Hästens form = ergonomi. Del 1

Sofia Eriksson & Vladimir Drybcak | 1/3 - 2019

Form.. Alla har vi läst och hört ordet form stötas och blötas inom ridsporten.
HUR ser en god form ut? Vad definierar en god form hos hästen?  Hur rider och utbildar man en häst till att arbeta i form?  Frågorna kan få olika svar beroende på vem man frågar.
  För en del är formen något rent estetiskt, för en del – inte så viktig.. för en del är formen av praktisk karaktär ( tex, hur en arbetshäst lägger sig i skaklarna när den drar ett tungt lass) Vi ska ge vår bild och hur vi ser på form genom våra blogginlägg framgent.

Vi startar med vår slutsats, att hästens form under ridning SKA vara ergonomisk för hästen.
Ridningen i sig är i grunden onaturligt. Hästen är inte skapt att  bära en extra vikt på sin rygg.
Men – samtidigt har hästen
förutsättningar att kunna bära, om den blir rätt utbildad.

Vad innebär ordet ergonomi för en “bärande människa”?
Vi tar som exempel en människa som bär på en tung ryggsäck, hen lutar sin överkropp framåt i försök att placera sin höft under den extra vikt som ryggsäcken innebär.
Om vi istället bär på en tung låda och håller den med våra armar, så lutar vi överkroppen bakåt för att göra samma sak, alltså föra höften under den extra vikten, som denna gång befinner sig på kroppens framsida.
Vår rygg följer samma princip i de bägge situationerna, den välver sig MOT vikten.

Vad betyder detta då för hästen? Vi fokuserar här först på just hästens rygg.
Vi vill att den välver sig uppåt, mot ryttaren. För oss är det så pass viktig, att vi betraktar denna välvning som en av grundpelarna i vårt ridkoncept.

En hästrygg som kommer upp kan bära väldig mycket. Man skulle kunna jämföra det i princip med en båge i medeltidskyrka (självklart är välvning inte lika stark och tydlig på hästen 😉
Om hästen ska komma upp med sin rygg, så måste hästens ben medverka och placera sig så att de kan stödja ryggen i välvningen.
På så sätt blir hästens ben lite som pelare i den ovan nämnda arkitektoniska bågen.
Jämförelsen mellan hästens ryggrad och båge i kyrkan är inte taget helt ur luften.

                                               

Skelettet i hästens ryggrad består av ryggkotor. Likadan är det med den välvda bågen i kyrkan, som består av lösa stenar. Varken den ena eller andra trivs med att vika ner sig under vikten, istället att förblir upp välvd.

Till skillnad från den statiska bågen i byggnaden är hästens form dynamisk. Hästen rör sig helt enkelt. Därför ser hästens form annorlunda ut i olika rörelser och situationer. Välvningen blir mer eller mindre tydlig, men vi eftersträvar att den alltid finns.En ung häst som lär sig ser mer ansträng ut än häst som är mer stark och rutinerad. I trav kommer tex hästens huvud oftast lägre ner än i galoppen.  I skolgalopp blir ryggens välvning väldig tydlig.  I en öppna blir hästen ”längre” än i sluta osv.

Att utbilda hästen till att bära ryttaren på detta sätt tar tid eftersom man ändrar på hästens balans och sätt att bära sin vikt.
Mer detta och hur vi tänker när vi utbildar hästen att flytta sin balans från sin framdel mot sin bakdel kommer vi fördjupa oss i, i vårt nästa blogginlägg.

Ha den gott så länge!

Vlad & Sofia

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*