Signalsystem, kommunikation och hur vi använder våra hjälper

Sofia Hallin | 8/12 - 2019

Höstträning innebär för mig tid till att bland annat arbeta med signalsystemet mellan mig och hästen, förfina det som redan är bra och förbättra det som behöver bli bättre. Under hösten har man oftast mer tid till detta och även mer tid till att fundera själv på hur läget är, vad är bra och vad behöver bli bättre. Oftast behöver man gå tillbaka till grunden och fundera på vad som behöver förbättras eller förfinas för att kunna ta nästa steg i träningen.

Hjälperna vi ger hästen är vårat sätt att kunna kommunicera med hästen, ju ”bättre” vi använder oss av våra hjälper desto bättre kommunikation får vi med hästen. När man börjar med en unghäst är det som att lära sig ett nytt språk, unghästen har väldigt lite tidigare erfarenhet av kommunikation med människor. Därför är det viktigt för oss med tålamod och att hela tiden behålla lugnet, att lära sig ett nytt språk tar tid och kostar energi (tro mig, jag vet allt om det!). När man bygger upp som ett signalsystem mellan häst och ryttare så kan det se lite olika ut mellan varje ekipage. Så länge det fungerar för båda parter och hästen mår bra så kan systemet se ur precis som man själv vill.

Det kallas just för hjälp för att vi ska hjälpa hästen att försöka förstå vad vi vill, vägleda honom dit vi vill. För att kunna börja bygga upp vårt kommunikationssystem med hästen måste han först och främst vara orädd för människan och all utrustning som vi använder, tex sadel, pisk osv. En förutsättning att man använder sina hjälper på rätt sätt är att ryttaren sitter i balans i sadeln eller om du arbetar från marken är positionerad på rätt ställe gentemot hästen.

Mitt mål med min ridning är att kunna rida hästen med så små hjälper som möjligt, jag tror att både häst och ryttare mår som bäst då. Samtidigt är jag inte alls rädd för att i träningssammanhang använda ”stora” hjälper om det skulle behövas, ibland behöver man förklara saker för hästen på ett sätt som kanske känns överdrivet, med tex stora eller som man också kan säga: tydliga hjälper. Jag har fått lära mig att: Så liten hjälp som möjligt men så stor som behövs. Ett bra sätt att göra en ”check” i sin kommunikation med hästen är att fundera på hur jag använder mina hjälper. För att förtydliga detta börjar vi först att grena ut vad ”hjälper” egentligen är:

  • Sits (kroppsspråk)
  • Röst
  • Skänkel
  • Tygel

Sedan har vi hjälper som används för att förstärka dom övre hjälperna:

  • Röst
  • Pisk

Sen finns det även en ”hjälp” till som jag alltid brukar försöka tänka på, detta kommer innan alla dom föregående hjälperna. Det är TANKEN! Du ska aldrig be din häst om någonting som du själv inte har tänkt igenom. När du har bestämt dig innan om vad du ber din häst om kan du lättare belöna på rätt sätt. Om du däremot inte har förberett dig vet du heller inte vad du ska belöna hästen för och du vet heller inte vad du ska leta efter för svar. Se alltid till att vara förberedd! När du bestämt dig för VAD du vill göra, tex du vill göra en halt, kan du börja fundera över HUR du ska göra det. En tumregel kan vara att alltid använda sig av sina hjälper i en viss ordning: 1. Sätet (kroppsspråk) 2. Röst 3. Skänkel 4. Pisk. Detta gäller både från marken och från ryggen. Exempel: När vi vill göra en halt, börja med nummer ett, sätet: sluta följa med hästens rörelser i sadeln, sitt emot något, andas ut. Fungerar inte det brukar jag använda rösten. Svara hästen fortfarande inte så använder jag tygeln till att stoppa hästen. Samma sak gäller när jag vill gå fram i skritt igen, nummer ett, sätet: jag lättar något från sadeln till att få hästens rygg fri och han får då plats att kliva under sig med bakbenen, samtidigt ger jag hästen plats på tygeln för att kunna länga sig fram. Nästa steg om hästen inte svarar på detta är att använda rösten, svarar hästen inte på detta så använder jag sedan skänklarna och svarar hästen inte på det så använder jag sist pisken. Det är jättebra att öva detta först genom att göra just detta, stanna och gå fram igen och när man sedan känner att det fungerar kan du sedan ta det vidare. Tänk efter själv hur du vill ha din kommunikation med din häst, visst hästen stannar men kan jag få hästen att stanna med en ännu mindre hjälp? Behöver jag ta i tygeln varje gång eller stannar hästen alltid när jag andas ut och sätter mig tillbaka i sadeln. När man alltid använder sig av hjälperna i den här ordningen lär sig hästen efter ett tag att koppla ihop hjälperna, hästen brukar efter ett tag förstå att om jag inte stannar när hon säger ”Hoo” kommer hon att använda tygeln och han kommer att lära sig att svara på mindre och mindre hjälper. Det som är viktigt för att få detta att fungera är att belöna i rätt tillfälle, eftersom hästar lär sig genom belöning. Om hästen går fram när du använder skänklarna ska hästen också få ”vara i fred” när han gör rätt, för att få hästen att bli känsligare för hjälperna så ta bort skänklarna direkt när han gör minsta antydan mot att röra sig framåt. Det som är viktigt att alltid ge hästen chansen att svara på den ”minsta” hjälpen. På det här sättet får vi en häst som svarar snabbare på våra signaler. Vi ska börja ge hästen den hjälpen vi vill sluta med. Det som händer om jag börjar med den ”största” hjälper alltså tex tygeln, är att jag kommer heller inte ha någonting kvar att använda mig av, jag kan inte göra något annat än att använda tyglarna ännu mer. Om jag istället börjar med en mindre hjälp har hästen fler chanser att förstå oss och chansen är större att han tillslut kommer stanna.

Gällande allt detta måste vi alltid komma ihåg att om det är något som inte fungerar i kommunikationen så börja alltid med att gå till dig själv, vad gjorde jag som gjorde att det blev såhär, vad kan det bero på? Vad kan jag göra för att hästen ska förstå mig bättre? Det är vi som har valt att använda och rida hästen, det är inte hästen själv, det här gör att det också är vårt ansvar att anpassa vår kommunikation till hästen. Det är först när man känner att den här kommunikationen väl fungerar dom vi då kan börja kombinera våra hjälper. Ibland när man känner att man har kört fast i sin ridning kan det vara bra att komma tillbaka till det här och göra en check på sin kommunikation, oavsett på vilken nivå man är på. Ibland kan dessa grunder vara det som gör att man inte kommer vidare med nånting annat.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Uppdatering

Sofia Hallin | 21/11 - 2019

Här kommer en liten uppdatering från min hektiska vardag. Just nu är vi på skolan inne i en hektisk period med mycket uppgifter, teoretiska och praktiska prov och dessutom närmar det sig inlämning av vårt examensarbete. Här på Hólar skriver man sitt examensarbete under höstterminen på det tredje året och det gör man samtidigt som all annan undervisning fortgår som vanligt. Jag har ju aldrig läst på högskolan någon annanstans än här men som jag förstår är det vanligast att man får lite mer tid att jobba med sitt arbete. Oavsett detta så försöker jag tänka att alltid göra mitt bästa efter dom förutsättningar som ligger framför mig, men ibland kan det verkligen vara frustrerande att känna att man inte räcker till..

Tillsammans med examensarbetet så börjar det stora praktiska ridprovet att närma sig. Provet gör vi tillsammans med vår häst som vi använder i kursen ”Träning av tävlingshäst”. Provet görs inne på en ridbana som är 20×40 m där vi ska visa gångarter, tempoväxlingar, dressyrövningar mm allt i ett färdiguppsatt program. Hästen som vi använder i den här kursen ska vi själva ansvara för att komma med i början av höstterminen. Min häst heter Lykkja frá Laugarmýri och är ett 10 årigt sto som är efter Aðall frá Nýjabæ. Hästarna som vi använder som elevhäst under trean ska vara 5 gångare, dom ska ha 5 stabila och taktrena gångarter (främst tölt och pass), bra lynne, mångsidiga med flotta rörelser och kunna dom flesta dressyrövningarna.

Senaste tiden har varit fullt av både teoretiska och praktiska prov och uppgifter. Bland annat har vi gått igenom: Praktiskt prov i skoning, pass prov med både vår elevhäst och med skolans passhästar, fått undervisning i hoppning med skolans hästar och dessutom en hel del teoretiska uppgifter. När det är en hel del att stå i så är det inte alltid lätt att hinna med att träna alla sina hästar. Förutom Lykkja som jag använder i skolans undervisning har jag två träningshästar utanför skolan som jag tränar efter skoltid. Därför har jag använt mig av handhästridning en del då jag kan träna båda hästarna samtidigt. Det här är något som jag märkt att båda hästarna tycker är väldigt roligt och även jag med så det ska jag försöka fortsätta med.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Podcast tips

Sofia Hallin | 27/10 - 2019

Vad passar bättre en söndag som denna än att dela med sig av lite podcasttips! Formatet podcast har blivit otroligt populärt senaste åren och detta är även något som hästvärlden har tagit till sig. Det som jag tycker är det allra bästa med podcast formatet är att det är både gratis och väldigt lättillgängligt, tänk så mycket kunskap det finns som vi faktiskt kan ta del av medans vi mockar i stallet. För min egen del älskar jag att kunna vara så effektiv som möjligt, så det här är verkligen något som passar mig. Jag brukar lyssna under tiden jag mockar, städar hemma eller promenerar till stallet, vad passar egentligen bättre än att få en rejäl insperationsboost innan man ska träna sin häst. Här har jag listat några av mina favoriter och även vilka avsnitt som jag tycker att ni ska lyssna på:

 

Bildresultat för nattfari podcast

Nattfari podcast. En podcast om ridning och träning av islandshäst med Johan Häggberg och Elsa Andersson. Johan är en rutinerad tävlingsryttare, avelsvisare, FEIF domare och även uppskattad instruktör både i och utanför Sverige. Jag själv lär mig nästan allting någonting nytt efter varje avsnitt och deras diskussioner får mig själv att börja fundera över dom olika ämnena som berörs i avsnitten. Några avsnitt finns även på engelska som gör att podden här fått en del uppmärksamhet i islandshästvärlden utanför Sverige.

Favoritavsnitt: Avsnitt 2. ”Sits och hjälpgivning” där ryttarens sits och inverkan diskuteras.

 

Islandshästpodden. Här hittar ni ett brett utbud av kunskap om islandshästar. Allt ifrån senaste forskning till person/hästporträtt. Avsnitten är blandande både gällande innehåll och längd på avsnitten, vilket jag tycker är bra. En hel del avsnitt är inspelade på Island och några av dom avsnitten är inspelade på engelska.

Favoritavsnitt: Här var det så svårt att välja ett avsnitt som är bättre än något annat men jag lärde mig mycket av att lyssna på avsnittet som heter ”Vatten, hästens viktigaste livsmedel” med riksanläggningsveterinär på Wången Ulf Hedenström. Dessutom tycker jag att ni ska lyssna på deras senaste avsnitt med Sigríður Björnsdóttir, där hon pratar om hennes forskning om ”Bett och skador i hästens mun vid tävling”.

 

Bildresultat för equipodden

Equipodden. En hästpodd med Ann Bergsten och Weiner som tar upp hela hästen. Blandat med både intervjuer och diskussioner. Dom flesta avsnitten är 30 – 60 min så det hinner bli en hel del djupdykningar i dom olika ämnena.

Favoritavsnitt: Avsnitt 8, ”Ryttarträning”. Det diskuteras hur hästen påverkas av ryttarens fysiska status samt tips och övningar till ryttare.

 

Bildresultat för ridpodden

Ridpodden SR P3. En podd om hästar och ridning på detaljnivå med Ulrika Lindqvist och Lisen Bratt Fredricson. Det här är en podcast från Sveriges Radio P3 och TYVÄRR publiceras inga nya avsnitt längre, men samtidigt finns det en hel del bra avsnitt tillgängliga att lyssna på. Perfekt blandning av inspiration och lärande.

Favoritavsnitt: ”Bli en bra hästmänniska – med Carl Hedin” där han berättar om sin idé om att bli Sveriges bäst hästmänniska och hur han ser på relationen till sina hästar.

 

Vilket hästjobb. Med Anna Engström & Malin Hellstedt. Inkluderar många olika grenar och raser.

Favoritavsnitt: Avsnitt 9. Hovar och hovbeslag med hovslagare Mats Holmstedt, regementshovslagare på K1 och ordförande för Svenska hovslagarföreningen.

 

Dessutom

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

”Töltsättning”

Sofia Hallin | 12/10 - 2019

Börja töltträna

Alla hästar har olika förutsättningar för att börja kunna tölta. Detta kan till exempel bero på exteriör, gener och såklart även hur hästen tränas. Forskning på senare tid har visat att hästens gener har stor påverkar på hur lätt hästen för olika gångarter.

5-gångare är ”lättare” att töltsätta än 4-gångare, och får en högre bedömning för gångarten tölt i avelsvisning. Samtidigt som 4-gångare får en högre bedömning för gångarterna skritt, trav och galopp, samt visar ett bättre svävmoment i trav och galopp. Om hästen är 4- eller 5-gångare och hur det definieras har att göras med dennes gener (AA, CA eller CA häst). Jag ska inte gå allt för djupt in i detta men för er som vill läsa mer finns en del forskning som är väldigt spännande att läsa:

  • Kristjansson, T., Bjornsdottir, S., Sigurdsson, A., Andersson, L., Lindgren, G., & Helyar, S. et al. (2014). The effect of the ‘Gait keeper’ mutation in theDMRT3gene on gaiting ability in Icelandic horses. Journal Of Animal Breeding And Genetics, 131(6), 415-425. doi: 10.1111/jbg.12112
  • Jäderkvist, K., Holm, N., Imsland, F., Árnason, T., Andersson, L., Andersson, L., & Lindgren, G. (2015). The importance of the DMRT3 ‘Gait keeper’ mutation on riding traits and gaits in Standardbred and Icelandic horses. Livestock Science, 176, 33-39. doi: 10.1016/j.livsci.2015.03.025

5-gångshästar rör sig oftast i det fria som föl och unghästar i både tölt och pass. Däremot rör sig 4-gångare oftast i trav. Vad detta innebär är att hästarna som naturligt rör sig i tölt i hagen, har redan innan man börjar rida dom, en naturlig balans i tölt vilket 4-gångarna inte har på samma sätt. Därför brukar man prata om att ”töltsätta” hästar som naturligt inte rör sig i tölt.

Töltsättning handlar främst om är att lära hästen att använda sin kropp på ett korrekt sätt där den kan tölta. Töltsättning kan ta olika lång tid för olika hästar beroende på hästens förutsättningar samt ryttarens kunskapsnivå.

Att töltsätta en unghäst, eller en äldre häst för den delen, bör mest fördelaktigt göras av en utbildad tränare alternativt någon som har tillräckligt med erfarenhet och kunskap om hur hästen ska använda sin kropp på ett korrekt sätt. Detta för att hästen ska kunna ridas på ett så hållbart sätt som möjligt i många år framöver och inte drabbas av skador som följd av träningen.

Man bör vara försiktig med unghästar som har lätt för sig att tölta under ryttare. Unghästar som naturligt töltar fritt och även väljer tölt med ryttare på ryggen har oftast inte nog mycket styrka att bära upp ryttaren med en stark överlinje. Därför är det viktigt att som ryttare tänka på att under tider stärka hästen på andra sätt, som tex med dressyrövningar och konditionsträning i andra gångarter.

Några riktlinjer om vad som bör vara på plats för att hästen ska kunna påbörja sin töltträning på bästa sätt.
Avslappnad: En viktig grundpelare inom all ridning och hantering av hästar. Hästen måste vara avslappnad och lugn, speciellt för att kunna ta in och lära sig någonting nytt på bästa sätt.

Grundstyrka och kondition: Hästen bör ha fysiska förutsättningar för att kunna utöva det vi kräver av den. En överviktig häst kommer till exempel ha svårare att röra sin kropp på ett korrekt sätt. En unghäst som har växt upp på stora ytor med varierad terräng och tillräckligt med foder brukar oftast ha bra fysiska förutsättningar för inridningen.

Svarar rätt och förstår ryttarens hjälper: Ryttaren bör först och främst kunna kontrollera riktning och tempo. Hästen ska förstå signalerna från sits, skänkel och hand (tygel), samt att kunna vara i tygelkontakt. Dessutom bör ryttaren börja kunna kontrollera hästens överlinje.

Kunna vara mellan hand och skänkel: Hästen bör förstå samspelet mellan drivande och samlande hjälper.

 

Vad gäller då för oss som ryttare/tränare?
Balanserad sits: Med en korrekt och välbalanserad sits har vi som ryttare bäst förutsättningar att påverka hästen. Speciellt när vi lär hästen att börja tölta är det viktigt att ryttaren har god känsla för balans och kan hjälpa hästen med dennes balans.

Känsla för takt: Speciellt vid gångartsridning bör ryttaren ha en god känsla för takt och vad som är, vid detta tillfälle, ren fyrtakt. Om man är osäker på det här så kan det vara bra att först lära sig rida en häst med taktrena gångarter för att själv lära sig. Taktkänslan behövs för att ryttaren ska kunna förstå när hästen går i ren takt och för att kunna korrigera hästen när takten är oren.

Timing i signalgivning: Att kunna ge hästen rätt signaler vid rätt tidpunkt. Detta är såklart någonting som är viktigt i all typ av ridning men speciellt viktigt när man lär hästen någonting nytt. Dessutom behöver ryttaren kunskap om vilka typer hjälper som hästen behöver.

När hästen lärt sig tölta så kan man börja rida i det tempot där hästen har lättast för sig att arbeta korrekt, på det sättet får hästen självförtroende och känner att den kan och chansen är större att den kommer vilja tölta. Utifrån detta kan man börja prova sig fram med att ändra tempot.

Om hästens takt ändras negativt se då till att inverka på hästen. Rid inte hästen länge i oren takt, antingen behöver du inverka på hästen så att den hittar tillbaka till den rena takten igen, alternativt rida kortare sträckor där hästen klarar av att arbeta korrekt och sedan genom kontinuerlig träning kommer dessa sträckor bli längre och längre.

Eftersom töltsättningen för det mesta utgår från att jobba hästen i övergångar från skritt-tölt, är det viktigt att skritten från början är taktren, alltså fyrtaktig. Om hästen är väldigt passtaktig se då först och främst till att du kan rida en taktren skritt där hästen är avslappnad och länger överlinjen fram, innan du börjar be hästen om tölt.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Häng med på hästinsamling!

Sofia Hallin | 29/9 - 2019

”Laufskálarétt” i Hjaltadalur är den mest populära hästinsamlingen här på Island och äger rum under den sista helgen i september. Varje år så samlas tusentals människor för att ta del av insamlingen, både utländska turister och islänningar. 100 tals hästar har under sommaren gått på bete uppe i fjällen och igår samlades hästarna in från Kolbeinsdalen och drivs ner till „Laufskálarétinn“, en stor paddock där hästarna sedan sorteras. Ägarna till hästarna hjälps åt att sortera sina hästar och tar dom sedan med hem inför vintern. Antingen kan man ta del av insamlingen som åskådare och se när hästarna kommer ner från fjället eller om man har möjlighet kan man även delta som ryttare och hjälpa till att driva hästarna ner.

Såhär kan det se ut:

 

I år var jag för första gången med och drev ner hästarna från fjället. Jag red tillsammans med familjen från gården Víðines där jag har två av mina hästar uppstallade. Med mig hade jag Sóley frá Oddsstöðum som trots sin unga ålder skötte sig exemplariskt. Det var häftigt att få följa med och se hur det går till och se vilka otroliga miljöer hästarna får vara i. Och för en gång skull var vädret kanon så det fanns inte mycket att klaga på!

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Ryttarens fysiska och mentala balans

Sofia Hallin | 22/9 - 2019

Just nu sitter jag och förbereder mitt examensarbete som vi ska presentera innan jul. Jag har valt att fokusera på ämnet ”ryttarens fysiska form”, men mer än så kan jag tyvärr inte riktigt berätta i nuläget. Det här är i alla fall ett ämne som för mig personligen är väldigt intressant och viktigt i min egen ridning. Vi som ryttare har oftast stora krav på hästarna och vad dom ska prestera (tillsammans med oss) men vilka krav ställer vi egentligen på oss själva på vår egen prestation? Jag skulle vilja säga att ryttare som tävlar på hög nivå och arbetar med hästar till vardags är elitidrottare, vilket innebär att både vår mentala och fysiska balans har påverkan på vår prestation. Generellt inom idrott så är prestationen bättre när den fysiska nivån är högre för utövaren. Såklart har även en del mentala faktorer påverkan på prestation, som tex: självförtroende, koncentration, stress mm. Vilken som är den ultimata fysiska nivån är såklart kopplat till vilket idrott man pratar om. Studier visar tex att ryttare behöver en viss mängd muskulär uthållighet för att behålla rätt hållning under en längre period i sadeln. Det anses även viktigt att ha starka magmuskler samt att kunna kontrollera olika muskelgrupper för få dom att arbeta tillsammans eller var och en för sig. Dessutom är det viktigt att vara balanserad, ha god reaktionstid, flexibilitet och inövat muskelminne för att kunna ge hästen rätt signal vid rätt tidpunkt.

Men hur bra är egentligen vi ryttare på att ta hand om oss själv? Här tror jag att det finns en hel del vi kan förbättra (kanske skiljer det sig en del mellan olika typer av ridsport?). Många är duktiga på att förbereda sina hästar på bästa sätt men glömmer istället bort sig själva. Hur mår egentligen våra kroppar och minst lika viktigt, hur mår vi egentligen innanför hjälmen?

Jag är gammal elitidrottare inom handboll och friidrott, vilket gör att själva tänket att ta hand om sig själv är väldigt inpräntat i mig. Jag är van att tänka att min kropp och mitt mående har påverkan på min prestation. Som elitidrottare är ju prestationen i själva verket mitt jobb, vilket i sin tur betyder att det är mitt jobb att ta hand om mig själv. Det här innefattar allt ifrån hur många timmar jag behöver sova per natt, hur min kost ser ut, till att jag ibland behöver ha dagar som är helt ”hästfria”. Jag vet själv att när jag mår bättre så presterar jag bättre och när jag presterar bättre så mår jag bättre. Att bara ta sig tid att göra nånting för sig egen skull och för sitt eget mående är något som stärker en, även fast det kanske inte var skitkul att kliva upp och gå ut för att springa 2 km i morse så gjorde jag det ändå, för att jag vet att jag kommer må bättre av det, både mentalt och fysiskt. Dessutom finns det otroligt mycket forskning som pekar på en massa andra positiva effekter av fysisk rörelse, vilket är ju såklart en helt okej bonus!

Att träna sin kropp fysiskt är ju bara en av alla dom delar som spelar in. Men att förbättra alla små detaljer lite grann kommer göra dig som ryttare bättre. Desto högra mål du själv har med din ridning ju högre krav måste du också ha på dig själv för att kunna vara så realistisk som möjligt. Jag brukar tänka att allt bra som man gör för sig själv och hästen sätts in på en typ av bank och förr eller senare kommer det att löna sig att ha sparat allt där inne. Det läggs liksom på hög och till slut är det tillräckligt mycket för att kunna ta träningen upp en nivå. Allt räknas och det kommer till slut att löna sig, kanske inte efter några dagar men man blir alltid lika glad när det väl händer vilket gör att man blir mer motiverad att fortsätta på samma spår.

 


Här krävs både fysisk och mental balans från ryttaren. Hästen är 3,5 år och tränad i 8 veckor totalt. 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Gångarten Tölt

Sofia Hallin | 13/9 - 2019

En av dom egenskaper som skiljer islandshästen från dom flesta andra raser är att dom förutom grundgångarterna  skritt, trav och galopp även har gångarterna tölt och pass. Dessa gångarter är någonting som dom flesta förknippar väldigt stark med islandshästen och framförallt tölten är lite av islandshästens främsta ”varumärke”. Just därför tänkte jag använda det här blogginlägget till att förklara vad gångarten Tölt är för något och hur den används.

Först och främst måste vi förstå vad ordet ”gångart” egentligen betyder. En gångart definieras via dess regelbundet återkommande mönster av benrörelser i varje steg. Ordningsföljden och tiden mellan isättning av hovarna används för att skilja mellan dom olika gångarterna. Hästarna har utvecklat sina olika gångarter för att spara energi och växlar ute i naturen själva gångart efter vad som är mest energisparande. Vilken gångart hästen väljer kan bero på tempo, underlag eller hästens styrka och balans tex.

 

       Tölt visat i tävlingssammanhang på ovalbana.

 

Tölt är en fyrtaktig gångart där hästen rör sig på samma sätt som skritt. Tölten har åtta rörelsemoment och fotförflyttningen är: Vänster bakben – vänster framben – höger bakben – höger framben. Tölten, likt skritten har inget svävmoment och därför är den oftast väldigt behaglig för ryttaren då man sitter mer still i sadeln jämfört med till exempel trav eller galopp. I skritt har hästen 2-3 hovar i marken hela tiden medans i tölt har hästen 1-2 hovar i marken. Desto högre hastighet man rider tölten i desto oftare har hästen 1 ben i marken och desto långsammare man rider desto oftare har hästen 2 ben i marken. När hästen i ett moment endast står på ett ben är det viktigt att den är jämnstark i båda sidor för att kunna rida tölten utan taktstörningar. Ibland förekommer det ett moment som kallas halv-sväv där båda frambenen eller båda bakbenen är i luften samtidigt.

Eftersom islandshästen är en gångartshäst så är det viktigt att gångarterna är så ”rena” som möjligt, på så sätt blir gångarterna mer separerade från varandra. Ren fyrtakt, eller ren tölt innebär alltså att tidsintervallet mellan varje nedsättning är den samma. Det är då precis jämnt emellan hästens hovnedslag, vilket betyder att takten är jämn. Tölt kan ridas i många olika tempon, allt från skritt tempo upp till galopp tempo. När man pratar om att rida ”kort tempo tölt” och hur snabbt det korta tempot bör vara, brukar man säga att hästen ska kunna ridas i balans på en 8 meters volt i det tempot. Beroende på utbildningsnivå och förutsättningar kan hästens takt ändras, alltså bli mer eller mindre fyrtaktig, beroende på hur man rider tölten. Till exempel kan man påverka takten i tölten genom att ändra tempo, kroppshållning eller ryttarens sits. En vältränad och balanserad häst hålla en ren fyrtakt oberoende tempo. Bra tölt kännetecknas av att hästen är mjuk, smidig och rör sig i balans. Hästen ska bära upp ryttaren på ett korrekt sätt med stark, bärig rygg och överlinje. Rörelserna ska vara flödande igenom hästens kropp från pannluggen och bak till svansen.

 

 

Min tanke är att i höst kunna fortsätta skriva en hel del mer om tölt men då med lite mer fokus på töltträning. Därför tänkte jag att det är inlägget kunde bli en bra grund inför detta. Nu i höst är det dags för en hel del inridningar och därför tänkte jag tex framöver skriva ett inlägg om töltsättning.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Jag bloggar för att ge islandshästen mer plats!

Sofia Hallin | 2/9 - 2019

Spännande, nervöst, ovant men också väldigt kul, det är lite så jag känner inför att sätta mig ner och börja skriva mitt första inlägg här på bloggen. För att presentera mig själv lite bättre så heter jag alltså Sofia Hallin, är 27 år gammal och bor på Island. Här på Island studerar jag vid Hólar University Collage till Tränare och Instruktör för Islandshäst. Den här utbildningen är en treårig universitetsutbildning med kandidatexamen. Mer information om skolan finns att läsa på: www.holar.is.

Just nu har jag precis börjat mitt tredje och ”förhoppningsvis” sista år på skolan och är i full gång med att träna inför terminens första praktiska prov i ridning. Eftersom jag bor på skolan där jag studerar så hinner jag inte med så mycket annat än att plugga och träna hästar på kvällar och helger. Däremot när jag är ”ledig” och hemma i Sverige så jobbar jag med utbildning av hästar och ryttare på olika sätt (lektioner, clinics, föreläsningar) samt träning av hästar i mån av tid.

 

  Nói frá Oddsstöðum 

 

Min tanke med bloggandet är att förhoppningsvis kunna ge Islandshästen lite mer plats bland flera andra grenar. Jag hoppas att kunna ge er kunskap, tips, idéer och framförallt inspiration i er ridning och hästhållning. Jag vill kunna finnas här för alla islandshästintresserade men hoppas även att andra ska kunna hitta min blogg och kanske lära sig någonting nytt!

Har ni frågor funderingar eller önskemål så får ni gärna kommentera och berätta vad ni skulle vilja att jag skrev om.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.