drar mig inte för att framföra mina åsikter om jag inte tycker underlaget motsvarar mina förväntningar eller sköts dåligt, jag rider gärna på alla typer av underlag bara det sköts.

Med oss hade vi Diddi, ett 6årigt fölsto e: Diamant de Revel – Cardento – Irco Mena, det var hennes första meeting och vi hade inga direkta förväntningar mera än att vi inte ville hon skulle riva tältstallarna, man vet ju aldrig första gången dom ska ut på tur och bo borta, hon skötte sig utmärkt och får mycket väl godkänt i uppförande, hon hoppade felfritt och fick rosett i alla sina klasser, 1,20, 1,25, 1,20, extra kul var att hon var som bäst på söndagen efter hoppat både fre och lör, hon är en ganska lat häst i det dagliga arbetet och gör inte av med någon energi överhuvudtaget annat än vid ridning, kanske därför hon alltid har mellan 50-100kg övervikt, Diddi är en häst vi tror mycket på och med tanke på hur hon hoppade i helgen är jag övertygad om att hon kommer bli en stjärna. Med oss hade vi även med grymma Hugo, en 6årig valack e: Balou du Rouet – Cardento – Maraton, yes samma stam som Steve Guerdats Bianca, faktiskt från samma uppfödare fast från en annan mamma. Hugo är extremt spektakulär och drar sig inte för att showa, Balou hästarna är väldigt spooky och ibland kan en blomkruka ställa till det för oss i en hörna men är helt klar på uppgiften när han kommer fram till hinderna, somliga tycker han ser svår ut att rida men jag tycker inte det eftersom han är så hinderklok, sen att man har luvan i munnen ibland pga att han fäktas lite med huvudet bryr jag mig inte ens om, han är en fantastiskt häst och fick pris i alla sina klasser, 1,30, 1,25 och 1,30. Den tredje som var man är min bästa vän, Vita Nova kallas hon för, ett 8årigt sto e: Diamant de Revel – Cardento, Vita har jag haft sedan hon var 4år, hon var knepig som unghäst och vi hade svårt att komma upp på henne då hon fick lite panik och sprang iväg, men hela vägen har hon varit absolut fantastiskt i ridningen, hon vill alltid göra rätt, hoppa felfritt och har en helt underbar inställning till arbete. Hon var felfri och placerad 1,40, 1,45 och även 1,45 Grand Prixen på söndagen där vi slutade på 4e plats, vann gjorde Linnea Ericsson och Shane var 3a, alltså helt galet vad snabbt dom kan rida och dessutom rider dom galet bra, på lördagen var Shane 21 sekunder snabbare än mig, men va, var tar man in 21 sekunder tänker jag. Egentligen hade jag tänkt puttra omkring i 1,30 på söndagen men min tränare Maria Gretzer var på plats och tyckte jag skulle rida 1,45 på söndagen också och få rutin på höjden och hon hade ju rätt, som alltid, fick ett sms på fredagen från henne att jag skulle rida samma vägar som Shane, jo men eller hur, jag är lite av en staketslickare och gillar min comfort zone, där har jag det lugnt och trevligt. Till mitt försvar har jag att jag alltid bara haft unghästar och aldrig lärt mig rida fort, ibland med unghästarna får man vara nöjd att man tar sig mellan flaggorna på hindret, allt annat efter det kan många gånger vara en ren bonus.

Nu ska jag gå och lägga mig framför min fläkt en stund, hade nog fått lika mycket betalt för den som en polsk höbal i dessa tider!

Fin bana 70*70, kändes stor att rida på När vi är ute på tur hittar vi alltid lite bra ställen o beta på, denna gång var det vid utställarna

              

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Nu är jag igång

Sara Nilsson | 8/8 - 2018

Skulle egentligen börjat blogga när Ridenews lanserades för några veckor sedan men min fläkt på datan är sönder så det innebar att jag nästan höll på att eldas upp när jag satt och skrev, men nu är jag på g, bara 27 grader idag ju.

I den här bloggen kommer ni få följa mig som jobbar som unghästutbildare på Stall Sara Nilsson i mitt vardagliga liv, på gården i Kristianstad har vi ungefär 25 hästar i åldrarna 0-8år plus några avelssto för hobbyavel, hälften av hästarna är mina egna och andra hälften är hästägares. Jag har två grymma medarbetare i Robin och Vickie samt min Pappa som går under namnet Monty, efter Monty Roberts, just nu har Monty brutit armen, han ramlade ut från lastbilen i helgen när vi var Linköping på tävling och red från läktaren hela helgen och var ansvarig för att hämta startlistor, eventuella rosetter och ramlösa, hemma är han numera arbetsledare och sitter mest i traktorn och pekar på vad som behöver göras, snälla gud låt sex veckor gå snabbt.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här