Sara Algotsson Ostholt ingår i det svenska EM-laget i Avenches. Foto KimC.nu by Ateni AB

[OS i Tokyo] Sara Algotsson Ostholt: ”Förra året var vi inte ens påtänkta”

OS-silvret 2012 gjorde henne till rikskändis långt utanför ridsporten. Nu gör Sara Algotsson Ostholt sitt fjärde OS.

Sara Algotsson Ostholt
Vid invigningen av Tokyo-OS var Sara Algotsson Ostholt fanbärare för Sverige tillsammans med Max Salminen, olympisk mästare i segling. Foto FEI/HippoFoto

I en fruktansvärd olycka för två år sedan förlorade Sara Algotsson Ostholt den häst som skulle ha varit hennes OS-kandidat för Tokyo. Hon var på väg hem från tävlingar i Polen när hennes lastbil började brinna på motorvägen. Båda hennes topphästar dog.
– Det var min bästa häst Apertina, ”Peggy”, som hade kvalat till EM på den tävling som vi var på väg hem ifrån. OS i Tokyo hade varit nästa steg. Jag hade haft henne i tre år eller fyra år. Man behöver bygga upp ett samarbete och samspel, man måste ha tid för att rida in sig och skapa ett partnerskap och lita på varandra.
– Den andra, Chacco’s Crack, var lite yngre, godkänd hingst. Hans äldsta avkommor är fem nu och där har jag kvalat tre av dem till Bundeschampionat.

Bra att OS sköts upp

Nu har hon kämpat sig tillbaka med nya talanger och med Chicuelo är hon reserv i OS-laget i fälttävlan – delvis tack vare pandemin.
– För mig var det bra att OS sköts upp ett år. Förra året var vi inte ens påtänkta till något slags lista. Min häst har utvecklats fantastiskt fint den här vintern, men mitt mål var snarare Paris 2024. Hans höjdpunkt har vi inte nått ännu, jag har bara haft honom i knappt ett år.

Sara gör sitt fjärde OS – hon har ridit i Aten 2004, i London 2012 där hon tog silvermedalj och i Rio 2016. Det gör Sara, född 1974, till något av en veteran i idrottssammanhang.
– När jag hade OS-kläder på mig och de frågade om jag var idrottare eller tränare förstod jag att jag passerat en gräns. Lite som Mark Todd (65-årige nyazeeländske fälttävlanslegendaren). I Rio ville han klippa sig, men de sa att ”tyvärr, frisören är inte till för tränarna”.

Sara Algotsson Ostholt med Chicuelo. Foto KimC.nu by Ateni AB

Blandade känslor inför detta OS

– Inför just detta OS har jag blandade känslor, med pandemin i bakgrunden. Det blir inte ett OS som de andra, utan publik och med väldigt begränsad kontakt med media. Vi har fått mejl från SOK om att det mest kommer att ske digitalt. Det är annars kul att möta media efter att man gjort sin insats – kanske inte om det gått skitdåligt, men i London var det fantastiskt roligt!
– Men det är ändå underbart att bli nominerad och få åka. Det ska bli en härlig resa, jag ser fram emot det.

Man har ju kortat terrängen på grund av värmen – känns det ändå som att det är på riktigt?
– Det spelar absolut ingen roll. De flesta tävlingar vi rider har en kortare terräng och det är ändå de bästa som vinner. Det är bra för hästarna att de inte behöver gå så långt i värmen. Vad jag förstått går terrängen också tidigt för värmens skull.
– Jag var med min man (Frank Ostholt, tysk landslagsryttare i fälttävlan) när han red OS i Hong Kong 2008 och där skulle det vara extremt varmt och hög luftfuktighet. Men då började de tidigt och det var inte alls så ansträngande. Oavsett vilket så tror jag att det blir de bästa som vinner ändå.

Sara Algotsson Ostholt i Strzegom på EM 2017, då med Reality som gick i EM-laget. Foto: Kim C Lundin

Insamling för Sara – för andra gången

Efter den fasansfulla lastbilsbranden startades en stor insamling för Sara
– Det var några vänner till familjen som startade den insamlingen och det var till stor hjälp.
Det var andra gången som Sara blev föremål för en insamling.
Efter OS hade hon en ny häst som hon siktade på att ta till Rio 2016. När hon inte kunde behålla den då den skulle säljas startades en insamling som engagerade folk i hela Sverige och ”barn tömde sina spargrisar”. Hästen, Reality, kunde behållas.
– Vi hade ett kontrakt där vi skulle försöka ta oss till OS vilket vi gjorde och vi red också EM i Strzegom. Efter det såldes hon till en som skulle kvala till Asian games. Men han kvalade inte till det och då köpte vi tillbaka henne för att ha henne som avelssto. För mig har hon bevisat allt hon kan. Resan tog slut där men jag hoppas att de som var med och samlade in pengar följer hennes avkommor i fortsättningen.
Reality har fått sin första fölunge och det har även Saras silverhäst från London, Wega.
– Vi har så himla fina unghästar, jag har aldrig haft så fina som nu. Nu föder vi upp nästa generation OS-hästar. …Och ryttare!
Båda barnen Eric och Wilma rider och Wilma har även hunnit tävla en del.

Sara med sin silverhäst från OS 2012, Wega, inför jublande publik på Friends Arena 2018. Foto: Kim C Lundin

Tycker inte om att sitta stilla

Trots att Sara inte ännu fyllt 50 och trots förebilder som Mark Todd, 65 och Lucinda Green, 68, har hon börjat prata om en framtid utan tävlingar.
– Vi föder upp en hel del hästar själva och jag har alltid utbildat mina hästar själv, från föl till internationella tävlingshästar.
– Det finns så otroligt mycket man kan göra, vi kan jobba länge som aktiva och fortsätta som tränare och ledare på så otroligt många nivåer. Det är så berikande att man kan hålla på hela livet.

Men nu väntar OS och även om Sara kanske får sitta mer än hon får rida så blir det ett äventyr.
– Jag tycker inte om att sitta så mycket stilla, man är van att vara aktiv. Jag tycker inte om att flyga. Nu har jag köpt två tjocka pocket­böcker så att jag ska ha något att läsa.
– Men det är såklart en fördel att jag slipper köra själv till den här tävlingen. Man kan slappna av då!

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.