Decemberträning del 2

Sofia Hallin | 20/12 - 2020

Bakdelsvänding

I en bakdelsvändning går hästen med framdelen kring bakdelen. Bakbenen ska inte korsa varandra utan man kan säga att yttre bakben rör sig på en liten volt runt inre bakben. Ju mindre volt hästen rör sig på desto mer samlande fungerar övningen. Frambenen rör sig fram och till sidan och korsar varandra. Hästen är ställd och böjd i rörelseriktningen. Bakdelsvändning är en samlande övning där hästen lär sig att flytta sin tyngdpunkt bakåt och vinkla bakdelen. Övningen fungerar även lösgörande för hästens bogar eftersom hästen kliver framför och förbi när den flyttar sina framben.

Innertygeln ställer hästen och leder framdelen. Yttertygeln är förhållande och reglerar att halsen inte blir förböjd. Innerskänkeln ligger vid sadelgjorden, formar hästens insida och fungerar framåtdrivande. Ytterskänkeln är något tillbakadragen och håller det yttre bakbenet på plats.

Bakdelsvändning är en tekniskt krävande övning för både häst och ryttare. Det är viktigt att ryttaren har bra kontroll på hästens sidor och jag börjar oftast övningen ut från en sluta, så därför tycker jag att det är viktigt att ekipaget kan rida en korrekt sluta innan man börjar öva bakdelsvändning. Det är egentligen inte ofta som jag tränar en hel bakdelsvändning. När jag övar detta så brukar jag utgå från en liten volt och börjar med att rida hästen på volten i sluta, sedan varierar jag emellan att rida sluta på volt och att minska volten, när jag gör detta har jag rätt som det är övningen bakdelsvändning. På så sätt ser jag också till att bibehålla framåttänket i hästen och bibehåller rytmen i skritten. Om din häst kan att ta galoppfattning från skritt kan bakdelsvändningar också vara bra att ta galoppfattning ur, det kan hjälpa till med att komma in i en mer samlad galopp.

Varför tränar jag då detta? För att få hästen att vara självbärande behöver den lära sig att flytta sin tyngdpunkt bakåt, lära sig att vinkla sina bakben och på så sätt kunna lyfta bogarna upp. Dom samlande dressyrövningarna lär hästen, när övningen fungerar korrekt, att göra just detta. En häst som inte kan detta behöver först och främst lära sig att använda sin kropp på det här sättet och få en känsla för det. Precis på samma sätt behöver ryttaren lära sig hur det känns när hästen riktigt självbärande, även fast det är till och börja med bara för en kort sekund. Med en häst som redan kan övningen vill jag kunna rida in i övningen på ett mjukt sätt och på så sätt vet jag att mina hjälper fungerar som dom ska och att hästen och jag förstår varandra. Efter det kan jag sedan be hästen att utföra övningen med olika mycket energi, beroende på utbildningsnivå och styrka. 

För mig är det inte det viktigaste att rida alla övningar så korrekt som möjligt, eftersom jag tränar gångartshästar behöver jag först och främst tänka på att övningarna ska förbättra gångarten som jag rider. Känner du att hästen förbättras, då har du gjort rätt, oavsett hur övningen ser ut. Sen kan det även vara nyttigt att träna sin egen teknik genom att rida olika övningar så korrekt som möjligt, men vi får inte glömma bort huvudmålet – gångarterna.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.