VM kalas

Sara Nilsson | 28/8 - 2018

Idag har varit en helt vanlig dag, så oroligt skönt för min släng av asbergers när det är så, alla hästarna har jobbat på fint och imorgon är det träning, ingen tävling i helgen och det känns nästan lite tomt. En ny häst kom idag till inridning, alltid spännande, snart drar inridningssäsongen igång på riktigt, det är alltid skräckblandad förtjusning, vi brukar rida in mellan 5-10st på en säsong och vi har utvecklat ett system som funkar för oss som jag kommer beskriva i ett annat inlägg.

Snart är det dags för VM, känner mig lite delaktig eftersom att våra TDB 10kr vid varje anmälning som jag fortfarande stör mig på går till förbundet. Jag skulle nästan vilja påstå att jag betalat för en häst med alla mina anmälningar under några års tid och hade kunnat tänka mig ansöka om en ackreditering.

När det är stora ridevents brukar jag och Elin ses och rida ifrån soffan och taktiska lite som om vi red där själva, jag tror Sverige tar medalj, jag hoppas det i alla fall, jag kollar gärna fälttävlan och dressyren också, eller kÜren i alla fall, till VM har Elin lovat mig hemmagjorda köttbullar, när det är knytkalas brukar jag alltid få bidra med snacks, dvs chips, alkohol eller kanske på sin höjd glass, aldrig någonsin har någon av mina vänner sagt att – Sara kan inte du slänga ihop en västerbottenpaj och ta med? Jag är fruktansvärt dålig på att laga mat. Jag och Elin pratar i telefon varje kväll minst en timme och vi försöker ses en gång i månaden men det brukar snarare bli en gång i kvartalet. Sist vi sågs var vi i Köpenhamn och strosade och drack lite drinkar, vi beställde körsbärs margarita. Jag är inte så överdrivet förtjust i konserverade eller inlagda körsbär eller vad man nu kallar det då det påminner mig om körsbär i likör biten från Aladdin kartongen samt från min barndom när Farmor hade inlagda körsbär på kalas så jag bad bartendern att inte lägga något kånkelbär på toppen i min. Elin hade sagt till mig att kånkelbär var körsbär på danska och jag skulle vara lite fräck och låtsas att jag kunde danska och det kan jag verkligen inte, nej vi har inga kånkelbär här svarade den lite blyga bartendern och jag salongsberusad som jag var drog igång hur jag blev tvingad att äta inlagda kånkelbär som barn, Elin låg såklart dubbel av skratt och jag fattade ingenting, för er som inte vet vad kånkelbär är googla det, jag fick reda på vad det var efteråt. Det värsta av allt var att bartendern var svensk, nej jag kommer aldrig sätta min fot igen på Rubys i Köpenhamn igen.

Är man 22år ung får man göra lite som man vill

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*