Tankar om ryttarens sits

Sofia Eriksson & Vladimir Drybcak | 1/6 - 2019

Sitsen

Det är redan skrivits väldig mycket om ryttarens sits. Ett ämne som stötts och blötts sedan Xenofons tid. 

Ändå skulle vi vilja bidra med vårt lilla halmstrå till detta bo och berätta hur vi tänker i denna fråga.
Så som allt annat, anser vi att funktion är den viktigaste aspekten. Visst är det bra om saker och ting är snyggt och ser bra ut, men de ska först och främst fungera. Bäst är såklart om funktion och form möts och saker och händelser blir vackert och funktionellt samtidigt. Så som ett galopperande ekipage, när hästen rör sig vackert, så är den harmonisk i sin rörelse, men- för att blir harmonisk måste den hitta rätt i sin balans.

Om vi återgår tillbaka till sitsen, så skulle man kunna konstatera att viktigast med ryttarens sits är att ryttaren stannar kvar på hästryggen. Att ryttare och häst kommer hem tillsammans och att ryttare sitter på hästen, inte omvänt. 🙂
När vi har tagit oss över detta grundläggande krav på sitsen, så kan vi kanske fördjupa oss lite i nyanser  (solklart enbart utifrån vårt perspektiv.)

För oss får sitsen en specifik funktion, på grund av att vi rider med enhandsfattning. För oss är sätet som ett extra sinnes/kommunikations organ. Vi läser av hästen genom vårt säte, samtidigt som vårt säte kommunicerar tillbaka till hästen.
Just därför lägger vi stor vikt på att ryttaren sitter under ridpasset.

För att detta ska fungera, så är det nödvändig att hästen rör sig rätt.
Med “rätt” ur vårt perspektiv, menar vi att hästen bär sin ryttaren så att denne kan sitta i alla rörelser och trivs med att sitta under ridningen (vi hoppar inte med våra hästar och behöver inte avlasta hästens rygg över hinder).  
Målet är att ryttaren kan sitta rakryggad, mjuk, följsam och avslappnad.
Hästens uppgift är att bära sin ryttare till detta och ryttarens uppgift blir att utbilda hästen till att kunna göra det.

Praktiserad empati 
Om ryttaren sitter följsamt och mjukt, så blir man ett med hästens rörelse. Hästen och ryttare flyter ihop. Att “flyta ihop” med en flockmedlem är vardag för hästen, men en mäktig och ovanlig upplevelse för människan.

Detta samspel går nog att beskriva som praktiserad empati.

Hästen reagerar då på små ändringar i ryttarens sits och ryttaren bokstavligen tänker hästens tankar och känner hästens känslor.

Utbytet mellan dessa två väsen blir omedelbar och kan kännas nästan overkligt. Små subtila hjälper som att tex lyfta sin inre tå på en volt , får att hästen flytta sig ut (följer vikten ut),när hästen böjer sig runt ryttaren inre sittben ifrån den yttre vaden, reagerar på vart ryttarens tå pekar. Då hästen kopierar tonusen i ryttarens kropp, följer ryttarens blick, påverkas av ryttarens tankar och uttrycker ryttarens känslor. När ryttaren drar in eget rumpa och ”tippar” sitt egen bäcken utlöser det samma reaktion hos hästen, osv.
Ja, lista kan göras lång, men kommer aldrig att ta slut.

Aldrig slutar man hänföras av hästarnas godhet, välvillighet och intelligens.

Aldrig slutar man förvånas hur väl de läser oss och på hur små signaler de med enastående säkerhet kan svara på den minsta av hjälper.. alltid när de får chansen.. <3 

Tack till bästa fotograf Johanna Blixbo www.johannablixbo.se för alla bilder

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*