Lär man sig verkligen av sina misstag?

Felicia Grimmenhag | 23/2 - 2019

Jag gjorde en video på Youtube om det här (länkar den längst ner i inlägget) men jag ville göra en lite mer djupdykning i misstag.

Så vi växer upp med mantrat ”Vi lär oss av våra misstag”, från det att vi praktiskt taget har blöjor på oss. Vi begår massor av misstag som bebisar, barn, tonåringar och även som vuxna (även om vi inte alltid vill erkänna det). Gärna samma misstag fler gånger.

Men lär vi oss verkligen av våra misstag?

Vi gör ett misstag, blir kanske tillsagda och lär oss vad vi inte ska göra. Men varför upprepar vi ofta misstag eller lyckas fortfarande inte med en uppgift ändå?

Jo, för vi lär oss inte hur vi ska göra istället.

Om du varje gång berättar för en person hur hen ska göra istället för att bara säga till personen att hen gör fel, kommer personen i fråga att lära sig mycket fortare. Det är så tränare och lärare arbetar. De ger hela tiden sina elever strategier för att kunna lösa uppgifter och moment som de inte klarar på egen hand.

Men det krävs träning som elev för att kunna till till sig information och strategier av andra, det är inte något som kommer naturligt för alla.

Jag kan bara se många personer runtomkring mig som vägrar ta hjälp eller beter sig envisa barn. Som har svårt att ta åt sig för att ”hen ska inte säga åt mig vad jag ska göra”. I vissa situationer kan jag förstå det, men om vi har den inställningen kommer vi inte utvecklas eller göra lika stor progression som andra. Det finns en stor risk att du kommer bli en ”know-it-all”. Tror det eller ej, men dessa personer sitter inte bara i skolbänken.

Det är något som jag är ganska nöjd med mig själv. Jag lyssnar gärna på andra personers åsikter och tankar, tar till mig och väljer ut delar som jag applicerar i mitt egna liv och i min kompetens. På det sättet lär jag mig att ta mig framåt. Jag har inte den prestigen att jag känner att ”jag vet bäst”, även fast jag ibland kan känna en frustration när jag pratar med en ”know-it-all” och inte känner att jag blir hörd och blir lite puttad åt sidan.

Jag har skrivit om det här om konstruktiv kritik och kunna hantera det, så det kommer jag inte ge mig in i. Men att kunna ta den formen av kritik är exakt samma sak som det här.

Jag tror inte att du lär dig av dina misstag, du lär dig av dina framgångar. Alla de gånger du har lyckats och gjort något på rätt sätt, det kan du ta med dig in i nästa moment och lägga till i portföljen med strategier. För då har du lärt dig NÄR, VAR, HUR & VARFÖR.

Om du begår massor av misstag betyder det inte att du kommer att lyckats, utan chansen kommer vara otroligt mycket större om du lyssnar på andra som har den kompetensen du inte har, även fast du ibland inte vill höra. Låter andra hjälpa dig, även fast det är skitjobbigt att behöva ta emot hjälpen. För då kommer du hitta nycklarna, strategierna och framgångarna.

Vi vill så gärna göra allting själva, vilket gör att vi ibland är dumdristiga och hellre begår ett flertal misstag innan vi tar hjälp. Jag har i o m min funktionsnedsättning fått inse att det finns en del saker jag faktiskt behöver hjälp med för att det fysiskt blir för omständigt, komplext eller rent ut sagt omöjligt. Det har gjort mig ödmjuk inför utmaningar, men också väldigt envis.

Med det vill jag säga att vi inte ska vara rädda för att ta hjälp och faktiskt lyssna, men också vara lyhörda för förändringar. Vi kan ha begått misstag hela livet, utan att ens inse det. För att sedan testa något på ett helt annat sätt och det bara klickar.

Därför tror jag inte att vi lär oss av våra misstag, utan av våra framgångar.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ridsår

Felicia Grimmenhag | 27/1 - 2019

Nu när jag äntligen har kommit igång med ridningen så känns det helt fantastiskt, men inte helt smärtfritt. Efter ett sådant långt uppehåll förutom att jag har tappat fysiken till en viss del, så är min kropp inte riktigt lika härdad. Därför skulle jag vilja skriva lite om min erfarenheter kring ridsår.

Ridsår är något jag måste förebygga och vara försiktig med hela tiden. Jag vet inte ifall det är något som är vanligt/ovanligt bland ryttare och mer förekommande inom vissa discipliner. Men oavsett så har jag haft ganska stora problem och många erfarenheter. Jag har varit med om utlandstävlingar där jag har tävlat sista dagen med öppna sår för att jag inte kan ta en “vilodag” utan måste köra på, vilket ofta kan påverka prestationen.

Jag skulle nog säga att jag har lite större möjligheter att få ridsår än många “normala” ryttare. För det första har jag ingen möjlighet att rida lätt och avlasta, vilket kan vara väldigt frustrerande. Jag rider väldigt mycket med sätet och med hjälp av magmusklerna vinklar jag bäckenet och driver hästen. Med ridsår tappar jag den förmågan till en viss del och kan inte heller flytta mig så mycket i sadeln för att det helt enkelt gör för ont, vilket påverkar i princip alla rörelser.

För det andra har jag ett snett bäcken. Jag har många skavanker som folk inte känner till och en av dem är att mitt högra sittben och det främre benet i bäckenet är lite “längre ner”. Efter min olycka saknade jag en benbit mellan sittbenet och det främre benet i bäckenet och jag vet inte ifall det har växt tillbaka. Hur som helst gör det att benet hamnar närmre huden och skapar mycket större chanser för ridsår vilket är väldigt frustrerande.

Jag har dock hittat lite knep för att förebygga ridsåren.

Det första är mina kardborreband. För er som inte vet hur min sadel funderar så rider jag med ett band över varje ben. Många tror säkert att jag spänner banden ganska hårt för att jag ska sitta still, vilket är fel. Jag sitter faktiskt ganska löst, dels för att jag ska kunna studsa upp och ner i sadeln (för att följa hästens rörelser) men också för att jag ska kunna flytta mina vikthjälper i sadeln. Jag upplever att jag får mer sår ju mer “fast” jag sitter.

För det andra, ha en bra sadel. Jag hade en sadel innan som inte fungerade för mig alls. Jag hade nästan konstant ridsår vilket var väldigt frustrerande.

För det tredje, ha bra ridbyxor som funkar för dig. Jag upplever inte en jättestor skillnad men den finns ändå där. Ridbyxor är väldigt individuellt så där känner jag inte att jag kan säga vad som funkar bäst, utan där får man testa sig fram.

För det fjärde så måste man ha bra underkläder. Jag rider för det mesta med cykelyxor, både vanliga och vadderade. Om jag rider med något med fel söm så kan jag få ganska stora problem, av bara det.

Det finns säkert andra sätt att förebygga och ni får jättegärna kommentera med tips! Jag letar hela tiden efter möjligheter att minimera risken för ridsår, speciellt på tävlingar. Så om ni vill hjälpa till, snälla gör det!

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

2

2 kommentarer på “Ridsår

  1. Bra inlägg! Precis som du skriver så tror jag att vi är många som i alla fall från tid till annan har problem med ridsår. Förutom det du skriver om vikten av bra underkläder samt ridbyxor så hjälper det i alla fall för mig att smörja mig i ”de nedre regionerna” med ringblommesalva:-)
    Britten