Vi är igång

Sara Nilsson | 26/1 - 2019

Då var tävlingsäsongen igång. Vi har hunnit göra två tävlingar redan. Åstorp och Flyinge. Inte för att skryta men alla hästarna har hoppat galet bra och jag ser verkligen fram emot 2019. De hästar jag haft i träning länge känns starkare än förra året och de nya hoppar lika bra som jag förväntat mig, så himla kul.

Jag hade dock önskat flygande veterinärbesiktning, i alla fall denna årstid för i Flyinge i tisdagskväll var det på väg att hända en olycka, ystra hästar i långa köer och isgata på det. Snälla ni som bestämmer, kan vi inte bara få ha flygande, please, please, please.

Det var även mer eller mindre kaos på framhoppningarna, även detta mycket pga av årstiden. Pigga och nyklippa hästar som knappt rör sig i hagarna om dagarna kan lätt komma till att bli upprymda vid ridning. Jag tävlar ungefär 35-40 helger om året, mestadels med unghästar. Varje framhoppning/framridning jag kommer in på försöker jag läsa av hur situationen verkar vara. Jag ser mig omkring och tänker ok där har vi en childrenryttare, dom har inte utvecklat vidvinkelsyn ännu, säger jag som inte har några barn men det är hur jag läser av dom i alla fall. Dom får man undvika till max, som tur är sitter dom oftast på väldigt snälla gamla hästar. Sen kommer Juniorerna, dom har inte en aning om hur det är att sitta på en mötesskygg och rädd unghäst, dom tänker oftast bara på sig själva. Gärna gör dom en ökning eller galoppfattning med en liten pisk på bogen mitt framför en och Mamman/Pappan står bredvid och skriker: – Är hon framme nu Elsa? Dom får man också undvika. Sen har vi deltidsryttarna (amatörerna). Dom är många gånger så sjukt fokuserade eller nervösa att dom varken hör eller ser. Jag känner verkligen för dom om dom är så nervösa som det ser ut som. För många år sedan skulle jag debutera 1,50 på en av våra uppfödningar. Jag var så sjukt nervös att jag trodde jag skulle kräka. Det var i utomhus och det var riktig vattengrav med och jag hade hetsat upp mig för den trots att jag tränat vatten. Vi var två på banan samtidigt, jag och Malin Baryard. När hon var i anridning till vattnet så stod jag där i lugnan ro och visade min häst vattnet så hon fick vända ifrån. Jag hade varken hört eller sett henne komma. Shit vad jag skämdes. Jag fick be om ursäkt efteråt och hon var sädär lagom glad. Sedan dess har jag aldrig ens vågat titta åt henne, jag hoppas hon har glömt det men jag kommer aldrig göra det. Jag minns även att vi kom 4:a i debuten, det var alltså både ett superkul och hemskt minne som jag alltid kommer bära med mig. Sen till sist har vi oss som jobbar med hästar på heltid. Vi brukar hjälpa varandra tycker jag. Ser jag exempelvis Jörgen Larsson kommer med en mötesskygg pigg lite halvgalen häst (sorry Jögge jag tog dig som förslag) så håller jag mig undan så gott som det går. Är det framridning i båda varven och han då tex bara rider i vänster varv behöver jag inte tvunget galoppera i höger varv utan jag visar respekt för jag vet exakt hur det känns för honom där uppe! Sen har vi faktiskt dom värsta av alla, det kan vara alla olika åldrar och nivåer på dom, men dom som ska bråka med sin häst vid uppvärmning. Sparka, dra, slita, stanna, rygga, öka, rollkura med graman, sätta dom i skiten på hinderna så bommarna flyger för att sedan sätta dom på rumpan efteråt och generellt bråka med sin häst. Kom igen det är lite för sent att göra det här ändå så bara lägg ner!

Så mitt lördagstips är: Visa mer respekt vid framridning/framhoppning, läs av varandra och försök samarbeta mer så alla kan känna sig trygga där.

Nästa blogginlägg kommer att handla om mangagement, något som inte alla är bra på, det blir ett riktigt panginlägg vill ja lova. Stay tuned, eller vad alla proffsbloggare nu brukar skriva

Lite extra glad att Ture 8år e: Chairman la Silla – Convoi, uppf o ägare: Familjen Bladh är igång och tävlar igen efter att ha fått en ligamentskada i oktober 2017. Heja Turesson!

Alltså bara kolla vad jag lyckades med, Data B var inte för intet om man säger så. En film på Ture. Lite (mycket) mer trim sen kör vi 1,40 till sommaren.

Och en film på min pojkpärla Hugo, he´s all I ever wanted!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här