Ny forskning: Ökad vikt hos ryttaren påverkar inte hästen

Tidigare studier har visat att hästens rörelser och psykologiska respons påverkas negativt när den bär en tung ryttare, exempelvis när förhållandet mellan hästens och ryttarens vikt går från 20 till 35 procent – alltså väldigt tunga ryttare i förhållande till hästen.

I ny forskning har man tittat på hur ryttarens vikt påverkar hästen när man tittar på lägre förhållanden som är mer vanliga när vi rider varmblodshästar. I en studie vid Århus universitet i Danmark jämförde man 20 ekipage där ryttarna fick rida med extravikt, från 15 – 25 procent mer än sin egen vikt i en tyngdväst. Hästens hjärtfrekvens, kortisolmängd i saliven, rörelsesymmetri och beteende (slår med huvudet, piskar med svansen, öppnar munnen) mättes under testet.
Ryttarna fick rida ett vanligt dressyrprogram.

– Effekterna av ryttarens vikt är väldigt debatterade och påverkas ev en rad faktorer, säger forskaren Janne Winther Christensen som genomfört studien tillsammans med sitt forskningsteam.
Hon presenterade nyligen resultatet vid International Society for Equitation Science (ISES) konferens.
– Det handlar om hästens typ, arbetsintensitet, hästens träningsnivå och ryttarens skicklighet.

Forskarna fann att ryttarens ökade vikt inte påverkade hjärtrytmen, kortisolnivån, beteendet och rörelsesymmetrin hos hästen.
Man ska dock notera att förhållandet mellan ryttarens och hästens vikt höll sig inom spannet 15 till 23 procent även med den ökade vikten och att intensiteten i träningen var relativt låg. Man räknar ut procenten genom att dela ryttarens vikt med hästens vikt.
– Inom det här förhållandet mellan ryttarens och hästens vikt och vid lätt till medelhård träning så påverkade en akut ökning av ryttarens vikt inte förändringar i de parametrar vi studerade.

Studien jämförde också ryttarnas symmetri på marken med deras symmetri på hästryggen, med och utan extravikten.
På marken jämfördes symmetrin som tyngden på höger och vänster ben, när man stod med vardera foten på två vågar. Man jämförde också deras rörlighet och balans när de satt på en pilatesboll, baserat på deras förmåga att utföra några fastställda övningar.
Ryttarens snedhet i sadeln mättes med en tryckmatta i sadeln.
Nästan alla ryttare – 19 av 20 – hade mer vikt på den högra sidan av sadeln. Snedheten i sadeln stämde överens med snedheten på marken.

När man lade till den extra vikten blev flera av ryttarna mindre sneda, vilket tyder på att de blev mer medvetna om sin asymmetri.

Mycket tyder på att ett enkelt test med två vågar eller övningar på en pilatesboll kan göra ryttare mer medvetna om sin snedhet och hjälpa dem att komma tillrätta med den.