Utbildning

Sara Nilsson | 31/8 - 2018

Nej någon utbildning i unghästutbildning har jag inte om man inte räknar alla åren för Anders Norrman när jag var barn och han band fast mig med balsnöre i sadelgjorden eller när han tog bort stigläderna helt och vi skulle stå i lätt sits hela passet, kanske kan jag räkna junioråren vi körde ner till Jens Fredricson när han bodde i Skåne, där var det mycket ris och lite ros. Eller jo faktiskt, en kurs nu på äldre dagar har jag ju minsann, för tre år sedan gick jag en vidareutbildning för unghästutbildare på Flyinge, det var superkul, ett tips för alla unghästutbildare. Eftersom jag inte har någon akademisk utbildning, jag är bara streetsmart och gillar glass kom jag in på meriter, i den utbildningen ingick även teori, minns ett prov vi skulle skriva ner alla tygeltag. Jag hade såklart ingen aning om att det fanns så många, ledande tygeltag kunde jag ju men mothållande och uppresande och några andra hade jag ingen aning om vad det hette på papper. Jag skrev mantag, det viktigaste inom unghästutbildning enligt mig, jag fick såklart inte rätt för det och var sämst i klassen på provet. Jag har faktiskt tro det eller ej utbildat 3st hästar till 1,50 med placering, 3st till 1,45 placering och säkert ett tiotal till 1,40 och då menar jag från inridning, jag har även varit uttagen till Unghäst VM några gånger men det verkar inte som om det är min tävling så vi har aldrig kommit iväg av olika skäl. Är glad för varenda en häst jag haft under utbildning genom åren och jag får verkligen starka band till dom jag haft en längre tid och jag har lärt mig något nytt med varje häst (nu blev det djupt). Jag gillar att umgås med mina hästar så mycket som jag kan och hinner, beta med dom, pyssla, gå på tur, rida på tur. Jag vet tex att Vita helst äter klöver när vi betar, Diddi vill parkera i hagen minst fyra gånger vid intag då hon helst vill vara kvar och äta gräs, när Oompa börjar vandra vid grinden har man max 5min på sig sen hoppar han över och går in själv, Chesny låter som en val som blåser ut vid fodring, Casidu kissar direkt han kommer in, alltid, Hugo börjar skrapa med höger fram direkt efter han ätit sitt kraftfoder och vill gå ut först, Possan vill alltid vara för sig själv, Bob skvalpar ut sin mat från krubban varje dag och äter sedan från golvet, Ture bajsar allt i vänster hörn, Ice vill vara ute max 3 timmar/dag, ja listan kan göras lång, detta lär man sig bara av att umgås med dom och utifrån allas behov kan man se om något i deras dagliga rutiner avviker och då är det ofta lättare och upptäcka om något är fel.

Min starka sida som ryttare, vad jag fått höra i alla fall är att jag kan rida många olika sorters hästar, eftersom jag aldrig haft dom ekonomiska förutsättningarna att köpa några äldre hästar och vi själva föder upp så har jag alltid fått jobba med det jag har. Stofamilj 42 som vi avlar på var det min farfars far Bonde Nilsson som på Mossagården startade upp med stammodern Lora tror jag hon hette, hade kunnat ringa Jens så hade han säkert kunnat svara på de. Han köpte henne från Hannoveranska fölföreningen. Ur stofamilj 42 härstammar ofantligt många fina svårklasshästar både i dressyr och hoppning, bla HM Cuechanna som jag för övrigt red in och hade fram tills hon var 5år och blev uttagen till Unghäst VM med. På storhetstiden hade mina förfädrar även hingststation på just Mossagården där jag är uppvuxen, där bla hingstarna Drabant, Barbarossa och flera andra stod under säsongen under ledning av den äldre Lindstrand, men någon snäll ponny fick jag inte för det och jag fick börja rida häst tidigt då jag blev väldigt lång. Min första stora häst var en 4åring på 1,78cm e: Landlord – Furidant. Den var helt värdelös på att hoppa, jag var felfri två gånger på två år i 1,00 klasser, jag fick i alla fall lära mig hantera motgångar, den såldes sen som dressyrhäst minns jag efter vi tagit bort massa benbitar, han var en riktig chipspåse på röntgen. Efter Landlordhästen blev de lite annat smått och gott av uppfödningarna, några 1,60 cm höga, någon med sadeltvång, en som skena, en som var knäpp, en monstertruck, en som vägrade hoppa vatten, osv. Efter massa jobb red jag några JR och YR SM med helt ok resultat sen sålde vi dom äldre och började om med nya unghästar igen. Skulle inte byta ut mitt jobb mot något annat, ett riktigt drömjobb enligt mig!

Nu ska jag gå ut med Sally, har nyinflyttade grannar och lilla pojken tror Sally är en katt – Titta Pappa, kisen är ute säger han hela tiden han ser henne. Jag låter honom tro det

Sally i sin Geishaklänning

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*