EM-laget är kanske det allra bästa någonsin

Sylve Söderstrand | 17/8 - 2019

”Talang, extremt bra hästar, bra sponsorer eller kanske hårt arbete? Hur var det nu – kom hönan eller ägget först?
Vårt EM-lag som åker till Rotterdam är ett av världens mest kunniga lag – någonsin – med en kombination av talang och kunskap, men mest av allt ett resultat av hårt arbete från alla fem.

Fredrik Jönsson, som var förra årets stora ”rookie” beskrevs som en nybörjare på hög internationell nivå. Han är född i internationell toppsport, pappa Jan red hem OS-brons i fälttävlan redan i München 1972.

Fredrik är uppväxt på Flyinge och har varit kompis med Peder Fredricson sedan unga år. Han har hela tiden haft en vardag där han kunnat se Kyra Kyrklund, Peter Eriksson och även pappa Jan Jönsson rida och träna varje dag. Han har dessutom ridit fälttävlan på mästerskapsnivå – så någon ”beginner” är han knappast.

Uppväxt med hästnördar

Och Peder – även han uppväxt på Flyinge, med sin far professor Ingvar ”Fredric” Fredricson – en riktig hästnörd 1 och sin bror Jens – en riktig hästnörd 2. Dessutom förstås i samma miljö som till exempel Peter Eriksson och Kyra Kyrklund. Även Peder har ju ridit fälttävlan på allra högsta mästerskapsnivå innan det blev hoppning för hans del.

Henrik von Eckermann var under lång tid elev hos Peder och Lisen när de bodde i Flen. Han var med i Young Riders-laget som tog EM-silver 2002 och han har jobbat och varit lärling hos Ludger Beerbaum i mer än tolv år, tillsammans med Marko Kutscher, Philipp Weishaupt med flera. Henrik har också tagit fram ett stort antal hästar till högsta internationella nivå och har en ansenlig mängd GP-segrar genom åren.

Red OS redan som 20-åring

Malin Baryard-Johnsson vann ponny-EM 1990 och började sin karriär med att träna för både Hans Olof Ottosson och Ann Liwing, erkänt kunniga svenska tränare. Därefter åkte hon till England och red med John Whitaker och har ett långt samarbete med Pether Markne, med flera. Hon red sitt första OS 1996 som 20-åring.

Reserv i årets lag är Evelina Tovek, som tränat med flera av våra främsta tränare här i Sverige och sedan två år tillbaka har ett nära samarbete med Henrik von Eckermann som har lett till alla de fina resultat som Evelina levererat de senaste åren.

Talangfulla, kunniga och hårt arbetande

Dessa fem ryttare är alla talangfulla – på olika sätt.

Min bestämda uppfattning är att de har nått de positioner de har i dag tack vare hårt arbete. De har också skaffat sig stor kunskap om allt vad det betyder att prestera på högsta internationella nivå.

Hårt arbete, kunskap och erfarenhet är anledningen till deras framträdande positioner i internationell hoppning.
Naturligtvis handlar det även om helheten – att ha ett bra team kring sig, ta hand om hästägare på ett bra sätt. Även det kräver förstås hårt arbete, och kunskap.

Så alla ni som vill nå framgång – att förstå orsak och konsekvens om vad som är vad – det är GULD värt.

Inte undra på att vårt svenska hopplandslag är favoriter i årets EM – för de är väldigt bra, på väldigt mycket.

Lycka till!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Travhoppning – bra styrketräning!

Sylve Söderstrand | 17/6 - 2019
Det är viktigt att bygga krysshindret med lite mellanrum mellan bommarna så att de inte kan kila fast om hästen slår i.

Nu när det är intensivt på tävlingsfronten är det bra att backa bandet och jobba mycket med grunderna, eftersom det är lätt att tappa lite i de små, men viktiga detaljerna i kommunikationen när man tävlar mycket. Det blir ett sätt att befästa ridbarheten som är så viktig för att nå resultat på banan.

Använd dig gärna av övningar där du växlar mellan att hoppa hinder i trav och i galopp.

Travhoppning utan markbom är ett bra sätt att träna kommunikation med sin häst, men är också avslöjande då det direkt visar sig om hästen inte lyssnar på ryttaren.

Utan den hjälpande travbommen framför måste ryttaren bibehålla takten ända fram till hindret så att hästen lär sig att hoppa på styrka och inte på fart. I en anridning i galopp märks det inte på samma sätt om hästen verkligen är framme för hjälperna och har en jämn och ärlig bjudning mot hindret.

För ryttaren är travhoppning utan markbom en otroligt nyttig övning för att träna sits, följsamhet och balans. Det gäller att vara med i språnget men ändå inte gå före och störa hästen i hoppningen.

För hästen är det bra styrketräning att travhoppa, eftersom man inte behöver hoppa så högt för att få en bra effekt. Att travhoppa 70-80 centimetershinder motsvarar att hoppa 1.30-hinder i galopp i fråga om styrketräning.

Att man får den här effekten beror på att hästen måste hoppa i ett långsammare tempo, vilket kräver mer kraft för att den ska sätta under sig och samla kraften uppåt.

Som vanligt ska man börja på ett lågt hinder, och det är bra att använda sig av ett kryss för att tvinga både häst och ryttare att verkligen hoppa på mitten av hindret.

Det är viktigt att hålla takten i traven och se till att hästen bjuder utan att springa iväg.
När man närmar sig hindret måste hästen fortfarande vänta och bibehålla takten.
Här ser man hur mycket hästen måste sätta under sig för att hoppa även ett lågt hinder när den hoppar i trav. Därför är det en bra styrkeövning för hästen och balansträning för ryttaren.
Här ser man hur mycket hästen måste sätta under sig för att hoppa även ett lågt hinder när den hoppar i trav. Därför är det en bra styrkeövning för hästen och balansträning för ryttaren.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Supersport i Miami – återigen levererade de svenska ryttarna på topp

Sylve Söderstrand | 21/4 - 2019

Här kommer en rapport på plats från Longines Global Champions Tour i Miami i påskhelgen!

Global Champions Tour-deltävlingarna är verkligen de stora kontrasternas tävling. Från förra veckans hoppningar i Mexiko, på en jättestor och fantastisk gräsbana med mycket Falsterbokänsla och supersportslig publik, till hoppning på Miamis härliga sandstrand.

Det är verkligen en speciell tävlingsplats här nere på stranden. I år var det också otroligt mycket publik, det har vi inte sett tidigare. Just att publiken kan gå och ta sig ett dopp och sedan ställa sig vid sargkanten för att kolla hoppning är lite annorlunda.

Man kan ju tycka att USA som är så framgångsrika i hoppning borde dra ännu större intresse när ryttarna väl är på hemmaplan, men det är trots allt inte så många ryttare som håller på. Jag ser däremot väldigt mycket fram mot LGCT i Stockholm, jag hoppas att vi får en riktig stor publik där.

När det gäller tävlingarna så började banbyggare Uliano Vezzani alldeles för svårt. Det var bara fyra felfria i första Global Champions League-kvalet, lagtävlingen, på torsdagen. Däremot var lördagseftermiddagens final i Longines Global Champions Tour väldigt bra – trivsam men ändå utmanande och felen utspridda lite här och där. Dessutom med en otroligt intressant omhoppning som bjöd på verklig toppsport av några av världens absolut bästa hästar och ryttare.

Att Malin Baryard Johnsson och H&M Indiana gjorde en superinsats och slutade trea gjorde inte saken sämre. Återigen levererade de svenska ryttarna på topp. Det är verkligen fantastiskt roligt att se. Och säsongen har bara börjat …

Filmer från Miami med lite kommentarer:

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Foto Stefano Grasso/GCL

Fantastiska tävlingar i Mexiko

Sylve Söderstrand | 12/4 - 2019

Är just nu i Mexico City för att följa Global Champions Tour och Global Champions League. Tävlingen har lockat ett fantastiskt startfält med de absolut bästa ryttarna och hästarna på plats.
Tävlingsplatsen är den gamla Olympiastadion från 1968 och här är en otrolig atmosfär och tävlingarna är mycket välarrangerade. Man rider på en stor och fin gräsbana, vilket är roligt.
Det finns inget som går upp mot en bra gräsbana, fina hinder och naturligtvis höga prispengar.

Handgjorda rosetter som delades ut.

Flera svenskar är på plats, Malin Baryard Johnsson, Evelina Tovek, Henrik von Eckermann och Peder Fredricson. Även Mathilda Karlsson finns med, visserligen rider hon för sitt födelseland Sri Lanka, men hon är ändå svensk.

Första dagens tävlingar bjöd på många fina insatser. Peder Fredricson red Zacramento snabbt och felfritt i GCL-omgång 1. Det är imponerande hur Zacramento har utvecklats med Peder. Han hoppade ju väldigt bra även med sin förra ryttare, men nu ser han ännu starkare och mer ”scoopy” ut.
Mathilda Karlsson var felfri i 1.50-hoppningen och placerad med Chopin VA.

Efter världscupfinalen skrev jag om Ebba Berglöf och hennes Catch me Not S, vilket grundjobb hon har lagt ner på den speciella hästen och lyckats. Mathilda är ett annat bra exempel på hur långsiktigt och hårt arbete kan ge utdelning. Mathilda, som inte är den största ryttaren precis har fått fina framgångar med den stora hingsten Chopin VA. Att utbilda hästar handlar inte om att vara stor och starkt. Det handlar om att bygga upp sin häst både fysiskt och mentalt och hitta ett bra samarbete. Något som Mathilda och Chopin verkligen visar.

En annan som är otroligt skicklig på att utbilda och matcha hästar utan att vara stor och stark är Malin Baryard Johnsson. Genom åren har hon fått fram mängder av fantastiska hästar. I går gjorde hon en väldigt fin och felfri runda i GCL-hoppningen över tuffa 1.60-hinder med sin H&M Indiana.

Några filmer från dagen

Peder Fredricson och Zacramento inledde med en felfri runda i första omgången av Global Champions League. Jag tycker att hästen har utvecklats ännu mer:

Att Peder Fredricson är ett erkänt och aktat namn världen över är ingen hemlighet. Här intervjuas han av nyhetsbyrån CNN vid Mexikos deltävling i Global Champions League/Global Champions Tour.

Mathilda Karlsson och Chopin VA rider felfritt i 1.50-hoppningen i Mexiko när årets andra deltävling av Global Champions Tour/Global Champions League avgörs. Jag är på plats för att hjälpa till, och är imponerad över Mathilda och Chopins insats.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Foto Fredrik Jonsving

Är det en rättighet för alla att tävla?

Sylve Söderstrand | 10/4 - 2019

Tiderna förändras – så enkelt är det.

Den yngre generationen av i dag är väldigt engagerad i klimat- och miljöfrågor, veganism och aktivism som riktar sig mot olika ämnen är vedertagna begrepp.

För ridsporten är det här en utmaning – en stor sådan.

När jag började tävla så var det inget konstigt att man hade både 3- och 4-åriga hästar med sig på tävlingar. Att rida tre starter per dag var inte heller något problem. Det var så det var och inget konstigt med det så – för så gammal är jag.

Mycket har hänt sedan dess, som tur är.

I dag är det många som jobbar väldigt förebyggande med sina hästar och åker till veterinären för att kolla att de är friska. Då, i början av min karriär, åkte vi till veterinären när hästen var så halt att det inte gick att rida på den.

De allra flesta har i dag bra rutiner när det gäller hästens välfärd. Men det finns mycket mer att göra, det finns många fler steg som vi måste ta för att kunna försvara vår sport även i framtiden.

För fortfarande kan du stanna ut dig i en klass och efteranmäla dig till en högre klass direkt efter. Kan vi ha det så?

Kanske det inte är en rättighet för alla att tävla? I dag finns det ingenting som hindrar någon från att tävla, och det kan ske på hästarnas bekostnad. Inte för att ryttarna ifråga är dumma och inte vill se till hästarnas bästa. Det handlar mer om kunskap, erfarenhet och i viss mån brist på omdöme.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Peder Fredricson och ”Charlie”. Foto Fredrik Jonsving

Ta aldrig bort drömmen som varje ryttare har

Sylve Söderstrand | 7/4 - 2019

För nio år sedan kom Ebba Berglöf in med en egensinnig fyraåring, som hon kallade för Charlie. Ganska snart ”avgick” den där Charlie från ridbanan (med Ebba ryggen).

Efter cirka tio minuter kom häst och ryttare tillbaka och ganska snart upprepades samma grej igen. Hästen försvann ut från banan. Och så pågick det hela det ridpasset.
Jag tror att Ebba lyckades få ”Charlie” över ett litet kryss två gånger på en hel timme!?

Charlie, heter egentligen ”Catch me Not”!

Hade någon sagt till mig då, för nio år sedan, att Charlie skulle bli en världsstjärna, så hade jag verkligen inte tagit det på allvar.
Kanske till och med frågat om vi ska åka till månen någon dag!?

Som tränare är det mycket viktigt att man inte underskattar sina elever och de hästar som man jobbar med, även om jag just  nu och här inte kan se det som kanske finns att ta fram.

Det gjorde jag, verkligen, där för nio år sedan.

Varför välja en så himla svår häst, när man kan välja en som är enklare!?
Så bra att Ebba inte lyssnade på mig då.

Låt inte dina egna begränsningar sätta stopp för vad som kan ske i framtiden.

Lika viktigt är att som tränare aldrig ta bort drömmen som varje ryttare har. Tvärtom, var med och supporta, gör vad du kan för att just din elev ska lyckas.

Det är bara att lyfta på hatten för det som först Ebba gjort och nu Peder. De har trott på ”Charlie” och gjort honom till  en världsstjärna.
De har på ett mycket proffsigt sätt tagit fram det bästa ur denna speciella häst.

Till saken hör att Ebba och Peder är oerhört skickliga med en stor erfarenhet, så någon tur kan man inte påstå att det handlar om.

Stort grattis till Ebba och Peder, ni har visat nu i helgen att drömmen kan bli sann.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Foto: Kim C Lundin

Härlig sport – men så här måste världscupen förändras

Sylve Söderstrand | 5/4 - 2019

Wow, vilken härlig sport.

Peder… bara att lyfta på hatten, vilken prestation.

Idag hade dessutom banbyggaren fått till en mycket bra bana, stor, teknisk, där sporten på högsta nivå får visa hur det ska se ut. Det är ju det vi vill se som publik.

Däremot fanns det väl en del mer att önska av banan från första omgången i går. I princip inga alternativ överhuvudtaget vilket hade varit normalt för en tidshoppning. Ingen spännande klass att titta på.

Men… om nu världscupen ska vara världsinomhusmästerskapet, som det är uttalat i alla fall, då håller inte nuvarande upplägg.

Många ryttare i början av startfältet har inte på den här nivån att göra, än!
Tråkigt att se, ingen bra sport.
Jag tycker att man borde göra som det går till inför den stora Nations Cupfinalen. Där får alla de lag som kvalat i division 2 rida en ”extra” semifinal innan den stora finalen, vilket har varit väldigt bra.
Då kommer de bästa från den ligan till final, och då kan det bli bra sport från början till slut.

Det är faktiskt stor skillnad på att kvala i den asiatiska, östamerikanska eller östeuropeiska ligan jämfört med den västeuropeiska ligan.

Dax för nytänkande om världscupen ska hålla sin status i framtiden och få med de bästa ryttarna till final.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Världscupens framtid kräver en förändring

Sylve Söderstrand | 5/4 - 2019

Efter att ha sett första omgången av världscupfinalen i hoppning på tv så kan jag bara konstatera att hela upplägget är passé.
Av 40 möjliga startande kommer 33 till start och en tredjedel har inte där att göra överhuvudtaget.
Var är alla holländarna, engelsmännen, irländarna och de bästa amerikanerna (Beezie Madden undantagen naturligtvis)?
En världscupfinal!
När man ser en del av ryttarna som med nöd och näppe tar sig runt med livet i behåll, undrar man: Är det här sporten på högsta nivå?!
För att motivera världscupens framtid måste det till en STOR förändring.
Det upplägg som är just nu håller inte måttet överhuvudtaget.
Det är verkligen inte värt att kalla världscupfinal.
FEI behöver titta över hur ett nytt upplägg skulle kunna se ut för att locka de allra bästa ryttarna att komma till start.
Inte så konstigt att det har blivit så här, med tanke på att det är i princip samma upplägg som varit under alla år.
Sporten har tagit ett stort steg framåt i och med GCT och GCL, med de för- och nackdelar det inneburit.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

I Sylve Söderstrands första blogginglägg intervjuas Geir Gulliksen, Norge om smittrisken och norrmännen som rest ner till Oliva.

Hur ser norrmännen som rest till Oliva på smittriskerna?

Sylve Söderstrand | 16/3 - 2019

Jag träffade Geir Gulliksen i Oliva och passade på att fråga lite om det här med smittriskerna och norrmännens karantän.
Några av de norska hästarna som ägs av familjen Gulliksen och Pål Flamm var med på hästfestivalen i Lilleström. Gulliksens och Flamm har åkt till Oliva i Spanien för att tävla med flera hästar. De har sedan ankomst varit isolerade i ett karantänstall nere på anläggningen. Totalt är 19 norska ryttare på plats i Oliva. Just de tre Gulliksenryttarna och Pål Flamm har ridit fram på en egen framridningsbana, startat först i klasserna och sedan har ordinarie klass fortsatt. På söndag hävs karantänen och det blir åter en normal tävlingsverksamhet.
Samtidigt har flera internationella ekipage som var i Lilleström åkt direkt och tävlat på orter som Valencia, ’s-Hertogenbosch med flera platser. Fokuset har legat på norska ekipage istället för på alla som deltog i Hästfestivalen i Lilleström.

Geir Gulliksen:
– Jag har stor respekt för att man måste ta konsekvenserna när hästar blir sjuka. Det har jag alltid haft och jag har varit väldigt länge i sporten. Jag tror att det är viktigt att man iakttar försiktighet och isolerar sin häst om den blir sjuk. Att man kontrollerar febern på sin häst, det gör vi hela tiden året runt faktiskt. Speciellt viktigt när man reser. Nu har vi tempat hästarna i mer än 20 dagar och vi har inte haft några symptom på hästarna. Det är nu helt kartlagt och klart att våra hästar inte är vare sig smittade eller sjuka.
– Man får ju inte bli helt hysterisk. De hästar som dör av det här är ofta äldre hästar med svagt immunförsvar och som inte är vana vid att resa och kommer från ett isolerat område. Det är precis som när åldringar på 93 år drabbas av influensa och avlider av den.

Nu har det gått 20 dagar och karantänen hävs, vad betyder det för er uppstallning och när ni rider?
– Jag tycker det är lite fel för jag ser ju att på andra tävlingar som i Valencia och ’s-Hertogenbosch så tävlar andra internationella ryttare [reds anm som var i Lilleström] utan några som helst restriktioner.

Har organisationen här i Oliva varit lite skraj och gjort lite extra restriktioner?
– Man har fokuserat mycket på vad vi [reds anm de norska ryttarna som varit i Lilleström] har gjort här nere som norska ryttare. Vi har följt de direktiv vi har fått och FEI har accepterat att vi har fått tävla under vissa förutsättningar som vi också kommer att följa.

Följ min blogg nu! På tisdag kommer ett intressant inlägg som jag tror kommer att väcka många tankar och funderingar. /Sylve

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.