Den isländska träningspyramiden – Del 2

Sofia Hallin | 17/2 - 2020

Här kommer nästa del där jag förklarar dom isländska träningsstegen. Nu går vi igenom steg för steg för att få en bättre förståelse av vad varje steg egentligen innebär. Varning för långt men förhoppningsvis lärorikt inlägg!

Lugn & Fokuserad
Hästen respekterar och litar på människan. Den förstår och svarar med lätthet våra hjälper (säte, skänkel, tygel). Hästen är både i mental och fysisk balans. Hästen visar inget flyktbeteende så som till exempel: Spända muskler, hästen är överrest och arbetar på ett felaktigt sätt med överlinjen, ögonvitan syns, hästen svarar ryttarens hjälper med att spänna eller att bakbenen står brett isär för att hästen ska vara redo att fly. Istället vill man se kännetecken på avslappnad häst så som till exempel: Öronen är alerta/aktiva och varken spända framåt eller bakåt, ögonen är öppna och ”glada”, svansen rör sig fritt och musklerna är avslappnade. Hästen ska kunna söka sig framåt nedåt och länga överlinjen, vilket är ett tecken på att hästen känner sig trygg. Ryttaren kan rida hästen på lång tygel utan tygelkontakt utan att hästen ändrar tempo. En häst som är lugn och fokuserad lär sig nya saker fortare i träningen än en häst som är stressad, därför är detta ett väldigt viktigt steg som allt annat bygger vidare på.

Hästen är trygg med människan och kan sträcka sig fram och ner.

Framåttänk & Takt
När hästen är lugn och fokuserad rör den sig också framåt med taktfasta rörelser. Den rör sig tveklöst fram med bestämda steg dit ryttaren styr. Hästen är ”målmedveten”, håller jämn rymt med regelbundna rörelser på rakt eller böjt spår samt när ekipaget byter riktning. Steglängden är jämn och hästen håller samma gångart utan taktstörningar. Hästen sträcker sig fram (pannan fram), som gör att ryggen blir fri, överlinjen förlängs och aktiveras vilket gör att bakbenen kan arbeta mera aktivt. Bakbenen kan då gripa mera fram under hästen. Rörelserna går igenom hela kroppen från bakbenen och fram genom en aktiv rygg/överlinje. Konsekvensen av detta blir oftast att hästen bjuder fram i tygelkontakt.

Framåttänk har inget med fart att göra, hellre att hästen söker hela tiden fram, hästens panna är hela tiden på väg fram. Takt i det här tillfället är inte detsamma som ren takt (ren fyrtakt tex), hellre rytm och jämn rytm i stegen.

Hästen sträcker pannan fram och länger överlinjen.

Avspänd & mjuk (lösgjord/rörlig/supple)
Här skulle man även kunna använda begreppen lösgjord och/eller rörlig som enligt mig förklarar det här steget på ett bra sätt.

Hästens form/kroppshållning är otvingad. Hästen rör sig igenom hela kroppen från bakdel igenom ryggen och framdel. I tölt böljar hästens svans, i skritt och trav pendlar svansen från sida till sida. Om man ser att hästens svans böljar som i tölt i trav eller galopp betyder detta oftast att gångarten är fyrtaktig och med svagt sväv. Hästens huvud och hals rör sig i takt med vederbörande gångart, men till att detta ska kunna vara möjligt behöver ryttaren låta hästen röra sitt huvud och hals, inte hålla huvudet fast med tyglarna. Till exempel: En häst med riktigt bra skritt som rör sig igenom hela kroppen rör huvudet upp och ner på ett sätt så att pannluggen liksom ”kastas” upp och ner. Hästar är naturligt mer rörliga i halsen än vad dom är i resten av kroppen, därför är det lätt för ryttaren att böja hästens hals och får då känslan av att hela hästen är böjd, men så är inte alltid fallet. Om man själv har svårt att känna detta kan det vara bra att ta hjälp av tex en spegel för att kunna se hur hästen böjer sig. För att öka hästens rörlighet kan det vara bra att rida olika typer av dressyrövningar.

När man pratar om hästens rörlighet så brukar man dela upp det på tre olika sätt beroende på vilket typ av rörlighet man vill beröra.

1. Lateral 2. Longitudinell 3. Rotation

Rakriktad
När hästen är rakriktad går den med bakbenen i frambenens spår, både på rakt och böjt spår. Hästens högra steg är lika höga och långa som hästens vänstra, förut i galopp. Hästen bär lika mycket tyngd på både höger och vänster sida, den lutar sig inte åt något håll. Hästen kan gå på två lika stora volter med samma steglängd, rytm och tempo. Hästen är inte alltid 100% rakriktad och det är mycket som kan ha påverkan på om hästen har lättare eller svårare att arbeta jämnt. Till exempel kan hästen ha lättare att vara rakriktad i tölt än i trav, oftast är det även svårare att ha hästens rakriktad i ett högre tempo än ett lägre tempo. Med träning kan vi få hästen att vara längre och längre tid rakriktad. Att hästen använder muskler, senor och leder lika mycket både på höger och vänster sida är viktigt för att undvika belastningsskador.

Att rida hästen rakriktad är viktigt för hästen hållbarhet och att bygga upp en jämnstark häst är viktig för att kunna använda hästen länge. Hästar är, precis som oss människor, födda mer eller mindre sneda. Liksom vi är hästen också ”höger- eller vänsterhänt”, med en starkare och en svagare sida. Därför är arbetet med rakriktning ett ständigt pågående arbete som ryttaren alltid behöver ha med i tanken. Till att träna upp hästen där den är svag kan ryttaren använda sig att olika dressyrövningar. För att lättare se om hästen är rakriktad kan det vara bra att dela manen för att se på ett korrekt sätt hur halsen rör sig. Hästar med mycket man kan ha en tendens att till och med luta sig till den sida där manen ligger. Konsekvensen av att hästen är rakriktad är oftast att tygelkontakten blir jämn eftersom hästen arbetar jämnt med båda bakbenen.

När hästen är rakriktad går bakbenen i frambenens spår, både på rakt och på böjt spår.

Eftergift (formad)
Hästen arbetar med lång, mjuk överlinje utan spänna. Hästens panna töjer sig fram och hästen länger sig fram och ner när ryttaren ber om det. Ryggen är utan spänna och lyfts något upp till att bättre kunna bära ryttaren. Hästen är självbärande och ryttaren ska kunna släppa tygelkontakten för ett ögonblick utan att hästen ändrar sin kroppshållning. Halsmusklerna är avslappnade och hästen håller huvudet i lod med näsborrarna något framför lodlinje.

Ordet eftergift kan även betyda att hästen är endast eftergiven i nacken utan att den arbetar korrekt med resten av kroppen, därför lade jag även till ordet formad. Eftergift i träningspyramiden syftar på att hästen är eftergiven inte bara i nacken utan även arbetar korrekt med hela kroppen.

Hästen arbetar med lång, mjuk överlinje utan spänna, ryggen lyfts upp.

Kraft (spänst/elasticitet)
Här brukar man prata om både kraft samt det isländska ordet ”fjaðurmagn” som betyder spänst eller elasticitet, man kan säga att hästen är fjädrande i sina rörelser. Hästen blir mer verksam/aktiv med mer energi i hela kroppen. Rörelserna blir mer uttrycksfulla, högre och mer energiska. Bakbenen skjuter hästen väl framåt i varje steg. Svävmomentet ökar i galopp och trav och halvsväv ökar i tölt. Ryttaren ska kunna kontrollera kraften och kunna minska och öka kraften i hästen när han vill, annars kan detta vara ett tecken på att hästen är spänd. En vältränad, stark häst ska kunna fjädra i sina rörelser när han skjuter sig framåt med kraft och utan spänningar. Fjädringen kan man se extra tydligen i trav till exempel när hästen är longerad. Om man då kollar extra noga på hästens ryggmuskler ska dom vara aktiva och fjädrande om hästen har kommit upp till detta steg. Desto mer fjädrande hästen är desto lättare blir dennes rörelser och till slut även mer kraftfulla.

Hästen blir mer verksam/aktiv, rörelserna blir högre och mer energiska. Bakbenen skjuter hästen väl framåt i varje steg.

Samling
Bakbenen lyfter tidigare från marken, skjuter på mindre och bär mer än tidigare. Hästen sänker bakdelen genom att bakbenen vinklas och på så sätt kommer dessa längre in under hästen, detta gör att framdelen blir bärandes mindre vikt än tidigare. Hästen ”lättast” därmed i framdelen och ryttaren får en känsla av att hästen går i uppförsbacke, frambensrörelserna blir friare och mer uttrycksfulla. Halsbasen dras bakåt och halsen och huvudet reses upp. Hästens tyngdpunkt förflyttas något bakåt (några få cm). Underlinjen blir kortare. Hästen är självbärande, ryttaren ska inte känna att han håller ihop hästen med tyglarna. Stegen blir högre och kortare.

Att rida hästen samlad är inte bara bra i ett tävlings perspektiv för att man vill att hästen ska vara flott och uttrycksfull, det är också viktigt att lära hästen att flytta sin tyngdpunkt i ett hållbarhetsperspektiv. När hästen är korrekt samlad är den självbärande och bär på så vis oss ryttare på ett bra sätt. En samlad häst är mera ”flyttbar”, den kan på ett enkelt sätt byta riktning, därför var det viktigt för soldater att kunna samla sin häst i krig för att snabbare kunna byta riktning om det skulle behövas. Att rida hästen samlad är väldigt fysisk påfrestande och bör i början bara göras i kortare stunder.

Hästen sänker bakdelen, lättast fram, underlinjen blir kortare och stegen blir högre och kortare.

Ökning
Sista steget beskriver hästens kapacitet att kunna ta sig fram i ett högt tempo. Vissa hästar ökar farten genom att länga steget och vissa genom att ta fler steg. Hästen har god framåtanda och skjuter sig framåt med kraftfulla bakbensrörelser. Hästen ökar steglängd, sväv och halvsväv. Halsen blir något längre, huvudets hållning är något mera öppen, framför lodlinjen. Hästens överlinje skall dock fortfarande vara stark men utan spänning. Hästen bibehåller balansen när tempot ökas i alla gångarter. Frambenen griper framåt och uppåt. Att rida hästen i ett högt tempo kan öka framåtbjudningen och dessutom tillgodoser vi på så sätt hästens rörelsebehov, alla hästar har ett naturligt behov av att få sträcka ut sig i ett högt tempo, speciellt hästar som står mycket på box eller i små hagar. Trots det höga tempot är det viktigt att ryttaren kontrollerar att alla dom tidigare stegen kommer med. Det är till exempel speciellt viktigt att hästens kroppshållning är korrekt i det höga tempot för att minska risken för belastningsskador. Extra viktigt är att hästen är rakriktad i ett högre tempo för att kunna hålla balansen i varje gångart. Ryttaren bör vara medveten och utgå från hästens kompetens samt fysiska status när vi rider hästen i ett högt tempo för att undvika skador, både i den dagliga träningen men också i ett långsiktigt perspektiv.

Hästen skjuter sig väl framåt med kraftfulla bakbensrörelser. Steglängd, sväv och halvsväv ökar, halsen längs fram.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

1 kommentar på “Den isländska träningspyramiden – Del 2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*