Efter hästbråket – Antonia Ramel nära VM-glädjen

I början av året kunde Antonia Ramel äntligen stänga ett mörkt kapitel i sitt liv som hästägare. Den över sju år långa tvisten om hingsten Insterburg TSF löstes i tysk domstol, i högsta instans. Antonia och hennes familj fick rätt – tränaren, säljaren och mäklaren dömdes att solidariskt betala tillbaka hela köpesumman. Domen blev prejudicerande i Tyskland. Det är inte längre tillåtet för säljare att ta högre provisioner än 10–15 procent och beloppen ska redovisas för köpare. [Läs om Insterburg-domen här]

Nu är Antonia i landslagets spetstrupp med valacken Brother de Jeu och problemen som startade 2010 ligger bakom henne.

Hur länge har du varit baserad i Tyskland hos Patrik Kittel?
– I år blir det snart 2,5 år sedan jag flyttade hästarna och har dem uppstallade på Tecklenburg.
– Jag stod länge hos Anky van Grunsven i Holland, där hade jag min själsfrände Sigge och en 8-årig häst som dog i en kolikoperation under tiden där. Då trodde jag aldrig att Sigge skulle bli ridbar igen och det var förlusten av den andra hästen som ledde fram till köpet av Curiosity, kallad Q. Tanken var inte att han skulle behållas utan ridas och sedan sälja.

Q är hästen som Antonia vann kvalet med i 7-årsklassen i Falsterbo för två år sedan, en framgång som blev en verklig vändpunkt för henne.
– Johan Ifversson tipsade mig om Brother de Jeu som stod hos Patrik Kittel till försäljning och jag provred, blev stormförtjust helt enkelt.

Tycke hade uppstått men problemen kom när Antonia ville flytta Brother de Jeu till van Grunsvens stall.
– Det var svårt att stå där, jag betalade för full service men gjorde allting själv sju dagar i veckan. Det var upprepade problem med mina hästar, men jag var övertygad om att det skulle vända, det gick som ett mantra för mig. När det kom till ”Bro” så var Anky negativt inställd till honom och hans kvalitéer.

Antonia åkte och provade ”Bro” igen och förklarade läget för Patrik – hon ville köpa men hästen måste stå kvar hos honom och hon behövde flytta dit de andra två Sigge och Q.
– Patrik sa ok men hade ingen stallplats förrän i mitten på april 2016 så vi gjorde upp att jag skulle åka emellan och rida ”Bro” några gånger i veckan tills dess och sedan flytta själv.
– När Anky fick nys om att jag köpt ”Bro” ville hon ha provision för affären och var arg. Jag meddelade att jag skulle flytta hästarna och vi var trots allt överens om att det skulle dröja några månader innan jag flyttade ut, så långt allt väl.

Överenskommelsen mellan Antonia och van Grunsven varade inte många dagar. Via SMS fick Antonia besked om att hon behövde vara ute från stallet med hästar och allt på knappa tre dagar. I all hast fick Antonia ordnat ett flyttprojekt som innehöll två hästar och deras bohag, ordnat temporär stallplats och tillfälligt boende åt sig själv på ett kick. Det var inte det enklaste projektet i smällkalla februari 2016 men det gick.

Hur känner du för ditt 2,5-åriga samarbete med Anky idag?
– Helt ärligt så handlade det bara om pengar för dem. Om jag hittade häst själv eller om de hittade en så krävde de provision av mig. Jag trodde att det var enda sättet för mig att få vara kvar och träna där, jag var aldrig kund i ordets rätta bemärkelse. Det blev inte som jag tänkt mig, jag förlorade en häst och Sigge var skadad. Jag tappade tron på att jag skulle kunna skapa ett liv och en tävlingskarriär med hästarna.
– Sedan jag kom till Tyskland och börjat träna för Patrik är det som jag kan andas igen, som om plötsligt växer löven på träden igen.

Q var inte ett projekt som någon av dem trodde så mycket om men han var en bra häst att träna på och börja tävla med tack vare sitt lugn och självklara sätt inne på banan, han gav Antonia trygghet.
–  Inför Falsterbo det året så undrade jag hur i hela friden det skulle gå för vi hade inga förväntningar alls. Jag var tveksam till om vi skulle gå till final ens. När Q gick in på banan och det gick så bra så var det som om allt gammalt bleknade och jag kunde vända blad. Det var en sån befrielse, det betydde så otroligt mycket, inte bara för mig utan för min familj. Hela grejen med att vinna kvalet med en häst som ingen trodde på var stort för mig, en häst jag hittat själv.
– Jag började känna motivation igen, började tro på att jag kan fixa det här.

Om Q var överraskningen för alla fick Antonia fortsätta kämpa med ”Bro” under 2017, en häst som i mångt och mycket är Q:s raka motsats. Så begåvad och med oändlig talang men ängslig och nästan rädd för sin egen skugga.
– Det hade gått så bra med Q att när det blev tufft med ”Bro” var det svårt att hålla sig uppe igen. Allt fungerade bra hemma i träning men på tävling under 2017 var jobbigt.
– När det var Nations Cup i Compiègne i maj så var allt på plats igen, Bro gick så bra, trots problem med en nosgrimma som sprack i sömmarna innan start. Till Specialen fick jag rida med tejpad nosgrimma. Mina egna stövlar sprack – jag fick rida i Patriks men han har mindre fötter än mig.

Compiègne innebar en annan komplikation rent fysiskt för Antonia. För att tackla nervositeten med att för första gången representera Sverige i lagtävling gav hon sig ut och sprang. Långt  och länge, på hårt underlag tre dagar i rad vilket resulterade i stressfrakturer, benödem och benhinneinflammation – under pågående meeting. Antonia bet ihop och red ändå. Priset blev dock högt, ingen ridning på nästan en månad och konstaterad benskörhet.
– Det är på sitt vis bra, genom en tidigt upptäckt kan jag faktiskt jobba på att göra något åt benskörheten. Lite tur i oturen även om jag inte önskar någon stressfrakturer, det gör förbannat ont.  Jag missade Rotterdam på grund av det här men tack vare en sportklinik här så fick jag vettig hjälp och slapp gips. Tack vare dem kunde jag rida Falsterbo. Mina tävlingsnerver har ställt till det för mig tidigare men i Compiègne så kändes det kul. Visst det gjorde ont men det var mest kul.

Du red i samma lag som din syster Juliette Ramel i Compiègne hur kändes det?
– Vi är så olika som personer och jag är så glad över att det fungerade bra för henne hos Nicole Werner, det var härligt att se att det stämde så bra. Samtidigt var det jobbigt med jämförelsen när allt fungerade så dåligt för mig, jag tvivlade verkligen på om jag skulle fortsätta. Vi är varandras motsatser, jag är super-organiserad och för Juliette är det lite si och så. För mig var det svårt att förstå hur det kunde fungera så bra när jag var så genomorganiserad och det bara gick sådär. Sen hade hon ett svårt år förra året medan det började fungera för mig. Vi kan gräla så stickorna ryker men vi finns alltid där för varandra i vått och torrt. Så visst var det fantastiskt att rida i samma lag.

Antonia Ramel får ofta höra att hon haft det för lätt i sitt liv, att hon inte behöver kämpa som andra. Visst, hon är uppvuxen på Hviderups gods, familjen har pengar och Antonia har haft privilegiet att få syssla med det hon vill. Men lätt?
– Min inställning till livet är att allt går. Både jag och Juliette har fått höra det att vi haft det så väl förspänt. Och jag vill ibland bara säga till folk att de har ingen aning om vad vi, på varsitt håll, har gått igenom. Vad vi gjort för att kunna komma dit vi är idag! För att vara topp-presterande måst vi jobba minst lika hårt om inte hårdare än alla andra, tävlingsframgångar och livet med hästar kräver inte mindre ansträngning av oss än av andra. Det är blod, svett och tårar, ja ibland gör det ont men det handlar om inställning, det går inte att tycka synd om sig själv när det gör ont. Allting går, det är mitt motto.

Många har genom åren försökt att sko sig på både Antonia och hennes syster, vilket inte minst Insterburg-affären visade på ett talande sätt och även tiden hos Anky van Grunsven och Sjef Janssen.
– Jag kan inte räkna hur många gånger folk har försökt att ta mer betalt, skära emellan och rent ut lura mig och även Juliette. Det är otroligt svårt att lita på folk. Idag ber jag någon annan ringa på en häst jag är intresserad av, det är enda sättet att få ett ärligt pris. Jag har inget emot att folk tjänar pengar, naturligtvis inte, men det är svårt att acceptera en speciell prislista för mig som inte gäller för andra. Jag och mina systrar är uppfostrade att se människors lika värde. Pengar är ett hjälpmedel men det säger ingenting om hur du är som människa, om du är lycklig eller olycklig, ingenting.
– Jag räknar få som mina riktiga vänner och för mig betyder mina hästar allt, de accepterar mig när som helst, ridklädd eller i pyjamas.

Vad betyder Patrik Kittel som tränare?
– Han är rak, han är ärlig och otroligt stöttande och peppande. Det har betytt så mycket att jag trivs här med både Patrik och Lyndal, i stallet och verksamheten. Han är genuint glad över när det går bra. Patrik har byggt upp mitt självförtroende som ryttare igen, hans engagemang betyder oerhört mycket för mig.

I juli gick köpet igenom med den store Amplemento som tävlats av Jacob Nørby Sørensen. Q har varit skadad  och hennes älskade Sigge är i träning igen trots att det enligt den veterinära expertisen inte skulle vara möjligt.
– Sigge har varit igenom allt, skador och buköppning men är min klippa, en själsfrände som är min stöttepelare och faktiskt bästa vän.

– Att rida och tävla är en livsstil, det här är min passion. Få saker ger mig så mycket glädje i livet som hästarna.
– Min bästa stund är när jag nått fram till en känsla i ridningen jag sökt efter, eller när Sigge gnäggar efter mig när jag varit borta i några dagar. Sigge har gått genom eld och vatten för mig och det finns ingen eller inget jag älskar lika högt som Sigge.

Läs om Antonia Ramel
Antonia Ramel utökar sitt stall
Här är det svenska VM-dressyrlaget
De ska betala 2 miljoner euro till Ramel

Foto: Kim C Lundin

Ridenews uppmanar alla att rida med hjälm.

Gilla Sportbladet Ridsport på Facebook!

Gilla Ridenews på Facebook!

Ladda ner Ridenews app – för Android
Ladda ner Ridenews app – för iPhone