Wow, vilken helg!

Sofie Relander | 3/9 - 2018

Hela helgen har jag varit i Linköping och ridit Lövsta kval och kval till Live Arena Grand Prix Tour. Det har gått super, inga topp %, men känslan har varit fin.

I går ville jag våga rida på mer och jag fick i uppgift av min tränare att få in mer kadens i min passage med lite kvickare steg. Jag tycker verkligen jag lyckades med det. Hela hon var lättare och kvickare. Men sedan brast det också på många ställen.

Där det inte brast gick det riktigt bra, mycket högre poäng än vad jag annars brukar ha. Vi har rätt svåra linjer i vår kür. Börjar med byten i varje, sedan byten i vart annat på böjd linje (12 st) och avslutar med byten i varje igen. tyvärr fick jag en miss i min första serie i varje, på det sista blev det vartannat. Men den sista bytesserien fick vi 7a på. Piruetter är något vi är väldigt duktiga på ,men de blev för spända och supercentrerade, så fick omslag i alla utom 1!!!

 

Jag är väldigt nöjd över hela helge, fick ändå lite över 65% i küren trots sådär många missar. Den ökade skritten hade jag 7a på, samma med den ökade traven, 7,5 på passage, 7,5 på travsluta. Så jag förbättrade mycket från igår ,tjoho!

Film från lite av det bästa!

Avslutande uppridning, där kunde vi sätta EN snygg piruett.

End of content

No more pages to load

Grand Prix kür

Sofie Relander | 2/9 - 2018

I går när jag red Intermediaire II här i Kimstad så kändes det fantastiskt.

Redan på framridningen var hon lätt, mjuk och energisk. Öronen var spetsade och spelade fram och tillbaka och hon lyssnade fantastiskt på mig.

Inne på banan när jag red runt lite så var hon kvick! Det var så häftigt.

Inridningen gick bra, ganska bra, inte super. Sedan kom första ökningen… galoppinslag. Kanske tryckte jag på för mycket lite för snabbt. Sedan när jag fick tillbaka henne i trav igen fortsatte vi ökningen fint.

Sedan kom travslutorna, där red jag lite för mycket passage aktigt och inte fram! Så fick en taktmiss, det blev missförstånd helt enkelt. Så var det dags för den första passagen, kändes fint, hon lyssnade men jag vågade inte trycka på mer. In i piaffen var hon fin, trampade på väl och vi fick 7,5. Hon bar sig bra både ut ur piaffen och in i piaffen. Nästa piaff kändes också fin. Den ökade skritten blev något snabb, även den samlade skritten. Fattningen blev fin, 7. Mellangaloppen blev lite väl het! In i galoppiruetten till vänster blev jag lite lam och red inte riktigt ihop galoppen, 7. Galoppökningen blev också för snabb, inte så stora språng, 7. Men nu vågade jag samla ihop galoppen lite mer inför min piruett, 8!

Sedan kom byten i vartannat, 7. Så kom bytena i varje…där jag bara räknade till 9 och jag skulle haft 11 byten! Suck….jaja The show must go on, fick snabbt tänka på nästa moment. Travövergången från galopp blev ganska bra faktiskt, betyg 7. Sista travökningen vågade jag inte trycka på så mycket i, ville hålla den säker, 7. Den sista passagen på medellinjen har vi haft så jädrans svårt för. Det enda hon har tänk har varit “åååh, skall vi göra halt nu, nähe… Nu då?” så har känslan varit. Men nu var det verkligen tvärtom “jaså, du vill ha mer, okej vi fortsätter, mer, javisst!” Så satte vi sista halten, på rätt ställe, helt jämn! 8!!

Jag red ut från banan med ett gigantiskt leende. Hon var framför hjälperna, så framåt. Jag skulle absolut utnyttjat det och vågat kräva mer när jag faktiskt kunde. Men jag var så nöjd!

 

 

 

Efter ritten hörde min tränare Kerstin av sig, hon hade tittat på filmen och bad om en längre snutt. Det fick hon. Hon tittade på den och sa till mig vad jag skall tänka på.

Så i dag när jag rider Grand Prix kür skall jag våga lägga mer kadens i passagen  samla upp galoppen innan piruetterna, lite lugnare ökad skritt, mer ställning i galoppslutorna.

Känns fantastiskt att ha en sådan tränare som är så engagerad i en 🌟🐎

 

Titta live på ritten HÄR

End of content

No more pages to load

Lövsta kval och skitnervös

Sofie Relander | 30/8 - 2018

Om 2 dagar rider jag Lövsta Future Challenge kval 4 av 5, den rids i Intermediaire II. Just nu ligger jag på en 5e plats och det är 4 stycken som går till finalen i Friends i december. Självklart är jag skitnervös! Men, ju mer nervös jag är desto bättre presterar jag, brukar jag intala mig.

Givetvis är mitt mål att kvala in, det hade varit så roligt att få rida där i år igen med Barcelona. Men det är ett riktigt starkt och tufft startfält. Så enkelt kommer det inte att bli, detta är dessutom vår första säsong i så här hög klass. Men som alltid, jag rider så bra som vi kan just nu. 

  1. Lina Dolk – Biggles 108p
  2. Nina Rademaekers – Dorano 96p
  3. Emma Jönsson – Tango 68p
  4. Isabella Tovek – Sam Donnerhall 58p
  5. Sofie Relander – Barcelona MW 54p
  6. Denise Ljungkvist – Soega 50p

Det är helt galet vad spännande detta kommer bli, både Isabella och Denise representerade Sverige på U25 EM för några veckor sedan, så det är galet duktiga ryttare med. Listan fortsätter längre än så, totalt är 26 st anmälda till Lövsta Future Challenge. Alla kommer inte rida detta kvalet vad jag kan se i startlistan.

 

Såhär såg det ut sist vi red, kom 4a och precis utanför placering på fina 67,7% (Jag red fel väg, gjorde halten alldeles för sent)

(Jag red fel väg, gjorde halten alldeles för sent)

Men jag skall göra något annat väldigt roligt också den helgen! På söndagen skall jag rida mitt första kval i Dressage Power Grand Prix tour. Så lördagen blir som en förklass helt enkelt. Extra roligt är det att mina sponsorer Funcfactory är de som sponsrar oss alla ryttare som rider i någon cup i Dressage Power 😀

Så här står det om tävlingen.

 “Tävlingen för den etablerade eliten i Sverige. Med denna satsning kommer vi locka våra svenska proffs att rida Grand Prix Tour vilket ger publiken en chans att se våra toppryttare”

Jag ser detta som en stor chans att få tävla med de riktigt stora proffsen. Tävlingen rids i GP Kür, de 2 bästa ritterna räknas. Sedan kommer de 8 bästa till final. Det finns bara 2 kvaltillfällen kvar att göra, så jag får se vad det leder till. Jag kommer i alla fall ge mitt bästa och hoppas att min hemmasnickrade kür håller sig.

Nu några dagar innan skall jag bara rida korta pass 20-30 min. Då checkar jag bara av att jag kan göra många många övergångar och tempoväxlingar. Viktigt är att hon är med mig och är känslig och pigg. Hon får gärna spralla lite, då vet jag att energin finns som jag kan behöva på banan 😁. Hon har vilat måndag, tisdag eftersom jag vet att hon kommer gå lördag söndag ganska tufft. Så dessa dagar är det bara lätta kvicka pass.

 

️Våga satsa! Våga drömma! Våga vara du…

 

 

End of content

No more pages to load

Inridning av unghäst

Sofie Relander | 21/8 - 2018

 

I dag arbetade jag 5 hästar och hållit några lektioner.

  • Geld MW, som är här till försäljning.
  • Lasse som är på inridning,
  • Golondrina MW som varit mamma ledig.
  • Hannover MW som tränas inför sin sista start ihop med mig innan han åker till sitt nya hem. 
  • Barcelona MW som tränar på inför Lövsta kval 4/ 5.

 

Lasse tog sina första galoppsprång med ryttare på ryggen i dag. Film finns på min Instagram 👍

Det är så otroligt häftigt att rida in hästar. Man är den första som sitter uppe på djuret. Ett vilddjur på 500 kg som man tänker att “Yes, den ska sitta jag upp på och tämja”. Det är så häftigt att man kan få ett så stort djur att lita på en, utan att kunna prata med den och förklara med ord.  Med bara kroppsspråket får man hästen att förstå. Det är något som fascinerar mig väldigt mycket, fastän det är en stor risk tror jag inte jag kommer sluta rida in hästar än på ett tag. Det är för spännande, häftigt och roligt för att jag skall kunna låta bli.

 

Barcelona tränar jag att få större byten på just nu.

Jag var hos Kerstin Andrén och tränade för första gången förra veckan. Väldigt häftigt att få rida för henne, vilken känsla hon kan ge en från bara marken. När hon säger “känner du nu” och man undrar hur tusan gick detta till, hur kunde jag känna det? Som att hon på något vis kunde slänga in känslan i händerna och rumpan på en. Mycket märklig känsla måste jag säga, MEN fantastiskt!

 

Innan jag åkte ner till henne var jag så nervös över att jag inte skulle kunna förstå de skånska instruktionerna. Men det gick så bra så haha, men väldigt nervös var jag 😜.

 

Nu har jag tränat på galoppombyten här hemma. Som tur är har jag min mamma som kan stå och kika på mig också. Så där har jag fått fortsatt bra hjälp på min uppgift. Vi har arbetat galoppfattningar från trav, att hon skall vara påväg mer fram i själva fattningen, skjuta ifrån mer med bakbenen fram. Galopperat förvänd galopp, gjort byten därifrån. Ökat på galoppen lite precis innan ett byte, försökt tajma mina byten ännu bättre. Jag tycker de blir större och luftigare.

Det skall i alla fall bli kul och se hur bytena är till vår nästa tävling som är den 1/9 i Linköping, Kimstad på Staby gård, väldigt fint där! Sedan kan jag såklart inte jobba byten varje dag heller, haha. 

 

Det var allt för i dag, nu skall jag sova så jag kan fortsätta i morgon igen 👌

Har förövrigt hjälpt min dotter med hennes första läxa i dag, oj så stolt hon var över att ha fått en läxa, keep it up that way! 👍😁 Jag var också rätt stolt över hur hon fixade läxan och att det var första riktiga skolläxan. I morgon skall hon få prova på balett inne i Varberg, får se om hon vill fortsätta med det.

End of content

No more pages to load

Vår väg fortsätter fram mot YR SM

Sofie Relander | 19/8 - 2018

Vår väg fortsätter fram mot YR SM

2013

Jag fick lära mig och Feno-Me, galoppombyten, seriebyten och piruetter (oj vad jag tittade på Kyra Kyrklund filmer och läste hennes bok).

Vid det laget tränade jag för Kajsa Boström och det som var så himla bra var att hon faktiskt trodde på oss. Att vi skulle klara det. Men hon hade sagt att det skulle bli svårt. På bara 2 försök kvalade vi oss till YR SM på Strömsholm 2013. Det var inte lätt, jag hade inte många kvaltillfällen på mig utan var tvungen att sätta det.

 

“Hatten fick jag stoppa in dasspapper i så den inte skulle flyga av”

 

Jag åkte upp till Strömsholm och red mitt SM, i mammas hatt och min tränares frack. Både hatt och frack var för stora. Så hatten fick jag stoppa in dasspapper i så den inte skulle flyga av. Fracken kunde jag inte göra så mycket åt. Vi kom inte till någon A final, men vi kom inte sist heller i den totala. Jag var helt galet nöjd efter det SMet.

 

Foto: Kim C Lundin
Jag i för stor hatt och frack

 

Jag kommer ihåg en av dagarna på SM när jag red fram. Jag hade min kompis Isa med mig. Hon är inte så insatt i hästvärlden kan jag säga. Så när Kyra Kyrklund satt sig på samma bänk som Isa så höll jag på att dö ” Oh shit HON sitter bredvid Kyra” tänkte jag. Men min kompis visste såklart inte vem Kyrka var och tyckte det var lite “jobbigt” att den där damen skulle sätta sig på just hennes bänk….
Efteråt fick jag förklara för min vän vem “Dendär damen” var.

Alltså Kyra för mig är något helt otroligt, gudomligt, fantastiskt bra! Det är ju från henne jag lärt mig så mycket! Alla dessa filmer jag tittat på, boken jag läst flera gånger om. Det är hon som lärt mig massor, men jag har liksom aldrig pratat med henne.

Efter SM så debuterade jag Intermediaire I på Feno-Me, tog 2 vinster i MSV A.

 

Foto: Kim C Lundin
Feno-Me på YR SM 2013

 

“Det har gett mig kunskap, nyfikenhet och tålamod”

 

Feno-Me har jag lärt mig mycket på. Jag fick ta över en riktigt bra grundriden ponny av min mamma. Jag fick lära mig själv och honom alla skolorna i början. Jag är nu i efterhand glad över att hela tiden tvingats utbilda mitt material själv men med bra tränarhjälp givetvis. Allt jag förstörde på honom kunde givetvis min mamma sitta upp och rätta till då och då. Det har gett mig kunskap, nyfikenhet och tålamod.

 

Nu vet jag att jag kan ta nästan vad som helst och göra något utav det. Eftersom jag inte vunnit på lotto eller utbildat mig i skolan särskilt högt eller valt ett arbete som ger hög lön så är det såhär jag får jobba. Men jag gillar det, det är känslan att lyckas som driver mig framåt, utmaningen innan.

 

 

Jag har också börjat inse att det krävs en del pengar om man vill satsa internationellt, jag jobbar på det, men jag vet inte riktigt hur det skall gå till, men jag vet att det kommer lyckas på något vis, för jag vet att jag vill. Jag har ett bra team omkring mig som hejar på mig! Man skall aldrig sluta tro och hoppas, många vägar leder till Rom.

 

 

 

Vill tacka underbara Malin Erlandsson och Per-Arne Persson för att ni valt att sponsra mig ekonomiskt, ni är två fantastiska uppfödare och det gör mig så glad att ni tror på mig och att ni vill se mig lyckas, stor kram till er.

 

Mitt fösta YR SM Feno-Me – Här är filmen.

 

Det hästen inte lärt sig kan den inte

 

Min Instagram

End of content

No more pages to load

Mitt katastrofala SM

Sofie Relander | 17/8 - 2018

Här kommer nu fortsättningen på min resa in i dressyren som jag, inte konstigt nog vid denna tiden, började tycka vara riktigt rolig. Jag började förstå sporten, de små hjälperna. Dessyren blev alldeles för intressant och den gav så mycket till min hoppning. Helt plötsligt kunde jag börja hoppa 120-130 banor med harmoni. Det var en häftig känsla.

 

“Det gick så otroligt bra! Inridning, första mellantraven…” 

 

I alla fall, året var 2008 då jag och mamma åkte till mitt första SM. Jag red min första klass som gick inomhus pga enorma mängder regn. Det gick så otroligt bra! Inridning, första mellantraven… första öppnan låg vi på 7-8 or. Sedan kom solkatterna…

Feno-Me tittade till lite och jag blev tokspänd och slutade rida totalt. Det gick rätt utför bara. Blev inga vidare MEN början var bra, det minns jag!
Jag kom till B-finalen, red den på en vattendränkt ridbana och kom bland de sista. Efter den tävlingen tränade jag MYCKET på solkatter och vattenpölar.

Jag lyckades med målet! Att rida SM! 

Foto: Veronica Hagström
Jag och Feno-Me på SM 2008

Vann gjorde Elin Aspnäs det året och Marina Mattsson kom 2a bland D ponnyer.

 

Kan säga att jag lärde mig otroligt mycket till exempel hur viktigt det är att miljöträna. Kommer särskilt ihåg ett DM efteråt så ösregnade det och blixtrade. Banan var en enda stor sjö, men vi vann på över 70%.

 

Intresset för hästarna försvann” 

 

När jag var ca 16 år hade jag ett tävlingsuppehåll i nästan 2 år och red bara någon gång i veckan. Intresset för hästar försvann lite och de flesta av mina kompisar red inte. Jag tyckte det var mer spännande att hänga nere på byns pizzeria med dem istället för att vara på gården och rida.

 

Efter ett tag började jag på allvar med min ridning. Blev anställd på stuteriet som förste beridare, utbildade flera ponnyer upp till FEI. Visade flera hingstar, vann ungponny SM m.m.

 

Varför jag började igen vet jag inte riktigt intresset kom helt enkelt tillbaka i full kraft. Det har bara blivit starkare efter det. Eller så slutade jag för att jag var så otroligt tonnårstrotsig. Ville absolut inte vara som min mamma. Tänk vad ung och dum man kan vara va ❓ .

Å andra sidan kanske jag hade lagt av nu istället om jag inte gjorde det då? Det ledde ändå till detta som är nu, så något gott gav det nog med sig.

 

Jag och Feno-Me på väg mot vår första seger i MSV B

 

“Jag visste att det skulle bli tufft” 

 

Jag tävlade vidare på Feno-Me men som YR. Eftersom vi inte hade så mycket pengar kunde vi inte köpa en fin YR häst. Jag fick ta vad jag hade tills halvbloden som inte blivit sålda kunde bli lite äldre. Feno-Me är ingen stor ponny, så jag visste att det skulle bli tufft, men jag var alldeles för nyfiken på att se om det kunde gå. Jag kunde helt enkelt bara inte låta bli. Särskilt inte efter att någon sade till mig att “Dedär kommer aldrig att gå”.

Är det något jag går igång på så är det när någon säger till mig att det kommer aldrig gå. Pfft… Det tror jag på först när jag provat det och verkligen kört all in på det 😉. Går det inte då så klarar säkert någon annan det 😁

Tack Anders Bache för att jag fått låna din ponny i så många år och fått ha det så roligt. Tack mammma för alla tidiga morgnar som du fått kliva upp och kört iväg med mig och för den starka grunden du lagt i min ridning.

 

Nästa gång får jag skriva om hur det gick på SM som YR. Hur min känsla var när Kyrka Kyrklund satt sig bredvid MIN kompis på framridningen. Jag höll på att DÖ! Dock inte min kompis….

 

 

Låt aldrig någon annan styra dina mål, de måste vara realistiska såklart, men lite åt det galna. 

 

 

 

 

Min Instagram, följ det dagliga

End of content

No more pages to load

Hej! Sofie Relander här

Sofie Relander | 15/8 - 2018

Hej och välkommen till min blogg!

Det skall bli väldigt roligt att dela med mig om allt jag gör på gården och på tävlingar här på Ridenews för er. På en hästgård vet ni att det alltid händer mycket, speciellt om man inte bara har 20 hästar utan också ca 300 får, 11 hundar och ca 150 barn på gården varje sommar.

Jag heter Sofie Relander, är en 25 år ung rödhårig tjej som rider med i landslaget för U25 ryttare i dressyr. Hästen jag är med på är ett sto på 10 år som min mamma Maria Winberg och hennes gode vän Lars Öhrn har fött upp tillsammans.

Jag har ridit Barcelona MW sedan hon var 3 år gammal, visade henne på 3 års test och har tävlat henne sedan dess upp till Grand Prix.

Om jag skall börja berätta om mig själv så är jag en väldigt optimistisk tjej som lägger ganska så höga mål, så det blir lite kämpigt emellanåt, men jag lever på att allt går om man bara vill det tillräckligt mycket och är bered att kämpa in i det sista.

 

Jag är uppvuxen på en ridskola, min mamma var ridskolechef och drev en ridskola i Marks kommun.

Jag var mest en rödhårig liten busig snorunge som hittade på hyss mot alla stalledare. Dessutom fick jag med de andra barnen på dumheter också. Alla som mins mig från 2 års ålder fram till 10 års ålder andas nog ut nu och tänker att ”Det var tur det blev människa av henne till slut”.

När jag var 10 år flyttade vi bort till Väröbacka som ligger precis vid kusten 2 mil norr om Varberg. Där hade vi inte längre en ridskola utan enbart stuteriverksamhet och ridläger på somrarna.

Vi hade ca 50 hästar hemma, men när det var ridläger hade vi runt 65 stycken. På den tiden red min mamma fortfarande och födde upp ca 8-12 föl per år. På den tiden sysslade jag mest med hoppning, dressyr red jag bara när jag var tvungen. Jag hade en busig B ponny som kunde vända på en femöring när som, jag lärde mig att sitta kvar efter 3 år, men bara ibland. Vi tävlade lite LB-LA hoppning.

När jag växte ut honom fick jag börja tävla C-ponny. Då red jag en ridponnyhingst som heter Verona´s Gerswin RP 136. Vi lyckades kvala oss till semifinal i GP ponnyn,men väl där vägrade jag ut oss. Red lite halvkasst en gång mot ett hinder och sedan en gång till. Men vi lyckades i alla fall komma till semifinal vilket jag var väldigt glad över.

Veronas Gerswin och Jag
Veronas Gerswin och Jag

Efter min C-ponnytid var det dags för D-ponny, då fick jag rida en annan ridponnyhingst som hette Feno-Me RP 137. Detta var alltså 2 stycken ridponnyer som min mamma och hennes sambo Anders Bache köpte in som föl. Mamma utbildade dem och visade dem på bruksprovet där båda 2 vann det olika år. Sedan verkade de i avel på vår seminstation.

Med Feno-Me började jag givetvis att tävla i hoppning, det var ju där mitt intresse var. Det gick ganska bra, vi tävlade LB-LA, började träna högre på träningar.

Men så kom dagen då jag ville rida SM i hoppning. Min mamma sa ”nänänä, först skall du rida SM i dressyr. När du kan det då kan du helt säkert tävla SM i hoppning”.

Sagt och gjort, 14 år gammal och dressyrhatare började jag tävla dressyr. Min första tävling i dressyr på Feno-Me tyckte jag gick rätt bra (54% ca, något LA/FEI program)…det tyckte inte domaren. Hon gick fram till min mamma och sa ”Du bör nog hitta en ny ryttare, för de är en väldigt fin ponny men en kass ryttare”. Jag och min mamma har ju inte samma efternamn så domaren visste såklart inte om att jag var hennes dotter. Men min mamma är ganska cool och tyckte det var rätt komiskt och sa ”Äh det skall nog bli bra”.

Ibland som belöning efter jag kom ut från dressyrbanorna fick jag ta ett språng på ett hinder, om det fanns ett i sikte. På ett år lyckades jag i alla fall kvala in till SM 2008……

Feno-Me och jag på träning hemma

Jag får fortsätta senare och berätta hur det gick på mitt första ponny SM med Feno-Me och även om vårat stora SM som YR ekipage

Tro alltid på dig själv, våga satsa! Rädslan att förlora får inte vara större än viljan att vinna.

 

https://www.instagram.com/sofie_relander/

End of content

No more pages to load