Felicia Grimmenhag tar upp frågan om hur annorlunda personer med funktionsvariationer behandlas. Foto: Fredrik Jonsving

Pararyttaren om ridolyckan: ”Jag bara skrek”

En ridolycka tidigare i veckan gjorde att pararyttaren Felicia Grimmenhag fick flyga ambulanshelikopter. Nu är hon nyopererad och väntar på hemgång.

Felicia red i paddocken när hästen Fabbe plötsligt blev skrämd.

– Han blev rädd för något och tog några jätteskutt. Jag har inte riktigt samma förutsättningar som en vanlig ryttare att sitta kvar så jag föll, säger hon.

Felicia slog i backen med en duns och landade på högersidan. Först trodde hon inte att det var så farligt. Det vill säga tills hon skulle ta sig upp i rullstolen igen.

– Jag kände att jag först behövde lugna mig lite. Men sen lyckades jag inte komma upp i rullstolen på egen hand. Då förstod jag att det var illa, säger hon.

Felicias medhjälpare Marie Tulesjö fångade in hästen och skulle sedan hjälpa Felicia framåt med rullstolen. Det gick inte.

– Det gjorde jätteont. Jag bara skrek, säger Felicia själv.

Hon berättar att Marie erbjöd sig ringa ambulans men att Felicia själv först vägrade. Till slut insåg hon dock att hon inte hade något val. Först kom ambulansen, den körde Felicia till en ambulanshelikopter som väntade lite längre bort.

– Jag minns att jag sa att jag blir så trött på mig själv för att jag överreagerat om det visar sig att det är en muskel som är sprucken eller något, säger hon.

Det var det inte. Felicia Grimmenhag hade en rejäl fraktur mellan lårbenet och lårbenshalsen. Nu är hon nyligen opererad, men kvar på sjukhuset.

– Jag mår väl lite som man kan förväntas må efter det här, säger hon.

Fyra dagar efter olyckan fick hon genomgå en operation. En protes har opererats in i lårbenet. Trots smärtstillande har det varit tuffa dagar, berättar Felicia.

– Så fort man rör på sig gör det bara så ont att man inte vet var man ska ta vägen, säger Felicia som valde att vara vaken under operationen. Den genomfördes med spinalbedövning.

– Jag kände ingenting från under revbenen och neråt. Det var lite häftigt!

– Jag såg ingenting men jag kände ju hur de borrade och skrapade, säger Felicia och tillägger att hon länge varit fascinerad av såna här saker och därmed gärna ville vara vaken.

Operationen skulle tagit 1,5 timmar. Den tog tre timmar och Felicia förlorade 40 procent av sitt blod under tiden. Nu har hon fått blodtransfusioner.

– Det tuffaste dygnet har varit det efter operationen faktiskt, säger Felicia.

Själv har hon analyserat både olyckan och tiden efter.

– Hästen är världens snällaste. Det var bara en ren olyckshändelse och jag landade fel. Det är sånt här som händer, säger Felicia.

Nu väntar en längre rehab. Det är oklart när Felicia kan sitta upp på hästen igen.

– Det kommer att ta ett tag. Jag tror man måste känna efter och ta det lite försiktigt. Jag tror inte att jag blivit rädd men jag satt ju aldrig upp direkt efter så det är svårt att säga än, säger Felicia.

Hon är lika positiv som alltid och har redan nu börjat kämpa med rehaben. Telefonen har gått varm med krya-hälsningar.

– Det är så många som hört av sig och erbjudit sin hjälp. Sen är det de som velat skicka blommor, men det får man inte till sjukhuset. Alla är helt fantastiska, säger Felicia.

Redan nu, bara några dagar efter operationen, har Felicia börjat belasta kroppen litegrann. Nu väntar några dagars ytterligare rehab innan hon får åka hem.

– Det blir skönt. Men jag kanske inte kommer att bo helt själv i början, säger hon.

Gilla Ridenews på Facebook!
Följ oss på Instagram

Ladda ner Ridenews app – för Android
Ladda ner Ridenews app – för iPhone

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.