Häst och frihet

Sofia Eriksson & Vladimir Drybcak | 9/12 - 2018

För oss betyder hästar framför allt  frihet, närhet och glädje.
Att få dela dagen med sin vän, en äkta vän som gladeligen bär oss runt på sin rygg- det är en sann glädje.

Människans vardag är fylld med utmaningar. 
För att bemöta dem tar vi på oss olika roller och alldeles för sällan får vi vi tid över för att agera spontant.
Tid över att bara vara och följa den känsla som vi har i stunden.

Ofta glider vi från en roll till annan, så att man till slut inte längre vet vem man egentligen är.
Det kan handla om rollen som förälder, rollen som bilförare. Att gå in i rollen som arbetare till att vara den där duktig föreningsmänniskan. Att ta rollen som granne eller rollen som anhörig för att tillsist somna på kvällen utan att få vara sig själv på en hel dag.

Detta är i stark kontrast till djurens vardag….
Tänk vilken skillnad det är mellan den lekande katten och den arbetande människan!
Den arbetande människan lyder under krav och prestationer som ska göras.
Den lekande katten ÄR. ..Den leker och är.. Den kan förvandla en strumpa till det roligaste tänkbara byte. Den kan få idén att jaga sin svans, att bita din tå, till att vilja lägga sig, kurrandes i ditt knä. Den är instinktiv och spontan.

Men.. När vi människor kommer till vår häst så ställer vi oss i en korsning.
Vi kan välja…antingen fortsätta att vara vår/våra roll/roller trogen, eller lämna vardagen på parkeringen framför stallet och tillåta hästen att öppna vårt sinne.

Hästen vänder sig till den kreativa, spontana och otämjda biten i oss.
Vågar vi att lyssna på hästen, eller försöker vi hellre tysta ner den…?
Hästar förstår sig inte på roller och de vill inte vara förutsägbara, då blir de lätt byte.
Att vara fri med hästen innebär för oss lyxen att agera spontant, att dela och följa vår känsla.
Att uppleva vår känsla tillsammans med en annan individ.

I grunden, är ridningen för oss  en akt av vänskap, gemenskap och kärlek.
Vi tillåter gärna vår häst att bära vår själv långt bort från vardagen.
Att få känna sig själv, men också  att tillåta hästen att öppna sig och visa sina känslor.

 

 


Det först då när hästen öppet vågar visa sina svaga sidor, när det berättar om sina rädslor och vill knyta kontakt till människan- först då kan vi börja utbilda hästen. Det är hästens tillit som gör det möjligt för oss att hjälpa hästen att upptäcka en ny form, att lära om sig från den egna, naturliga frambensbalansen till bakbensbalansen.

MVH

Vlad & Sofia 

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*