Irma Karlsson och Ida van de Bisschop Foto: Kim C Lundin

Vinterns bragdekipage i stor intervju – möt Irma Karlsson och Ida

Under sin första världscupsäsong har vinterns bragdekipage Irma Karlsson och Ida vd Bisschop lyckats ta en nionde plats i världscuptabellen. För en säsongsdebutant är det ett suveränt läge.

 

Irma Karlsson berättar

Ridenews fick en intervju med Irma Karlsson när hon landat hemma på sin bas utanför Sjöbo i södra Skåne. Hon och hennes parhäst Ida vd Bisschop (BWP f -08 e Kashmir van Schuttershof-Papillon Rouge-Major de la Cour) är med råge kvalade till världscupfinalen i Göteborg. Så när som på första deltävlingen i Oslo så har Irma tagit poäng i varje start.

Irma Karlsson Foto Fredrik Jonsving

Bragdekipage

Du gör din första världscupsäsong och hur stora förhoppningar hade du egentligen på ditt första år?
– Helt ärligt så satte jag inte upp målet för mig själv i början på säsongen: jag ska rida final! Men, i början på året så hade jag och Henrik Ankarcrona en plan att jag skulle rida till exempel de här tre kvalen. Med min rankningsplats på topp-100 och genom att jag var en av de bästa där vid årsskiftet så fick jag möjlighet. Då började tankarna ta form och jag tog poäng. Det har varit ganska outtalat, kvalar vi så rider jag men går det inte vägen i år så hade det inte varit ett bekymmer. Jag har inte velat tävla mer än vad so känts bra för Ida.
– Jag gillar inte tanken på att åka runt och jaga poäng, då är risken stor att man överutnyttjar sin häst. Jag är så rädd om Ida och tänkte aldrig rida fler än vad planen var från början.

Nu har det gått några dygn, har du smält hela idén med att du är nummer nio bland alla stora världsnamn? Hur känns det att vara ett sådant bragdekipage?
– Grejen är att jag är inte så upptagen av det, tänker mest jaha, är det så – vad är nästa tävling. Det var likadant när jag vann YR-EM eller var trea i Falsterbo. Jag känner inte så för det. Visst är jag glad men det är inte det som betyder mest för mig.
– Nu har jag gått till final, nu funderar jag på hur jag ska göra bra ifrån mig där. Jag vill inte bara rida för att vara med utan nu vill jag att vi ska göra det bra. Jag jobbar hela tiden mot nästa mål.
Men det är lite surrealistiskt att vara på den där listan – alla på den är ryttare som jag kan se upp till och lära mig av.

Du har sagt att du lärt dig massor av att vara med på de här stora tävlingarna, var det här året egentligen tänkt som ett läroår?
– Grejen är att jag  lär mig så mycket av att stå och titta på framridningen, hur de rider fram, hur länge, hur mycket de hoppar fram och hur, hästarnas skötsel. Att se hur de går banan och laddar inför en klass, allt går att studera och lära av. Det är så mycket jag ser utanför banan och som kan spela mer roll än det som sker den minuten jag är inne på banan som publiken ser.
– Nu har jag två hästar som jag känner mig väldigt trygg med i Ida och Chaconnu. De har båda utvecklats mycket och tillsammans kan vi nu utvecklas ännu mer på de här tävlingarna. Vi får en del självförtroende av att vara med på de här tävlingarna och göra det bra.

Tiden fram till final

Hur spenderar du och hästarna tiden fram till finalen i början på april?
– Nu blir det tre veckors vila för båda. Sen åker jag till Herning där det är 2*- och 3*-iga klasser så hon får gå lite enkla lätta klasser och ladda upp. Det är en bra tävling för hästarna med den stora arenan. Eventuellt gör jag en tävling till veckan efter där med en större klass och sedan är det två veckors vila innan det är dags för Göteborg.

Din Ida ser oerhört fin och säker ut, era rundor verkar gå lätt, är det så det känns?
– Ida är så bra, det går inte att önska sig något mer från en häst. Hon är helt fantastisk men jag måste hela tiden ligga steget före ett bakslag och vara försiktig. Jag har en känsla av att nu har jag hoppat många stora tävlingar, det är första året för henne på den här nivån. Då är det viktigt att backa tillbaka litegrann och låta henne gå lite lätt, bara träna hemma och vara varlig. När man ligger ute och tävlar så går det egentligen inte att hoppa hästarna hemma för då blir det för mycket. Så jag sparar hoppningen till tävling.

Du har ju suttit på en verklig världshäst  förut med Cornet. Har du alltid varit säker på att Ida hade det som krävs, att hon är så bra?
– Jag har alltid trott på henne men det är svårt att veta säkert. För att få det att fungera har jag fått anpassa mig ganska mycket för hon är envis och känslig. Det tog ett tag för oss att komma underfund med varandra. Jag hoppade väldigt många låga klasser för hon är så försiktig av sig att man måste vara varlig. Nu har vi hittat varandra och Ida har inga begränsningar. Det är svårt att veta innan man verkligen hoppar på högsta nivå.

Madrid, Irma Karlsson och Ida van de Bisschop Foto FEI/Lukasz Kowalski

Hur ser satsningen ut

Hur klarar du ekonomin i den här verkligt dyra sporten? Hur överlever du i denna materialsport?
– Det går inte riktigt att förlita sig på prispengar, det är för osäkert. I vinter är det dock de som hjälper till på inkomstsidan. Men, det är farligt att räkna med att det kommer in prispengar, det är en väldigt dyr verksamhet att driva. Det är tvunget att arbeta sig fram hela tiden men egentligen är jag ingen försäljare när det kommer till hästar. Jag säljer hästar för att kunna tävla vidare och fortsätta satsa. Jag tävlar inte för att förädla en häst så att den kan säljas, det är tvärtom för mig. Jag byggde min bas till stor del på att sälja Cornet. Sen gäller det att hålla i pengarna. När det kommer till ett läge att det blir lite för tomt så försöker jag sälja en häst för att kunna fortsätta.

Var har du din bas idag?
– Jag håller till på Stall Thulesbo och hyr in mig hos Arvid Tenfält. Det är runt två år sedan jag flyttade dit. Jag har i dagsläget tio boxar och sköter mig helt själv. Vi samarbetar när det behövs och Arvid sköter om underlag, det ger mig fin arbetsro där, jag trivs jättebra.

Har du en ny tränare idag efter Agneta Lindelöw?
– Peter Eriksson kommer och rider mina hästar på marken och hjälper mig. Annars har jag inte tagit in någon ny tränare utan avvaktar lite, jag har inte haft bråttom. På tävling har jag stöd av Henrik Ankarcrona men inte som tränare.
– Jag behöver nog en ny tränare men jag har klarat mig ganska bra. Det kan gå på gamla meriter, jag har lärt mig så himla mycket av Agneta Lindelöw och kan tacka henne för de tre hästarna jag har idag på den nivån.

Irma Karlsson med sin Balahé Foto: Fredrik Jonsving

Hästar på högsta nivå

Ida vd Bisschop (BWP f -08 e Kashmir van Schuttershof-Papillon Rouge-Major de la Cour) förädlingsgrad 45,7 %, inavelskoefficient 3,12 linjeavlad på Jalisco B, Irma har ridit Ida sedan april 2016
Chacconu (Old f -08 e Chacco-Blue–Perhaps–Fair Play du Bois) förädlingsgrad 51,95 %, inavelskoefficient 0,12 Irma har ridit valacken sedan april 2016
Balahé (SWB f -02 e Baloubet du Rouet–Flamingo–Dragon) förädlingsgrad 36,13 %, inavelskoefficient 0,00 Irma har ridit Balahe sedan december 2014

Tidigare artiklar om Irma Karlssons världscupresa
Irma Karlsson på pallplats i Madrid
Vilken världscupsäsong – svensk trio kvalad till final

Ridenews står för oberoende journalistik och vi följer de pressetiska spelreglerna.