Varför rider vi med enhandsfattning?

Sofia Eriksson & Vladimir Drybcak | 24/1 - 2019

..Det korta svaret är att det helt enkelt tilltalar oss mer än tvåhandsfattning. Men.. Skulle vi nöja oss där, så skulle detta blogginlägg bli väldigt kort och förmodligen lämna läsaren med en rynkad panna.. Så för att släta ut rynkor, räta frågetecken och förhoppningsvis väcka nyfikenhet, tänkte vi denna gång gå in lite närmare hur vi resonerar runt just enhandsfattningen. 🙂 

Vi börjar med vår grundläggande strävan, nämligen den att blir ett med vår häst.
Mentalt och fysiskt, så att kommunikationen mellan ryttare och häst blir så direkt att  båda individerna, flyter ihop i en rörelse.  
Det är som att dansa, i en dans där människan för.
Det ligger i dansens och ridningens logik att den som för har större ansvar än den som följer.
I praktiken innebär det att det är människan/ryttaren, som ansvarar för kommunikationen och timingen i ekipaget.
Detta är ett ganska stort och tungt ansvar och det ska erkännas att man aldrig blir helt fullärd på denna bit. För som ryttare utvecklas man hela sitt liv och vi är av den övertygelsen att även i sitt sista ridpass, kan man lära sig något nytt.

I vårt resonemang kommer sedan den intressanta frågan-varför vi tror att man blir mer “ett med sin häst” om man rider bara på en hand?

Vi betraktar att fysiskt sätt startar hästens bakdel/bakben rörelsen. Sedan sprider sig rörelsen genom hästens kropp, för att till slut nå hästens huvud. Givetvis rör sig hela hästens kropp samtidigt. Det som vi syftar på är den våg som uppstår i hästens kropp när denne rör sig.
Hästen använder gärna sitt huvud till att balansera ut rörelsen och denna våg når huvudet som sist.
Självklart är det viktigaste vad hästen tänker och känner. Men, om vi håller oss till rörelsens mekanik så är det avgörande på vilken sätt och vart hästen placerar sina bakben mot ryttaren.

Vid tvåhandsfattning har man som ryttare gott om möjlighet att påverka hästens huvudet, och man gör det också. Det är tex vanligt att man vrider hästens huvud dit man vill gå.
Ur rörelseperspektivet får då ofta människans hand samma funktion som hästens huvud, den tjänar till att balansera ut rörelsen.
Om kommunikation sker mellan människan hand och hästens mun (huvudet), så kommuniceras det via två kroppsdelar som egentligen hör i rörelsens utkant.

Vid enhandsfattning är ryttarens  möjlighet till att påverka hästens huvud stark begränsad och man är helt enkelt tvungen att sköta snacket med sin häst på annat sätt än man gör vid tvåhandsfattning.
Enhandsfattningen tvingar ryttaren att kommunicera med sin höft, vikt och skänklar i större utsträckning än man gör vid tvåhandsfattning.

På så sätt sker kommunikation mellan häst och ryttare via ryttarens höft och hästens rygg.
Hästens rygg är ligger som känt närmare bakben, alltså närmare rörelsens början. Samtidigt är ryttarens höft kroppens och därmed även rörelsens centrum.
Kommunikation via dessa två kroppsdelar är väldigt direkt och omedelbar och om man lyckas att få hästen att lyfta upp ryggen och dra bäckenet lite under sig så kommunicerar ryttaren direkt med hästens bakben, med rörelsens början. Välkommen till nirvana! 🙂

Man då har kommit till det vi kallar bakbensbalans.
Självklart medför omställning från tvåhandsfattning till enhandsfattning utveckling även på andra plan.

Plötsligt blir man beroende på kontakt med hästen på helt annat sätt och man är tvungen att plocka fram allt man bara kan hitta för att känna av hästen.
Man blir häpen över hur känslig hästar är egentligen och hur mycket ryttaren påverkar hästen med sitt säte UTAN att veta om det.

Med enhandsfattning använder man sig medvetet alla små viktändringar, vridningar, skiftning i blicken, ändrad tonus i egen muskulatur, ändrad kroppshållning, ändringar i andningen, osv.
Man kommunicerar med hästen via sitt sinne och hela sitt kropp och hästen lär sig att fokusera på ryttare och att tolka ryttarens tankar och känslor och att följa ryttarens rörelsen.
Det som hästen missat eller missförstått, det förtydligas med handen.
Vid ridning på en hand blir handen sekundär, den kan förtydliga, bekräfta eller uppmärksamma, men aldrig inleda, eller verka isolerat.

Vi anser att häst och ryttare vid ridning på en hand, kommer närmare varann än när man rider på tvåhandsfattning.
Det är anledning till att enhandsfattning tilltalar oss mer än ridning på två händer. 🙂 

 

MVH

Vlad och Sofia 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*