EM med Special i strålkastarsken – Bella Rose och Showtime i duell
I strålkastarsken och äntligen inför publik avgjordes Grand Prix Special. Det blev seger till Die Queen, Dorothee Schneider tog silver och brons till Danmark.
EM döms av sju domare, platserna på bortre kortsidan kallas K och F, samt hanteras av Judges Supervisory Panel under Grand Prix och Specialen. På årets EM dömer Isabelle Judet, Mariette Sanders-van Gansewinkel, Irina Maknami, Susanne Baarup, Clive Halsall, Janet Foy och Evi Eisenhardt. På plats som reserv finns även Maria Colliander från Finland.
Sverige hade ett fint resultat från Grand Prix-klassen som gav lagbrons och det innebar att alla fyra lagryttarna kunde rida i Specialen. Först ut var Antonia Ramel och Brother de Jeu på 73,345 procent, Therese Nilshagen och Dante Weltino Old med 75,365 procent och Juliette Ramel och Buriel K.H klev över och upp på 76,003 procent.
Finlands Henri Ruoste rider tidigare unghäst-VM-finalisten Rossetti (DWB f -08 e Romanov-Midt-West-Ibi-Light) som då reds av Jan Møller Christensen. Redan i Grand Prix klassen visade Rossetti sina gångartskvalitéer, väl bibehållna ända upp i Grand Prix. Då smög sig en hel del fel och spänning in i ritten. Nu har Ruoste något verkligt bra på gång och Finland har åter ett Grand Prix ekipage att räkna med, det var ett tag sedan sist.
Patrik Kittel och Well Done de la Roche CMF var tidigt startande i sista startgruppen. Stoet löddrade över halsen och dansade fram i härlig passage, uttrycksfulla slutor och bland de bästa piruetterna som visats. En malör i en bytesserie kostade och de blev bästa svensk på 77,052 procent. Sverige kommer att ha tre ekipage med till küren på lördag, ett sanslöst gott resultat.
Tysklands första ekipage Jessica von Bredow-Werndl med underbara stoet TSF Dalera BB kom inte upp till samma magi som de uppvisade i Aachen där de verkligen uppvisade lätthet, elegans och ordlös kommunikation. Med en så hög lägsta-nivå blev det ändå över 78 procent.
En som visade att ålder bara är en siffra var Atterupgaards Cassidy, 16 år och fräsch som en höstaster. Han och Cathrine Dufour visar på den mjuka kommunikation som alltid eftersträvas men ibland är svår att etablera. I en ritt hade fina ökningar, verkligt bra övergångar och härlig piaff gick de över 81 procent som första ekipage
Storbritanniens senaste stjärnskott är Gareth Hughes, flerfaldig mästerskapsryttare, och hans holländska sto Classic Briolinca. Här visade de upp en mer avslappnad ritt än i Grand Prix-klassen och poängen följde med uppåt, över 78 procent.
Den tyska armadan
Slutet på Specialen bjöd på tre tyska kraftpaket. Först ut var den mäktige dansören Showtime FRH, tillbaka efter nästan två år av skador till Dorothee Schneiders oförställda glädje. Piaff och passage har alltid varit ett signum för den stora Sandro Hit-sonen. Under strålkastarna glänste Showtime i alla rörelser, speciellt är bytesserier och piruetter fina, mäktig galopp och centrerade piruetter.
– Jag är så stolt över att han är tillbaka och jobbar så med mig i allt, det är helt underbart. Länge vågade jag inte hoppas men vi har hela tiden jobbat upp honom sakta men säkert, sa Dorothee efter lagklassen med guldmedaljen om halsen.
Procenten blev fina 85,456 procent, personbästa och mycket välförtjänt så.
Sönke Rothenberg längtar förmodligen intensivt över att få visa upp precis allt han och Cosmo kan, att få klättra på medaljpallen ligger högt på önskelistan. Cosmo har under mästerskapet visat upp en lugnare och mer avspänd attityd, idag var det dock lite gung i kontakten, som kanske drog lite på poängen. Kontrasten till den superstadige Showtime blev kanske stor och ett fel i en bytesserie kostade, sedan ännu ett mellan piruetterna. Nej, det var inte dagen för medalj idag, 78,115 procent.
Die Queen aka Isabell Werth och wunderschönes Bella Rose fick arenan att falla in i andäktig tystnad i den kalla kvällen. Den röda fuxfärgen glänste när Bella Rose svepte med eleganta framben i sidvärtsrörelserna och gjorde sin metronomsäkra piaff. 10:orna haglade i kvällen Isabell Werths fokus talade om hur viktigt ögonblicket var för henne. Bella Rose är och förblir en speciell dam för henne. Gåshudsögonblick, vilken ritt, 86,520 procent.
Sonen först – fadern sist ut
Hur många gånger i dressyrhistorien har en hingst och hans avkomma tävlat på samma mästerskap? Nu möttes de här två redan under världscupfinalen i Paris och på VM i Tryon men ändå känns det speciellt med Glock’s Zonik och hans fader Blue Hors Zack. Edward Gal och Glock’s Zonik har fortfarande att arbeta med, i Grand Prix-klassen klagade Edward på att Zonik haft ögon bara för stona. I kvällens ritt fick han arbeta på koncentrationen hos Zonik och piruetterna visades i mycket öppen form – Edward visade dock mycket mer glädje än vanligt så känslan var säkert bättre. Totalt 77,994 procent.
Sist ut var Daniel Bachmann Andersen på legendariske enögde Blue Hors Zack, tillbaka i sitt hemland där han en gång i tiden blev segerhingst som 3-åring. De visade härliga sidvärtsrörelser men faktum är att sonen gör bättre piaff än fadern, i alla fall i denna klass. De fick dyrbara fel i bytesserierna, detta mästerskaps absolut mest svåra rörelse. Den fina avspänning de visar upp känns uppfriskande och det blev fina 77,234 procent. Inte den avslutning de tänkt men konkurrensen var benhård.
Medaljörer
Guld Isabell Werth / Bella Rose
Silver Dorothee Schneider / Showtime FRH
Brons Cathrine Dufour / Atterupgaards Cassidy
Uppdaterad
Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.