VM so far

Sara Nilsson | 20/9 - 2018

Jisses så glad jag är att jag inte rider ikväll, jag behöver nästan en valium bara av att titta på TV och rida ifrån soffan.

Hade jag ridit VM rundan idag som jag känner mig själv som ryttare hade det nog sett ut såhär:

Jag förutsätter att Maria Gretzer hade varit med mig och vi gått banan tillsammans.

Hon hade sagt till mig att börja med en bra galopp på ettan trots att det var ett räcke, det tror jag nog faktiskt hade gjort även om jag inte velat, har blivit mycket bättre på att sätta igång galoppen just till hinder nr 1 än jag varit innan. Tar efter Peder här som jag ofta studerar (stalkar) som alltid börjar i fel varv och gör ett byte för att sedan rida emot ettan för att vara bra igång. Maria hade sedan sagt till mig att rida lite snävt till 2:an för att spara tid, det hade jag inte gjort utan jag hade nog varit farligt nära den stackars funktionären som står en bit bort vid 2:an. Sedan hade jag tänkt rida 8 stadiga steg till muren men det hade troligtvis blivit lite långt eftersom jag hade fisit över 2:an då det är 36m. Maria hade sagt till mig att komma med stadiga steg till muren och ett lite kort sista och inte lägga handen för då hade det kunnat bli en favorit i repris från när jag ramlade av på ett spooky jokerhinder, men jag tror ändå att jag hade gjort som Maria hade sagt för jag gillar inte att ramla av. Efter det kommer trekombinationen, där hade jag eventuellt kommit med för mycket fart vilket jag gärna gör in i en trekombination, aldrig i tvåkombination med ofta i trekombination konstigt nog. Där hade Maria sagt till mig att rida in som ett vanligt enkelhinder och lita på min hästs förmåga och sedan sitta upp allt vad jag kunnat emellan istället för att ligga på magen. Efter trekombinationen är det lite kort på 6, det hade jag klarat för det är jag ganska bra på. Sen kommer hinder nr 6, lång väg dit, där skulle jag mycket väl kunna ha lite som Maria kallar det löshoppning, där jag står i lätt sits så som jag rider 4åringarna och bakbenen är på väg hem till Sverige istället för att spänna bågen och sätta spänsten inför ett kommande gigantiskt och pinnigt räcke. Vatten har jag faktiskt alltid varit bra på, enda sedan SM i Värnamo 2005  där jag och min Robin Z häst stannade ut oss och Monty var vansinnig och sa att han minsann inte skickat mig till ett SM för att stanna ut mig på vattnet, jag fick veckan efter köra själv till Värnamo för att just hoppa vatten, sedan dess rider jag oftast väldigt bra på det, fem korta efter till oxern hade jag nog också klarat. Vänstersvängen sedan till den bruna monsteroxern skulle jag mycket väl kunna få pyspunka i svängen, dvs att jag rider på innertygeln och bogen åker ut istället för att rida på ytter, fyra korta till nästa hinder, kanske igen hade jag legat på magen men ligger oftare på magen vid långa distanser, också konstigt nu när jag tänker på det. Tillbaka sväng till vindruvehindret med vatten under, där hade jag ev under hundradels sekund tänkt att ett glas vin hade jag behövt just nu, Maria hade sagt att ge lite plats eftersom det är på slutet och pinnigt, kanske hade jag kommit ihåg det, kanske inte. Sista linjen nu, trippeln, älskar trippelbarr, där hade jag blåst på fint sedan hade jag försökt hålla fram mina första tre för att sedan sätta spänst dom sista två och sitta upp samtidigt som jag bett en bön och kanske blundat för att klara kombinationen, ett hinder kvar, ev svimmar jag nu men försöker på något sätt ruska lite i bettet på sex steg, mål, I´m alive, förhoppningsvis! Jag hade klappat om min fantastiska häst och bett om ursäkt för mina misstag

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*