Mitt katastrofala SM

Sofie Relander | 17/8 - 2018

Här kommer nu fortsättningen på min resa in i dressyren som jag, inte konstigt nog vid denna tiden, började tycka vara riktigt rolig. Jag började förstå sporten, de små hjälperna. Dessyren blev alldeles för intressant och den gav så mycket till min hoppning. Helt plötsligt kunde jag börja hoppa 120-130 banor med harmoni. Det var en häftig känsla.

 

”Det gick så otroligt bra! Inridning, första mellantraven…” 

 

I alla fall, året var 2008 då jag och mamma åkte till mitt första SM. Jag red min första klass som gick inomhus pga enorma mängder regn. Det gick så otroligt bra! Inridning, första mellantraven… första öppnan låg vi på 7-8 or. Sedan kom solkatterna…

Feno-Me tittade till lite och jag blev tokspänd och slutade rida totalt. Det gick rätt utför bara. Blev inga vidare MEN början var bra, det minns jag!
Jag kom till B-finalen, red den på en vattendränkt ridbana och kom bland de sista. Efter den tävlingen tränade jag MYCKET på solkatter och vattenpölar.

Jag lyckades med målet! Att rida SM! 

Foto: Veronica Hagström
Jag och Feno-Me på SM 2008

Vann gjorde Elin Aspnäs det året och Marina Mattsson kom 2a bland D ponnyer.

 

Kan säga att jag lärde mig otroligt mycket till exempel hur viktigt det är att miljöträna. Kommer särskilt ihåg ett DM efteråt så ösregnade det och blixtrade. Banan var en enda stor sjö, men vi vann på över 70%.

 

Intresset för hästarna försvann” 

 

När jag var ca 16 år hade jag ett tävlingsuppehåll i nästan 2 år och red bara någon gång i veckan. Intresset för hästar försvann lite och de flesta av mina kompisar red inte. Jag tyckte det var mer spännande att hänga nere på byns pizzeria med dem istället för att vara på gården och rida.

 

Efter ett tag började jag på allvar med min ridning. Blev anställd på stuteriet som förste beridare, utbildade flera ponnyer upp till FEI. Visade flera hingstar, vann ungponny SM m.m.

 

Varför jag började igen vet jag inte riktigt intresset kom helt enkelt tillbaka i full kraft. Det har bara blivit starkare efter det. Eller så slutade jag för att jag var så otroligt tonnårstrotsig. Ville absolut inte vara som min mamma. Tänk vad ung och dum man kan vara va ❓ .

Å andra sidan kanske jag hade lagt av nu istället om jag inte gjorde det då? Det ledde ändå till detta som är nu, så något gott gav det nog med sig.

 

Jag och Feno-Me på väg mot vår första seger i MSV B

 

”Jag visste att det skulle bli tufft” 

 

Jag tävlade vidare på Feno-Me men som YR. Eftersom vi inte hade så mycket pengar kunde vi inte köpa en fin YR häst. Jag fick ta vad jag hade tills halvbloden som inte blivit sålda kunde bli lite äldre. Feno-Me är ingen stor ponny, så jag visste att det skulle bli tufft, men jag var alldeles för nyfiken på att se om det kunde gå. Jag kunde helt enkelt bara inte låta bli. Särskilt inte efter att någon sade till mig att ”Dedär kommer aldrig att gå”.

Är det något jag går igång på så är det när någon säger till mig att det kommer aldrig gå. Pfft… Det tror jag på först när jag provat det och verkligen kört all in på det 😉. Går det inte då så klarar säkert någon annan det 😁

Tack Anders Bache för att jag fått låna din ponny i så många år och fått ha det så roligt. Tack mammma för alla tidiga morgnar som du fått kliva upp och kört iväg med mig och för den starka grunden du lagt i min ridning.

 

Nästa gång får jag skriva om hur det gick på SM som YR. Hur min känsla var när Kyrka Kyrklund satt sig bredvid MIN kompis på framridningen. Jag höll på att DÖ! Dock inte min kompis….

 

 

Låt aldrig någon annan styra dina mål, de måste vara realistiska såklart, men lite åt det galna. 

 

 

 

 

Min Instagram, följ det dagliga

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*