Totilas – You had me at hello Foto: KimC.nu by Ateni AB

Totilas – underbart är kort

Två decennier knappt, 20 år, av dem minst 15 nära 16 år under lupp allt sedan unghäståren – så länge var stjärnan Totilas på näthinnan. Det är egentligen inte så kort tid men med tanke på det avtryck den svarta hingsten gjort i dressyrsport och avelsvärlden hade vi nog önskat oss ett decennium till.  I mitten av december tog det slut för den vackraste av svarta hingstar, Totilas som berörde en hel värld är borta.

En hingst som berörde

Personligen var det den rent digitala växlingen mellan yttersta kraft och grace parat med omedelbar avslappning och lugn med riktigt bra skritt som imponerade mest med Totilas. När han debuterade från 2008 så stod han för en ny och avspänd oerhört kraftfull dressyrhäst som efter sista halten skrittade ut på lång tygel och accepterade applåderna. Vid den tiden var det något ganska unikt – många av de stora ekipagen taktade ut från banan och kämpade sig igenom skrittavsnitten. Totilas förenade allt; kraftfull galopp, avspänd skritt med övertramp och traven som tog andan ur oss alla.

När vi – några trogna skånska dressyrentusiaster ­ satt på Flyinges läktare hösten 2008 och såg honom leverera de bästa lilla rundan program vi någonsin sett tror jag alla var överens om att den svarta hingsten var en enhörning.

Hans framgångar vid EM 2009 och VM 2010 bidrog till världsberömmelse, köpet och flytten till Tyskland drev upp det till en frenesi i media och chattrum av sällan skådat slag.

Matthias Alexander Rath tog över tyglarna i samban med att hingsten köptes av Paul Schockemöhle och Gestüt Schafhof. Vid en intervju i Vechta några år senare så beskrev han livet som en veritabel torktumlare under de första åren med Totilas; publiktrycket, mediahysteri, pressen på resultat, skador och de eviga spekulationerna.
– Jag hade ändå inte velat byta bort en enda dag även om jag fått veta hur det skulle bli – han är så speciell, sa Matthias och klappade om sin svarta enhörning.

Det är missarna vi minns

Det första mästerskapet med Totilas under tysk flagg var EM i Rotterdam 2011. Det var knappt ett år efter det triumfartade VM:et i Lexington där Edward Gal och Totilas erövrade världen. I Rotterdams vackra Kralingse Bos gick stämningen att skära med täljkniv, det var spänt mellan Nederländerna och Tyskland. Inte hjälpte det med en stor monter med Totilas-merchandise produkter, det var svårt läge. Om det var för kort tid, för mycket nerver eller något annat kan förmodligen ingen svara på. Det blev ingen medalj för Totilas och Rath, istället fick Patrik Kittel och Watermill Scandic brons i küren efter att ha slagit just enhörningen.

Totilas med Matthias Alexander Rath värmer upp på EM i Rotterdam 2011Foto: KimC.nu by Ateni AB
Totilas med Matthias Alexander Rath under Grand Prix programmet i ökad trav
Totilas med Matthias Alexander Rath i sin magiska passage under Grand Prix special 2011

OS-året 2012 var det nya ekipaget i bättre form med ett antal fina tävlingsinsatser. Tre veckor för OS i London drabbas Matthias Alexander Rath av körtelfeber och Totilas kom inte till start. Det efterlängtade mötet mellan Valegro och Totilas uteblev.

Hela 2013 gick bort, Totilas var skadad och startade inte alls. Istället börjar de första avkommorna göra stora intryck runt om i Europa. Totilas första avkommor visas på tyska premieringar, totalt accepteras fyra unga hingstar ur en relativt liten årgång, ett mycket gott resultat. Vid Hannoveranerförbundets auktion köper Edward Gals sponsor Glock Performance Horses den unga Toto Junior efter Totilas med Desperados-Rotspon på mödernet för 100 000 €, inte särskilt dyrt med andra ord.

När Totilas skadar sig på träningslägret dagarna innan VM i Caen 2014 börjar de flesta tro att det gått troll i hela tävlingskarriären. Men Matthias kämpar på och svenska hästskötare Dagmar ”Daggi” Kallenberg kämpar på med rehabilitering och återträning. När EM går i Aachen 2015 på hemmaplan är allt laddat för en revansch som heter duga, nu ska 40 000 fans på läktarna få se precis hur bra den svarte är. Men det som skulle bli nektar förvandlas snabbt till vinäger i Grand Prix programmet, lagklassen, när hingsten upplevs som ojämn inne på banan. Publiken surrar, tv-kommentatorerna som förmodligen har lika bra bild som domarna skruvar på sig och en del av domarna ger låga poäng men ingen blåser. Matthias Alexander Rath har fokuserat stenhårt under sin ritt på att leverera ett bra program, efter halten kastar han sig om Totilas hals och tackar. När han skrittar ut från banan och ser sina poäng och hör surret ser han ärligt förbryllad ut, hans ansikte speglar förvåning och när teamet sluter upp byts det till en stilla förtvivlan. Inom 24 timmar är skandalen och mediahysterin ett faktum. Totilas tävlar aldrig mer och nu återstår bara en avelskarriär.

Matthias Alexander Rath på väg upp till sista halten på banan i Aachen efter sin ritt i lagklassen på EM 2014 Foto: KimC.nu by Ateni AB
Matthias Alexander Rath tittar ut över banan i Aachen efter sin ritt Foto: KimC.nu by Ateni AB
Dagmar ”Daggi” Kallenberg med Totilas efter ritten i Aachen 2015

Arvet finns kvar

Personligen vill jag aldrig mer se den sortens ryttarbyten på en berömd häst igen. Samtidigt har jag den största respekt för hur Matthias Alexander Rath tog sig an uppgiften. Totilas har levt ett underbart liv under sina månader på Schafhof utan tvekan, hur intensivt han betäckt och tappats lär vi aldrig få veta.

De många avkommor som finns till Totilas och hans många goda söner visar i mycket hög utsträckning både exceptionell ridbarhet och stor talang för dressyr. De är både samarbetsvilliga och har hög arbetsmoral, motorn finns bak och galoppen är ofta många gånger bättre än från hingstar där trav varit prioritet. Pengar driver dressyrsporten och Totilas blev i hög grad en symbol för att det är ekipaget som skapar magin – inte bara hästen. För att se Totilas i sin absoluta essens – se till exempel den närgångna filmen från Olympia där Edward Gal och Totilas visar så mycket talang.

Totilas – You had me at hello

Faktaruta – den tidiga historien

Uppväxt

Det är få uppfödare förunnat att få ta del av sin hästs rampljus annat än vid speciella ceremonier hos avelsförbunden. För Jan Schuil och Anna Schuil-Visser,  har det varit helt annorlunda, mycket tack vare att Totilas inte såldes som föl utan först som unghäst. Det var de som introducerade hästen för Edward Gal i Harskamp och efter några månader där såldes han till Kees och Tosca Visser (ej släkt med Anna Schuil-Visser, det är ett ganska vanligt namn i Holland.)

Totilas är undan Anna Schuil-Vissers ridhäst Lominka och paret valde den populäre trakehnerhingsten Gribaldi. Det var inte ett uppenbart val för en holländsk uppfödare med ett till synes hoppstammat sto. I början av Totilas karriär avfärdades stammen som hobbybetonad – inget kan vara mer längre ifrån sanningen. Det är inget fel i hobbyavel eller snarare beslut fattade mer med magen än med hjärnan. Många världsklasshästar kommer till av en slump, en hel del för att vald sperma inte kommer i tid. Alternativet visar sig mer lyckosamt, tada, avelns slumpgenererator har varit i farten. Men Jan Schuil var mycket bestämd när han tidigt i hingstens karriär fick förklara sig. Totilas är ingen slump, han köpte mormor Elsa ur holländska Freiminka –stolinjen klart medveten om att det fans många kvalitéer i den genpoolen värda att försöka hitta bästa möjliga match till.

Jan Schuil är veterinär och arbetar i Frieseland, en region i norra Holland. I yrket besökte han ofta stuteriet Stal de Hameren som tillhörde Anne-Sjouk Okkema-Koopman. Stuteriet hade via Anne-Sjoeks farfar Jan Boelstra köpt in Oldenburg-stoet Freiminka, ett sto som har haft stor betydelse i holländsk avel långt före Totilas-eran. Freiminkas dotter-dotter Viola har en godkänd son i Topas. Viola finns i stamtavlan till flera godkända hingstar som Vindicator och Jodokus, mest känd för avkomman Okidoki. Mer bekant för svenska öron är hingsten Iowa som är från Freiminkas stolinje med Libero H som far. Ättlingarna är många, Freminka fick fyra döttrar, barnbarnet Viola sju döttrar varav henen dotter Wominka fick sex stoföl. Ett av dem var Elsa, född 1986 med 25 procent fullblod från Periclesxx och efter gårdens egen uppfödning Akteur. Han var efter Amor, med svenskt påbrå via Herrscher, och morfar var Sinaeda. Amor är än idag eftertraktat dressyrblod i Holland, alltid bra att ha i stammen.

Elsa var till salu och Jan Schuil var intresserad i kraft av stolinjens starka positiva nedärvning. Så här besrkiver Schuil sitt stamsto:
Hon var inte det vackraste stoet men med en väldigt fin blick och hon var alltid mycket uppmärksam. Jag fick många rekommendationer om att köpa henne men ingen annan slog till. I hennes stam fanns den bästa hingsten från södra Holland genom Amor och den bästa från norra delen med Sinaeda, det var ovanligt.

Sagt och gjort, Anne och Jan köpte Elsa 1991 som var fem år och hade tävlat lätta dressyrklasser. På ett och ett halvt år hade Anna tagit Elsa till Msv B. Paret visade stoet tre gånger för avelsvärdering men det dröjde innan hon fick sitt ster, Elsa var nio år då. Enligt Schuil tyckte domarna att Elsa var lite för klassiskt byggd, med andra ord en ganska omodern typ.

Grunderna för köpet av Elsa var de klassiska, Anna ville ha en dressyrhäst och så ville de ha ett avelssto för framtiden. Hos sin uppfödare hade Elsa fått två föl efter Triton och när hon köptes väntade hon sitt tredje föl Ken. Han utbildades upp till lilla rundan och såldes senare.

När det var dags att välja hingst till Elsa igen så föll valet på Glendale, en Nimmerdor-son som inte lämnat stort avtryck i aveln förutom just med Totilas. Varför då Glendale? Farfar Farn hade tidigare producerat bra hästar tillsammans med ston från Freiminka-linjen, inte minst stoet Viola och godkände hingsten Topas. Paret Schuil-Visser såg Glendale på flerdagarsproven i Holland. Då ingick ett terrängprov och hingsten hade en gigantisk galopp, han dundrade genom terrängen. Det var imponerande på paret, det var den pusselbiten som fattades. Elsa fick två föl med Glendale där de var otroligt nöjda med Lominka född 1993 som hade det klassiska Freiminka-temperamentet: engagerade, aktiva hästar med mycket tåga. Andra fölet med Glendale var en besvikelse trots att Minka född 1994 gjorde en bättre 3-årstest, hon saknade de klasiska dragen från stolinjen. En avgörande faktor för att inte fortsätta med Glendale var avkommeinspektionen. Det var stora men lite veka föl men enligt Schuil var det inte så konstigt. Stona var de flesta med mycket stort franskt inslag i stamtavlan och mixen var ingen bra match. Jan ansåg att de i det perspektivet fått två mycket bra föl.

Stoet Elsa fick sen flera föl med Gribaldi, det blev bra hästar men som Schuil uttrycker det – inga världsklasshästar, Elsa hade potential men inte den kalibern.

Istället flyttades ambitionerna över till Lominka som fick två föl, Platini efter Balzflug och Ramon efter TCN Partout. Båda avancerade i dressyr om än inte till högre nivåer än lilla rundan. Efter att Totilas föddes 2000 använde paret Schuil-Visser Gribaldi till båda sina ston under flera år. Varför använde de då ett sto med så mycket hopp i sig för dressyravel? Specialiseringen av hopp- och dressyravel är ett relativt nytt påfund, många stolinjer bär på anlag för båda grenarna. Från Stal de Hameren kommer det många dressyrhästar och Schuil-Vissers ville avla dressyrhästar då de båda rider dressyr och kunde utbilda och förädla själva. Det viktigaste för dem var att föda upp fyrbenta atleter, som kanske kunde leverera i båda disciplinerna. När Totilas växte upp hoppades han ganska mycket, tömkördes och visade allround-anlag. Hans mormor Elsa gjorde sitt 3-årstest hos Hester Klompmaker, hoppryttare och idag medlem av holländska AVNs hoppsektion.

Omvärdering av exteriören

KWPNs avel har länge strävat efter moderna hästar med långa framben och Totilas exteriör är en ren paradox gentemot det stora holländska förbundets avelsmål. Parzival är däremot den perfekta exemplaret på de rådande teserna. Ändå levererar båda dessa motpoler otroliga resultat inne på banan. KWPN jobbar mycket med index, även nyfödda föl ges förväntade värden, de förändras över tid, och som sedan får högre och högre säkerhet allt eftersom åren går. När Totilas föddes hade han ett förväntat avelsvärde under 100 eftersom Lominka hade ett lågt värde med andra ord var han stämplad som ett värdelöst dressyrämne. Tiden kom att visa något annat. Nu svänger pendeln och det stora förbundet börjar omvärdera sina mål. För Schuil finns det en fara i ren dressyravel, det resulterar allt oftare i hästar med för lite motor bak. Paret är trakehner-fantaster och vill gärna ha hingstar som även kan hoppa, Totilas hoppade ur hagen flera gånger som föl.

Uppväxten

Den svarta fölungen var vacker, begåvad och rörde sig på fältet så att Jan och Anna gratulerade varandra. Som liten var han explosiv, snabbare än mamma Lominka och en talang från start. Trots det var han aldrig aktuell för KWPNs hingstselektering som enligt uppfödarna går för hårt fram med de unga individerna. Totilas reds in hemma på gården i Brouksterwoude och att detta var en begåvad häst var tydligt från start. När han fyllt fyra år tog paret hjälp från en unghästutbildare som bodde i trakten, Jiska van den Akker som ridit flera andra hästar i stammen framgångsrikt. Hon fick uppdraget att förbereda hingsten inför PAVO-Cup som är den stora holländska unghästturneringen. De körde honom fram och tillbaka mellan träningarna, ca tre gånger i veckan. Allt för att behålla vardagsrutinen så långt det var möjligt. Hans mamma och mormor var mycket rutinbundna, blev de hämtade för sent från hagen hoppade de själva över och tog sig till stallet. Totilas själv hade inte ens i den här åldern särskilt mycket tålamod med hagvistelse, efter trettio minuter började han springa och springa och springa. Det fanns inget annat val än att stalla in och erbjuda annan sysselsättning.

Unghästklasser

Den 4-årige Totilas gjorde en smakstart i sitt första tävlingskval och vann men i nästa tog det stopp. Samtidigt började diskussionerna om den svarte, det viskades om att han rörde sig forcerat, att han behövde visas mer naturligt. För hans uppfödare som gett hingsten mesta möjliga naturliga träning var det sorgligt att höra. Som 5-åring började det bra med första kvalet, Totilas blev tvåa och var vidare till semi-final. Där gick det rent ut sagt åt skogen, den svarte slutade på fyrtionde plats och hans uppfödare var besvikna. Drömmen om unghäst-VM fick sig en verklig törn, bara finalister bjöds in till den urvalsprocessen. Det här året anordnades en speciell utvärderings-dag för ekipage som inte lyckats den ordinarie vägen, Jiska och Totilas gjorde ett gott intryck och blev inbjudna att delta i de fem uttagningsomgångarna året Totilas fyllde fem. Det bar hela vägen till Verden och här blev det en fjärde plats något som var lite av en besvikelse för Jan Schuil och hans fru. I grundomgången var Totilas spänd och gnäggade men fick ändå poäng nog för final. Där blev det en fjärdeplats med 8,64 poäng och 9,4 för en trav som redan här var mycket uttrycksfull med fina bakben.

Det året var ’Totilas KWPNs bäst placerade häst i unghäst-VM. Hans uppfödare fick besked om att han inte behövde kvala för PAVO-cup det året, han var välkommen ändå. När semi-finalen kom hade den svarte fått en hovböld och trion av uppfödare och ryttare beslutade sig för att inte starta, varför riskera en talang.

När det blev dags för selektion inför unghäst-VM året efter blev det ett bryskt uppvaknande. Totilas fick inte delta eftersom han inte startat i PAVO-Cup. Jan Schuil försökte resonera med Johan Knaap, vd för KWPN men svaret var kort och gott: regler är regler. Därför blev det aldrig en andra start i unghäst-VM trots att talangen var intakt. Tiden för att sälja sin begåvning hade kommit för paret Schuil-Visser, När Totilas 2006 placeras hos Edward Gal i Harskamp är första steget i en försäljning redan taget via hästförmedlaren Matty Maarsink.

Köparna

Tosca Visser fick en video på en vacker svart hingst, hon gillade det hon såg men det fanns många frågetecken. Hon och hennes man hade sean ett bra tag bestämt sig för att köpa en bra häst till Edward Gal som vid den här tiden förlorat Lingh som köpts av Karen Offield. För de nya köparna var Totilas redan från start en affärstransaktion, tillnamnet Moorland’s tillhörde parets investmentbolag.

Första provritten – magi, nej inte direkt

Edward Gal såg den svarte första gången under unghäst-VM och tyckte då det var en fin häst med tre bra gångarter men ingen WOW-känsla uppstod. I februari 2006 var det dags för provridning. Edward erkänner att den inte var särskilt lång, varje gång han bad om något kände han en explosiv kraft i den svartes kropp. Han trodde att han skulle bli avkastad. Nästa dag kom han tillbaka med en annan testpilot som fick stå ut med ett antal bocksprång innan Totilas lugnade sig och Edward satt upp igen. Då var det en helt annan sak. – Jag kände hans kraft, arbetsvilja och ridbarhet för att inte tala om den där otroliga kraften bakifrån, säger Edward Gal i boken om Totilas. –Känslan var riktigt bra, han kunde samla upp sig och komma framåt för små hjälper. Han var på en 6-årings basala nivå och jag kunde inte prova något mer avancerat men det räckte för att Vissers skulle köpa honom.

Långsam utvecklingstrappa

Även om Totilas hade en otrolig arbetsmoral, alltid var villig och hade lätt för att lära de nya rörelserna så valde Edward Gal att ta det lugnt med hingsten. Han karakteriserade honom som lättlärd men mycket känslig och i unga år hade han lätt för att spänna sig. Allt sidvärtesarbete gick otroligt enkelt från starten, den svarte excellerade i alla rörelser. Det var en helt annan sak med bytena, det tog tid att befästa dem. Totilas hade en förmåga att sitta för mycket i bytena och göra det svårt för sig själv. När de väl var på plats lossnade det mesta. –Jag tog det lugnt, jag visste att jag satt på en oslipad diamant och hade ingen brådska ut för att via upp honom, säger Edward Gal. Han kände mycket tidigt i samarbete att han inte skulle kräva för mycket – hingsten bjöd på alldeles tillräckligt på eget initiativ.

I februari 2008 visade Edward och Totilas upp sig på en liten tävling där även Scandic visades. Första riktiga tävlingsstarten i Schaijk var i Prix St Georg och det blev lite mer än 73 procent trots fler fel. Här någonstans börjar tideräkningen för Totilas publika liv i rampljuset, en karriär och ett kändisskap utan motstycke.

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.